Lussekatt

Den motvilliga lussekatten Muskot önskar Glad Lucia!

Ett föl är fött på denna dag...

Föl i byn, finns det något bättre vårtecken?

2.30 natten till lördagen föddes världens gulligaste hingstföl i vår bygrannes stall. När J och jag fick kolla in underverket stod han redan på skrangliga ben, men var samtidigt så trött att han höll på att somna.

Vintras helger på landet

Vår iller Vintra gillar inte att åka bil till landet. I värsta fall krafsar hon hela vägen för att komma ut ur transportburen.

Väl framme är hon däremot väldigt nöjd. Hon intar landetköket, vilket också är det rum där vi själva mestadels är. Vi kommer ju oftast upp på fredagskvällen och då serveras det alltid något gott. Vi människor får vin/öl och snacks. Vintra får kattgodis av torkad kyckling, en slurk laktosfri grädde, rå äggula, kycklinghjärta eller delar av kycklingvingar.

När Vintra är mätt visar hon tydligt att hon vill bli utsläppt i resten av huset. Då är det bara att se till att ytterdörren är ordentligt låst innan man lossar träskivan mellan köket och hallen.

Som ett yrväder far busillern runt och leker allt vad hon kan. Hon lyckas hitta på nya hyss varje gång trots att man tror att allt i stugan är uppsäkrat. Plötsligt kan man hitta henne på en hylla två meter upp, dit hon lärt sig klättra. Mina trädgårdshandskar med gummiyta har hon snott och gömt på okänt ställe. Och har man inte låst dörren till gästrummet lyckas hon peta upp den och busa runt bland alla återvinningskassar och annat spännande som förvaras där. Ibland kommer hon ut i köket för att hämta oss för att vi ska komma ut och leka med henne - en långsmal kattleksak med pingla i huvudet är poppis att jaga. Sopborsten däremot är lite väl läskig.

Efter ett par timmar har Vintra lekt sig trött. Hon vet precis var det mesta myset finns och hoppar vigt upp i vår säng för att krulla in sig bland kuddarna under täcket.

Vintras helg

Vår iller Vintra är jättesvår att fotografera. När hon inte sover är hon nämligen i ständig rörelse.

En favoritsysselsättning är att inspektera diskmaskinen. När disken är klar kryper hon in under nedersta korgen i maskinen och slickar i sig kvarblivna vattendroppar. Vintra älskar saker som är gjorda av gummi så detaljerna i botten på diskmaskinen tycker hon är jättespännande. Turligt nog är det en robust diskmaskin så ännu har den tålt vår illertjejs framfart.

En annan sak som Vintra absolut älskar är en sprayflaska med vatten, sån som man har till blommor. Jag har hört att en sådan ska kunna användas för att uppfostra illrar. I teorin ska man markera att de gjort fel genom att spreja vatten på dem. Det skulle inte fungera på Vintra för hon är helt tokigt i sprayplaskan och vill bli sprejad på hela tiden. Sedan springer hon fram, ställer sig på bakbenen och slickar de sista dropparna från sprejflaskans munstycke.

Vintras sommar

Vår iller Vintra har hunnit bli fyra år.

Hon är nu vårt enda husdjur och mycket älskad av sin husse och matte, även om hon inte riktigt till 100% har lärt sig hålla de sylvassa tänderna i styr.

Nu i sommar har Vintra hängt med oss. Hon blir inte åksjuk som andra illrar jag haft och kan därför följa med på resor i Sverige. Hon har sin egen transportbur, komplett med låda, och i den har hon åkt både tur och retur till Öland och så förstås till landet.

I stugan bor hon i köket, där hon gör sitt bästa för att hitta på bus. Öppna lådor och skåp är kul! Krypa in bakom kylskåpet likaså. Riva ner duken kan ge oanade bonusar i form av sådant som nyss stod på bordet. Och när jag tar in en bekväm korgstol för att kunna njuta av frukosten i lugn och ro måste jag sätta mig på plats direkt. På nolltid klättrar Vintra upp och tar stolen i anspråk!

GOD FORTSÄTTNING

...alla läsare!

Efter en extremt jobbig arbetstermin, galet stressig med mer övertidsjobb än jag någonsin haft blev julen härligt lugn.

Vi firade i dagarna två, först med J:s familj och sedan min. Det var gran, ljus, umgänge, god mat, julklappar till barn och ungdommar och allt annat som hör till.

På hemmafronten har vi pysslat om våra djur. Nytillskottet, treåriga omplaceringen, illerhanen Jimmy är fortfarande mobbad av vår Vintra. Det ser nästan löjligt ut när hon, som är 1/3 så stor trakasserar vår fina hane. Men det kanske inte är så kul att få halva sitt revir avstängt av en hage där det dyker upp ett nytt djur. Illrarna har heller inte kunnat hälsa på varandra förutom genom hagens galler då Jimmy fortfarande har ärr och stygn kvar från en operation.

