tisdag 31 december 2013

Planer inför kvällens nyårsmiddag

inspirationsbild

Jag brukar alltid ha något frostigt tema för våra nyårsmiddagar, men det känns inte rätt i år med tanke på det milda vädret. Därför får årets tema bli "dimhöljda skogar". Snart ska J och jag ta med oss Jimmy ut på promenad och då ska jag passa på att samla in lite lämpligt naturmaterial som bas för dekorationer.

Menyn blir följande:

Färska ostron på is och hemkokt hummer med granskottsemulsion
Champagnespetsad jordärtskockssoppa med strössel av friterad Karl Johansvamp
Rosastekt ankbröst med stekt skogssvamp och portvinssås
Sorbet på lingon och blåbär på spegel av skogshallonsås
Ostar (om vi orkar)

Och så bubbel med löjromssnittar till tolvslaget förstås!

Ett frestande inlägg och ett resttips


I år avnjöt vi en fantastiskt god julskinka. Vi hade köpt en rimmad skinka från en ekologoisk Nibble-gris som ungslagades på låg temperatur, 90 grader, upp till 72 graders innertemperatur  och sedan griljerades just före servering på julen.

I mellandagarna har en given frukostmacka varit med julskinka och illstark hemlagad julsenap.

Men idag är det nyårsafton och jag misstänker att en del av er tänker servera någon vickningsrätt frampå småtimmarna? I vår familj har vi i många år lagat en supergod lunch/vickningsrätt på överbliven julskinka. Ta helt enkelt ditt bästa Janssons frestelse-recept, men byt ut ansjovisen mot rejält med julskinkstärningar. Man kan också blanda i lite riven jordärtskocka bland potatisen och det blir gott att toppa med riven lagrad ost innan ströbrödet strösslas på. Frestelse på julskinka är riktig comfort foood, en rätt som jag älskade som barn och jag kan garantera att den smakar lika gott när man är vuxen!


söndag 29 december 2013

Citronmarinerad fänkålssallad med apelsin och granatäpple



Jag kan inte sluta äta den! En sallad som vi brukar kalla "M:s julsallad", eftersom min syster M införde den på julbordet för många år sedan. Nu är det verkligen inte bara en sallad som passar på julbordet, utan en underbart god rätt som blir fantastiskt så här års när apelsinerna är fina.

Mmmm, jag måste snart göra en raid åt fruktkorgen till och ta fram mandolinen och fankålen. Va, är klockan bara lite över 9 på morgonen? DET gör väl inget!


Citronmarinerad fänkålssallad med apelsin och granatäpple

pressad saft av 1 citron
1 dl olivolja
1 msk flytande honung
vitpeppar
salt
1 färsk fänkål
2 apelsiner
1 granatäpple
100 g rucolasallad
1 liten knippa dill
1 dl mandel

Skålla mandlarna och rosta dem sedan långsamt i en torr järnskekpanna. När de börjar få färg och är helt knapriga tillsätter man lite olja, t ex smakneutral rapsolja och salt.

Blanda citronsaft, olivolja, honung, vitpeppar och salt till dressingen.
Ansa och skiva fänkålen tunt (1,3 mm kör jag) på mandolin. Skala och skär ut apelsinfileér ur apelsinen. Plocka kärnorna ur granatäpplet. Riv rucolasalladen i lagom stora bitar och plocka dillen i små kvistar.

Blanda alla ingredienserna. Strö över den rostade mandeln strax före servering

 

fredag 27 december 2013

GOD FORTSÄTTNING



...alla läsare!

Efter en extremt jobbig arbetstermin, galet stressig med mer övertidsjobb än jag någonsin haft blev julen härligt lugn.

Vi firade i dagarna två, först med J:s familj och sedan min. Det var gran, ljus, umgänge, god mat, julklappar till barn och ungdommar och allt annat som hör till.

På hemmafronten har vi pysslat om våra djur. Nytillskottet, treåriga omplaceringen, illerhanen Jimmy är fortfarande mobbad av vår Vintra. Det ser nästan löjligt ut när hon, som är 1/3 så stor trakasserar vår fina hane. Men det kanske inte är så kul att få halva sitt revir avstängt av en hage där det dyker upp ett nytt djur. Illrarna har heller inte kunnat hälsa på varandra förutom genom hagens galler då Jimmy fortfarande har ärr och stygn kvar från en operation.

Självklart fick illrarna också julklappar, vilka de lätt öppnade för egen tass. (Man slår in lite löst och gömmer gurkbitar inne i paketet.) Sedan blev det däremot kris då båda tyckte bäst om Jimmys sjörövarskepp i luddigt tyg, med många illriska in/utgångar och remmar  som gör att man kan hänga upp det t ex under ett bord. Vi VET att Vintra kommer att älska sin illertunnel, men självklart var hon tvungen att bli sotis på Jimmys skepp... Turligt nog är Jimmy en riktig promenadiller och när vädret tillåter går vi ut med honom i koppel och lämnar Vintra hemma lekandes sjörövare i Jimmys skepp.

Illrar är extremt aktiva när de är vakna, men de sover också i långa perioder. Då har jag passat på att läsa böcker och ha det skönt. Inte fel alls!

Härliga dagar har det varit, men nu börjar jobbet igen, med två jätteprojekt och ett mindre som ska vara klara i början av januari. Tur att jag gillar mitt jobb!

måndag 23 december 2013

Vegetarisk måndag eller ett grönt tips till julbordet.


I åratal har jag försökt odla den godaste av pumpor, butternutpumpa. Det har blivit fina plantor, men inga frukter. Jag har läst på och konstaterat att just butternut behöver mer värme och längre somrar än vad vi har här i Stockholmstrakten. Med i våras fick jag tips om en ny variant av butternut, en med sortnamnet "Long de Nice" från Runåbergs fröer som skulle vara lämplig för nordligare breddgrader. Och se, under över alla under, två gigantiska pumpor blev resultatet!

Det fantastiska med pumpor är att man kan spara dem så länge inomhus, i rumstemperatur.

Vi ville gärna laga något gott av våra fina butternuts och fastnade för ett riktigt juligt recept från Coop. Det blev väldigt gott, men vi ville gärna göra en helt vegetarisk variant. Sidfläsk är ju inte helt lätt att byta ut, men J har ju pysslat en hel del med både varm- och kallrökning nu i höst och i kylen fanns kallrökt saganakiost. Jag är säker på att det blir gott med orökt saganaki också, eller fetaost. Jag tycker ursprungsreceptet innehöll för mycket grönkål som ju lätt kan ta över. Jag byter gärna ut en del av den mot den mildare blomkålen. Jag har också gjort en annan redning och i denna rätt passar riven muskotnöt nästan löjligt bra. Resultatet? Ett helt vegetariskt alternativ som är toppen att äta som det är, eller som tillbehör till kött, varför inte på julbordet där gratängen pryder sin plats med sina vackra färger.


Fröken Dills krämiga pumpagratäng med grönkål, 6 port

1 paket saganakiost (gärna rökt) alt fetaost, tärnade
150 g liten strimald purjolök
2 msk smör
300 g grönkål, ansad och strimlad, alt blomkål i små bitar
1 dl vatten
300 g palsternackor
400 g butternutpumpa
2 dl riven cheddar
2 dl vispgrädde
1 tsk idelamjöl
riven muskotnöt
1 tsk salt
0,5 tsk nymald svartpeppar
1 dl pumpakärnor utan skal
 
Sätt ugnen på 225°.

Stek löken i smör. Tillsätt grönkål/blomkål och vatten. Fräs tills grönkålen är mjuk, ca 5 min.

Skala och skiva palsternacka och pumpa. Koka upp grädden, vispa i idealmjölet och skjud till en lagom tjock redning.

Blanda ihop alla ingredienserna i en passande ugnsform. Grädda i mitten av ugnen ca 30 min, tills pumpa och palsternacka är mjuka. Rosta pumpakärnorna i en torr stekpanna och strössla över gratängen.

Njuuuuut!
 

fredag 13 december 2013

Jimmy

Foto: Alexandra

Idag får ni hålla tummarna för illern Jimmy. Han lämnades in hos veterinären imorse för att operera bort en knöl på halsen. OM allt går väl kommer han hem till oss före jul och vår lilla pälskling Vintra får en illerkompis igen!

Äntligen!

Igår fick vi tillträde till vår nya lägenhet. J förevigade våra första steg in i vårt nya hem.



På kvällen kom en massa släkt, vänner, arbetskamrater, grannar och andra på "inspektionsglögg".

Lägenheten var ju helt tom sånär som på lite julbelysning som vi hunnit hänga upp, så alla fick gott om plats.

