Fina fisken - i Göteborg

Jag behövde jobba en fredag i Göteborg. På kvällen kom J ner med tåget så att vi kunde gå ut och äta för att sedan övernatta på hotell Eggers, ett anrikt, gammaldags hotell som ligger precis bredvid centralstationen.

Grejen med Göteborg är, förutom att det är en trevlig stad, att fisk och skaldjur är något helt annat här jämfört med i Stockholm. Man kan beställa den enklaste bricklunch och räkna med att fisken smakar gudomligt. Min enda förklaring är att man sätter en ära i att kunna sin fisk och att den alltid är pinfärsk.

Vi ville äta middag på något mysigt, osnobbigt ställe och föll för Sjöbaren i Haga. Det var helt rätt val. Vi fick ett fint barbord med utsikt genom fönstret mot söt gata med fina landshövdingehus.

J smaskade på silltallrik till förrätt medan jag åt en väldigt god tartar med röding som var lättrökt och kombinerad med en massa goda äppelbitar och pepparrotscrème. Till huvudrätt tog J sotad röding med pilgrimsmusslor, kål och sandefjordssås. Jag åt en fullständigt suverän bakad rödtunga med variation på rotselleri och cidersmörsås. Maten var hur god som helst. Fisken fick ens ögon att tåras av glädje och såserna var så goda att man ville slicka tallriken.

På lördagsmorgonen avnjöt vi hotellfrukost i Eggers vackra matsal. Det fanns mycket att välja på och extra gott var det spröda hembakade fröknäcket och en fullständigt suverän avokadoröra. Det fanns många goda sorters bröd, bra pålägg, fin frukt och krispig bacon, men äggröran var lite för stabbig för min smak. Och snobbig som jag är, juicemässigt, hade jag önskat mig något färskpressat, helst blond grapefruksjuice. Men i stort var det en jättebra hotellfrukost i vacker miljö.

Förmiddagen i Göteborg ägnades åt shopping i diverse köksaffärer, besök på saluhallen och såklart Feskekörka. Smart nog hade vi en kylväska och vi handlade med oss en hel liten piggvar, krabbklor och råa havskräftstjärtar hem. Planen var att vi skulle hinna äta fisksoppa också, men vi var alldeles för mätta från hotellfrukosten så den får lagas hemma istället.

Tåget tog oss hem i lugn och ro, förutom att isen i kylväskan på bagagehyllan började smälta och iskallt vatten droppade ner i nacken på J.

På kvällen lagade vi piggvaren. Med sån här fin fisk ska man absolut inte krångla till det. Mörka sidan upp, in i 110 graders ugn tills innertemperatur 52 grader. Servera med flingsalt, citron, brynt smör, pepparrot, pressad potatis och grönsallad - himmelriket igen!

Resan till Havanna, Jamaica, Grand Cayman och Cozumel

Jag har förvånat mig själv och gjort en helt fantastisk lyxig långresa till Karibien med en kompis. Så mycket intryck - historia, natur, arkitektur, kultur, musik och dans, massor med ljus, sol och bad i en del av världen som jag aldrig trott att jag skulle besöka. Perfekt värme... hela tiden!

Jag är smått omtumlad och detta trots att maten inte var särskilt speciell. Jag som trodde att mat alltid måste vara i fokus, men nu vet jag att så inte är fallet om allt annat runt ikring engagerar tillräckligt. Det finns massor att säga om resan, men rätt lite som passar på en matblogg.

Bäst av det vi åt var en lunch i Ocho Rios på Jamaica och guacamole med nyfriterade majschips och illstark tomalsalsa på en strandbar i Mexico. Den jamaicanska lunchen såg ut som grå skolmatsalsmat, men det bruna riset med bönor, de wokade grönsakerna, kycklingen och de friterade grönsaksbollarna visade sig vara bland det godaste jag någonsin ätit. Drycken som hörde till, "juice" kallades den, var baserad på mixade jordgubbar och smakade som sommaren själv.

Notes to self - Måste testa att laga jamaicanska recept!

Resan till Sicilien

På höstlovet var det dags för oss att bege oss av på J:s efterlängtade födelsedagspresent: resan till Sicilien. Det kändes som en dröm att lämna ett mörkt, kallt, höstgrått Sverige och landa på soliga, gröna, blommande Sicilien. Jag har aldrig varit i Sydeuropa så sent på säsongen och blev överraskad av att det var så somrigt. Hela vår lovvecka bjöd på strålande sol, härligt välbehövligt ljus och en temperatur runt 20 grader. Någon gång i skuggan eller någon kväll fick man ta på sig en kofta.

