fredag 28 augusti 2015

Frukosten räddad!


Den här skönheten, en persikoliknande tomat av sorten "Basinga" har min kompis E odlat i sitt nya växthus.

Vi fick den och några till när vi hälsade på hos E och hennes familj igår. Dessutom bjöds vi på en helt underbar gazpacho lagad på ett gigantiskt exemplar av samma tomatsort och andra egenodlade grönsaker. Vilken lyx! För att inte tala om det hembakade brödet, olivsmöret och den suveräna peston... Mer uppskattat än alla oxfiléer, humrar och belugakaviarer i världen.

Tomatpresenten räddade J:s och min frukost imorse. Så här års frossar vi i färska tomater. Knäckemackan till frukost med tomatskivor, majonnäs, salt och peppar är ett måste! Det här är vårt favvoknäcke just nu och majjon ska helst vara hemvispad, eller Hellmans, som är den enda acceptabla färdigköpta.

Mina egenodlade tomater mognar tyvärr alldeles för långsamt i år. Bara enstaka har kunna plockats trots att plantorna var de finaste jag någonsin haft. De flesta som odlar på friland säger samma sak, har man inte ett växthus så är det lögn att få tomaterna att mogna i år. Den solfattiga juli spökar fortfarande och jag som brukar skryta med att jag alltid får fram mogna tomater på friland drömmer mer än någonsin om ett växthus.

Turligt nog har vi hittat ett bra ställe nära landet som odlar och säljer tomater. Nu i helgen får vi åka förbi och handla.

torsdag 27 augusti 2015

Sommarkväll på innergården

Röd och grön gazpacho

Marinerad, grillad vildsvinskarré med kantareller

När E och hennes franska man JF kommer för att hälsa på oss blir det fest! Dessa underbara människor envisas med att fortsätta bo i Holland, så vi kan inte ses så ofta.

E och JF är, förutom mycket annat, också verkliga mat- och vinmänniskor.

Eftersom vädret var sensommarvarmt när de hälsade på i helgen dukade vi upp på vår innergård. En vegetarisk buffé av gröna och röda smårätter baserade på våra egna grönsaker fick fungera som förrätt.

Vi  hade både röd och grön gazpacho i små fina glas. Jag har köpt en hel hoper gamla, fina, småglas på second-hand-affärer och de är perfekta för den här typen av servering. (Såna här glas kan man ofta få för bara några kronor eftersom de har en storlek som jag tror anses lite svåranvändbar.) Vi hade också gjort tomatbruschetta i litet format, snittar med bondbönor och ett väldigt gott snacks med squash. Till förrätten lyxade vi till det och drack champagne. En av mina favoritsorter - Deutz brut classic.

Huvudrätten var skivor av marinerad vildsvinskarré som vi grillade på trädgårdsgrillen och åt med med kantarellsås, rostade rotsaker och en enkel sallad med gröna blad. Vildsvinskött är helt otroligt gott och jag tycker att man gör en välgärning genom att äta upp de djur som håller på att bli för många och förstör skog och mark så att det står härliga till. Marinaden till vildsvinet måste ni testa! Jag fick idén med svarta vinbär i marinaden från en vän och blandningen blir så god att man nästan får lust att äta den med sked. När man grillar vildvinskött ska man inte tänka gris, en rosa kärna måste lämnas, annars blir det torrt. Till köttet drack vi ett italienskt rött vin som passade perfekt till, Zenato 2011, ett vin gjort på druvan Merlot från Gardasjön i Italien.

När solen gått ner blev det lite kyligt att sitta ute. Vi gick upp i lägenheten för efterrätten. Jag hade gjort det enkelt för mig genom att köpa chokladfondanter från Picard och en god vaniljglass. Men sedan kom jag på att det vore gott att dricka Xanté, den vansinnigt smarriga päronkonjakslikören, till desserten. För att få ihop mat och dryck stekte jag några skivade päron i smör och råsocker med smaksättning av citronskal, vanilj och kardemumma.


Världens godaste grillmarinad till vildsvin, marinad till ca 4 port kött

1 1/2 dl svarta vinbär
1 msk honung
2 msk kinesisk soja
2 msk röd balsamvinäger
torkad timjan
salt och nymald svartpeppar
1/2 dl smakneutral olja

Blanda alla ingredienser. Mixa eller krossa vinbären med en sked och rör ihop. Marinera köttet, gärna något dygn. Glöm inte att ta fram köttet i tid innan grillningen så att det inte läggs iskallt på grillen.

tisdag 25 augusti 2015

Ostronört - årets stolthet i köksträdgården


Varje säsong finns det några saker som gör mig EXTRA glad och stolt i köksträdgården.

I åratal har jag försökt odla ostronört (Mertensia maritima). I vilt tillstånd är ostronört en strandväxt och den är ganska ovanlig i Sverige. Det är en vacker växt vars ljusa blågröna blad smakar starkt av ostron, vilket gör dem extra läckra i sallader till fisk och skaldjur.

För några år sedan beställde jag en planta ostronört från Tyskland. Den blev liggande lite för länge på posten. Kom fram och mådde inte så bra...

Sedan försökte jag beställa fröer och så ostronört, men fröerna var troligtvis för gamla för de grodde inte.

Förra året lyckades jag få tag på färska fröer från en annan odlingsentusiast (Tack snälla, snälla!!!). Fröna grodde, plantorna tålde utplanteringen fint och hela säsongen njöt vi av våra gourmetblad.

Tidigt i våras gick jag och spanade i köksträdgården. J trodde väl att jag blivit tokig när jag började hoppa runt av glädje och hurra. Ostronörten, som är perenn om den trivs, hade överlevt vintern och kom med fina nya blad.

I somras blommade plantorna med vackra blåa blommor. Inte för inte kallas ostronört för "havets blåklocka".

Och nu på sensommaren mognar fröer från plantan. Det är lite trixigt att fånga dem, eftersom de har en inbyggd ivägsprättningsmekanisk som aktiveras så snart ett frö är moget. Självsådden blir väl tillgodosedd, men jag har också lyckats fånga några fröer.


måndag 24 augusti 2015

Sommarens favoritmat - varmrökt lax


Med risk för att bli tjatig måste jag slå ett slag för sommarens favoriträtt nummer ett - egen varmrökt lax.

Superenkel att göra, nyttig och kan varieras i det oändliga.

Vi brukar passa på att röka en rejält stor mittbit av en laxfilésida när vi ändå är igång.

Kryddningen på fisken kan varieras, men jag tar oftast salt, peppar, stött fänkålsfrö och kanske lite rivet citronskal. Det är smart att ta fram laxen i tid ur kylskåpet så att den hinner tempereras. Om man tillagar den från iskallt läge vätskar den sig gärna, vilket inte ser så trevligt ut.

Klotgrillen tänds med kol i ena halvan av grillen. När fin glöd uppstått, strör man uppblött rökspån på glöden. Lägger fisken med skinnet nedåt på den andra sidan av grillen. På med locket, håll spjällen lite halvöppna så att röktemperaturen blir lagom. Passa fisken, det brukar ta någonstans mellan 15-30 minuter tills den är färdig, beroende på hur varmt det är i klotgrillen. De är inte så stor risk att överlaga om man inte missköter passningen grovt. Den hemrökta fisken blir alltid saftig.

För oss är varmrökt lax snabbmat, så vi äter oftast en enkel sallad på grönsaker från trädgårdslanden till. Ibland blir det några kokta färskpotatisar också, eller couscous, eller potatissallad eller några andra kokta gryn. Sås är gott till och både guacamole och tsatsiki passar bra liksom enkla såser på tjock yoghurt blandad med antingen sweet chilisås eller mango chutney. En sås på majonnäs, gräddfil, citron, hackade färska kryddörter som dill, persilja och lite dragon är otroligt somrigt och passar perfekt till laxen.

fredag 21 augusti 2015

Iskyld melon- och gurksoppa


Man kan inte få för många recept på iskylda soppor som passar i sommarvärmen!

I början av sommaren lagade vi flera gånger en verkligt läskande gurk- och melonsoppa enligt ett recept från "Elle mat och vin".