Förutom glögg, pepparkaka och grönmögelost hade vi vin,öl och julmust och så hade jag kokat några goda soppor och köpt ett gigantiskt surdegsbröd. Man fick äta ur pappmuggar och det var vegetarisk pumpasoppa (som i detta recept, men med grönsaksbuljong), långkokt chili med gräddfil eller gulashsoppa med smetana.

Fram emot midnatt rumlade vi hem till gamla lägenheten, mycket nöjda och glada.

onsdag 11 december 2013

Nobel 2013


Inte heller i år blev vi bjudna på Nobelfesten i Stadshuset. Typiskt!

Vi fick alltså inte äta:

Förrätt:
Pärlhönsmosaik, morotsvariation med gotländsk tryffel och kantarellduxelle med tryffelmajonnäs.

Varmrätt:Havskräftfylld piggvarskupol, tartelett med havskräfta på ostcrème och spenatbädd, spetskålsterrine, havskräftsås och mandelpotatispuré.

Dessert:
Chokladsiluett med nougat och havtornsexplosion.

Men inte surade vi för det, inte! Vi dukade fint med vita duken och silverbesticken framför TV:n i vårt eget vardagsrum och frossade på en egen Nobelmiddag. På grund av den senaste tidens extrema arbetsbelastning blev det inga krångliga rätter, men många snabba och välsmakande genvägar.

Till förrätt åt vi gratinerade kammusslor från Picard som dekorerades med hemodlad minimorot och små salladsblad. Dessa färdigköpta musslor är fantastiska. Någon gång när jag får tid ska jag experimentera fram ett recept så att alla ni som inte har ett Picard nästgårds kan få njuta detta goda.


Huvudrätten var skaldjur. Jag hade tänkt mig havskräftor eller hummer, men det fanns inte ens på dyr-Ica, så det fick bli räkor och krabba med två såser istället. Hemlagad hovmästarsås är ett måste till krabba och så gjorde vi en egen riktigt fluffig aioli.


Efterrätten var minichokladbakelser från Picard med vaniljglass.


När det var dags för dans i Stadshuset fick jag tyvärr avstå eftersom jag var tvungen att jobba, men det var trevligt med lite musik till datorknappandet.

tisdag 10 december 2013

Ett kök blir till - del 1, tidiga planeringen.


skiss
Jag som alltid varit så mycket EMOT att slänga ut hela kök och köpa allt nytt... Och nu är vi på gång att själva göra det i vår nya lägenhet. Motsägelsefullt, men det kök som finns på plats är Familjebostäders standard från tidigt 1980-tal. Maskinerna är slut och resten av inredningen är i jättedåligt skick.

köket idag
Vi testade först med att lägga in rummet i IKEA:s köksplaneringsverktyg, men det kändes inte alls rätt. Huset där lägenheten ligger är från 1913 och även om alla de gamla fina detaljerna; lister, foder, spegeldörrar och inredningar från den tiden har tagits bort vill vi absolut återskapa känslan som det en gång KAN ha varit,  ingen lyx, men (troligtvis) ett tjänstemannahem från 1913.

inspirationsbild

Även om jag själv är arkitekt är detta tyvärr inte en kompetens som jag har. Jag kan varken tillräckligt mycket om bebyggelsehistoria, teknik eller hantverk. Däremot hade jag en helt fantastisk lärare på den allra bästa kursen under arkitektutbildningen, "Framtida byggande" , en kurs som handlade lika mycket om byggteknisk historia som om framtiden. Jag hade inte träffat min lärare P på massor med år, men jag visste att han hade ett eget arkitektkontor tillsammans med sin fru och att han ritat många fina köksinredningar. Sagt och gjort, kontakt togs och förra helgen fick jag äntligen träffa P igen efter alla dessa år. Otroligt roligt! P, J och jag satte oss runt ett bord för några timmars intensivt skissarbete. Vi glömde tid, rum och middagen som var planerad. P:s värld av idéer, detaljlösningar, hantverksknep, känsla av ett rum, tips och råd var helt uppslukande. (Förlåt P att du inte fick någon middag, jag minns att du levde mest på kaffe redan på skolan... Vi lovar att det ska bli bättre förtäring på invigningsfesten och närhelst du annars vill komma och hälsa på!)

Först gick vi igenom förutsättningarna. J hade mätt upp rummet och det behövdes för mäklarskissen visade sig vara helt fel. Vi listade ut vilken riktning golvbjälkarna borde ha och vilka väggar som inte kunde påverkas (ytterväggar, vägg mot badrummet som är minst 40 cm tjock, med en massa schakt i...).

J och jag hade en tanke på att vi ville ha IKEA-stommar kombinerade med nytillverkade luckor, men det tog inte många minuter innan vi insåg att detta inte skulle bli bra. En massa krångel med passbitar och extremt svårt att få till 1913-års känslan. (Inget ont om IKEA-kök och deras kompisar, de är smarta, prisvärda och passar absolut i lite modernare sammanhang!)

Vi inser att platsbyggt blir mycket dyrare och kommer att ta lång tid, men om vi kan skrapa ihop pengarna, och det tror jag att vi kan, så finns det inget alternativ för det kommer att bli så extremt mycket bättre i just vår lägenhet! Vi har ju dessutom vår duktiga snickare B, varför idén med platsbyggt blir bra.

detalj

planlösningsförslag
skiss
 
Planlösningen ändrades en del jämfört med det vi först tänkt. En extra frys och städskåpet får flytta in i arbetsrummet, annars blir det helt enkelt för trångt.

En hel vägg och ett hörn i köket kommer att få väggfast bänk där man kan sitta, men också förvara saker under det pianogångjärnsförsedda locket i sitsen. Ett befintligt element kommer att byggas in i bänken och denna del måste vara demonterbar så att man kan städa under och dessutom serva elementet. Den kommer också att vara försedd med ett (skitsnyggt) galler så att luften kan passera.

Köksskåpen ska byggas med linoljemålad pärlspontpanel, få riktiga pinngångjärn och tidstypiska beslag. Överskåpen ska bli exra djupa så att också stora tallrikar får plats.

Arbetsbänken, för det blir troligtvis bara en lång bänk, blir rostfri med enkel rak bockad profil som kan tillverkas av en plåtslagare. Bänken blir 73 cm bred istället för standard 60, som egentligen är för smalt för att kunna jobbar riktigt effektivt.

Man trängs alltid vid vattnet och här blir det två rejäla hoar, men också ett extra vattenställe (typ restaurang) precis vid spisen. Denna rörgren ska kunna stängas av och J röstade för att vi använder en kul kran, typ "brandslang", för detta.

Ett hörn som sticker ut blir rundat.

Golvet blir målat trägolv i rutor 30x30 cm. Socklar blir nytillverkade, frästa i lägenhetens gamla standard, målade med linoljefärg (otrolig känsla i den färgen men - dyr, måste målas i minst 3 lager, tunna tunna skikt som arbetas in i träet, måste göras själv då målare inte får jobba inomhus med lösningsmedelsburen färg. Vi tänker att J med sin erfarenhet av träbåtar kan basa för målningen nästa termin då han ska vara tjänstledig från skolan för att plugga).

Maskinerna hade vi först tänkt bygga in, men det blir bara fippligt. Kyl/frys, diskmaskin, fläkt och spis får vara "något annat" och faktiskt synas. Vi ska försöka hitta några apparater som har bra funktion och inte är alltför fula.

Dörren in till det angränsande arbetsrummet/illerrummet måste flyttas och ska i samband med detta bli en spegeldörr med karm och foder som det en gång kan ha sett ut i vårt fina hus.

Kulörerna på snickerier och kakel blir diskreta grått/vitt men i övrigt, väggar och golv är det lite kinkigt, särskilt med tanke på att rummet vetter mot norr. P tipsade om att kulörer inte behöver bestämmas från början utan kan komma lite senare när man börjar se på plats hur det hela kommer att bli.

Till sist ett råd som jag kan skriva under både som privatperson och som yrkeskunnig. OM du tänker spendera tid och/eller pengar på att bygga eller bygga om, tänkt på att det är extremt lönsamt att lägga ner ordentligt möda/pengar/tid på planeringen av det hela. Slutresultatet blir så mycket bättre! Ta hjälp av ett proffs, även om du tror att du själv har de bästa idéerna! I nio fall av tio har man svårt att tänka utanför ramarna när det gäller ett eget projet och det är SÅ bra att få det belyst från något annat håll och få tips från någon med stor erfarenhet från liknande projekt.