Medelhavet, med sin fantastiska blåhet, var närvarande överallt i den lilla staden Cefalú. De flesta dagarna kunde man se silhuetterna av de Lipariska öarna långt borta vid horisonten. Sandstranden alldeles nedanför staden var lång och inbjudande, glest befolkad trots att vågarna fortfarande var ljumna.

Test av vattentemperaturen

Vi bodde lite utanför staden, högt ovanför hamnen på ett verkligt fint lägenhetshotell som låg i en trädgård, med grillplats och pool med havsutsikt.

En av få gånger som datorn var på...

Eftersom början av november är lågsäsong var vi nästan ensamma på hotellet. Det fanns två vägar att välja på när man skulle gå ner till staden. Rakt ner för berget eller längs den pinjekantade vägen ner mot hamnen för att sedan gå runt "La Rocca" den höga klippen som dominerar landskapet i trakten. Tog man den senare vägen fanns ett bra kaffeställe halvvägs.

Vi hade en lugn vecka, med en massa promenader - rätt jobbigt i den branta terrängen, en lite längre bussutflykt upp i bergen till lilla staden Castelbuono och så förstås massor med mat, dryck, urgott kaffe och glass.

I Castelbuonos trånga gränder hämtas soporna med åsnor

Det fanns gott om restauranger i Cefalú, men det som kanske imponerade allra mest var RÅVARORNA. Man ville ju bara gråta när man jämförde den stora Supermercatons utbud med det vi har i svenska butiker. Riktiga solmogna färska grönsaker och frukt från trakten, pinfärsk fisk och skaldjur direkt från havet, kött som hade stark god köttsmak, extremt goda pistagenötter och rostade mandlar, ett otroligt utbud av chark, ostar, oliver, inlagda grönsaker och den där inlagda äkta ansjovisen som jag älskar.

En av många söta, leksakslika mataffärer i Castelbuono

Kaktusfrukterna var mogna

Våra frukostar hemma på balkongen med havsutsikt var minnesvärda, bara de. För att inte tala om det vi lagade i köket (som till och med var utrustat med ugn) och på grillplatsen. Det roligaste var nästan de måltider som började med att vi botaniserade i fiskdisken, där vi inte ens visste namnen på det mesta som erbjöds. Vi grillade fisk och jätteräkor med bara lite salt och peppar och penslade med olivolja med hackade färska örter och vitlök innan de åts. Sallader var inte svårt att blanda på alla fina grönsaker. Broccolistånd stora som spädbarn skattades på sina buketter, kokades al dente och åts med smör och salt, stora fotbollsrunda auberginer skivades och gratinerades med örtkryddor, mozzarella, tomat, kryddor och annat gott. När råvarorna är av sådan hög kvalitet är det verkligen superlätt att laga gourmetmat.

Rostat bröd med prosciutto, mozzarella och tomat

Te, nypressad apelsinjuice och smarriga lyxmackor

Gorgonzola, paprika, prosciutto, tomat, basilika, mozzarella

Fruktsallad på säsongens frukter - apelsin, clementin, kaktusfrukt och rostade mandlar

Sallader

Räkor till grillen

Grillad fisk och citron

 

En middag bokade vi bord på den lilla restaurangen La Brace där jag åt en suverän rätt på kanin i mustig vinägersås med kastanjer och potatismos till. Vi valde en spännande sallad, med bl a frukt i.

Två gånger gick vi till en restaurang som låg precis vid klipporna vid havet. Maten vara god, bl a råa räkor och tunna skivor rå fisk som åts med en speciell apelsinchutney, men allra bäst var närheten till havet, det var tak på verandan där vi satt men annars var det öppet ut mot vågorna.

Jag älskar carpaccio och den rätten åt vi under veckan i flera varianter, med oxkött, med tonfisk och med svärdsfisk. Blandad tallrik med olika lokala antipastos var en annan favorit. Den innehöll oftast goda charkuterier, crostinis, ostar, bl a en ganska mild hårdost med pistagenötter i, caponata, marinerade soltorkade tomater och kronärtskockor, oliver av olika slag, någon friterad ost, någon bit paj, någon krokett.

