Odla på distans

Odlat på distans, det har jag gjort länge eftersom de köksträdgårdar jag haft har befunnit sig vid sommarstugan. Det har dock inte varit längre bort än att det varit möjligt att sköta om odlingarna någon gång i veckan eller var fjortonde dag. Nu har vi tagit distansodlingen ett steg längre och testar köksväxter på J:s familjs ställe på Öland. Visserligen är någon i familjen alltid där i juli, men under försäsongen och hösten är det glest mellan besöken. Det ska därför bli mycket spännande att se hur det går.

Förutom kryddväxter som man kan klippa och använda direkt i matlagningen har vi i år schalottenlökar och morötter i en pallkrage, vinrankor mot ett plank och sockerärtor på spaljé mot husväggen. Allt såddes/kom på plats i påskas och vid första inspektionen i förra helgen såg det lovande ut.

Kryddorna får klara sig själva, men övriga växter bevattnas med vatten från tunnor som samlar regn- och kondensvatten från stugans stora tak. En vattentunna har en ansluten sollcellsdriven Irrigata-pump med droppbevattning till de nysatta vinrankorna och svettslang till morötter och lök. (De dricker inte öl, vilket man kan tro av bilden, burkarna är bara ditsatta som distans.) Pallkragen är också täckt med en huva av fiberväv, vilket hindrar avdunstningen. Den andra vattentunnan har en mycket enkel low-tech slanglösning, vanlig slang ansluten högt upp på tunnan och med små hål borrade vilket bevattnar sockerärtorna.

Om experimentet faller väl ut ska vi odla sådant som familjen gillar att äta på semestern och sådant som kan lagras och inte fungerar bra att odla vid min sommarstuga i Roslagen, framförallt lök.

Ingen av J:s bröder med familjer har någon större vana vid odling, men de är alla verkligt tända på idéen. Jag drömmer också om att vi, på sikt, ska kunna ha träd som behöver sydligare klimat än vad Roslagen kan erbjuda. Jag tänker goda sorter av vinteräpplen, körsbär, mullbär och kanske valnöt.

Med tanke på att jordmånen på Ölandstomten är extremt mager och sandig blir det till att redan nu börja samla komockor nere på strandängarna.

Bråda dagar och små egnodlade primörer

Som alltid så här års är det verkligt bråda dagar för att hinna med all odling.

Förodlade plantor trängs under lysrören och i alla fönster - tomater, chili, paprika, purjolökar och kronärtskockor växer så att det knakar och kräver ständigt nya krukor. Minislanggurka, squash, pumpa, sommarblommor och en del kryddor är på väg upp. Igår sådde jag bönor - Blauhilde, höga lila mycket rikgivande bönor, Beurre de Rocquencourt, supergoda låga vaxbönor och en hög variant av borlottibönor. Bönorna såddes i en platsbesparande Rootmaster. Nu är det också hög tid att så majs som också brukar bli bra i Rootmaster eller annan djup, öppningsbar pluggkruksanorning.

Min varmbänk på balkongen har väl inte riktigt prunkat ännu, men nu börjar man kunna skörda små goda miniprimörer. Just nu är det iskallt ute, men vi firar ändå våren med en liten primörsallad - salladsblad, machesallad, isört, minirädisor och gräslök - med en fin olivolja och lite flingsalt blir det en lyxig sallad till den hembakade helgpizzan!

Från plantkaos till ordning och struktur

Förodling av plantor som tomater, chili och gurka har en nackdel - den tar plats. Varje vår önskar jag mig ett växthus, en vinterträdgård eller en större lägenhet där alla plantor får bättre plats. Med alla krukor blir det liiite trångt i vår 65 kvadratmeters-lägenhet. Även om J visat stort tålamod vet jag att han blir smått frustrerad av plantkaoset. Ett hem ockuperat av plantor och växtbelysningar, där det dessutom är iskallt eftersom jag drar ner alla element så att plantorna ska bli knubbiga, är inte så mysigt.