 

torsdag 5 december 2013

Odling 2013


Odlingssäsongen 2013 går till historien som en av de bästa hittills. Salladen på bilden skördade vi för bara några veckor sedan. Helt underbart att avnjuta färska blad i mörka november! Och ännu finns det lagrad skörd i form av gröna tomater som ska kokas till chutney, fantastiska pumpor; Babybear och, under över alla under; butternutpumpan "Long de Nice", palsternackor och några små lökar. Persiljan kan fortfarande skördas och i lådan utanför köksfönstret finns rucola, någon liten sockerärt och vinterportulak (kallas "miner´s purslane" på engelska och är inte alls släkt med annan portulak, som inte är frosthärdig).

Jag kommer också att göra tappra försök att övervintra några tomatsticklingar, variegerad isört, wasabiplanta och en physallisplanta.

Trots den extremt intensiva jobbhösten har jag också hunnit sätta både vitlök och tulpanlökar på landet. Höstsådd av fröer som lämpar sig för detta (svartrot och palsternacka m fl) har det också blivit. Min kronärtskocksplanta av sorten Herrgård har fått en rejäl vinterinklädnad. Allt detta kan jag tacka den långa milda hösten för.

2013 har också varit ett roligt år då en hel del tankar och idéer om köksväxtodling utbytts, via facebooknätverk, på jobbet, på resa till Gotland/Öland och på andra sätt.

Nu väntar vi snö och det är väl inte att undra på när vi har december månad.

För det nya året finns en massa spännande odlingsplaner. Häng med framöver så får ni se!

onsdag 4 december 2013

Ultimat lyx på Oaxen krog

Bild: Oaxen

Bild: Oaxen

Bild: Oaxen

Äntligen har jag begått mitt livs lyxigaste restaurangbesök!

En alldeles vanlig torsdag i november, i en vecka med alltför mycket och alltför stressigt jobb fick vi en kväll i en annan värld. Mathimlen!

Spårvagnen gick ut till ett senhöstmörkt Djurgården och från hållplatsen var det bara några minuters promenad till Oaxen krog och slip.  Vi träffade våra vänner i baren där de drack en spännande gindrink med smak av ingefära.

Väl inne i matsalen, där vi fick sitta med full insyn in i det öppna köket, valde vi varsitt glas av den rekommenderade champagnen, 2009 Les Beaux Regards Bérèche et Fils Champagne. Den smakade som en riktigt fin champagne, inklusive toner av Pommac, vilket säkert låter konstigt, men var perfekt. De delikata apritretarna serverades en efter en i tjusiga uppläggningar. Alla var fantastiska, men mest minnesvärt var det friterade kycklingskinnet och något (var det samma munsbit?) med underbar äkta tryffel. J minns det lilla tångbrödet med krabbröra. Tyvärr hade jag inte sinnesnärvaro att skriva upp vilka de olika tilltuggen var, men vi började redan nu inse att maten på Oaxen är unik och kanske inte riktigt sådant man varken vill eller ska svänga ihop hemma i köket.

Själva menyn inleddes med "Hyvlat sjöborresmör med åldrad morot, råräka & rom från pilgrimsmussla". "Det är som att äta havet." sa K och hon hade helt rätt. Sjöborre har jag nog aldrig ätit tidigare och den var fantastisk serverad som tunna skivor hyvlat smör. Den åldrade mototen visade sig vara just lagrad i spisvärme och rommen från pilgrimsmussla är ju suverän, så synd att de oftast säljs utan rom.

"Svensk hummer med dill i ostronsås, kålrabbi brässerad i ostvassle & gran samt syrad shalottenlök" var nästa rätt. Riktigt fin hummer kan ju aldrig bli fel! Jag blev förvånad över hur nätt tillagad den var. Normalt tillagas humrar alltid för länge, vilket gör dem torra och tråkiga. Dessa små godbitar smälte i munnen! Tillbehören var intressanta med fin gransmak, men jag föredrar nog just hummer utan alltför mycket annat som smakar. Vinet till hummern var 2011 Improvisacio Cal Raspallet Penedès från Spanien. Här har jag gjort några anteckningar som är svårlästa, men jag tror att vi tyckte att det var ett lite ovanligt vin som stack ut, men passade bra till hummern.

Nästa rätt var vegetarisk, "Grönkål & åldrad kålrot stekt i äppelcidervinäger med paranötter, jästa Djurgårdsäpplen samt persiljekräm". Jag är ju SVÅR på grönkål och äpplena var smått magiska. Hela rätten var lite som en efterätt, men inte alls söt. Vinet var 2010 Gilbourg Benoit Courault Loire.

Menyns höjdpunkt var "Örthalstrad havskräfta med varm surgrädde, grillad sallad & svampspäck med svampsoja". Så vacker med en spegel av mörk soja toppad av perfekt havskräfta och så vansinnigt god - perfekt tillagad och suverän smakkombination! Både J och jag gillar Grüner Veltliner och 2011 Hochrain Grüner Veltiner Veyder-Malberg Wachau från Österrike gjorde oss inte alls besvikna. Mycket karaktär!

Den höga nivån hölls uppe i nästa rätt "Skrapad reninnanlår med rödingrom, löktravspuré, långfilsyrad grädde, samt syltad svartkål och vitlav". Surf and turf på lyxsätt, en underbart vacker och god rödingrom är ju aldrig fel och väldigt spännande, om än lite beskt att äta vitlav. Vinet var 2012 C.A.I. Riesling Immich-Batteriberg Mosel från Tyskland.

Middagen var rätt lång och i halvlek sveptes vi in i filtar och bjöds ut på verandan, med utsikt över vattnet. Vi bjöds på rykande varm buljong på svamp- och ankfot och fick oss en pratstund med en av de anställda. Han berättade lite om skillnaderna på Oaxen när det låg på ön med samma namn och nu när det flyttat in mot stan och hamnat på Djurgården. På ön levde personalen tillsammans, lite som på kollo, och man gjorde allt själv, t ex all rökning av olika produkter. Fast även med den mer centrala adressen görs mycket från början och personalen plockar mycket egna örter och annat i naturen.

Ännu en stor favorit bland de många rätterna var "Kokt piggvar med bryssel- och spetskål, ärtpuré och bovete. Piggvaren låg i små paket av ångad spetskål och rätten var sprinklad med söta brysselkålsblad. Kombinationen med kålsmaker och fisk är inte lätt, jag har smakat några rätt misslyckade varianter, men här var den helt perfekt. Kanske gjorde den lite söta ärtpuréen sitt till för att gifta ihop smakerna? Vinet var 1998 Cotes du Jura Carail Chateau d´Arlay Jura från Frankrike, ett slags ovanligt roséliknande vin gjort på både gröna och röda druvor, en metod som historiskt varit vanlig i Jura, men där Chateau d´Arlay numer lär vara den enda producenten.

Nästa rätt var det enda på menyn som jag innan kände mig tveksam till. "Renblodpudding med glaserad gulbeta samt puré på svart Skillebyvitlök" kändes inte helt lockande för mig som inte gärna äter någon blodmat. Jag smakade i alla fall på de eleganta små blodpuddingkuberna. De påminde om ganska menlös svartsoppa och hade en mjuk konstistens som inte riktigt föll mig i smaken. J fick min blodpudding och jad njöt av de goda tillbehören istället.Vinet var 2009 Montepulciano d´Abruzzo Emidio Pepe Abruzzo. Ett vin med verklig karaktär, så långt från de snälla pizzavinerna Montepulcianodruvan brukar hamna i.

Nu var det dags för köttet. In kom ett paket med sotig björknäver som öppnades och avslöjade bakad/lättrökt rådjusytterfilé. Det absolut perfekta köttet serverades med rökt oxmärg, selleripuré och flammad fänkål. Hur gott som helst och ett underbart Nebbiolovin därtill, 2004 Boca Le Piane Piemonte.

Nu började jag bli rejält mätt. Desserterna var såklart toppen de också, men eftersom jag är mer för salta än söta saker är jag glad att det söta kommer på slutet. Första desserten var "Puré på stensöta & körvel med mousse på vit choklad, frusen fänkålsjuice & bränd vit choklad". Detta följdes av "Glass på myskmadra med hjortron, syrad grädde, krispigt surdegsbröd & chokladsmulor." Allt var gott, särskilt glassen var helt underbar.

Som om inte allt detta var nog fick vi dessutom praliner i eleganta skrin efter all maten. Jag tror J förmådde smaska i sig några, men annars fick den fina lådan följa med hem för att avnjutas senare.

Vi var extremt nöjda med vårt Oaxenbesök! Visst är det helt vansinnigt att äta så mycket och så dyrt, men om mat är ens största intresse och man i alla fall inte hinner göra av med de sparade nöjespengarna på t ex resor, då tycker jag att man ska slå till och gå på riktigt fin krog vid några få tillfällen. Om inte annat för att få idéer till det egna matlagandet, men också för att man ska njuta av det enkla och rustika i t ex en hembakad pizza och lantligt rödvin så mycket mer! Lyxmat har sin plats, men vanlig, god hemmamat har också sin.

torsdag 28 november 2013

Sorg och förväntan


Jag har inte glömt bort min blogg, det har bara varit så otroligt mycket den senaste dryga månaden.