Melon- och gurksoppa, 1 kanna

1 gurka
1/2 galiamelon
1/2 dl crème fraiche
1 msk olivolja
1 msk vitvinsvinäger
1 dl färsk körvel
1/2 dl färsk mynta
salt och peppar

Skär gurkan i bitar. Ta bort skal och kärnor från melonen. Lägg i en mixer och mixa tillsammans med övriga ingredienser. Smaka av med salt och peppar.
Servera väl kyld.

torsdag 20 augusti 2015

Godaste pizzan - sommarens matminne från Öland


Min semester i år var extra lyxig eftersom jag fick besöka båda mina favoritöar, Öland och Gotland.

J:s föräldrar har sitt sommarhus på norra Öland. I år var vi rekordmånga familjemedlemmar på plats samtidigt och i denna matglada familj äter man alltid helt fantastiskt, både hemma i stugan och när det äts "på lokal".

Ett matminne från Ölandsvistelsen som jag också testlagat hemma är en helt otrolig pizza. Originalet var stenugnsbakad och serverades på "Kaffestugan i Böda". Min version hemma blev minst lika god.

Tarte flambée är en pizzaversion från Alsace. Ofta är den täckt med crème fraiche och ost, snarare än tomatsås. Det låter kanske inte så spännande, men med en smakrik ost i kombination med riktigt god varmrökt skinka och lök är det supergott. Ni måste testa!

Om det är svårt att få tag på varmrökt skinka av god kvalitet (rökt "på riktigt" inte bara behandlad med rökarom) så går det bra med annan varmrökt grisdel, t ex bog som ibland kan finnas i bit i hyllan vid baconet.


Tarte flambée med varmrökt skinka, gruèreost, crème fraiche, rödlök och sparris, 2 pizzor

2 dl ljummet vatten (37 grader)
2 msk mjölk
1/4 paket jäst
1/2 tsk salt
1 tsk honung
2 msk olivolja
5 dl vetemjöl

100 g gruèreost
1 1/2 dl crème fraiche
50 g varmrökt skinka av god kvalitet, i tunna skivor (jag tar Väddöskinka)
10 sparrisar
1 rödlök
salt och peppar

Värm ugnen till 200 grader med en pizzasten på gallret högt upp. (Alternativt plåt.)

Smula jästen i en bunke. Rör ut i honung, salt och lite av vattnet. Tillsätt resten av vattnet, olivolja och mjölet. Bearbeta degen rejält tills den blir smidig, gärna med degkrokar i en matberedare. Jäs övertäckt i ca 40 minuter.

Riv osten och rör samman med crème fraiche. Salta och peppra.

Skala och skär löken i tunna skivor.

Kavla ut degen tunt på ett bakplåtspapper. Bred på ostblandningen. Fördela skinka, sparris och rödlök på pizzan.

Skjutsa in på den varma skivan i ugnen med hjälp av brödspade eller en plåt. Höj ugnstemperaturen till det varmaste, sätt på grillen och laga tills pizzan fått fin färg, ca 5-10 minuter.

onsdag 19 augusti 2015

Iskalla nudlar i sommarvärmen


Underbara augustivärme! Visserligen behöver jag åka ut till landet och vattna odlingarna efter jobbet mitt i veckan, men det är det värt.

Mitt på dagarna är jag mest sugen på något svalkande i solen.

Senaste "Elle Mat och Vin" kom med recepttips som gav ytterligare en dimension till hur man godast lagar iskalla nudlar i buljong. Jag väljer helst sobanudlar som har god nötig smak och känns lite matigare än andra nudlar. Sobanudlarna är gjorda av bovete.

Iskalla nudlar kan göras hur lätt eller krångligt som helst, beroende på hur många tillbehör man gör till dem. Jag ser receptet som en skiss som kan varieras.

Primörgrönsaker från trädgården är perfekta till nudlarna. Räkor fungerar. Denna gång blev det några miljömärkta jätteräkor. Vi har också ätit nudlarna med tunna skivor av Salma-lax och jag tror också på kycklingkött. Naturligtvis kan rätten också göras utan skaldjur, kött eller fisk. En äggula eller ett pocherat ägg skulle säkert vara gott också.

Två recept på tillbehör som jag testat med stor framgång till nudlarna är marinerade shiitakesvampar och japansk omelett.


Iskalla sobanudlar med tillbehör, 4 port

Till buljongen:
1 1/2 dl mirinvin
1 1/2 dl japansk soja
1 näve bonitoflingor

Till shiitakesvampen:
6 torkade shiitakesvampar
vatten
1 tsk socker
1/2 dl av buljongen

Till omeletten:
3 ägg
1 msk socker
1tsk salt
2 tsk sake
2 msk smakneutral rapsolja

1 paket sobanudlar
2 salladslökar
primörgrönsaker: gurka, morot, rädisor, rättikor, sockeärtor mm
2 msk inlagd ingefära i skivor, strimlade
salmalax, räkor eller liknande
wasabi
furikake eller rostade sesamfrön

Blötlägg svamparna i ljummet vatten, ca halvtimme, tills de blir mjuka.

Koka upp mirinvin, soja och bonitoflingor till buljongen. Sila bort flingorna och kyl buljongen.

Skiva svamparna. Spara blötläggningsvattnet. Lägg svampen i en kastrull med 1/2 dl av blötläggingsvattnet, sockret och buljongen. Koka på låg värme tills nästan allt vatten kokat bort. Lägg i en skål och kyl.

Vispa samman ingredienserna till omeletten. Sila smeten genom en finmaskig sil. Hetta upp olja i en stekpanna. Häll i smet, tunn som en pannkaka och stek på båda sidor. Stek på samma sätt fler tunna omeletter av smeten. Stapla i en trave och rulla ihop. Strimla i tunna skivor. Lägg upp i en skål och kyl.

Skiva salladslöken fint. Skär grönsaker och tillbehör i bitar.

Koka upp vatten. Lägg i nudlarna och låt koka tills de är precis färdiga. Spola i kallt vatten och kyl sedan i en skål med isbitar så att de blir riktigt kalla.

Servera nudlarna i en skål med buljong. Strö över salladslök och furikake/sesamfrön och servera med tillbehören.

tisdag 18 augusti 2015

Kräftskiva i pergolan


I fredags hämtade jag ut beställda nykokta Vättern-kräftor från min skaldjursleverantör, en man som åker upp från Västkusten med en bil fylld av goda skaldjur som han säljer till oss skaldjurssvältfödda stockholmare. Visst, det finns skaldjur att få tag på här också, men risken för att de inte är pinfärska och/eller överkokta är stor. Svenska skaldjur är dyrt så när jag köper dem vill jag vara säker på att de är av absolut högsta kvalitet.

Vi spontanbjöd syrran med familj till kräftskiva i pergolan. Jag inledde lördagen med blåbärsplockning. Det är lite av en tradition. När syrran och jag var barn brukade vi ofta ha en egen kräftfest med en eller ett par kompisar i glasverandan i sommarstugan. Avslutningen på festen skulle alltid vara blåbärspaj och stor energi och möda användes till plockningen av bären.

På lördagskvällen kom syrran, svågern och systersonen cyklandes med en kantarellpaj.

J och jag hade städat och dekorerat pergolan med kräftlyktor. Kvällen var varm och för säkerhet skull hade vi laddat en eldkorg för att mota bort kvällskyla och daggfukt. Myggen har inte varit så svåra i år, men för säkerhets skull satte vi på vår myggskrämmare. Jag vill inte göra reklam, men det är en bra apparat som gjort utomhussittningar på kvällarna möjliga även i perioder då de blodsugande djuren anfaller i horder utanför skrämselzonen.

Vi inledde med bubbel och svalkande vattenmelongazpacho (Recept finns i detta inlägg). Kräftorna fick sällskap av ett gäng räkor. Jag hade gjort en västerbottenpaj. Vi åt rostbröd med ost och syrrans trädgårdssallad med färska sockerärtor.

Västerbottenpajen gjordes efter detta recept, fast med en klassisk pajbotten (vetemjöl, smör, lite kallt vatten). Pajen blev god och krämig, men vi skrattade gott för skapelsen hade fått brun yta och var på pricken lik en chokladpaj. Möjligen berodde det på övervärmen i landet-ugnen, men för säkerhets skull - grädda på lägre temperatur eller lägg en bit folie över formen, är mitt tips!

