fredag 20 november 2009

Mera strömming!!!


Igår, när J var ute och slarvade på stan, passade jag på att laga strömming. Strömming är en sån där fisk som skolmatsalen sånär lyckats få en att hata hela livet. Jag minns med skräck den äckliga stanken som uppfyllde till och med trapphallen där vi köade till matsalen de dagar när det serverades strömming . Det var först som vuxen, för några år sedan som jag åter testade att äta strömming och sedan dess är jag helt frälst!

Strömming är smart mat. På kvällen steker man strömmingsflundror som äts med ett gott potatismos (lingon för den som vill – inte jag…). Nästa dag får man lyxlunch med kalla stömmingsflundror på hårdbröd med lök, dill, kanske lite gräddfil och citron. Man får heller inte glömma att steka extra panerade firrar för inläggning att njuta av i dagar framöver!

Jag brukar oftast köpa hela strömmingar och rensa själv. Tycker att det är lättare att se att fisken är pinfärsk och att de håller sig frächare så, men ibland finns inte hela fiskar och då får det bli färdiga filéer.

Fröken Dills strömmingsflundror

Jag hade ett recept som föreslog att man antingen skulle göra citronsmör ELLER dillsmör ELLER persiljesmör. Varför välja när man kan få extra allt?

Filéer av färsk strömming
Smör
Skal och saft av citron
Hackad dill
Hackad persilja
Lite smulad dragon
Salt och peppar
Finfin- hackad shalottenlök
Rågmjöl

Mosa samman smör, citron, dill, persilja, salt och peppar. Lägg samman strömmingsfiéerna två och två med köttsidorna inåt och en rejäl klick kryddsmör mellan. Vänd i rågmjöl som kryddats med salt och peppar. Stek dem gyllenbruna i smör.

3 kommentarer:

Unknown sa...

Helt rätt! Varför välja, gud vad gott det låter alltihop, med mos på mackan och inlagd.

Skogseva sa...

Stekt sill (som det ju heter i Skåne) med potatismos OCH lingon, dessutom gärna rårivna morötter till - en klar favorit! Och stekt inlagd sill kan jag själv aldrig få för mycket av. Jag har aldrig besvärats av lukten/oset men min mamma vägrade laga till sill just för luktens skull. Men rensa själv... Njaee, det överlåter jag åt någon som är bättre på det än jag är.

Anonym sa...

Jag gillar också strömming. Jag och svärfar brukade ibland gå till "mojen" vid odenplan där man kunde få strömming på macka, undra om den finns kvar?

Vi fiskar strömming precis utanför där vi bor. Färlåt, överdrift, vi får åka till strömmingsstället 5 minuter bort. Fast det blir oftast små stackare, även om det är kul när det nappar hela tiden.
Rensningen får min fiskefanatiske make ta hand om.
Därför var det inte förrens i våras jag lärde mig att pinfärsk strömming är svårare att rensa än en firre som är lagrad ett dygn. Då losssar skinnet mycket lättare. I min enfald har jag trott det motsatta.
Får jag välja avstår jag ändå rensningen och koncentrerar mig på ätendet.