En annan knepig sak är hanteringen. När det blir varma dagar ska plantorna flyttas ut på balkongen för att succesivt vänja sig vid solljus, vind och temperatur. Bångliga krukor riskerar att välta och det är svårt och tidskrävande att bära dem på brickor eller i lådor.

I år har jag därför gjort en genialisk investering. Ihopfällbara kundkorgar från Bauhaus kostar 39 kronor styck och de rymmer exakt på millimetern 15 mjölkkartonger vardera. Ett perfekt sätt att förvara och förflytta plantor! Jag har också fäst ihop handtagen för att de inte ska råka fällas ner och klämma några späda blad.

Det här underlättar verkligen och kommer vara väldigt smidigt när alla plantor så smånlingom ska stuvas ut i bilen för vidare transport till landet.

När säsongen är igång och alla plantor utplanterade är det bara att fälla ihop Bauhaus-korgarna och stuva undan dem till nästa vår.

En kopp kaf... nej, BASILIKA!

Jag blev lite rastlös på jobbet häromdagen. Alla kontorets kakor och all frukt var slut, så det fanns inget gott att smaska i sig, men jag hittade lite överblivna grejor från ett planteringsprojekt som vi körde för ett par år sedan. En påse basilikafröer - hade de någon grobarhet kvar i sig månntro?

Jag hade en ganska fin kaffemugg och det fanns blomjord, som i och för sig var torr, men kunde blötas upp.

Och se, redan när helgen var över tittar små groddplantor upp! Det kanske är en bra idé att husera basilikaodling på jobbet? Hemma är det redan fullt av plantor.

Så lite varje dag

Bråda tider stundar och redan nu är det många små grönsaks- och örtplantor som ska skötas om och många frön som ska i jorden. Jag försöker att sprida ut arbetet genom principen "så lite varje dag".

På så sätt blir det inte övermäktigt och i längden får man småplantor av olika storlekar att plantera ut. Det funkar finfint för de flesta bladgrönsaker och örter.

Idag var det lite ovanliga växter som såddes: Kinesisk bladselleri, Kintsai som numera är den enda sellerin jag odlar, en härlig växt som kommer igen suveränt om man skördar lite i taget, min älskade Ostronört från eget frö, Epazote från eget frö, Bladamarant, Isört och Okahijiki (s k "land sea weed", premiärodling för mig. Den lär vara rätt svårodlad, men smaken har tydligen hyllats av Jamie Oliver bl a).

Selleri och Epazote som är ljusgroende får stå under växtbelysning i ett fönster och de andra krukorna åker in på min nya groningsplats, den varma, kattsäkra(?) hyllan ovan kylskåpet.

Jag hoppas på en väldigt spännande smakpalett med en massa olika blad och örter när köksträdgårdssäsongen 2019 kommer igång!

Varmbänk på balkongen

Varmbänken till vänster, kamoflagefärgade katten Muskot till höger

Äntligen ser det ut att fungera - mitt projekt med varmbänk på balkongen. Jag har testat förut och misslyckats. Gödselbädden fick då aldrig upp temperaturen, troligtvis eftersom plastlådan trots allt är för liten och för dåligt isolerad. Jag har valt den största plastlåda jag kunde få tag på och den är isolerad med bubbelplast, frigolit i botten och säckväv.

I år verkar projektet mer lovande. Hästgödseln fick värmas upp inomhus ett dygn innan den blandades med ljummet vatten och halm i lådan. Jag startade inte heller bänken när det var alltför kallt ute.

Nu håller bänken 15-23 grader, även under nätter med frost, så häromdagen la jag på ett lager jord och sådde.

Om jag har riktig tur kommer jag att kunna skörda kryddor, rädisor och bladgrönsaker ur min fina varmbänk om någon dryg månad. Spännande!

Variationer på svartrot

Förr fanns svartrot att få tag på i alla affärer, men numera är den tyvärr ganska ovanlig. Synd, för det är en riktigt god rotsak. Den brukar kallas "fattigmans sparris" och visst kan den tillagas likt sparris, men jag tycker inte att smaken är särskilt sparrislik. Svartroten är god på ett annat sätt.