Självklart fick illrarna också julklappar, vilka de lätt öppnade för egen tass. (Man slår in lite löst och gömmer gurkbitar inne i paketet.) Sedan blev det däremot kris då båda tyckte bäst om Jimmys sjörövarskepp i luddigt tyg, med många illriska in/utgångar och remmar  som gör att man kan hänga upp det t ex under ett bord. Vi VET att Vintra kommer att älska sin illertunnel, men självklart var hon tvungen att bli sotis på Jimmys skepp... Turligt nog är Jimmy en riktig promenadiller och när vädret tillåter går vi ut med honom i koppel och lämnar Vintra hemma lekandes sjörövare i Jimmys skepp.

Illrar är extremt aktiva när de är vakna, men de sover också i långa perioder. Då har jag passat på att läsa böcker och ha det skönt. Inte fel alls!

Härliga dagar har det varit, men nu börjar jobbet igen, med två jätteprojekt och ett mindre som ska vara klara i början av januari. Tur att jag gillar mitt jobb!

Jimmy

Foto: Alexandra

Idag får ni hålla tummarna för illern Jimmy. Han lämnades in hos veterinären imorse för att operera bort en knöl på halsen. OM allt går väl kommer han hem till oss före jul och vår lilla pälskling Vintra får en illerkompis igen!

Sorg och förväntan

Jag har inte glömt bort min blogg, det har bara varit så otroligt mycket den senaste dryga månaden.

Jobbet har varit helt galet  (jag har haft 14 projekt istället för normala ca 5). Försäljningen av min lägenhet blev en mardröm, även om det löste sig till slut och mitt i alltsammans blev vår pälsklingsgubbe, illern Gizmo sjuk. Veterinären kunde inte hjälpa honom. Han fick intensivvård i ett och ett halvt dygn, men svarade inte på medicinen. Sjukdomen hade gått för långt och det fanns inget annat att göra än att låta honom somna in. Han var kanske "bara" en iller och dessutom gammal, men han var en sån fantastiskt fin vän. Snällare iller har aldrig funnits och jag saknar honom så fruktansvärt! Vår lilla illertös Vintra har det också tufft, nu när hon blivit ensam, men vi försöker vara med henne så mycket vi kan och letar med ljus och lykta efter en illerkompis som kan flytta hem till oss.

Som ni förstår har matfronten inte varit prioriterad på länge. Vår lokala pizzeria har alltsom oftast fått agera räddare i nöden och mackor eller något snabbt hoprört krubb har varit mer regel än undantag i vårt kök.

Inte heller har vi hunnit ta oss iväg ut och ätit på spännande krogar. En fördel med detta är att pengarna i vår uggla samlats på hög. Plötsligt hade flera månader gått och vi hade tillräckligt för att boka in oss på uberlyxiga Oaxen. Ikväll är det dags och jag längtar redan!

Jag avslutar det här inlägget med en idolbild på Gizmo eller Chefen som vi kallade honom. Vila i frid, käraste gubben!

Vintra på släktträff

Hos husse är man trygg!

I helgen som gick var vår iller Vintra på släktträff. Det var uppfödarna, Jessica och Jörgen på Midnattssolens illeruppfödning som ordnade träff för alla illrar som kommer från dem.

Vi antog att Vintra skulle tycka att det var toppen att träffa släkten. Hemma har hon ju i och för sig världens snällaste illerkille, Gizmo, men det märks att han är en gammal iller nu. Han vill inte leka och busa lika ofta som Vintra. Men nu skulle hon äntligen få träffa andra illrar och dessutom sina egna släktingar; syskon, syskonbarn och syskonbarnbarn.

Illerkillar dominerade släktträffen. De är normalt mycket större än honorna och just dessa var verkligen jättestora. Vi insåg att vår tjej verkligen är en lill-tjej.

Jag vet inte om det var för att de andra var större, eller om det var för att några av årsvalparna var helt galen-busiga, men Vintra gillade INTE ALLS släktträffen. Det var pest att bli nedsläppt i hagen med släktingarna. När vi tog ut henne kröp hon in och gömde sig längst in under filten i sin bur. När godmodige och snälla illern Fredriksson kom för att hälsa på pep Vintra ilsket och smet blixtsnabbt ut. När Vintras uppfödare Jessica höll Vintras syster Isa och J Vintra så att de skulle kunna hälsa under lite lugnare förhållanden skrek Vintra till som om hon hade blivit biten och attackerade den förvånade Isa. Tillslut var det enda hon ville att ligga på J:s arm på tryggt avstånd ifrån de andra.

Vi fick helt enkelt åka hem, men nu har vi lite mindre dåligt samvete för att Vintra har ett ganska stillsamt sällskap därhemma. Det är kanske alldeles lagom? Fast hon borde nog också träna på att träffa jämnåriga illrar också.