Antipasto på Al Faro

All pasta var naturligtvis perfekt kokt. På restaurang Al Faro med serveringen på en terrass ovan havet åt jag en spagetti Vongole som var så god i all sin enkelhet.

I Castelbuono uppe i bergen var det vilt och svamp som gällde istället för all fisk och skaldjur i Cefalú. Vi åt vi lunch på  prisbelönta restaurangen Nanglarruni. Jag svårgillade min förrätt, crostinis med vaktelägg och färsk tryffel. Huvudrätten med vildsvin och svamp var god, men kanske lite väl mild i smaken. J valde en rätt som tydligen var lite av Nangalarrunis signaturrätt - vildsvin panerat med manna och hackade pistagenötter med rostad potatis. Mycket gott! Nanglarruni är också kännt för sitt stora vinutbud, men likt de flesta ställen vi besökte var det hela flaskor (alldeles för mycket för mig/oss) eller husets vin på glas eller karaff som gällde. Inte dåligt det heller, men det hade varit spännande att testa något lite mer karaktärsfyllt.

Crostinis med vaktelägg och massor med färsk tryffel

Glassen är ju alltid helt gudomlig i Italien. Min favoritsort är citronsorbeten, men pistage- och hasselnötsglass var också otroligt goda. Det var ganska dyrt med glass, men det man fick var gjort på riktiga, färska råvaror och smakade som något man sällan får i Sverige.

Goda espresson och goda glassen

När vi lämnade Sverige hade jag sett till att vi hade med oss minimalt med packning och två stora resväskor + en smidig liten kylväska och frysklamp. Vi hade en jättepacking med oss hem och nästan allt var ätbart. Apelsiner som smakar otroligt, tomater, oliver i massor, färsk buffelmozzarella, olivolja, charkuterier, espressokaffe, mandlar, pistagenötter och annat gott. Perfekta souvenirer att trösta oss med när vi kom hem lagom till det stora snökaoset...

Mat och människor i Fjärdhundraland

Den underbara bonussommaren fortsätter och igår besökte J och jag en annan del av Uppland än den i närheten av byn och sommarstugan söder om Edsbro där vi vanligen håller till.

Fjärdhundraland kallas bygden mellan Enköping och Uppsala och här ordnas en festival i september -  Mat och människor i Fjärdhundraland.

Vi startade äventyret på Alsta trädgårdar, ett mycket personligt konstgalleri/café/växthus-trädgårsdställe. I taket på växthusen hängde mogna vindruvor och det fanns en spännande utställning med dräkter, mycket från teater, men också andra unikt designade plagg. Smaktallriken i caféet med nybakade scones, hemgjord havtornsmalmelad, chokladsnitt och pelagonkaka kunde vi inte motstå.

Turen gick vidare till en grisgård som vi länge velat besöka. Äntligen fick vi se Kristoffer Franzéns fina prickiga linderössvin och de var precis så sociala och roliga som jag tänkt mig. De små kultingarna var så himla gulliga att man blev sugen på att stoppa en i väskan och ta med hem som gosedjur.

Det kändes lite konstigt att sitta på en bänk, kolla in alla glade grisar och samtidigt smaska på en charktallrik med delikatesser gjorda på grisarnas släktingar och kompisar. Trots allt hade vi inga problem med att betvinga våra samveten. Vi ÄR ändå köttätare och bättre liv än dessa grisar kan svin knappast ha, bestämde vi och shoppade loss i gårdsbutiken. (Fast gränsen gick vid att köpa falukorv gjord på en namngiven gris...)

Nästa stopp blev Skogsbackens ost, där det dagen till ära även fanns örtexperter, bagare och marmeladtillverkare från bygden. Vi hittade en ost som delade namn med mig och vi köpte också ett par bitar Skogsbackens blå, en väldigt god blåmögelost.

Egentligen hade vi velat besöka många fler platser på festivalen, men hemma i Stockholm väntade J:s brorsdotter på att vi skulle komma på 8-årsfirande, så vi hoppas att att Mat och människor i Fjärdhundraland kommer tillbaka nästa år igen.

Väl hemma igen pysslade vi runt i lägenheten, satte upp hyllor (J) smaskandes på goda ostbitar sippandes på halvtorr sherry (jag). Till middag åt vi kokta majskolvar från landet och de godaste spareribs jag någonsin ätit (recept här, men med tunna spjäll och torkad ingefära). Den Franzéngrisen hade inte dött förgäves!