I år ska jag ge mig på att försöka odla svartrot. Jag har köpt nya fröer och det blir premiär för denna rotsak på den plats där jag odlar numera. Av erfarenhet vet jag att svartrot är lite knepigt, båda att få att gro och att senare skörda utan att rötterna går av. Men skam den som ger sig. Hel svartrot har god lagringsduglighet och skörden kan lysa upp de mörka månaderna.

När man förbereder svartrot för tillagning ska man komma ihåg att den har en maskrosklibbig saft. Det kan vara idé att använda handskar. De vackra vita rötterna som avslöjar sig när det svarta skalet skalas av med potatisskalare blir snabbt missfärgade, så det är smart att ha en skål med kallt vatten och citronskivor beredd.

Jag lagade två olika testrätter där svartrot kombinerades med två råvaror som den kommer väl överens med; apelsin och rostade hasselnötter.

Det blev sous-vide-tillagad svartrot med apelsinhollandaise, rostade hasselnötter och persilja och råstekt svartrot med apelsinvinägrett och rostade hasselnötter.

I sous-vide-varianten kördes svartrot med smör, lite pressad citron, salt och peppar i 89 graders sous vide i en dryg timme. Apelsinhollandaisesåsen var som en vanlig hollandasise, fast kompletterad med pressad apelsin. Den råstekta varianten stektes i generöst med smör.

Båda varianterna blev goda, men sous-vide-tillagningen blev nästan bäst. Alla milda fina smaker kvar i svartroten som dessutom blev liksom marinerad under tillagningen. Gott, gott!

Om man har tid så är ju en hollandaise alltid festlig. Till vardags funkar det bra med en vinägrett och svartroten är också god kall, i t ex en sallad.

Jag hoppas kunna lägga vantarna på mer svartrot, för jag har ytterligare ett gäng tillagningsidéer att testa. Har fått så många spännande förslag från duktiga matlagare på Facebook.

Odla microgreens

Kung Bore håller stockholmstrakten i ett järngrepp. Minus sju grader imorse. Lååångt kvar till trädgårdssäsongen. Jag tröstar mig med att odla "microgreens". Det går snabbt, blir fint och ska tydligen, precis som groddar, vara väldigt nyttigt.

Jag fick världens bästa tips av en medodlare. Passa på att använda fröer som börjar bli lite för gamla, har osäker hållbarhet och sådana som man vet inte kommer att behövas under den kommande säsongen. Smart, jag har massor sådana!

Alla sorters kål funkar, liksom rädisor, rödbetor, mangold, rucola, basilika, krasse förstås, olika sallatsfröer, spenat och vanliga gula ärtor.

Så tätt i några centimeter vanlig blomjord i lämplig låda, gärna med dräneringshål i botten, annars får man vakta noga med vattningen.

Microgreens är gott till nästan allt. De piggar upp den tröttaste macka och gör vilken sallad som helst till en lyxrätt.

Tomatsådd 2019

Finns det något godare än hemodlade tomater? För sommaren 2019 hoppas jag på det här:

Under veckan som gått har de sista beställda fröerna dimpit ner i brevlådan eller hämtats hos postombudet. Äntligen är alla tomatfröer i jorden. Om jag nu inte upptäcker ytterligare någon "måste-sort".