Frukostvärdinnan

Jag har såna lyxiga mornar. J som är morgonpigg går upp och gör frukost. Jag vaknar av att jag hör honom stöka i köket, prata och gosa med illrarna. På sista tiden har tydligen Vintra, vår tvååriga hona, med mer energi i sig än man trodde var möjligt, fått jobb som frukostvärdinna. Hon sitter i husses morgonrocksficka och "hjälper till" med att laga frukost. Fast när det kommer fram plastpåsar på bänken har hon svårt att hålla sig på plats. Av någon anledning är hon helt galen i plastpåsar. De SKA bitas sönder!

När det blir dags att skära frukostgurkan får Vintra komma ner på golvet och både hon och illergubben Gizmo får varsin bit morgongurka att mumsa på.

Sedan äter jag och J frukost i sängen. Två mackor med ost, te och DN i morgonsolen. Så ser en perfekt morgon ut!

Filmtime - Illrarnas julgransplundring

I fredags var det tjugondag knut och alltså hög tid att kasta ut julgranen.

Först fick illrarna plundra granen på upphängda gurkskivor. Ebbe var den flitigaste plundraren!

Filmen kan tyvärr antagligen inte ses i iphone och på ipad...

Inköp på saluhallen

Nu har vi handlat upp oss rejält på Hötorgshallen. Både en hel hoper skaldjur, fint kött och oxfond ligger och gonar sig hemma i kylen bredvid några lyxiga ostar som jag köpt tidigare. I saluhallen finns det några människor vi brukar springa på. Idag var det inte syrran, men väl J:s f d kollega P, med sin lilla babydotter! Sist jag träffade P var också i Hötorgshallen, då med stor mage. Misstänker att en viss liten tjej kommer att växa upp till en riktig foodie.

Väl hemma tog det inte många sekunder innan illrarna upptäckte påsen från Melanders.

"Ta mig om du kan!"

Vintra

Här kommer ytterligare en idolbild på vår lilla valp. Hon har växt till sig och blivit riktigt präktig. Pälsen är fortfarande len och mjuk. Hon är handtam, men kan nafsa i mina fötter och hon är inte "nässäker". Bästa leksaken, enligt Vintra är ett spö med vimpel och en pingla i. Godast är en liten puck rått oxkött eller ett kycklingben. Bästa vännerna är Gizmo och Ebbe som man kan busa med tills "gubbarna" blir trötta!

På sista tiden har Vintra visat sig vara en riktig utbrytardrottning. På dagarna bor illrarna i köket, men nu har Vintra flera gånger smitit ut. En gång hade hon lekt trädgårdsmästare med mina krukväxter, som mådde mindre bra efter den behandlingen. Nästa gång hittade jag henne sovandes i sängen, ordentligt nedkrupen under täcket med huvudet på huvudkudden!

Godmorgon

Sommarmornarna på landet är helt suveräna. Guteblandning-te i koppen och P1 på radion.
Vintra-valpen har valt sin egen sovplats. Hon klättrar upp i en korgstol och kryper in i ett kuddöverdrag!

Det var en gång en basilikaodling...

Hmmmm, lilla Vintravalpen vill bli trädgårdsmästare när hon blir stor.
Matte är tveksam...

Morgonmackan

Jag är usel på frukost. Gott te på morgonen - ja! och juice - ja!, men mat???

J brukar se till att jag ändå får i mig något, men nu när han seglar har jag svåra problem att äta något före klockan 10 och det är ju inte så bra om man ska orka göra något kul.

Några knep har jag i alla fall. Ett är frukt skuren i snygga bitar, ett annat är smoothie på yoghurt, lite honung och säsongens bär. Om det ska vara en macka är en variant given - ett riktigt gott, knaprigt knäckebröd med lite smör, majonäs, drivor av lövtunt skuren, mogen tomat (vässa kniven!), salt och nymald svartpeppar.

Ett ANTI-tips är katten Agnes. Hon är egentligen innekatt, men har nu fått smak på promenader och efter sin tonfiskfrukost som är slukad på tre röda ställer hon sig om jamar hjärtskärande vid dörren för att få komma ut på övervakad promenad.

Vintra busar

Livet med en valp

Äntligen har hon kommit, vår lilla Vintra. Söt som socker, men hur busig som helst och att hennes små tänder är sylvassa vet både J:s och min arbetskompis S:s näsor.

Uppdaterat: till J:s glädje vet nu även MIN näsa exakt hur vassa illetänder är...

I väntans tider...

Foto: Jessica och Jörgen Strömbro

Å vad vi längtar efter onsdag kväll när vi hämtar vår nya familjemedlem hos uppfödarna i Solna. Lilla illervalpen Vintra bor fortfarande med sin mamma Luna och sina sju syskon; Skare, Rimfrost, Mörke, Flinga, Snöa, Isa och Frysa men snart, snart kommer hon till oss.

Hundvalpar och kattungar är söta men illervalpar slår allt. Naturligtvis är lilla Vintra det största underverket av dem alla!


We long for wednesday evening when we will get our little Vintra!