Jobbet har varit helt galet  (jag har haft 14 projekt istället för normala ca 5). Försäljningen av min lägenhet blev en mardröm, även om det löste sig till slut och mitt i alltsammans blev vår pälsklingsgubbe, illern Gizmo sjuk. Veterinären kunde inte hjälpa honom. Han fick intensivvård i ett och ett halvt dygn, men svarade inte på medicinen. Sjukdomen hade gått för långt och det fanns inget annat att göra än att låta honom somna in. Han var kanske "bara" en iller och dessutom gammal, men han var en sån fantastiskt fin vän. Snällare iller har aldrig funnits och jag saknar honom så fruktansvärt! Vår lilla illertös Vintra har det också tufft, nu när hon blivit ensam, men vi försöker vara med henne så mycket vi kan och letar med ljus och lykta efter en illerkompis som kan flytta hem till oss.

Som ni förstår har matfronten inte varit prioriterad på länge. Vår lokala pizzeria har alltsom oftast fått agera räddare i nöden och mackor eller något snabbt hoprört krubb har varit mer regel än undantag i vårt kök.

Inte heller har vi hunnit ta oss iväg ut och ätit på spännande krogar. En fördel med detta är att pengarna i vår uggla samlats på hög. Plötsligt hade flera månader gått och vi hade tillräckligt för att boka in oss på uberlyxiga Oaxen. Ikväll är det dags och jag längtar redan!

Jag avslutar det här inlägget med en idolbild på Gizmo eller Chefen som vi kallade honom. Vila i frid, käraste gubben!


onsdag 16 oktober 2013

Lyx som i Paris på 1920-talet



I måndags var bokklubbstjejerna på middag hemma hos mig. Jag måste erkänna på att jag varit dåligt på att dra mitt strå till stacken och fixa bokklubbsmiddag. Det GÅR att äta middag nio personer hemma hos mig, men det kräver mycket förberedelser, inlån av t ex stolar och det blir rätt trångt. Någon mysig soffgrupp där alla får plats att sitta och prata bok i lugn och ro ryms helt enkelt inte i mitt lilla vardagsrum.

Men boken vi läste den här gången; "Åren i Paris" av Paula McLain gav mig idéer. Romanen, som handlar om Earnest Hemingways första fru, Hadley Richardson, utspelar sig delvis i 1920-talets Paris. Miljöerna på caféer och krogar är fantastiskt beskrivna. Denna blandning av kultur, lyx och förfall kändes som något som skulle kunna användas som tema för middagen i just min lägenhet. När man bjuder lite för sällan i ett sällskap där värdinneskapet går runt då SKA man bjuda ordentligt! Dessutom är jag så himla glad för J:s och mitt lägenhetsköp att det kändes som rätt tid att fira.

Efter lite avhopp blev vi till slut fem som träffades + J som kom hem lite senare. I skenet av fladdrande kandelabrar, med musette-musik, jazz och charleston i  högtalarna frossade vi inledningsvis på champagne, ostron, sniglar, gratinerade kammusslor och crème ninon med löjrom. Platsen var ett av Paris tjusigare caféer, eller OK om man ska vara kinkig, mitt lilla kök med ärvd, stärkt, manglad linneduk på bordet, en jättebukett rosor och maten på nyputsade nysilverfat. Till varmrätten var det dags att gå in i Bistron, mitt vardagsrum med kaminen tänd, ljuskrona i taket och rödvitrutig duk på bordet. Varmrätten var bouillabaisse med rouille och till dessert frossade vi på chokladmousse.


Jag är, som ni vet, SVÅR på ostron. Så vackra och så goda! Inga krångliga tillbehör, bara citronklyftor. Lite jobbiga att öppna är de fina molluskerna, men med lite våld gick det bra att knäcka upp ett dussin. Trots att jag varit tvungen att köpa dem redan på lördagen i Hötorgshallen var kvaliteten ypperlig. Inte ett enda behövde slängas.

Sniglar hade jag köpt färdiga, frysta med vitlökssmör, på Picard, den franska frysmatskedjan. Bara att värma i ugnen. Det var mycket godare än jag förväntat mig. Kan faktiskt inte minnas att jag ätit sniglar tidigare. I alla fall inte på väldigt länge. Ett givet val för fredagsmyset framöver!

Gratinerade kammusslor är en annan gudagod lyxrätt som finns på Picard. Varianten med sancerrevin är så god att man får tårar i ögonen. Som en bonus får man fina skal att behålla.

En annan produkt inköpt på Picard, petit pois, små ärtor, var däremot en stor besvikelse. Köp istället "små fina ärtor" från Findus eller ärtor av sorten "Märta" på Coop eller liknande. De smakar mer, är sötare och behåller den gröna färgen bättre i en Crème Ninon. En riktigt bra mixer underlättar också när man ska laga grönsärtsoppa. Min gamla höll inte riktigt måttet. Däremot blev det fint att servera  den kalla soppan med en klick löjrom i små uddaglas, typ likörglas, fyndade på olika loppisar.

Vad gäller champagne hade vi två sorter och jag kunde, precis som tidigare, konstatera att Deutz ÄR en otroligt bra sort. Mitt försök att bygga en sån där häftig pyramid av champagneglas i coupemodell och bara fylla på i toppglaset, ni vet som på bio, föll tyvärr inte väl ut. Testa inte hemma om ni inte vill ha väldigt mycket utspilld champagne!

Boullabaisse med rouille har jag lagat tidigare här på bloggen. Skillnaden denna gång var lyxiga havskräftor i soppan och att jag köpt riktigt fin fiskbuljong på Östermalmshallen. Skaldjursbuljong hade jag hemkokt i frysen efter någon av sensommarens skaldjursfrossor. Egentligen skulle det varit färska räkor i soppan. Lite svårt på en måndag... Jag hittade ett paket på Hemköp, men var faktiskt lite tveksam. När västkusttjejen J öppnade paketet och sniffade skeptiskt förstod vi alla att det var komposten som gällde. Skärpning Hemköp, skämda skaldjur är INTE OK! Nu gjorde det inte så mycket; blåmusslor, havskräftor, lax och torsk räckte mer än väl i soppan.

Chokladmousse måste vara den absolut godaste desserten. Särskilt om man använder riktigt fin mörk choklad och spetsar med apelsinlikör. Jag hittade Lisas supertips på hur man undviker att smeten till moussen ska spricka. Det fungerade hur bra som helst. Mousseglasen toppades med hemodlade physalisbär.


Nu till boken.
Kategorin påminner lite om "Blonde", Joyce Carol Oats bok om Marilyn Monroe, på det sättet att en författare skriver om en känd person som om hon varit henne. Historiska riktiga händelser blandas med vad som måste vara ren fiction eftersom författaren omöjligen kan veta vad som sades, hur huvudpersonen kände o s v.

Huvudpersonen i McLains bok är Hadley Richardson, Earnest Hemingways första fru. Efter att ha levt en skuggtillvaro där hon tagit hand om en sjuklig och dominerande mamma i många år träffar Hadley den ganska mycket yngre Ernest och tycke uppstår. Paret gifter sig och bestämmer sig för att flytta till Paris.

Väl på plats i Paris, som måste varit fantastiskt på det optimistiskt, glittrande 1920-talet träffar Earnest och Hadley hela den kända kultureliten; Gertrude Stein, Alice B Toklas, Picasso, Miro, Ezra Pound, James Joyce o s v. Ett liv i sus och dus, champagnen flödar, men också (relativ) fattigdom och liv i en sliten, nergången lägenhet. Earnest jobbar. Han skriver och skriver och ibland far han iväg på månadslånga strapatsfyllda reportageresor. Hadley stannar hemma i Parislägenheten och lider och längtar.

En pojke, Bumby, föds och beskrivs som älskad, men lämnas alltsom oftast bort för att tas om hand av en grannfru som ständigt verkar finnas där som en gratis tjänsteande.

Man far till Alperna för stärkande skidåkning, man far till tjurrusningen i Pamplona där det dricks alkohol som aldrig förr.

Hadley får allt svårare i sitt äktenskap. Ernest gör sig osams med allt och alla och är dessutom inte trogen. När den lockande, rika skönheten Pauline dyker upp, först som vän till både Hadley och Ernest, men efter hand allt mer uppenbart Earnest älskarinna, blir förhållandet ohållbart. Pauline blir också Hemingways andra fru.