Hittills är sorterna dessa:
CANESTRINO DI LUCCA - Premiär för denna ganska stora, snygga tomat från Toscana. Kommer den hinna bli färdig utomhus?
BLACK SWEET CHERRY - God, snygg, mörk körsbärstomat som är ett måste varje år
GREEN ZEBRA - Sen, inte så rikgivande, lite syrlig, men god och fantastiskt snygg.
CHEROKEE PURPLE - Första gången odlade jag denna med fröer direkt från USA och blev förvånad att en så stor tomat var relativt tidig
ILDI - Liten gul tomat, ett måste enligt min syrra
PURPLE CALABASH - Snygg och rätt stor, men brukar ändå hinna bli färdig utomhus
LEMON DROP - Äntligen har jag fått tag på en av Camilla Plums favoriter, frö köpt från hennes Fuglebjerggard!
PRINCIPE BORGHESE - Brukar inte bli bra hos mig, men skam den som ger sig, vill ha den som piennolotomat
ROSELLA - Premiär för odling av denna. "rosa körsbärstomat med smak av hallon och björnbär" låter spännande
GARDENER´S DELIGHT - Ett säkert kort, körsbärstomat som jag odlar varje år
CHILEGA - En röd favorit sedan flera år
GOLDEN BUMBLE BEE - Osannolikt färgad - gul och rödstrimmig, jättegod tomat
GREEN KIWI - Premiär för denna, ser snygg ut på bild och rekommenderas av många
INDIGO PEARDROPS - Får vara med ett år till för att den är så vacker. Rätt små gul/lila droppformade tomater.
GELBE DATTELWEIN - Sen, men får vara med ändå för de gigantiska klasarna små gula, droppformade godistomaterna med tunt skal. En av min mammas favoriter.
GREEN GRAPE - En grön, god liten favorit
VESUVIO GIALLO - En gul, mindre sort som jag ska odla som piennolo.
"HONINGSTOMAT" - Frö taget från en exklusiv, supersöt färdigköpt holländsk tomat. Sorten lär vara frökonstant, men sen, får se hur den blir.
AILSA CRAIGH - Premiär för denna sort som många rekommenderar.
MEI WEI - En röd favorit sedan många år. Den körsbärstomat som Runåbergs fröer skulle ta med sig till en öde ö.
RAMBELING GOLD STRIPE - Premiär för denna ampeltomat som ser fantastisk ut på bilderna.
100 OF 1000 - Äntligen ska jag ha min nya ampelfavorit igen. Mängder med minismå, söta tomater.
SUNGOLD - Syrrans och min smakfavorit förra året.

Vårlängtan på en tallrik

Det är svårt så här års, man vet att det är lång tid kvar till den riktiga våren, men vintern känns redan helt uttjatad.

Jag längtar efter odlingssäsongen. Ännu så länge får jag nöja mig med att de första förodlade chili- paprika- och kronärtskocksplantorna spirar.

Lite goda ärtskott har jag också odlat fram. Bara att blötlägga gula ärtor över natten och så ganska tätt i några centimeter jord. Helst täcka med jord också för att undvika mögel. Ärtskotten smakar lite som sockerärtor och blir klara på några veckor. Lämna kvar något blad på varje planta så grenar de ut sig och ger fler skott!

Första skörden för i år i form av ärtskott kombinerades med den allra sista från i höstas, uppgrävd pepparrot, en rot som verkligen håller fantastiskt länge i kylen.

Jag ville göra en skir vårsallad och fick hjälp av J med att lättröka några bitar Salmalax. En av förra årets julklappar var en rökpistol med tillhörande glaskupa. En himla bra uppfinning om man snabbt vill kallröka mindre mängder råvaror. Jag var skeptisk till att det skulle kunna göras inomhus, men det går alldeles utmärkt att röka så här under en vanlig köksfläkt. Lättrökt lax är något helt annat än den kallrökta man kan köpa.

Till salladen skars fisken i fina skivor, fick sällskap av småblad, ärtskott, tunna rädisskivor och en kräm på smetana, finriven pepparrot, salt, peppar och några droppar citron.

Sist på bollen - Vintersådd

I år har det spridit sig som en löpeld i facebookgrupperna med fokus på odling - VINTERSÅDD är grejen. Självklart måste även jag testa detta. Om det funkar vet man inte förrän längre fram på säsongen, men det är väldigt spännande. Himla smart grej om det går bra. Framme i april har man galet mycket att göra i köksträdgården, så allt som kan fixas en annan årstid är guld värt.

Jag borrade dräneringshål i fem plastlådor, lite större än stora glassbyttor. Fyllde på med jord från påse, blandad med lite från odlingarna. Sådde frön av spenat, sallat, vintersallat, rucola, dill, persilja och bladkål och täckte med ett tunt jordlager och ett tjockt snölager. Ställde på en halvskuggig plats och täckte med fiberväv.

