Släktträff

En gång om året, i vår- eller försommartid träffas delar av min släkt i Sparreholm. Traditionen har pågått sedan jag var i tonåren och det är alltid lika kul och bra ordnat. Trakten runt Sparreholm måste vara en av Sveriges absolut vackraste. Artrika hagar, kullar, uråldriga ekar och sjön Båven som glimmar.

På släktträffen är det knytis, vilket alltid leder till att man får äta en massa god mat. I år fanns t ex min sysslings jättegoda paj med saftig kyckling, chili, oliver och kronärtskockor (hur fick du den så saftig, M?), M:s spännande sallad med cantaloup-melon i tärningar, chèvre och knaperstekt bacon på bädd av olika salladsblad och spenat, en urgod gurkinläggning med massor av dill, min mammas moussaka-paj och fantastiska korvar från Rosas på Öland.

Mitt eget bidrag var en musselsallad som skulle vara något åt Blå-portenhållet. Tyvärr var fredagens leverans av blåmusslor från Årstiderna inte alls goda. De smakade dy! En svår besvikelse när de redan kärleksfullt kokats i vin, kryddor och fin fiskbuljong. Musslorna fick snabbt bytas ut mot burkdito vilket räddade den vitlökstäta salladen, men absolut inte gav den det där lilla extra. En dressing med hemgjord majonäs, gräddfil, färsk, pressad vitlök, massor finhackad persilja, lite dragon, finhackad mild lök, salt och peppar är ju i och för sig alltid god.

Vi blev proppmätta eftersom det fanns massor med mat. Till efterätt kunde man välja på flera sorters rabarberpaj och lönnsirapsindränkta plättar i form av Musse Pigg.

För att väga upp allt ätande begav vi oss ut på en promenad. Målet var ett hus där min farfarsfar bott. Väldigt fint hus, men tyvärr ägs det idag av en arg dam som inte alls vill ha besök.