Jag tycker att boken var både spännande och intressant. Den är inte alls lika poetiskt skriven som Joyce Carol Oates "Blonde", men man blir verkligen intresserad av 1920-talet och gripen av Hadleys öde. I en epilog berättar hon att det senare i livet gått bra för henne. Hon flyttar tillbaka till USA och gifter sig med en lugn, trygg man vars kynne bättre passar hennes eget. Kanske är Earnest och Hadley för olika som personligheter för att förhållandet ska vara möjligt i längden. Kanske är det Earnests rastlöshet och alkoholism som gör ALLA hans förhållanden omöjliga i längden. Han skiljer sig och gifter sig flera gånger i livet och håller sig med otaliga älskarinnor.

En viss frigjordhet för kvinnor verkar ha börjat göra intåg i 1920-talets Paris. Kjolarna har blivit kortare, kvinnorna har blivit självständigare när männen varit borta under kriget, även kvinnor kan nu kan sitta på caféer och röka och dricka, men det är ändå männens värld. DE jobbar, DE är konstnärer, DE räknas! Att Hadley skulle jobba är knappast att tänka på. Kvinnor i hennes samhällsklass gör helt enkelt inte det. Det planeras för en pianokonsert som ska hållas av den musikaliskt begåvade Hadley, men självförtroendet sviker.

Barn är visserligen också något som ytterligare binder kvinnorna, men egentligen nästan mindre än idag eftersom det verkar helt självklart att det ständigt finns billig eller gratis barnpassning. Det verkar också helt socialt accepterat att låta denna ta över ansvaret för barnen när man vill sitta på caféer på kvällarna eller resa iväg veckovis. En annan sorglig sak är att det låter som om Hadleys och Earnests son Bumby överhuvudtaget knappast kommer att träffa sin pappa efter skilsmässan.

Det här var lite blandade tankar om boken som dessutom fick mig intresserad av att läsa något mer av Hemingway än "Den gamle och havet" som vi läste i skolan för länge sedan.


Sammantaget var det en väldigt lyckad kväll och nu är min lilla lägenhet ordentligt avfirad i bokklubbstjejkretsen i alla fall!

söndag 13 oktober 2013

Äntligen!


Tystnaden här inne beror inte bara på jobb. Efter sju år tillsammans har J och jag äntligen köpt en gemensam lägenhet!!!

Helt oväntat, vi har ju letat i flera år, men inte riktigt hittat det vi vill ha och så plötsligt dyker den oslipade diamanten upp. Ett riktigt renoveringsprojekt på 65 kvadrat centralt i Gröndal + en arkitektkollega till mig som har bra köksidéer + min kompis man som är en verkligt duktig snickare och kan realisera alla idéer - kan det bli bättre?

Vi ska inte flytta ännu på många månader men ruschen för att sälja våra nuvarande lägenheter har börjat.

onsdag 2 oktober 2013

Lyxigt och spännande vegetariskt, eller veganskt om du vill


Jag missade avsnittet av "Halv åtta hos mig" då musikern Tina Ahlin lagade en middag som var vegansk och glutenfri, men när jag hörde talas om vad hon lagat blev jag eld och lågor och surfade genast upp recepten.

Att laga vegetariskt med det där lilla extra är inte lätt, att laga veganskt är ännu svårare och får man dessutom inte använda gluten då borde det vara snudd på omöjligt att få till någonting gott och spännande.

Jag är superimponerad av Tinas "Cashewnötfyllda spenatsticks och auberginevirvel med mandelcrasch". Kreativt, nytänkande och väldigt gott! I receptet ingår många ingredienser och ska jag vara helt ärlig har vi nog hoppat över en hel del, som vi inte haft hemma och bytt ut andra, men alla tre gånger som vi lagat Tinas rätter har det blivit otroligt gott. Det är en del pyssel att laga till sticksen, rullarna och de två såserna. Antingen bör man ha god tid på sig eller, som vi, vara två personer som är vana vid att laga mat tillsammans. Eftersom vi tål gluten använder vi frasigt pankoströbröd, istället för Tinas förslag, majsströbröd.

Jag kommer sannolikt aldrig att bli vegetarian och absolut inte vegan, men jag tycker ända att det är någonting väldigt sympatiskt med helt vegansk mat som dessutom är lyxig och som man verkligen lagt ner tid och omsorg på!

Det mesta av rätterna kan lagas i god tid, t ex dagen innan. Tomatröran blir bara godare om den får stå och även auberginerullarna tyckte jag nästan vann på att få lite tid. Det enda som bör göras just innan servering är avokadodippen och att steka spenatsticksen gyllenbruna och frasiga.


Cashewnötfyllda spenatsticks med auberginerullar och två dipper, 4 port

Spenatsticks:
400 g fryst bladspenat
8-10 rispapper
1 späd purjolök alt 3 vårlökar
2 dl cashewnötter
3 vitlöksklyftor
1-2 tsk thailändsk grön currypasta
1/2 röd chili, finhackad
4 cm ingefära
2 msk sweet chilisås
1-2 msk japansk soja
1 lime, pressad saft
2 dl pankoströbröd
3 msk smakneutral rapsolja

Aubergine-rullar:
3 auberginer
3 msk smakneutral rapsolja
3 dl mandel
1 purjolök
3-5 msk sweet chilisås
3 vitlöksklyftor
1-2 msk japansk soja
1/2 tsk sesamolja

Tomatröra:
20 körsbärstomater
10 soltorkade tomater
1 rödlök
3 cm ingefära
sambal oelek, mängd efter önskad styrka
salt och peppar
råsocker efter smak


Avokadodipp:
3 stora avokados
1/2 dl olivolja
1/2 citron
1/2 lime
salt och peppar

Spenatsticks:
Hacka löken, vitlöken och nötterna och låt fräsa i panna. Tillsätt spenat och värm tills den tinar. Blanda i alla kryddor, låt fräsa samman. Låt sedan svalna. Blötlägg rispapper i hett vatten, lägg på spenatröran och rulla ihop. Rulla dem sedan ett varv i ströbrödet och stek tills de får en vacker gyllenbrun färg.

Auberginerullar:
Skär auberginerna i tunna skivor, helst med mandolin inställd på ca 3 mm. Stek skivorna så de får fin yta. Hacka mandel, lök och vitlök och fräs i panna. Blanda i alla kryddor, låt fräsa samman och smaka av.
                   
Bred ut aubergineskivorna och lägg försiktigt ut lök/nöt-hacket. Rulla ihop skivorna och fäst med en tandpetare.
 
Lägg rullarna i en ugnsform och värm 10-15 minuter i ugn på 225 grader, tills de fått fin färg.
 
Tomatröra:
Mixa tomaterna i en mixer. Hacka lök och ingefära och låt mixa med. Blanda och mixa samtliga ingredienser 1- 2 min.
 
Avokadodipp:
Mixa alla ingredienser. Smaka av med salt och peppar.

tisdag 24 september 2013

Genialiskt vegetariskt


Jag hade aldrig kommit på det själv, men idéen som kommer från Karin är genialisk. Självklart ska man laga stroganoff med halloumi!

Halloumi stroganoff, 2 port
1 paket halloumi, i skivor
2 msk olivolja
2 gula lökar, skalade och skivade
1 vitlöksklyfta, riven
1/2 squash, skuren i bitar
1 röd paprika paprika, skuren i bitar
5 champinjoner
1/2 dl tomatpuré
2 stora tomater, i bitar
3 msk sherry
Grönsaksbuljong, pulver eller fond
Salt, paprikapulver, nymald svartpeppar, oregano
Tabasco
Färsk persilja

Stek vitlök och lökskivorna i olivolja. De kan få lite färg, men passa så att de inte blir för mörka. Stek squash, paprika och champinjoner. Fräs även med tomatpurén en stund. Blanda i tomaterna och den gula löken. Späd med sherry, vatten och grönsaksbuljong. Koka ca 10 minuter. Den gula löken ska bli mjuk. Stek halloumin på ganska hög värme så att ytan får fin färg. Blanda i. Servera med en klick gräddfil, saltgurka, pressad potatis eller vildrisblandning. Strössla hackad persilja över rätten vid servering.

fredag 20 september 2013

Yakitorispett och nudlar med grillade grönsaker

I flera veckor har J och jag varit sugna på japanska kycklingspett, yakitori. Jag tror det började när vi satt och åt varsin bit paj på ett café och såg några andra gäster som serverades yakitorispett. Det såg så GOTT ut!


Ibland kan man hitta rätt goda färdiga, frysta yakitorispett i affären. Tyvärr har jag inte sett den sort jag gillar i någon frysdisk på länge. Tur att yakitorispett är inte alls är svåra att göra själv. Har man en välsorterad asiatisk affär att tillgå så kan man köpa såsen/marinaden färdig vilket fungerar bra om tiden är knapp. Annars kan man såklart göra sin egen!

Jag försöker att hålla mig till ekologisk kyckling numera. Till spetten är kycklingfié bäst. En enda filé Bosarpkyckling räckte faktiskt till flera portioner. De ekologiska fåglarna får växa sig större och är också mer smakrika.

När man ändå ska grilla sina kycklingspett kan man passa på att desstuom grilla grönsaksskivor som tillbehör. Jag tycker att risnudlar, gärna den lite bredare sorten, passar fint till.


Yakitorispett och nudlar med grillade grönsaker, 2 port

250 g kycklinfilé
3 tsk sake eller sherry
5 tsk japansk soya
1 tsk mirinvin
1 tsk socker
grönsaker i bitar, t ex röd lök, purjo, paprika, squash...
ev lite liquid smoke
2 portioner risnudlar
1 msk smakneutral olja
chili
koriander

Koka ihop ingredienserna till såsen i en liten kastrull. Konsistensen ska bli lite simmig. Låt såsen svalna. Blötlägg små träspett. Skär kycklingfilé i kuber. Trä på spetten. Låt marinera i såsen.

Godast blir spett och grönsaker om de grillas på kolgrill. Om de ska grillas i en panna brukar jag ibland pensla med aningen rökkoncentrat, liquid smoke.

Grilla spett och grönsaker. Vill man vara lite extra omsorgsfull kan man börja med att grilla spetten på högsta värme för färg, yta och snygga grillränder, åter pensla med sås och låta gå färdigt på lite lägre värme, ev under mer pensling så att de blir lackerade av yakitorisås.

Blötlägg nudlarna några minuter i kokvarmt vatten. Spola med kallt vatten och häll omedelbums på någon matsked olja för att nudlarna inte ska klibba ihop.

Servera spetten med nudlar och grönsaker. Häll över yakitorisås. garnera med chili och korianderblad.

torsdag 19 september 2013

Ett steg på vägen till det perfekta köket!



Ibland önskar jag att jag var en sån där person som hade pengar på lut för välbehövlig totalrenovering av köket (när jag ändå önskedrömmer kan jag ju lägga till badrummet på den listan också...). Så är nu absolut inte fallet, varför renovering får ske lite pö om pö när pengar och/eller tid finns.

För flera år sedan installerade vi en diskmaskin. En högst älskad pryl som säkert räddat vårt förhållande flera gånger om. Istället för att bråka om disken somnar vi till maskinens trygga brum. Problemet är bara att köket är litet och för att rymma diskmaskinen var vi tvugna att ta bort en lådhurts. 

Vi har i åratal levt med tusentals köksprylar på olämpliga ställen. Svåråtkomliga i skåp i sovrummet, på diskbänken i korgar och i värsta fall på "bra ställen", vilket kunde vara i en påse längst in i garderoben, i badrumsskåpet, på landet eller någon annanstans där man absolut inte hittade dem när de behövdes.

I somras tog vi äntligen tag i saken och monterade en smart hylla. När man har ont om kvadratmeter gäller det att utnyttja rumshöjden. Människor är sällan längre än två meter och vi har ju betydligt högre takhöjd än så. Högt upp, längs en hel vägg i köket monterade vi en hylla. Lyx-enkla konsoler från Norrgavel målades med doftande äggoljetempera. Vi tog reda på var väggreglarna gick, för att förankra konsolerna ordentligt i dessa. Själva hyllplanen var enkla, billiga furulimfogsplankor som vitlaserades. Vi monterade också en smart rundstav för att kunna hänga köksredskap lättåtkomligt på S-krokar.

Jag är mycket nöjd med den nya hyllan. Äntligen har vi lite koll på alla köksprylar!

måndag 16 september 2013

Vad håller jag på med?

Just nu lagas inte mycket nyskapande mat hos oss. Både J och jag kör på högfart på våra jobb och det blir mycket färdigköpt mat och snabba gamla favoriter lagade. Jag tänkte passa på att berätta lite om vad jag håller på med när jag inte står i köket, vid grillen eller i trädgården. Just nu är jag dessutom engagerad i några extra spännande projekt på jobbet.

Byggnader är ju min grej yrkesmässigt, det har kanske framkommit tidigare på bloggen. Jag är arkitekt, jobbar med tekniska beskrivningar och främst med ombyggnader. För tillfället arbetar jag bland annat med hela tre fantastiska hus. Min roll i de olika projekten är inte jättestor, men det är verkligen kul att få vara en del av teamen som får förtroendet att ta hand om sådana kulturskatter.



Eastmaninstitutet på Dalagatan brukar man kännna till om man har haft tandställnig som barn och bor i Stockholm. De stiliga huset från 1930-talet har mängder med unika detaljer som ska bevaras, men fasaden är i dåligt skick, en hel del ytskikt på insidan är utslitna och lokalerna behöver tillgänglighetsanpassas och byggas om så att de fungerar för modern tandregleringstandvård. Även tomten runt huset, som med långfasaden vetter mot Vasaparken, ska rustas upp.



I Umeå, intill Umeälven, finns vackra Östtegs skola, vars äldsta del är från förra sekelskiftet. Interiört är skolan sliten och inte mycket finns kvar som minner om husets historia. Vi hoppas kunna väcka upp denna pärla ur sin törnrosasömn, men ändå hålla kommunens strikta budget. Den nyare delen av skolan behöver en total uppfräschning invändigt och i ett senare skede ska det dessutom tillkomma en utbyggnad för att få plats med alla funktioner.



Med fasaden mot Kungsträdgården i Stockholm finns en fantastisk fastighet som heter "Piperska huset". Byggnaden, som till del är från 1700-talet, håller på att omvandlas till hotell med hög svansföring. Man vill få tillbaka lite av den historiska känslan genom bevarande och återskapande av detaljer och ytskikt, men sedan tillkommer också en totalmodern del eftersom gården ska glasas över och bli en stilig hotellobby och bar.

Jag önskar verkligen att jag hade mer tid att stå i köket, men ibland känns det värt att ta genvägen med pizzeriapizzor och hämtsushi för att hinna lägga mer krut på spännande jobbprojekt!

tisdag 10 september 2013

Måndag med vegetarisk grillning



Vädret är fortfarande grillvänligt. I de underbara sammetskvällarna lockar Weber-glöden.

Nu är grönsakerna också som allra bäst. Jag har många hemodlade sorter, men det är också lätt att handla goda varianter i vanliga butiker. Paprikor i olika färger, aubergine, zucchini, morot, lök, purjo och så vidare.

För att inte sakna kött eller fisk när man grillar gäller det att tänka till. Gnisslig halloumi, några skogschampinjoner, crunchiga pannrostade cashewnötter och en dressing över det färdiggrillade är några tips.

Allt som ska grillas penslas med olivolja, saltas och peppras. En dressing med olja, citronsaft, vitlök och några örtkryddor fungerar fint att sprinkla på. En grönsallad och en enkel vitlökssås på bas av tjock yoghurt till det hela och måndagskvällen är räddad!

fredag 6 september 2013

Fredagsgott - quesadillas med en twist


Vilken sommar vi har, trots att kalendern skriver september. Här i byn på landet firar vi fredagskväll.

Senare ska vi äta absolut pinfärska skaldjur från västkusten, men vi inleder med ett snabbgjort smafsel där vi alltid nästan slåss om bitarna - quesadillas. Vi testade finhackad hemodlad jalapeno-chili på en quesadilla, men den var faktiskt FÖR stark. Bäst blev som vanligt chipotlepaste, denna oumbärliga produkt från Santa Maria. Den här gången överströsslades dessutom quesadillorna av finhackade epazoteblad från kryddlandet. Ett mycket lyckat expreiment. Lätt ton av örtig citrus och "bildäck"... fast gott!

Såsen - färdigköpt, för fredagsgott ska vara snabbt att fixa!


Quesadillas en fredag i början av september

Vetetortillas
Smör
Chipotlepaste
Purjolök
Hackade fina epazoteblad (eller färsk koriander)
Riven lagrad ost, vi tog prästost
Färdig tacosås eller salsa, gärna stark

Bred tortillas med smör och ett tunt lager chipotlepasta. Fördela riven ost, hackad purjo över. Toppa med epazote eller koriander. Lägg över en tortilla till. Stek i torr järnstekpanna tills quesadillorna får fin färg och osten smält. klipp i trekanter och servera med tacosås och gräddfil.

torsdag 5 september 2013

Otroligt god sorbet


Eftersom jag mest jobbat och inte lagat så många nya och spännande maträtter på sista tiden får dagens tips bli något färdigköpt.

Jag är oerhört kräsen när det gäller glass och sorbet. Det finns inte många färdigköpta varianter som jag tycker är tillräckligt bra.  Frysmat-kedjan Picards sorbet-pyramid är ett stort undantag. Den är allt annat än billig, men väldigt, väldigt god. Faktiskt NÄSTAN så god att egen tillverkning av sorbet känns som onödig överkurs. Nu gäller det bara att skapa plats i frysen för att få plats med en ny pyramid. Och så gäller det att gömma den så att J inte slukar den...

onsdag 4 september 2013

"The owls are not what they seem..."



Vi kollar på Twin Peaks på Netflix på kvällarna.

Och citatet stämmer. Ugglan på bilden är i själva verket en sparbössa där vi sparar lite pengar för kommande spännande restaurrangbesök!

tisdag 3 september 2013

Camillas køkkenhave



Jag har läst Camilla Plums bok "Camillas køkkenhave". Camilla är en av mina allra största idoler och jag tycker det är helt fantastiskt att Danmarks radio bjuder på alla hennes suveräna tv-program. (Hittas enkelt från denna sida.)

"Camillas køkkenhave" är en härligt tjock bok om köksväxtodling med kloka, personliga, intressanta texter och fantastiskt fina bilder. Den är ett bra tips både för nybörjarodlaren och den mer avancerade. Lite jobbigt är det att läsa på danska, men man vänjer sig snabbt. Några av Camillas danmarksanpassade råd får man såklart ta med en nypa salt om man själv odlar i de bistrare odlingszonerna i Sverige, men mycket fungerar säkert även här.

Camilla berättar om de olika köksväxternas historia, ger odlingsråd, sortråd och tips hur man bäst tar hand om och äter grönsakerna. Mångfalden i köksträdgården hyllas i boken. Grönsaker i alla möjliga färger och former bara MÅSTE testas och sedan får man själv finna ut vilka man tycker är godast och mest odlingsvärda. I Camillas filosofi ingår också att så i omgångar så att man kan skörda under lång tid. Annars finns ju risken att all sallad blir färdig lagom till semestern, när man själv reser bort...


Nedan har jag listat lite "kom-ihåg" till mig själv, några high-lights från boken som gav mig inspiration och idéer.

  • Sparris, kronärtskocka och majs är de grönsaker där skillnaden är störst mellan egenodlat och färdigköpt.
  • Sparrisplantor behöver mycket kalk. Det gäller att testa jorden så att den inte har för lågt pH och kalka både vid planteringen och senare. Sedan säger Camilla INTE att man måste vänta tre år innan man börjar skörda sin sparris. Plocka försiktigt första året bara, är hennes råd.
  • Ett tips som jag själv kan stå för är att förkultivera bönplantor, annars blir de omedelbums uppätna av diverse småkryp.
  • Limabönor, som även kallas butterbeans, slår Camilla ett slag för. De ska ha kastanjesmak med ton av mandel. Jag försökte faktiskt odla dessa i våras, även om jag tror att zon 4 egentligen är lite för tuff, men fröna grodde inte så jag har ingen erfarenhet att dela med mig av.
  • Något som jag testat, men aldrig lyckats med är att odla är soyabönor som kan ätas som i Japan, som gröna kokta edamamebönor. Sorterna ´Fiskeby´ eller ´Envy´ finns och ska vara anpassade för nordligt klimat, men vid mina försök har de plantor som överhuvudtaget kommit upp tynat bort, trots att jag skämt bort dem. I bästa fall har de levt en bleknad tillvaro och givit bara enstaka bönor. Camilla hade tyvärr inga nya råd, men jag måste nog testa soyabönsodling ytterligare ett år.
  • Camilla tipsar också om att man kan odla vackra och roliga yin yang-bönor. Undrar om det går också i svenska zon 4?
  • Hästgödsel med mycket färsk halm (eller spånströ, antar jag) förbrukar i första stadiet nästan mer näring än den ger - för att bryta ner halmen. Kan avhjälpas med att hönsgödsla samtidigt, halmen är bra i längden för att förbättra jorden.
  • I år börjar mina chiliplantor ge frukt först nu. Jag vet sedan tidigare erfarenhet att det är svårt, men jag vill gärna göra som Camilla och försöka övervintra några nerklippta chiliplantor.
  • Fänkål ska tydligen sås i omgångar fram till augusti. Plantorna lär gilla hösten. Fänkålsroten är också en delikatess som man får som bonus när man odlar själv.
  • Pumpa och squashplantor blir alltid så rangliga för mig. Jag har tidigare varit rädd om rothalsen, men enligt Camilla ska de sättas ca 5 cm djupare i jorden än i krukan. Rötter växer fram på stammen och de blir stadigare.
  • Camilla tipsar om slovensk pumpakärnsolja som smakar som arganolja och är dessutom är supernyttig. Vet inte var man kan få tag på denna superolja, men det låter intrssant.
  • Ett morotssorttips är den gula moroten ´Jaune du Doubs´ som får alla färger mellan aprikos, creme och citrongul. Smaken ska vara speciellt fruktig med toner av knappt mogen mango.
  • Camilla serverar gärna tallrikar med berg av bondbönor med salt, oliver färsk getost, rädisor någon god korv och ett glas rödvin till. Hon tipsar om att man vinner rätt mycket i tid om man innan sådd blötlägger bondbönsfröer ca 12 timmar. Jag ser på bilderna i boken och blir sugen på att återigen odla vackra rödblommande bondbönan ´Crimson Flowered´. Den är inte så högavkastande, men VILKEN skönhet!
  • Att danskar är helt galna i sina "kartoffler" är ju ingen nyhet. Camilla odlar massor olika sorter och vill man ha en utmaning ska man tydligen testa kulturarvssorten ´Aeggeblomme´, som lär vara svårodlad, men också supergod.
  • Pepparrotsodling på proffsnivå är rätt krångligt, rötterna ska putsas och fixas med, men att odla den nordiska kryddan för husbehov kräver inte så mycket pyssel, tipsar Camilla. Lite vinda och skeva blir rötterna, men ändå goda och smakrika. Jag får väl prova att gräva upp lite av min oomskötta planta och se om jag kan utvinna några ätbara rötter.
  • Kinesiska jordärtskockor, Stachys Affinis, har jag odlat tidigare. Jag tyckte aldrig riktigt att jag fick till dem, de blev små och rätt beska. Samtidigt var de lättodlade, perenna, blommade vackert och spred sig som bara den. När jag läser om växten, vars rotknölar liknar små michelingubbar, blir jag sugen på att odla den igen.
  • Havrerot har jag inte odlat tidigare, eftersom jag trott att den är tristare i smak och konsistens jämfört med palsternacka och svartrot. Enligt Camilla kallas havreroten "vegetable oyster" och kan med fördel ätas med fisk eller musslor eller wokas med fisksås och söt soya. DET låter ju mycket inressant!
  • Kardborrerot, Arctium lappa, kallas även ´gobo´ i japan, där den är populär. Jag har läst om den på flera ställe på sista tiden. Det lär vara en fin rotfrukt, lite lik svartroten med smak åt det lite kronärtskocksaktiga hållet. Plantan kräver mer plats än svartrot och får tyligen enorma blad.
  • Jordkastanj, Bunium bulbocastanum, är en växt som finns vilt i vissa delar av södra Sverige. Det lär vara en vacker planta, med nötsmakande knölar.
  • Rotselleri gillar jag jättemycket och brukar odla, även om den måste förkultiveras och sedan tar stor plats i kökslandet. I år blev det tyvärr inga plantor satta, men nästa säsong kommer jag att ha den igen nu när Camilla Plum tipsat om att den används mycket i kinesisk mat t ex wok, gärna med koriander och basilika.
  • Spenat tycker jag är svår att lyckas med, den går bara upp i frö. Camillas tips är att testa att höstså spenat.
  • Malva Vartillicata, kinesisk grönsaksmalva, är en malvasläkting som används som sallad eller spenat. Den ska plockas ung och självsår sig gärna. Även andra malvor lär vara ätliga. Undrar om det gäller de vackra blommorna också, och om de i så fall smakar gott?
  • Att man äter vallmofrö vet jag ju, men att vallmoblad kan ätas som spenat hade jag ingen aning om!
  • Jag är ständigt på jakt efter nya tomatsorter. Camilla tipsar om flera, men den jag fastnar för är ´Lemon drop´. Enligt Camilla är dessutom tomater är i princip självbefruktande. Alltså borde man kunna ta frö av alla sorter som inte är F1-hybrider och få samma sorts tomater igen. Jag är ändå lite skeptisk, med tanke på att mina tomater bor utomhus och har sällskap med en hel hoper humlor som kanske riskerar att fixa korsbefruktning.
  • Camillas tips på godaste gröna ärtan är sorten ´Hurst Greenshaft´.

Mmmmorgon!