Tanken är att fröerna ligger och väntar i kylan. När våren kommit så långt att temperaturen är den rätta smälter snön ner och vattnar sådderna som gror och då blir optimalt tidiga.

Hur det går beror troligtvis mest på vädret framöver, men jag brukar ha en hel del självsådda dillplantor i mina odlingar. Dessa kommer tidigt och blir väldigt kraftiga och fina, så det finns hopp om att det kan fungera, i alla fall för dillen.

Färska örter i köksfönstret

Växtbelysning är verkligen det ultimata knepet för den nordiska odlaren. Jag har köksfönster mot norr och innan jag skaffade växtbelysning var det inte många färska örter som överlevde.

Nu kan jag lätt få nytt liv i köpta örtkrukor genom att plantera om i näringsrik jord. Mina egna rosmarinplantor som växer ute under den varma säsongen kan nu övervintras i kruka under växtbelysningen. Härligt att kunna klippa färska örter till maten direkt i köket!

I och med den energisnåla LED-tekniken drar växtbelysning inte alls lika mycket energi som förr.

Jag är lite snobbig inredningsmässigt, så i köket har vi en dyr växtbelysning från Parus. Den är väldigt nätt och har tidsautomatik som tänder och släcker. Vi har fixat så att den går lätt att hissa upp och ner. Annars går det bra med billigare varianter av växtbelysning, i vårt arbetsrum har jag några enklare LED-belysningar från IKEA och en gammal ful industrilampa med lysrör som behövs när alla försådda plantor börjar titta upp. Lysrör drar lite mer energi jämfört med LED, men alla sortes lysrör fungerar som växtbelysning.

En annan bra grej om man vill få växter att trivas på fönsterbrädan är att inte ha smällheta element direkt under. Eftersom vi bor i ett gammalt hus med tjocka väggar sitter elementen längre in i de flesta av rummen. I de övriga går jag och drar ner temperaturen på elementet, sen drar J upp den för att han fryser, sen drar jag ner den o s v...

Starten på odlingssäsongen

Först upp i år var en liten kronärtskocksplanta. Nu har jag inte sått så särskilt många grönsakssorter ännu. Förutom kronärtskockorna är bara chili och paprika, som tar tid på sig, i jorden. För tidigt sådda plantor blir ändå bara långa, ledsna och gängliga om man inte har tillgång till ett ljust, svalt, frostfritt ställe, typ växthus. Även om jag har heta drömmar om att vår bostadsrättsförening ska bygga om delar av vinden till en vinterträdgård så tror jag inte att det kan bli liiite svårt att övertala grannarna...

Röd oxalis

Officiellt for jag med tåget till Lund nu i veckan för att jobba. Jag och en kollega hade också ett möte med en ny kund och synade av ett femvåningshus som ska byggas om för att passa en institution på Lunds Tekniska Högskola.

IN-officiellt var Lundaresans syfte att komma till Sydsverige för att lägga vantarna på en RÖD OXALIS-planta.

Stockholms leverantörer av kryddor i kruka har nämligen inte denna utmärkta sort i sitt sortiment. I Sydsverige kan man däremot gå in i en vanlig matbutik betala 23 spänn och bli ägare till röd oxalis. Den blir förstås lite tufsig av att packas ner i en ryggsäck och stuvas in på tåget tillbaka till Stockholm, men med lite omplantering borde det inte vara något problem att få plantan att frodas hemmavid.

Förutom att röd oxalis är extremt snygg och passar jättebra som elegant topping på de flesta maträtter så är den också god med sin friska syrlighet. Som barn plockade jag alltid oxalissläktingen harsyra i skogen och smaskade på.

Tomatdrömmar

Mitt i smällkalla vintern, 12 minusgrader imorse, drömmer jag om egenodlade tomater. 2018 var ett riktigt otroligt tomatår. Värmen och solen gjorde att mognaden blev perfekt, även på mina plantor som odlas i hinkar utomhus mot en sydvägg. Syrran och jag ordnade en liten tomatprovning i augusti.

