Ett riktigt party avslutas med vickning. Igår lagade J Janssons frestelse i en stor form för fredagsfesten och i en mindre för vår torsdagsmiddag. Den goda gratängen är verkligen en favorit. Konsitgt nog tyckte jag inte alls om den som barn. Jag minns med skräck hur jag och min pappa blev bjudna på Janssons hos en släkting. Jag tyckte att det luktade vedervärdigt. Tur att smaken ändras!
Vem den där Jansson var verkar lite oklart. Det kan ha varit operasångaren Pelle Janzon som levde i Stockholm på 1800-talet och gärna bjöd på en sexa med öl, snaps och Janssons frestelse. Men rättens namn dök inte upp förrän 40 år efter Pelle Janzons död.
En annan teori handlar om parissvensken Hans Ostelius som någon gång på 1930-talet sägs ha skapat namnet "La tentation de fils de Jean", alltså Janssons Frestelse.
Namnet sägs också komma från en kvinna vid namn Elvira Stigmark. Vid årsskiftet 1928-29 såg hon filmen "Janssons frestelse" med Edvin Adolphson, vilken inspirerade henne till namnet på gratängen med ansjovis.
Jag vet inte exakt hur J lagade sin Janssons, men ungefär så här:
Janssons Frestelse
8-10 råa potatisar
2 gula lökar
20 anjovisfiléer (2 burkar)
2 dl grädde
1 dl mjölk
salt och peppar
Sätt ugnen på 200 grader. Skala potatis och lök. Skär löken i tunna skivor och riv potatisen grovt. Varva potatis, anjovis och lök i en ugnsform och avsluta med potatis. Häll över mjölk, grädde och spad från ansjovisen. (En del har ströbröd och smörklickar på toppen av Janssons, men det hadde inte J.) Grädda i mitten av ugnen ca 30-40 min.
Bilden har jag lånat från abbas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar