Varför man skaffar ett landställe...

Cyklar hem från systerns ställe i skymningen. Från insidan av huset såg det helt mörkt ut, men väl ute på landsvägen upptäcker jag att så sällan är fallet i månadsskiftet maj/juni. Högt upp i träden glöder ännu skenet av solen som gått ner. Det är fuktigt och på de låglänta ängarna dansar älvorna. Jag kommer förbi en hage med tre fina hästar. Finns det något lenare än hästars mular? Det halvstora fölet får inte nosa på mig för sin mamma. Det är HON som bestämmer och HON vill nosa först. Hästkompisen med den långa manen får tillåtelse till en snabb sniff. Kattugglan hoar i skogen. Väl hemma möter jag en padda mitt på vägen. Bra, de är både fina och suveräna på att ta hand om skadeinsketer. I det tilltagande mörkret lyser mina solcellsdrivna pollare och trädgårdsspjut från IKEA. Livet är gott.

Godnatt i hänryckningens tid önskar fröken Dill