Den allra godaste och sötaste sorten tyckte vi var lilla orangegula Sungold F1.

Ännu har jag inte sått tomatfröer för 2019 års plantor, det blir först i mars, men sorterna jag planerar är:

• Sungold F1 (såklart)
• Houndreds of thousands, denna fina ampeltomat som ger galet många små "godistomater"
• Black sweet Cherry, inte lika mörk i färgen som förr, tycker jag, men odlingssäker och god
• Mei Wei, god och blir alltid klar
• Gelbe dattelwein, sen men vem kan motstå jätteklasar med små gula, söta droppformade tomater
• Ildi, en av syrrans favoriter
• Green grape, god och supersnygg
• Green zebra, lite syrligare, men väldigt snygg
• Gardener´s delight, pålitlig och god
• Golden bumble bee, bland de snyggaste och god
• Chilega, god och blir alltid klar
• Veuvio giallo, gul lagringstomat som brukar hinna mogna
• Rosella, ny för i år
• Ailsa Craig, ny för i år
• Green kiwi F1, ny för i år, ser jättefin ut på bild

och om jag får tag på frön:

• Purple calabash
• Ponderosa
• Canestrino di Lucca

Planering av köksträdgården 2019

Trots att det bara är början av februari börjar det planeringsmässigt redan bli trångt i min köksträdgård. Kanske är det lite för storslaget att både ge sig på odling av platskrävande kronärtskockor och majs samma år? Å andra sidan är just dessa grönsaker sådana delikatesser och dessutom extremt beroende av att sträckan från jord till bord är kort.

Annars vill jag som vanligt ha alla zucchini/vintersquash/ pumpafavoriter - roliga lilla tefatssquashen Sunburst. extremt goda Costata Romanesco, böjda Yellow croockneck, butternuten Long de Nice och någon liten men god orange pumpa.

Inläggningsgurka kan man aldrig få för mycket av. Jag vill helst enbart odla Arboga vit, men den är lite känslig så det blir nog till att ersätta vissnade plantor med en annan sort.

Bondbönor är ett måste varje år. Jag har kört lite olika sorter genom åren, men gått tillbaka till Giant exebition logpod som brukar ge gott utbyte.

Favoritsockerärtan Engelsk sabel blir det såklart, liksom höga brytbönor, Blauhilde och några låga gula Beurre de Rocquencourt för den goda smakens skull.

En hel massa vitlök satte jag redan i höstas från eget utsäde som jag tror är sorten Thermidrome och så ska jag ha purjolökar av vackra lila-blå-grönbladiga sorten St Victor.

En bädd viker jag varje år för kålodling. Den får vara täckt med skyddsnät hela säsongen, annars blir allt det goda uppätet. Broccoli, svartkål, asiatiska bladgrönsaker och kålrabbi vill jag ha.

Morötter i flera färger såklart och så en hel hoper kryddväxter och bladväxter.

Och sedan är det låd/hinkodlingen av tomater, chili, paprika och slanggurka mot husets sydsida.

Snart är det dags för den första försådden inomhus. Chili, paprika, physalis och kronärtskocka behöver tid på sig.

Fröer och planering för odling 2019

Just nu känns det som julafton flera dagar i veckan när de beställda fröpåsarna börjar dimpa ner i brevlådan.

Som vanligt har jag nog planerat lite för mycket och kommer att behöva utöka köksträdgården om allt ska få plats. Just nu känns det bra, men jag kommer nog att svära ve och förbannelse över mig själv i vår när de nya landen ska grävas...

Nedan är ett axplock av alla planer jag har för 2019 års odling:

Spenat blir inte alltid helt lyckad i mina odlingar. Nu försöker jag med en ny blomningströg sort, Bloomsdale Long Standing från Runåbergs.

Förra året fick jag upp ögonen för spenatlik och spenatsmakande mangold, sorten Erbette, som min syrra odlade. Den ska jag själv testa i år.