Eftersom pajer redan stod på menyn hade jag gjort en annan efterrätt med blåbär. Äntligen kom jag för mig att använda ett recept på "Blåbärs- och marängglass" som jag rivit ut ur en "Allt om mat" för många år sedan. Jag skulle nog hellre vilja kalla det "Blåbärs- och marängparfait" En stilig efterrätt och god, men med lite väl mycket "frusen gräddkänsla" för min smak. Nästa gång krånglar jag nog till det, tar fram glassmaskinen och gör blåbärsglassen efter ett glassrecept som blir fluffigare och med mer mjölk i smeten.

Kräftorna och framförallt kantarellpajen var däremot helt otroligt goda och vi hade så kul och mysigt tillsammans när skymningen föll över byn att maten faktiskt inte var i absolut fokus.

Dukat i pergolan

Kantarellpaj, som inte alls var för salt, utan helt underbar



och sen blev det mörkt...

fredag 14 augusti 2015

Trädgårdlycka - bondbönor

Jag kan inte låta bli att odla bondbönor, trots att utbytet i mina små köksväxtland inte blir så stort. Fast några små lyxiga portioner till J och mig blir det i alla fall från det 120x120 cm-land som varje år viks åt de goda primörbönorna.

Jag vill allra helst tillaga bondbönorna så att deras egen goda smak och konsistens kommer fram.



Lyxigt snacks med vitlöksfrästa bondbönor

Det är lite pyssel då bönorna först ska spritas, tas ut ur sina mjuka liksom pälsklädda skidor. Sedan kokar man upp vatten, låter bönorna koka någon minut, varefter de är lätta att skala, precis som man skalar mandel.

Jag kantskär brödskivor och steker dem frasiga och gyllene i smör.

En rejäl klick smör till åker ner i stekpannan, tillsammans med en finhackad vitlöksklyfta. De absolut knallgröna bondbönorna får steka i några minuter på medelvärme. Salt, nymald svartpeppar och lite pressad citron ger den rätta smaken.

På de stekta brödskivorna lägger jag bönorna i drivor, och tillagade på detta sätt påminner primörernas smak faktiskt nästan lite om svamp.



Odling av bondbönor är enkel. Tidigt på våren, så tidigt som det går att gräva i jorden planteras de stora bönorna på ca 5 cm djup. Jag sätter 4 bönor i varje kvadrat om 30x30 cm.

På försommaren börjar bönorna bli höga och kräver stöd. Jag sätter ner fyra bambukäppar i hörnen på odlingen och najar fast ett grovt armeringsnät 120x120 cm, ca 75 cm upp från jorden. Bönplantorna växer genom nätet och får bra stöd.

I juni/juli blommar plantorna vackert. Vanligast är vita blommor, men det finns också någon rödblommande sort. Problem med bladlöss i topparna har jag haft något år och det avhjälps med såpvatten eller att man helt enkelt klipper av toppen. Det senare lär också befrämja bönornas mognad.




I augusti när man börjar se bönorna i sina baljor är det dags att skörda. Enligt vissa finsmakare ska bönorna konsumeras inom timmar efter skörd, men jag brukar nog tycka att de går bra att spara i kylskåp några dagar.

Odlingsexperter förespråkar att man ska klippa ner och gödsla plantorna efter skörd och därmed  få ut ännu en omgång bönor senare på hösten. Jag har aldrig lyckats med detta. Misstänker att det kräver en längre odlingssäsong än den som erbjuds i inre Roslagen.

Ett annat tips är att man tydligen, i alla fall i södra delarna av Sverige ska kunna lyckas med höstsådda bondbönor, som då kan ge skörd redan på våren eller försommaren. Det låter intressant, men kräver antagligen en mycket mild vinter och vår.

Vad det gäller sorter tycker jag att rödblommande "Crimson Flowered" är vackrast, medan "Giant Exhibition Longpod" ger mest utbyte per odlingsyta.


onsdag 12 augusti 2015

Augustihelg att leva för

När det ÄNTLIGEN kommer en helg med fint väder och sammetskvällar gäller det att ta vara på den! Efter semesterns alltför många dagar av stillasittande, stirrandes ut genom fönstret för att se om det inte ska sluta regna snart kändes det skönt att den gångna helgen bjöd på så mycket spontant, roligt och aktivt .

På fredagskvällen var vi på grillfest på en lummig innergård i stan. Vi hade med oss lyxiga lammracks att grilla, torrkryddade med bl a spiskummin. Värdparet bjöd på suveräna grilltillbehör och såser. Mycket gott, roligt och många intressanta samtal. Jag lyckades helt klart dricka för mycket vin, men det var det definitivt värt!



På söndagsmorgonen masade sig J och jag upp tidigt, packade matsäck och begav oss på utflykt söderut, till Tullgarn. Vi tog en rätt strapatsfylld promenad i naturreservatet på Tullgarnsnäs. (Allt regnande hade gjort stigarna mycket svårframkomliga.) Efter vandringen pustade vi ut på en brygga vid Tullgarns slott.

Den medhavda picknickmaten smakade hur gott som helst. Jag VET att jag är en matsnobb, men efter barndomens dagisutflykter är jag allergisk mot vämjeliga picknickmackor i form av trista skogaholmslimpskivor med svettig, smaklös ost som börjat torka och böja upp sig i kanterna.

Ett MÅSTE på mina egna picknickar är istället utflyktsmackor som min mamma brukar göra dem. Ituskurna tekakor smörade och bredda med hemlagad majonnäs, med drivor av riktigt god tunnskuren varmrökkt skinka av god kvalitet (helst Väddöskinka) skivor av gurka och tomat med lite salt och svartpeppar på.



J har inga problem med sina barndomsutflyktsmackor. Han vill fortfarande gärna ha knäckebrödsskivor med vändstekt ägg på. Mycket märkligt tycker jag, som inte riktigt förstår charmen med mjuknat knäckebröd. Men å andra sidan gillar jag själv en massa konstiga saker mest eftersom jag älskade dem som barn. (T ex blir jag galen av lycka om jag får en sån här...)

Eftersom dagen var varm hade jag mixat en läskande gazpacho, med bl a vattenmelon som vi kylde med isbitar och tog med i termos. Egentligen tyckte jag att det lät lite konstigt med vattenmelon i gazpachon, men det blev verkligen bra, saftigt med underbar krispig konsistens, och jag kommer säkert att laga den flera gånger.


Gazpacho med vattenmelon, 1 termos

1/2 minivattenmelon
4 tomater
1/2 gurka
2 msk olivolja
1/2 röd chili
2 msk citronsaft
salt och nymald svartpeppar

Skär kryss i tomaterna. Doppa i kokande vatten någon halvminut. Ta bort skalet och tärna tomaterna. Skala gurkan och skär i bitar. Lägg tomathack och gurka tillsammans med vattenmelonköttet, helst utan kärnor, i en mixer. Tillsätt hackad chili, olivolja och citronsaft. Mixa till soppa. Smaka av med salt och peppar. Kyl soppan tills den blir iskall. Servera gärna med isbitar.


Vi drack sommarens alkoholfria favoritdryck, Kullamust, till maten.

Bakning av söta saker är inte min starka sida, men i sommar har jag gjort ett par omgångar av lättbakade muffins som blivit väldigt goda. Muffins blir lätt torra och jag är inte så förtjust i sån där kletig glasyr som varit populärt under några år. Knepet är istället att fylla muffinsen med blåbär, vit choklad och, efter tips från min kompis K, bitar av banan som ger god smak och gör bakverken saftiga.


Muffins med blåbär, banan och vit choklad, ca 20 st

150 g rumsvarmt smör
2 dl socker
2 ägg
1/2 dl vatten
rivet skal från 1/2 citron
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
2 dl blåbär
1 banan, skivad
50 g vit choklad, grovhackad
Ev lite råsocker blandat med några hackade mandlar

Sätt ugnen på 210 grader.

Vispa smör och socker pösigt, helst med elvisp. Tillsätt äggen, ett i taget och vispa in. Tillsätt vatten och rivet skal från citron. Blanda mjöl och bakpulver. Sikta ner i smeten och rör ner det.

Häll smeten i muffinsformar, på en plåt, gärna en muffinsplåt.

Fördela blåbär, banan och choklad i formarna. Strö ev över lite råsocker och mandelhack.

Grädda ca 10 minuter. Passa noga, torra muffins är en styggelse.



På vägen hem for J och jag via "Det Vilda" och "Nibble trädgård" för att bunkra lite vildsvinskött och fina grönsaker.

På lördagseftermiddagen stack J iväg på svensexa, medan jag åkte till landet med min kompis K. Äntligen kunde man sitta utomhus och njuta i pergolan. Vi sippade rosévin och smaskade i oss snacks. Kvällen bjöd sedan på utomhuskonsert på käraste "Drömkåken". Syrran med familj och kompisar var också där. I konsertbiljetten ingick mat och jag fick min efterlängtade västerbottenpaj. Det finns ingen som gör den lika god som "Drömmis"! Fina bandet "Wrapped in red" spelade och tillslut utbröt härligt danskaos framför scenen.


Sammetsmörkret sänkte sig över byn. K och jag gick hem till stugan, tände ljus och satt en stund och pratade i köket.

På söndagen kom J och och vi grillade vildsvin till lunch, men det får bli ett helt eget inlägg.

Ibland, och ofta vi lätt oväntade tillfällen, är livet precis som man önskade att det alltid skulle vara....

måndag 10 augusti 2015

Iskall gazpacho på hemodlad gurka

Efter en helg med underbart sensommarväder känns det lite lättare att smälta besvikelsen med att årets semesterväder varit mestadels grått och regnigt.

Trots vädret har 2015 års skördesäsong i köksträdgården och på balkongen ändå blivit riktigt bra. Jag har verkligen njutit av mina ätbara odlingar och har inte heller behövt vattna särskilt mycket. Undantaget från framgångarna är bara de grönsaker som är allra mest solkrävande, men kanske får tomater och squash en chans till om augustivädret fortsätter att vara bra?

Från en enda gurkplanta, sorten "Delta Star", har vi plockat minst 40 härliga goda minislanggurkor (ca 20 cm). Fantastiskt! Jag har haft denna sort tidigare och visste att den var bra, men i år slog den alla rekord. Plantan var köpt på Kröns trädgård i våras och fick växa i en Earthbox på vår soliga balkong. Jag kan verkligen rekommendera gurkodling. Enklare och mycket längre säsong jämfört med tomater. Och smaken på hemodlade gurkor går inte att jämföra med de trista köpta. Tänk bara på att gurkplantor behöver gott om plats, riktigt näringsrik jord och inte får torka ut.

Dillen har också levererat i år, särskilt de självsådda plantorna som jag lät vara kvar där de kom upp i köksväxtlanden.

Trots att vitlöken blev satt först i våras (ska sättas på hösten) blev skörden helt OK, ett helt gäng rosavita vitlökar, varav de flesta faktiskt till och hann dela upp sig i små klyftor.



P1:s matprogram Meny har i sommar enbart sänt repriser, men jag upptäckte att programmet, i nygammalt format med Karin Fransson och Sven Ekberg, fanns att lyssna på som pod-radio på news55.se. Härifrån har jag fått massvis med proffsig och spännande inspiration till sommarköket! I första programmet lagades en iskyld gazpacho som lät verkligt intressant.

De flesta ingredienserna till gazpacho på gurka kunde jag plocka i min egen trädgård och jag kan lova att den iskalla soppan var otroligt god och läskande. Jag valde att göra min soppa lite mer rustik jämfört med originalet som silades innan servering. Idén att spetsa soppan med flädersaft var genialisk.

Nyskördadt - gurkor, dill, chili, lök och vitlök

Så här lagade jag:

Iskall gurk- och dillgazpacho med fläder, 1 kanna



3 minigurkor, ca 20 cm långa
1 grön chilifrukt (Jalapeno)
1 liten färsk lök med blast
2 dl hackad färsk dill
1 vitlöksklyfta
1 msk vitvinsvinäger
1 dl kycklingbuljong
1 blad gelatin
1/4 dl smakrik olivolja
1/4 dl smakneutral rapsolja
2 msk koncentrerad fläderblomssaft
Saft och finrivet skal från 1/2 citron
Salt och svartpeppar

Lägg gelatinbladet i kallt vatten.

Skala gurkorna, gärna lite slarvigt så att en del skal bli kvar. Skär i bitar.
Skala och hacka lök och vitlök. Kärna ur chilifrukten och finhacka. Lägg alla ingredienser i en kannmixer. Salta, och häll i olja och vinäger. Låt marinera en stund.

Mixa fint, tillsätt kycklingbuljong.

Värm gelatinbladet på svag värme och rör ner i lite av soppan. Mixa ner gelatinblandningen i soppan.

Smaka av med fläderblomssaft och ev mer salt och peppar.

Kyl soppan tills den blir riktigt iskall.

Servera gärna med några isbitar i. Jag dekorerade min soppa med vackra gurkörtsblommor.


måndag 8 juni 2015

Smaka på Stockholm


"Smaka på Stockholm" är ett evenemang som jag brukar missa varje år eftersom det händer så mycket annat i början av juni. Efter en tjuvtitt på 2015 års spännande menyer kunde vi inte hålla oss borta. Grävning och plantering på landet fick helt enkelt vänta en halv dag och vi fick istället frossa på goda smårätter och en massa ny matinspiration med oss hem.

Allra mest sugen var jag på att testa Frida Ronges spännande rätter  från vRÅ i Göteborg. Trots höga förväntningar blev vi otroligt imponerade. Om man är smått galen i sushi/sashimi och gillar den sortens rätter på hög nivå med en extra twist var detta så nära himmelriket man kunde komma.

Så här såg menyn med vackra smårätter ut:

  • Mirin & soja-rimmad lax, dashirom, crudité sallad, ponzu
  • Onsenägg 63 C, rå champinjon, ramslök,jordärtskocka, löjrom, brynt smör med soja
  • Rimmad sotad biff, spenat, yuzu koshu emulsion, sushiris



Allt var fantastiskt gott. Mest oväntat var kanske ägget, som ännu en gång bevisar vilken suverän ingrediens brynt smör är.

Stort extra plus för bordsserveringen i ett tält där man fick lite lugn och ro från det intensiva festivalmyllret.


Även om detta var en höjdpunkt smaskade vi i oss en hel del andra goda saker på "Smaka på Stockholm".

Kioskvältare från "Korvkiosk från Åre" var vi såklart tvungna att prova. Den varmrökta, kokta korven kom från Undersåkers charkuterifabrik (Magnus Nilsson) och alla tillbehör, räksallad, råkost, pressgurka och rostad lök, ketchup och senap var hemlagade.

Det var verkligen en korvkioskupplevelse utan dess like. Underbar, finstämd och god kött- och kryddsmak på korven och ketchupen och senapen hade jag gärna tagit med mig hem.

Från Yolo valde vi två smårätter: Soyaglacerad fläsksida ”taco” med harissa och mangosalsa och Räktacos ”Chili Jam” med syrad rättika, passionsfrukt & shizo. Båda var verkligt goda och förde tacotänket till helt nya höjder. Fläsket var en upplevelse i sig och de krispiga, spröda, tunna tacoskalen lyxiga.

Farang, som drivs av thaifrälsta finnar var vi tvungna att testa efter tips från en kompis. Det är inget fel på standardthaimat, men Farangs variant var många snäpp bättre och kombinerade mästerligt chilihettan med mustighet och fräschör. Vi testade "Gris i kokoscurry" - långkokt fläsklägg, finskuren färs med limeblad och thaibasilika och "Räkchips med räkor Chili Jam" med citrongräs och böngroddar.

Vildsvinen i Roslagen gör sig bäst som mat. De levande har blivit för många och ställer till med förödelse i skogen och på böndernas åkrar. Ett alldeles utmärkt sätt att avnjuta grisarna visade sig vara som Roslags-salsiccia med nybakat bröd och italiensk caperslaw!

J och jag passade dessutom på att testa peruansk matkultur från Tumi cosina peruana. Vi valde rå, marinerad fisk i form av Nikei med tonfisk, passionsfrukt, sesam, dashi, yuzu och noori. Väldigt spännande med suverän fisk även om vi upplevde det som lite konstigt med den rostade majsen som hörde till. Popcornsmak till finfisk kändes aningen främmande.

torsdag 4 juni 2015

Det prunkar på balkongen




Trots den kalla våren som inte riktigt vill sig är våra balkongodlingar fina.

Vi kan skörda rädisor och massor olika gröna blad till sallad och pak choier till wok.

Vår balkong har sol mest hela dagen, så man får passa noga med vattningen. Plantorna växer i rätt djupa zinklådor från Granit som försetts med borrade dräneringshål. Jorden i lådorna är näringsrik P-jord.

Vi har också en s k Earthbox på balkongen. Den har ett stort vattenmagasin, vilket är bra eftersom man då inte behöver vattna lika ofta. Här har vi större plantor, bl a en köpt gurkplanta av sorten "Delta Star" som kämpat på i stormvindarna den senaste veckan. Om vi har tur kan vi plocka de första minigurkorna inom kort. J har lovat den allra första till vår illertjej Vintra som verkligen är helt tokig i gurka.



Jag har också använt balkongen för att driva upp hundratals plantor som vartefter fått flytta ut till trädgården på landet. Nu i helgen går förhoppningsvis det sista lasset upp till byn. Jag måste säga att stadsbalkongen fungerat otroligt bra som barnkammare för plantor av tomat, paprika, chili, gurka, majs, squash, physallis, bönor, sallat, kryddor och mycket mera. Ibland har det varit så fullt att vi själva har haft svårt att få plats.

tisdag 2 juni 2015

J bjuder på kycklingburgare

Det senaste halvåret har jag jobbat alldeles för mycket. J har varit en klippa när det gäller att ta hand om mig och fixa god mat till oss båda. Han har haft ett otroligt tålamod när jag så många gånger kommit hem mycket senare än planerat, varit tvungen att åka till jobbet i tid och otid och fått ställa in helgledigheter i sista stund.

Häromdagen kom jag hem och hittade J i köket. "Har du tänkt på någon middag?" frågade jag. "Kolla på almanackan!" blev svaret.

Och så här såg det ut där:



J hade fyndat kryss-märkta ekologiska kycklinglårfiléer på affären och inspirerats av en fin kålrabbi som vi fått i Årstidernas låda

Det var bara att sätta sig vid bordet, sippa på ett glas vitt vin och vänta på att min fantastiska kock skulle fixa middagen.




Kycklingburgare med syltad kålrabbi och dragonmajonnäs, 2 pers

1/2 kålrabbi
2 msk ättiksprit (12%)
4 msk socker
6 msk vatten
lite salt

2 hamburgerbröd (godast av de färdigköpta tycker vi är Max Frisco-bröd, men det är ett annat bröd på bilden)

2 rejäla kycklinglårfiléer
grillkrydda (vi tar Chicken & Steak från Santa Maria)
smör eller rapsolja att steka i

2 stora tomatskivor
grönsallad
4 msk majonnäs, helst hemvispad
några droppar pressad citron
1 kvist dragon
salt och peppar

Rör samman en lag av ättikssprit, socker, vatten och lite salt. Rör tills sockret löst sig helt. Man kan behöva värma lite, enklast i microugn. Låt lagen svalna. Strimla kålrabbin mycket tunt med mandolin eller "speed-peeler". Lägg strimlorna i lagen. De blir godast om de får ligga minst en timme.

Smaksätt majonnäs med lite citronsaft, repad och hackade dragonblad, salt och peppar.

Rosta hamburgerbröden i en torr stekpanna.

Krydda kycklingbitarna med grillkrydda. Stek i smör eller olja i en stekpanna.

Montera ihop burgarna och avnjut dem direkt.



tisdag 26 maj 2015

Almfruktssäsong


När den korta säsongen för almfrukter, almens omogna frön, infaller brukar jag plocka på mig och äta de gröna primörerna. De gör sig bra i sallad, gärna med en citron-rapsolje-dressing. Almfrukterna har en grön, lite nötig smak. Jag har också testat att servera servera dem i pastarätter där en del av pastan byts ut mot färska almfrukter. Det går fint, men i dessa sammanhang tillför primörerna kanske inte sådär jättemycket.

Jag vill gärna komma på någon rätt som verkligen ger almfrukterna rättvisa. Förra året hittade jag en lyxiga osträtt, med signatur Rune Kalf Hansen. Testa - det är verkligen en god rätt med finess!

I år har den svala våren lett till att säsongen för almfrukter varit ovanligt lång.

Jag har fungerat på vad som skulle kunna vara en bra kombo och fastnade för de allra första krispiga rädisorna, som just börjar bli klara i mina odlingar. Flagor av fin, smakrik parmesanost och en persiljegrön sardellkräm blir kronan på verket. Fjolårspersiljan är som allra mest smakrik så här års innan den börjar blomma. Min enkla, men eleganta primörsallad får gärna inleda våra middagar varje dag under den korta tid av almfrukternas säsong som återstår.


Primörsallad med almfrukter, 2 pers

3 dl nyplockade och sköljda almfrukter
10 rädisor
smakrik parmesanost

1 liten knippa färsk persilja
2 sardeller
Svartpeppar och ev salt
Rivet citronskal från 1/4 citron
1/2 dl olivolja

Finhacka persiljan. Mortla tillsammans med sardellerna. Tillsätt olivolja lite i taget och mortla in. (Alternativt använd en mixer.) Smaksätt med salt, peppar och rivet citronskal.

Lägg upp almfrukter på tallrikar, fördela kvartade rädisor över, toppa med parmesanost och drissla över sardellkrämen.

måndag 22 september 2014

Igår sensommar, idag höst...



I går kom det där stora regnet som riskerar att "bita svansen av sommaren". Idag är det kallt, regnigt och vinden viner. Imorgon hotar väderprognosen med frost. Man vet att det händer varje år ungefär vid den här tiden, ändå är det liksom alltid för tidigt.

Skördesäsongen på landet är förhoppningsvis inte helt slut ännu, men lördagens skörd med extra allt riskerar att bli den sista av det slaget. Förutom det som syns på fatet följde flera stora squash, morötter och rotselleri med hem.

Helgen har varit intensiv varför vi njutit ännu en snabblagad variant av "Trädgårdspasta". Vi har också använt delar av grönsakerna till att laga mat efter recept. På J:s initiativ gjorde vi Jens Linders pepparstekta lax med tomatkompott, risotto och kryddzucchini. Vår enda egna ändring av receptet var att vi använde rödingfilé istället för lax.

Varje gång jag lagar risotto på riktigt italienskt sätt slås jag av hur gott det blir. Mycket jobb med att röra, röra, röra men, oj, vilket delikat resultat!

Tomatkompotten var väldigt söt, men fungerade förvånansvärt fint till rätten. Kryddzucchinin var lättgjord och fick intressant lakritssmak av stjärnanisen. Röding är verkligen en riktigt lyxgod fisk. Trots den finstämda smaken passade den fint till de smakrika tillbehören och den krämiga, vinstinna risotton. Vi fick en välbehövlig paus med en verkligt god middag mitt i en smått stressig septemberhelg.

torsdag 18 september 2014

Ljummen svampsallad

Det är mycket nu - jobbet, ombyggnaden, måla luckor till köket, träffa släkt och vänner, sköta trädgården på landet o s v. Självklart äts det fortfarande gott, men att fotografera maten har det varit  sämre med. Det börjar också bli mörkt om kvällarna och ont om fotoljus. Så snart som det blir lite mer ordning hemma ska jag rigga upp min födelsedagspresent från i somras. Jag fick en en proffsig blixtutrustning av J. Jag hoppas lära mig att behärska den och kunna fota mat även när det inte finns naturligt ljus...

En sak som jag i alla fall hunnit med är svampplockning. Senast i helgen, ute hos min kompis M på gården i Nykvarn. Där behövde man bara gå runt knuten för att hitta massor med svamp.

J och jag har ett par gånger under hösten lagat en enkel version av Tareq Taylors ljumna svampsallad från programmet Trädgårdsmåndag. Suveränt gott, måste jag säga! Även om man utesluter den rökning av svampen som Tareq föreslår. En bra sak är också att rätten funkar med alla möjliga sorters svampar, vilda eller tama från affären, i blandningar eller bara någon enstaka sort.

Svampsalladen är inte den absolut mest snabblagade, men väl värd den tid det tar och bjuder på en intressant kombination av smaker och konsistenser. Söta, jordiga betor och söt majs, krämig chèvresås, salt kapris, nötig smörstekt svamp, krispigt stekt bröd, parfymig söt-salt gurka, och så lite rivig pepparrot och friska gröna blad på toppen. Det är nästan konstigt att allt detta kan passa så bra ihop, men det gör det verkligen och helheten blir en verkligt bra vegetarisk rätt.

Den smarta flädermarinaden till gurkan är en väldigt god idé, bara den i sig.


Oj, vi glömde pepparroten första gången

Andra gången glömdes det stekta brödet bort...


Ljummen svampsallad, 2 pers

3 små betor, gula-, polka- och/eller röda
200 g god svamp - kantareller, Karl Johan svamp, skogschampinjoner, vanliga champinjoner, shiitake, ostronskivling eller vad man kan få tag i
smör till stekning
salt och vitpeppar
1 liten gurka eller 1/3 normalstor
1 msk äppelcidervinäger
1 msk outspädd flädersaft
75 g chèvre utan skal
3 msk vispgrädde
1 majskolv
1 tunn skiva surdegsbröd
olivolja
flingsalt
färsk pepparrot
lite gröna blad, t ex krasse eller rödbetsblad

Koka betorna nätt mjuka, spola i kallt vatten och skala.

Blanda flädersaft och äppelcidervinäger i en skål. Rör ner lite salt. Skiva gurkan fint, lägg i marinaden och rör om.

Koka majskolven och skär loss majskornen med en vass kniv.

Skiva svampen och stek. Börja med torr, het panna, stek tills svampen vätskat sig och det mesta av vätskan kokat bort. Tillsätt smör, salta och peppra, stekt tills svampen får fin färg.

Koka upp grädden i en lite kastrull. Smula i  chèvren och vispa eller mixa med mixerstav till en slät kräm. Salta om det behövs.

Stek brödskivan krispig i olivolja. salta. Bryt i mindre bitar.

Bottna djupa tallrikar med chèvrekrämen. Lägg på betor, svamp, gurka, majs och bröd. Toppa med riven färsk pepparrot, kapris och gröna blad.



torsdag 11 september 2014

Dagens boktips


En ny kokbok av Lisa Förare Winbladh, den bara MÅSTE jag ha.

Att boken heter "Det godaste jag vet" gör ju inte saken sämre, för det godaste som smaksäkra, matkunniga Lisa vet måste ju helt enkelt vara tokgott.

När jag fick veta att boken var på gång terroriserade jag bokhandlarna i flera veckor för att lägga vantarna på den så snart som den fanns att köpa.

Nu har jag den sedan en tid och frossar i att läsa recepten och  alla smarta små råd och förklaringar. Underbart! Boken är indelad i kapitel med goda smaksättare som vitlök, fisksås, ingefära, sherry och annat som höjer mat till skyarna.

Sidorna är verkligen fullmatade med spännande recept. Jag har redan testat något och brinner av lust att få laga flera. Eftersom vårt köksbygge pågår har vi bara en mycket begränsad basuppsättning ingredienser och köksredskap att tillgå hemma. Många av Lisas recept kräver spännande kryddor och annat, som jag i och för sig äger, men som bidar sin tid i förvar på landet.

Här kommer några av de recept jag fastnat mest för. Det var svårt att välja för boken innehåller massor.


Att soppa på bas av aubergine kan bli fantastisk vet jag sedan tidigare och Lisas Auberginesoppa innehåller förutom vitlök spännande orientalisk kryddning med spiskummin, koriander och kanel.

Blommande lökbröd verkar vara en väldigt bra utveckling av det goda vitlöksbrödet. Perfekt om man vill bjuda på den goda klassikern, men göra det lite mer lyxigt och arbetat.

Lisa har tidigare försett mig med det absolut godaste receptet på Grönärtsoppa så när hon nu föreslår en Frisk kräm på gröna ärtor, mynta, äpple och lime är jag inte sen att haka på.

Hemlagad räksoppa är gott, men jag lagar alltid min på samma sätt. Lisas twist, Räksoppa med melonkulor, libbsticka och dragon låter kul.

Att soppor gärna kräver något gott tillbehör håller jag med om. Tänk att få spännande kycklingkex med salladslök,curry, chili och sesam till soppan!

Sherry är verkligen en dryck som är helt perfekt i matlagningen. Själv hade jag aldrig kommit på att använda fino-sherry till ungsrostad potatis. Det lät enkelt och väldigt gott.

Recept på lasagne kan man inte få för många av. Vad sägs om Brielasagne med paprika, mandel, fikon, vinäger och ostronskivling?

Och så slutligen - Misohollandäs med grape och ingefära - hur GOTT låter inte det?

Nu har jag börjat dräggla och måste omedelbums bege mig i väg och äta lunch. Må vår snickare därhemma skynda på med köksbygget så att vi åter får ett fullutrustat kök att laga mat i!


tisdag 9 september 2014

Chimichurri - vår nya favorit

Ingredienser från odlingarna



Vi har fått ett nytt favorittillbehör till biff. Den goda sydamerikanska röran/salsan/såsen/marinaden chimichurri!

Jag har länge velat testa den, men det var först för ett par veckor sedan, när jag upptäckte att jag hade alla grönsaks- och örtingredienser från egna odlingar som jag slog till.

Sedan dess har vi ätit chimichurri till grillad biff två gånger. Faktum är att vi speciellt lyxat till det och köpt fin biff bara för att få äta den i sällskap med vår nya favorit. Chimichurri är aromatiskt, pikant och har massor med fräschör från grönsakerna och örterna. Hettan styr man själv genom att stämma av mängden chili som blandas i.

Om man vill marinera sitt kött i chimicurri mixar man den finfördelad och späder den med lite vatten. Då funkar den såklart också fint som såstillbehör, men jag tycker nästan att en lite mer salsalik konsistens, där ingredienserna är skurna smått, smått är att föredra.


Chimichurri

2 mogna normalstora tomater (eller motsvarande mångd små)
3 vitlöksklyftor
2 schalottenlökar
1 liten grön paprika
1/2 -1 röd chilifrukt
1 dl persiljeblad
1 dl korianderblad
2 msk färsk oregano
2 msk sherryvinäger
1 dl olivolja
salt och nymald svarpeppar
en nypa socker

Skala, ansa och hacka tomat, vitlök, lök, paprika, chili och örter så fint som möjligt. Blanda ihop. Rör i olja och vinäger. Smaka av med salt, peppar och aningen socker.


Förutom att chimichurri är jättegod till grillat oxkött kan man dippa bröd i röran. Jag kan tänka mig att den även är helt perfekt till majschips.

måndag 8 september 2014

Mer godis från trädgården!


Persika är nog min absoluta favoritfrukt.

Nu har våra egna länge efterlängtade persikor börjat mogna. Sorten heter "Frost" och den ska klara sig i alla fall till zon 3. Vårt träd har klarat sig i tre år i zon 4, mot en solig södervägg och i jord med god dränering. När trädet såg ämeligt ut i våras, med en del kala grenar och lite angrepp av krussjuka, gav vi det lite extra omtanke med ett gäng komposterad kogödsel + att vi har vattnat det när det varit torrt.

Det verkar ha fungerat för i år är persikorna extra stora och väldigt saftiga. Skalet är lite hårigare än sådana persikor man köper, men smaken är verkligen söt och god.

Jag tycker persikoodling är kul eftersom det är spännande att något så exotiskt kan klara sig i Sverige. En annan fördel är att man har god chans att få skörd redan första året på ett persikoträd. Jämför det med äpplen som tar minst 10 år på sig innan de börjar ge frukt!

Första året som vi hade persikoträdet fick vi massor med persikor, andra blev det inget eftersom blommorna frös och i år blev det rätt få, men istället stora frukter.

fredag 5 september 2014

Kära asiatiska bladgrönsaker


Jag är fullständigt kär i asiatiska bladgrönsaker, kålsläktingar som komatsuna, pac choi, mizuna och så vidare. Det är så roligt med något man kan och SKA odla nu, sent på säsongen!

I min trädgård kan man ha tur och lyckas med tidig vårsådd av asiater om våren blir mild. På sommaren går de ofelbart i blom utan att ha producerat några större bladmängder och dessutom blir plantorna uppätna av jordloppor, kålfjärlilar och kålmal.

Men nu på hösten är verkligen de asiatiska bladgrönsakernas tid. Jag odlar dem dels på balkongen och dels som sista gröda ute i köksväxtlanden. Förra helgen satte jag ut förodlade plantor av 12 olika sorter i ett land där det tidigare växt bondbönor. Jag täckte med fiberväv för säkerhets skull. Plantorna gillar den svenska hösten och kan till och med tåla lite frost. Om man har riktig tur kan några till och med övervintra och ge blad tidigt på våren.

De asiatiska bladgrönsakerna är så vackra, med olika former av färger mellan vitt, grönt och rött. Den ofta peppriga smaken är god. När grönsakerna är små använder jag dem mest råa i sallader och när de växer till sig är de väldigt goda wokade.

Jag kommer att gallra de fyra olika pac choisorter som vi har på balkongen. Småbladen hamnar i sallad och har vi tur får vi några rejält stora, krispiga pac choihuvuden om några veckor.

Jag kommer nog dessutom att så ytterligare en kruka av den snabba, vackra  "Mustard red giant" som, trots sitt namn, är allra godast som småblad. Jag tog egna frön från denna sort för över 10 år sedan och de gror fortfarande hur fint som helst.

torsdag 4 september 2014

Godis från trädgården!


Nu levererar mina physalisplantor massor med söta, supergoda frukter. Jag har tidigare skrivit om physalisodling och vill återigen passa på att slå ett slag för denna växt som ger god skörd i Sverige även om man inte har den i växthus.

När frosten hotar tar jag in mina plantor. De är då någon meter höga och ganska breda, men brukar rymmas i ett fönster inne i min sommarstuga. Frukterna mognar på vartefter, i vårvintras skördade jag långt in i januari. Om jag har tur och vintern blir mild övervintrar plantorna trots att jag stänger av värmen på landet under vintern. Om det blir svinkallt och plantorna lägger av är det bara att plantera nya frön i februari.

tisdag 2 september 2014

Favoriträtt hemma hos oss - Citronkyckling med bönor och oliver


En av de allra första rätterna J lagade när vi just hade träffats är också den rätt som vi bjudit på flest gånger när vi har haft gäster. Just den här säsongen när det finns gott om färska bönor passar den extra bra att laga.

Citronkyckling låter kanske inte så spännande och det till synes enkla, kalorisnåla receptet är inte det första jag skulle fallit för. Tur att J klippte ut det ur en DN för länge sedan!

Citronkyckling lagad på det här sättet blir nämligen på något magiskt sätt väldigt god. Den är någonting med smakbrytningen med kycklingskyn och stekta citroner och sedan de salta umamistinna svarta oliverna till det. För att inte tala om hur gott det blir när buljongen smaksätter bönorna och tillbehöret, som kan vara t ex bulgur, matvete eller pasta.

Om ni inte har testat denna rätt tidigare tycker jag definitivt att det är dags nu!


Citronkyckling med bönor och oliver, 2 pers

4 -6 urbenade kycklinglårfiléer
2 msk olivolja
Salt och nymald svartpeppar
1 vitlöksklyfta
6 schalottenlökar
1 ekologisk citron
1 1/2 dl kraftig kycklingbuljong
15 svarta oliver av god kvalitet, urkärnade kalamataoliver duger, men helst fina oliver med kärnor
20-25 bönor, typ haricot verts

Skala och hacka vitlöksklyftan. Skala och ansa schalottenlökarna, Kvarta dem om de är stora, annars kan de vara hela. Skölj och skrubba citronen noggrant. Skär i kunna klyftor och ta bort kärnorna.

Börja med att bryna citronklyftorna i lite olivolja i en gryta på hög temperatur. De ska få lite färg. Ta sedan upp.

Bryn kycklingbitarna i olivoljan tills de får fin färg. Efter några minuter läggs hackad vitlök och shalottenlöksbitar ner i grytan. Låt allt puttra i några minuter.

Häll i kycklingbuljongen, oliverna och de brynta citronklyftorna.

Koka ca 15 minuter med lock på svag värme. De sista ca 5 minuterna läggs bönorna med i grytan, när de får lagom mjuk, men fortfarande spänstig konsistens är allt klart.

Servera rätten överströsslad med färsk persilja till matvete, bulgur, ris eller pasta.

måndag 1 september 2014

Nyskördad broccoli - då och nu



När jag var barn brukade vi köpa helt fantastiska nyplockade grönsaker av trädgårdsmästaren Nisse som fanns nära vår familjs sommarstuga.

Nisses broccoli var alldeles särskilt god. Mamma brukade gratinera den med lite bacon och ostsås och syrran och jag åt hur mycket som helst av denna rätt.

I sena tonåren hade jag och gymnasieklasskompisarna haft en kräftskiva i sommarstugan. (Helt otroligt att vi fick, tack snälla föräldrar som litade på oss!). Dagen efter partyt var alla ganska trötta och många orkade inte stressa iväg till  morgonbussen. Vi hade inte planerat någon lunchmat, men jag och några kompisar gick iväg till trädgårdsmästeriet för att kolla läget. "Broccoli???" undrade klasskompisarna som inte hade några goda erfarenheter av den grönsaken. "Absolut", blev mitt svar "i alla fall den här broccolin!"

Vi hade mjölk, ost och rökt skinka över från frukosten och jag måste redan då varit ganska bra på matlagning för jag lyckades laga rätten på mammas sätt. Jag kan tala om att de lätt bakfulla klasskompisarna blev mäkta imponerade. Nyplockad broccoli gratinerad med krämig ostsås är verkligen gott och perfekt comfort food som passar "dagen efter".

Idag skulle jag nästan kunna tänka mig att odla broccoli bara för att laga den ostgratinerad på mammas vis. Tyvärr rymmer mina köksväxtodlingar inte stora kålplantor som broccoli. Jag har också stora problem med jordloppor, kålmal och kålfjäril där jag odlar nu och undviker därför kålsläktingar, i alla fall sådana som behöver vara i landen under den varmaste delen av sommaren.

Därför blev jag överlycklig när jag fick en påse nyplockad broccoli av min kollega L, en verkligt duktig grönsaksodlare. L tipsar om att den allra bästa broccolisorten för hemmaodlaren är Piracicaba. Efter huvudskörden får den många små sidoskott som kan skördas under lång tid. En större del av stjälkarna och bladen är också goda att äta.

Jag lagade broccolin på det gamla hederliga sättet och - ljuva nostalgitripp - det var lika gott nu som då! Rätten blir också väldigt bra som vegetarisk, sidfläsket är valfritt.


Ostgratinerad broccoli med rökt sidfläsk

300 g färsk broccoli
3 dl mjölk eller blandad grädde + mjölk
1 1/2 msk smör
1 1/2 msk vetemjöl
salt, vitpeppar och riven muskotnöt
1 tsk grönsaksbuljongkoncentrat
1 1/2 dl riven lagrad ost, t ex grevéost
100 g rökt sidfläsk (om man vill)

Smält smöret i en teflonkastrull. Tillsätt mjölet och vispa. Vispa under värmning i mjölk eller gräddmjölk under vispning, lite i taget. Krydda såsen med salt, vitpeppar, riven muskotnöt och lite buljongfondkoncentrat. Låt såsen koka några minuter. Smält ner det mesta av osten i såsen utan att den får koka. Spara 1/2 dl ost för att toppa rätten med.

Fintärna och knaperstek fläsket. Låt rinna av på hushållspapper.

Dela broccolin i mindre bitar. Stammen kan skivas för att hinna bli färdig. Koka upp lite vatten i botten av en kastrull med lock. Lägg i broccolin och låt ångkoka några minuter så att den blir lite slak, men har den mesta spänsten kvar.

Smörj en form. Lägg i broccoli och fläsk. Fördela ostsåsen över. Toppa med den extra osten. Gratinera i 225 graders ugn ca 15-20 minuter.

Hejdå augusti - Välkommen september!



Igår var det den sista augusti. Sista dagen i sista sommarmånaden firade vi med att klä på oss yllekoftor, tända massor med ljus på balkongen och äta en nattlig kantarellmacka där.

Nu väntar ännu en skördemånad. I veckan utlovar SMHI sol och värme och jag hoppas på en lång varm höst, men också på klara himlar och frisk, hög luft.

söndag 31 augusti 2014

Nyplockad majs med limesmör


Majs är en av de grönsaker som allra snabbast tappar smak efter att man skördat den. Sockerarter förvandlas till kolhydrater och majsen tappar sötma. Därför är det allra godast att äta majs alldeles nyplockad. Om man vill spara den är det bäst att stoppa in majskolvarna direkt i frysen i lufttät plastpåse. De behöver inte förvällas innan.

Idag plockade jag några fina majskolvar på ett självplock och vi njöt av dem kokta till lunch bara någon timme senare. Behöver jag tala om att de var helt underbart söta och goda. Jag brukar äta min majskolv med bara smör och flingsalt, men idag testade vi vispat limesmör till och det var en verkligt god variant.


Kokta majskolvar med vispat limesmör, 2 pers

4 majskolvar
4 msk smör
skal från 1/2 liten lime
lite pressad limejuice
salt och svartpeppar

Ta fram smöret och låt det bli mjukt.

Koka upp en rejäl gryta med vatten. Ta bort blasten från majskolvarna och putsa dem. Koka sakta 15-20 minuter, tills det blir hyfsat lätt att lossa majskornen från kolven.

Vispa smöret fluffigt med finrivet skal från limen, lite pressad limejuice, salt och peppar. Servera till de nykokta majskolvarna.

lördag 30 augusti 2014

Stekt kolja med sardellmajonnäs och marinerad zucchinipasta


Zucchini finns det gott om så här års. Jag äter allra helst min egenodlade "Costata Romanesco". Nya idéer vad man kan använda zucchini till är alltid välkomna. I P1:s Meny tipsade Tomas Tengby härom veckan att man kunde skära zucchini tunt med mandolin, strimla skivorna till bandpastaformat och servera råa med vinägrett till stekt fisk. Vilken bra idé!

Sardellmajonnäs är alltid underbart till stekt fisk och passar extra bra till den milda, spänstiga och örtsmakande marinerade zucchinipastan.

Vi har redan lagat den här rätten två gånger och kan konstatera att vi fått en ny favorit. Upplägget på fotot blev lite slarvigt, vi var nämligen alldeles för hungriga och sugna på att kasta oss över den goda rätten...


Så här lagade vi:

Stekt koljafilé med sardellmajonnäs och marinerad zucchinipasta, 2 pers

Ca 300 g koljafilé, 2 portionsbitar
Rivet skal från 1/2 citron
Salt och nymald vitpeppar

1/2 dl majonnäs, helst hemgjord
3 sardellfiléer

1 stor zucchini
Saften från 1/2 citron
1/2 dl olivolja
Färsk persilja, en liten knippa
Några blad färsk dragon
1 vitlöksklyfta
Salt och nymald svartpeppar

Krydda fisken med rivet citronskal, salt och peppar.

Hacka och mosa sardellerna, blanda med majonnäsen.

Hacka persilja, dragon och vitlök mycket, mycket fint. Blanda med olivolja och citronsaft. Smaka av med salt och peppar.

Skär zucchinin på längden med mandolin, ca 2 mm skivor. Strimla skivorna med kniv till bandpastaformat. Blanda zucchinipastan med persiljedressingen.

Stek fiskbitarna i smör.

Lägg upp zucchinipasta med fiskbit ovanpå och toppa med sardellmajonnäsen.

fredag 29 augusti 2014

Pizzafredag med årstidens goda


Äntligen har jag och husdjuren flyttat hem från landet. Underbart att slippa de långa resorna.

Hemma i stadslägenheten är det fortfarande kaos, med den eviga köksombyggnaden, ombyggnad av ett annat rum, flyttkartonger och damm överallt. Å andra sidan finns det ett fungerande badrum, en jättebra spis, en köksbänk som kan torkas från sågspån efter dagens bygge, rinnande vatten, avlopp och en diskmaskin!

Och inte minst finns världens bästa matlagnings- och middagssällskap i form av J. Äntligen kan pizzafredagarna starta! Vi tjuvstartade faktiskt redan förra fredagen.


Rödbetor försöker jag odla på landet varje år, men de blir sällan bra hos mig. I år är det bara två stycken som verkar vilja nå vettig storlek. Vi passade därför på att plocka några goda rödbetor på ett självplock istället. I senaste "Elle Mat och Vin" fanns ett förslag med rödbetor som topping på pizza. Det lät lite skumt, men kombon med getost, färsk basilika och rostade pinjenötter lät god så jag ville ändå prova.

Jag kan bara meddela att det inte blev en smula kvar av de ganska stora pizzorna. Rödbetor på pizzan var en riktig hit! Supergott som middag och jag kan tänka mig att minipizzor med samma recept skulle bli ett riktigt populärt festsnacks.


Pizzor med rödbetor, getost, basilika och rostade pinjenötter, 2 st

degen:
2 dl 37-gradigt vatten
2 msk mjölk
1/2 paket jäst
1/2 tsk salt
1 tsk flytande honung
2 msk olivolja
6-7 dl vetemjöl

tomatsås:
1 dl tomatpuré av god kvalitet, t ex Muttis
lite kycklingbuljongkoncentrat
salt och nymald svartpeppar
oregano

topping:
3-6 rödbetor
1 rejäl skiva getost, typ chèvre
1/2 kruka basilika
1 liten påse pinjenötter

Smula jästen i en bunke. Lös i det ljumna vattnet. Slå i mjölk, salt, honung och olivolja. Tillsätt mjölet lite i taget och kör degen i en degblandare i 10 minuter eller arbeta den för hand i 15 minuter.

Låt jäsa under handduk till dubbel storlek. Det tar ca 30 minuter.

Koka rödbetorna tills de blir mjuka men med lite tuggmotstånd kvar. Skala och skär rödbetorna i skivor eller klyftor.

Blanda samman ingredienserna till tomatsåsen och smaka av med kryddor och fond.

Kavla ut degen till två tunna pizzor på bakplåtspapper. Bred på ganska tunt med tomatsås. Fördela rödbetsbitarna över pizzorna. Smula över getost, salta och peppra.

Laga på värmd pizzasten (eller en värmd plåt) i ugnen med grillen på högsta värme. Det tar 6- 10 minuter för en pizza att bli färdig.

Rosta pinjenötterna gyllenbruna i en torr stekpanna.

Strössla basilikablad och rostade pinjenötter över de färdiga pizzorna och ät genast, ev med lite flytande honung ringlad över härligheten.




torsdag 28 augusti 2014

Inläggning av gurkor


Vartefter våra inläggningsgurkor blir färdiga lägger J in dem. Vi har kommit på att för oss är det smart att använda ganska små burkar så kan man ta fram en ny vartefter de äts upp. Finns det något godare än leverpastejmackor med egen inlagd gurka? Det kan lysa upp den dystraste vintermorgon.

I år odlar jag två olika sorters inläggningsgurkor. Min favorit är den fantastiska "Arboga vit". En gammal sortklenod som Runåbergs fröer räddat och gjort tillgänglig för försäljning. I år led plantorna av försommarens kyla och bara en enda klarade sig, men den har gett många fina gurkor och om det håller sig varmt ett tag till är säsongen inte slut ännu.

Sort nummer två är "Muncher", en grön god inläggningsgurka som blir färdig tidigt.

Jag använder helst en sån där kniv som gör gurkskivorna vågiga när jag lägger in gurka. Tyvärr befinner sig vår vågkniv någonstans i en av alla jättemånga flyttlådor som står staplade både på landet, i lägenheten i stan och i vårt knökfulla vindsförråd. Därför blir det raka gurkskivor i år.

Vi har experimenterat med lite olika inläggningsrecept, gjort om dem lite och fastnat för detta:


Inlagd gurka

1 knippa dillkronor
1 kg inläggningsgurka
3 msk gula senapsfrön
2 dl ättikssprit 12%
2 1/2 dl vatten
4 1/2 dl strösocker
1/2 dl salt

Sterilisera burkarna i kokande vatten. Lyft upp dem försiktigt och låt svalna så att de kan hanteras.

Tvätta gurkorna och skiva dem. Skölj dillkronorna.

Varva gurka, dillkronor och senapsfrön i burkar.

Blanda ihop lagen och rör tills ingredienserna har löst sig. Det kan ta lite tid, går snabbare om man värmer men låt i så fall lagen svalna sedan.

Fyll lagen i burkarna och sätt på lock.