Just nu är jag inne i en intensiv jobbperiod. Stora projekt, många och täta dead-lines.

Men mat måste man ändå äta och särskilt då frukost. Storfavorit så här års är knäckemacka med majonäs och drivor av tomatskivor. Salt och svartpeppar på toppen! Mina egenodlade tomater smakar såklart helt suveränt, men numer finns ju goda tomater att köpa också.

Om knäckebrödet mist sin knäckghet kan det lätt knastras upp med med en liten stund i brödrosten eller ugnen. Tänk bara på att det behöver svalna några minuter efter värmebehandlingen. Allra godast är hemgjord majonäs, men av de färdigköpta är "Hellmans" inte så dum. Dijonsenap fungerar också.

söndag 1 september 2013

Mera skörd - havtorn


Skördekorgarna som följer med hem från landet är verkligen imponerande så här års. Det enda jag saknar är svampen. Skulle inte vara så dumt med lite regn i Roslagen...

Något som däremot verkligen imponerar är havtornen. Jag satte havtornsbuskarna Romeo och Julia för några år sedan. Havtorn är skildkönad, så man behöver en han- och en honplanta för att det ska bli frukt. De första åren bjöd bara på enstaka bär och jag började nästan undra om något var fel. Plantorna fick ändå vara kvar, för de är verkligen vackra - "nordens oliv". I år slog det däremot till och Julia dignar av bär.

Jag plockar bären vartefter och lägger in dem i frysen för c-vitaminrika desserter till den mörka säsongen. De är sura i sig, men uppsötade smakar de exotiskt, lite som passionsfrukt, fast med en liten unkig ton som gör smaken intressant.

Jag har en del idéer vad jag vill göra med mina havtornsbär, men är tacksam för fler tips.

fredag 30 augusti 2013

Räksallad med godaste såsen


När jag har glömt att ta med mig matlåda till jobbet brukar jag köpa en räksallad från restaurangen nära kontoret. Själva salladen därifrån är inte så märkvärdig, men man kan få en god chilistark och lite söt dressing till som gör det hela riktigt gott.

Nu har jag experimenterat fram min egen variant och den är verkligen supergod till räk- och/eller kräftsallad. Min lunch idag blir en lyxig hemblandad sallad med egenodlade grönsaker, avokado och stora räkor.


Sötstark dressing till skaldjurssallad

1 dl majonäs, helst hemgjord
1 dl gräddfil
1/2 gul lök, mycket finhackad
1 vitlöksklyfta, riven
3 msk Heinz chilisås
1 tsk chipotlepasta
salt och peppar

Blanda ingredienserna. Smaka av med salt och peppar. Låt gärna såsen stå en stund i kylen innan den serveras.

torsdag 29 augusti 2013

Karl Johan från Umeå



I veckan var jag och en kollega i Umeå för att titta på en skola som ska byggas om och byggas till.

På väg mellan skolan och Umeå-kontoret hittade jag några fina Karl Johan-svampar. Extra kul i år när svampen lyser med sin frånvaro i knastertorra Roslagen.

De tittade lite konstigt på mig i säkerhetskontrollen på flygplatsen, men svamparna räknades inte som "mer än 100 ml vätska" och säkerhetspersonalen kom väl inte på hur jag skulle kunna hota någon med den på annat sätt så jag fick ta mina Karl Johan-svampar med mig.

Karl Johan är verkligt enkel att torka. Bara att skära i tunna skivor och låta ligga luftigt på galler i några dagar. Aromen samlas och torkad Karl Johan håller sig fin och smakrik i många år!

onsdag 28 augusti 2013

Fick du fikon?

om jag tar bara ett litet fikon, med massor snygg sallad runt...

Ursäkta att det varit lite tyst här inne ett tag. Jag har massor med bra mat på gång, men får inte till några vettiga bilder på den. Har rest en del i jobbet och när man lämnar hemmet runt halv sju och återvänder efter åtta på kvällen finns inte mycket ljus att fota i.

Sedan är det det här med fikonen... Inte vilka fikon som helst utan Lotta Lundgrens fikon. Det ÄR en av de godaste förrätterna och dessutom är den i det närmaste perfekt nu när fikonsäsongen sätter igång. Jag har lagat de suveräna grillade fikonen fyra gånger och varje gång försökt fotografera rätten, men resultatet har blivit... SKIT. Nog för att jag tagit många misslyckade matbilder, men detta tar priset! De smarriga fikonen som är så vackra när de är färska VÄGRAR bli bra på bild när de är gratinerade med gruyere. Naturligtvis är det inte fikonen det är fel på utan fotografen. Suck...

Nåväl, de ser mycket godare ut i verkligheten och smakar gudomligt, så mitt tips är att ni helt enkelt inte hänger upp er på bilden utan lagar fikon med gruyere och rostad parma istället! För en gångs skull lagade jag nästan efter recept, bara med ett litet tillägg av min kära balsamicosirap. (Enkelt att göra egen genom att koka ihop honung och balsamvinäger.) Den rostade parmaskinkan är förresten ett genidrag vars användningsområde sträcker sig långt bortom fikonhorisonen.


Fikon med gruyere och rostad parma, 4 port

6 skivor parmaskinka
8 färska, mogna fikon
1 msk balsamicosirap
50 g gruyere
Ca 100 g blandad bladsallad

Sätt ugnen på 180°C. Bred ut skinkan på bakpappersklädd plåt och rosta den i ugnen tills den mörknat och blivit hård, ca 8 minuter. Krossa till smulor med fingrarna.

Skär av  toppen på fikonen och skär ett kryss ner till fikonets mitt. Ställ de snittade fikonen i en ugnsfast form, droppa i balsamicosirap, fyll med riven gruyere och baka mjuka mitt i ugnen, ca 10 minuter eller tills osten smält. Sätt på grillen sista minuterna.

Dressa salladsbladen i olivolja och vinäger. Servera fikonen på salladsbädd.

måndag 26 augusti 2013

Underbara årstid!



Augusti ÄR nog den bästa månaden. Vi skördar på landet och det vi inte odlat själva plockar vi på självplock. Så här nära storstaden är självplock tyvärr  ingen billig historia, men det ger möjlighet till smakupplevelser man inte kan få på annat sätt.

I helgen besökte vi ett majsfält och kom hem med fantastiska majskolvar. Sorten hette ""Earlybird". Majs är en av de grönsaker som inte tål lagring särskilt bra. Inom några timmar efter plockningen ska majs ätas, eftersom sockret i grönsaken genast efter skörd börjar omvandlas till stärkelse.

Vi kokade våra kolvar i ca 10 minuter och åt med smör och salt. Hur gott som helst! Den majs som inte gick åt hamnade jag i frysen. Det går utmärkt att färskfrysa majs.

lördag 24 augusti 2013

Kräftskiva med suveräna tillbehör








Igår var det dags för kräftskiva. J och jag tände eldkorgen och dukade upp i pergolan.

Västerbottenpaj köpte vi på vårt kära Drömkåken. Själv lagade jag två suveränt lättgjorda och goda tilltugg efter lätt modifierade recept från boken "Aromatiska blad".

Vi avnjöt alla goda tilltugg och surplade kräftor och drack iskylda nubbar, först under kräftmånen av papper och senare under den riktiga månen som steg över trädtopparna.


Västerbottenostmousse med gräslök och parmaskinka

100 g västerbottenost
2 dl vispgrädde
2 gelatinblad
50 g gräslök
5 tunna skivor parmaskinka

Lägg gelatinbladen i blöt i 5 minuter. Riv osten. Värm grädde i en kastrull, tillsätt osten och smält på svag värme. Lägg i gelatinbladen och rör om. Salta och peppra. Häll upp i en form fodrad med plastfilm. Låt stelna i kylen.

Sätt ugnen på 180 grader. Lägg parmaskinkan på ett ark bakplåtspapper. Torka i ugnen tills skinkan är helt torr. Smula sönder. Hacka gröslöken och blanda med skinkan. Skär kuber av moussen och rulla i gräslök- och skinkhacket.


Soppa på persilja och libbsticka

200 g mjölig potatis (jag tog hemodlad Blue Belle)
2 schalottenlökar (jag tog hemodlad potatislök)
50 g smör
5 dl hönsbuljong
1 msk rödvinsvinäger
3 msk olivolja
1 rejäl knippa persilja, ta bort stjälkarna
2 blad libbsticka
salt
peppar
4 persiljerötter

Skala och skär potatisen i bitar. Skala och hacka löken. Fräs i smör. Slå på buljongen. Koka tills potatisen är mjuk. Mixa med vinäger, olja, persilja och libbsticka. Smaka av med salt och peppar. Skala och skär persiljeroten i stavar. Koka i lättsaltat vatten och lägg i soppan.