Svartrot brukar vara hopplöst att få att gro, men skam den som ger sig. Eftersom den goda rotsaken dessutom är i princip utrotningshotad i matbutiker gäller det att odla egen.

Förra året lyckades jag äntligen med rödbetor. De blev inte jättestora, men väldigt goda. Dessutom hade de en fantastisk hållbarhet och klarade sig flera månader i kylskåpets grönsaksfack. I år är planen att jag ska komplettera med gulbetor och polkabetor.

I år ska jag lägga ner energi på att få upp brysselkål. Det är så himla tacksamt med grönsaker som blir klara då allt annat är slut.

Svartkummin/Nigella är en fantastisk krydda i t ex indisk mat. Jag svårgillar den, men är osäker på om den kommer att hinna ge frö i odlingszon 4. Den som lever får se, och jag brukar kunna få moget frö från de dekorativa släktingarna till växten, Jungfrun i det gröna.

Kronärtskocka tar en hiskelig massa plats i mina till ytan begränsade odlingar, men jag kan inte vara utan denna köksträdgårdens drottning.

Jag har bestämt mig för att återigen göra ett försök med majsodling. Earlibird heter sorten som jag provar i år. Det är en F1-hybrid. Jag vill egentligen odla standardsorter, men har haft lite otur med sorten Golden Bantam under ett par år så nu måste jag testa något annat för att se om det kan fungera bättre.

Jag brukar odla en massa olika asiatiska bladgrönsaker, typ Pac Choi. De flesta är tyvärr F1-hybrider så man kan inte ta eget frö. I år ska jag prova standardsorten Prize Choi.

Äntligen har jag fått tag på frö till min favoritpurjo, St Victor. Stilig, köldhärdig sort med blågröna blad.

Förra årets extremvarma sommar gav mersmak vad det gäller squashodling. Bland flera favoriter är musselformade knallgula Sunburst ett måste.

Nya tomatsorter för i år är bl a Rosella, Ailsa Craig och Rambling Gold Stripe. Den sistnämnda är en snygg ampeltomat som dessutom ska vara god.

Det viktigaste av allt är att jag ska försöka hedra mina grönsaker genom att äta och tillaga dem på de allra godaste sätten.

Jag är rik!

Nu har jag tröskat de sista egna fröerna från plantor som fått hänga upp och ner i köket tills deras fröer eftermognat och torkat.

Jag känner mig rik med alla egeninsamlade fröer.

Palsternacka som odlades 2017, fick gå upp i blom i år och gav massvis med fröer. Jag tog frö från flera tomater, kryddväxter, bönor och ärtor. På balkongen hemma odlade vi härliga broccolin Piracicaba. Jag lät några knoppar blomma och ge frö till denna broccoli, som inte har något centralt huvud, men massvis med småhuvuden på läckra stjälkar.

På Öland lämnade vi ett par gurkplantor av en sort som ger minigurkor, cornichoner av sorten Vert de Paris. När vi skulle stänga Ölands-huset i oktober hittade jag flera övermogna gurkor som innehöll gott om frö.

Fröpåsarna prasslar trevligt och jag glädjer mig vid tanken på all skörd de här små, obetydliga fröerna kan ge nästa säsong.

Köksträdgården i december och värmande Caldo Verde

Nu börjar skörden från köksträdgården på landet att tryta. Det är alltid lite sorgligt varje år när säsongen för det egenodlade är slut. Å andra sidan är byn på landet ganska mörk, lerig och kall så här års. Mitt hus är inte särskilt bra isolerat så vid minusgrader är det hutterkallt inomhus, för att inte tala om hur iskalla golven är.

Helgens skörd bestod av den trogna persiljan, några smått fastfrusna purjolökar samt en bunt med grönkål och svartkål. Kålen har varit väldigt fin i år. Jag har lyckats skydda den från ohyra med ett nät och skörden har glatt mig länge. Jag tror plantorna blev extra kraftiga av all bokashi-kompost jag grävde ner i landet i våras.

Jag odlar vackra, roliga grönkålen "Fizz" med mjälla flikiga blad och svartkålen "Nero di Toscana".

En av de absolut godaste rätterna på grön- och svartkål är Caldo Verde, portugisisk grönkålssoppa. Den ska lagas enligt Anna Billings recept, med jalapeno, färsk koriander och med mixning!

Resultatet blir en perfekt värmande soppa med krispiga chorizo-"chips" på toppen.

Det ska vara en äkta, rejält köttig, och kryddig korv typ chorizo i soppan. Vi använde en Chorizo picante från Alejandro.


Caldo Verde, 4 port

12 dl kycklingbuljong
300 g kål, gärna både svartkål och grönkål
100 g köttig, stark chorizo
2 potatisar
2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
1/2 färsk jalapeno
1 kruka koriander
salt och svartpeppar
olivolja till stekning

Skala och hacka lök och vitlök. Skala potatis och skär i skivor. Repa bort grova bladnerver på kålen och skär den i tunt. Skiva jalapenon fint.

Koka potatis och jalapeno i buljongen tills det blir mjukt.

Skiva chorizon i ganska tunna skivor. Stek i en panna i olivolja. Korvskivorna ska bli nästan friterade, frasiga och avge en massa gott fett till oljan. Lägg undan korvskivorna så länge, men spara fettet i pannan.

Lägg kål, vitlök och lök i pannan och fortsätt att steka på lägre värme, utan att det tar färg.

Ta undan lite av kålfräset till topping. Tillsätt resten i buljongen tillsammans med hälften av koriandern. Mixa soppan slät. Smaka av med salt och peppar.

Servera genast med korv, kålfräs och färsk koriander som topping.

Ännu prunkar persiljan

En pålitlig växt som ännu prunkar i köksväxtodlingen, trots den senaste tidens minusgrader är persiljan. Jag odlar alltid slätbladig persilja. Den krusbladiga må vara vacker, men smaken är trist. Den persiljesort som blivit favorit de senaste åren är Gigante di Napoli. Den ger stora, kraftiga plantor med mycket persiljesmak.

När man har en skog av persilja att tillgå passar det bra att laga Tabbouleh, libanesisk persiljesallad. Egentligen ska det vara bulgur eller couscous i rätten, men jag kör några olika sorters gryn och linser för att få en intressant kontrast, smak-, konsistens- och färgmässigt. Oftast gör jag mig till och kokar de olika grynen separat för att få perfekt konsistens på vart och ett.

Så här på köttfri måndag äter vi gärna tabbouleh med stekt halloumi och en smakrik hummos (t ex den här). Annars är kyckling, falafel, lammfärsbullar eller någon kryddig fisk bara ett par förslag som den användbara persiljesalladen passar till. Tabbouleh är dessutom en helt perfekt rätt att ta med sig i lunchlådan.


Tabbouleh med matvete och linser, 4 port

1/2 dl röda linser
1/2 dl svarta linser
1/2 dl matvete
2 vitlöksklyftor, skalade, hackade
grönsaksbuljong
2 dl hackad färsk persilja, stjälkarna kan också användas om de hackas fint
1/2 kruka färsk grönmynta, hackad
3 salladslökar eller 1 liten rödlök, finhackade
10 cocktailtomater, hackade
3/4 dl pressad citron
1 dl olivolja
salt och svartpeppar

Fräs den hackade vitlöken i lite av oljan i en tjockbottnad kastrull, några minuter tills den blir aningen ljusbrun. Fördela i ytterligare två kastruller, slå på grönsaksfond, salta och peppra. Koka upp och häll i röda och svarta linser och matvete i varsin kastrull. Skjud långsamt grynen till perfekt tuggig konsistens. Jag tycker tiden som anges på förpackningarna ofta är för lång. Passa så att det inte blir en soggig gröt. Slå av grynen i en sil.

Blanda pressad citron och olivolja i en skål. Blanda med grynen. Låt kallna något innan persilja, mynta, lök och tomater vänds ner. Smaka av med salt och peppar.