Med Hjertat på rätta stället

Lånad bild från interiören på Hjertat

När två av J:s före detta gymnasieelever jobbar som kockar på samma finkrog, då måste vi ju gå dit och äta! Inte blir det sämre av att restaurang Hjerta ligger supermysigt på Skeppsholmen och erbjuder spännande fransk-svenska rätter med modern touch.

Ägare/krögare är trion Malin Söderström, Sofia och Per Gustavsson, samma gäng som driver Moderna museets och Arkitekturmuseets restauranger.

Hjerta ligger precis invid kajen på Skeppsholmen, i gammal varvsmiljö. På sommaren måste det vara härligt att sitta utomhus vid ett bord på kajkanten, med utsikt över vattnet och staden på andra sidan. Nu på vintern kändes det lite som ett äventyr att gå den korta promenaden över bron till lantliga Skeppsholmen, njuta anblicken av stiligt upplysta vandrarhemsbåten af Chapman, svänga till vänster in i mörkret och efter ytterligare några hundra meter längs vattnet komma in i den varma, upplysta krogen. Här finns moderna rena ytor i den gamla kulturbyggnaden, men också bevarade industridetaljer och lite jazzig 60-talskänsla i inredning och porslin.

Restaurangen har eget bageri och brödet var finfint. Jag föll för det kummintäta, tunna knäckebrödet. Innan den egentliga middagen bjöds vi på en liten smakportion – terrrin på charkuterier med bl a svart trumpetsvamp, tillbehör av cornichoner och en av de godaste senapar jag smakat. J:s före detta elev är tydligen väldigt förtjust i att göra senap. (Notering till oss själva – testa hemtillverkning av senap!)

Både J och jag valde förrätten med pilgrimsmussla och krabbravioli. Rätten serverades i en djup skål med tät, lite syrlig skaldjursbuljong och nättkokta grönsaker. Hela härligheten var överhyvlad med parmesanost. Det låter konstigt och var lite okonventionellt, men mycket, mycket gott.

J valde lammnacke och lammbringa som huvudrätt och blev mer än nöjd med de mustiga smakerna, det smältande möra köttet och den goda såsen. Jag testade också och blev avundsjuk på den goda lammnacken och den råstekta jordärtskockan, men inte lammbringan. För mycket lammsmak och för dallrig konsistens för min smak.

Jag valde den gratinerade torskryggen och blev inte besviken över den stora portionen med perfekt tillagad fisk, underbar smörsåsig gratinering, grillad citron, tjusiga morötter och knapriga strimlor fänkål i syrlig körveldressing.

Vi var fullständigt proppmätta efter att ha ätit allt detta, men när J:s fina elever bjöd oss på efterrätt var vi såklart ”tvungna” att göra plats för denna. Husets chokladtryffllar var härligt sega med smak av pistagenötter och kaffelikör. Mums, VARFÖR blir man så mätt? Jag trodde inte ens att jag gillade munkar, men när de serverades helt nyfriterade och frasiga, i miniformat på en suverän äppelkompott var de underbara. Äppelchipsen var både snygga och goda och kulan av äppelsorbet bland det godaste i glassväg jag ätit.

En intressant detalj var att alla mina rätter toppades av syrliga och goda blad, som faktiskt passade perfekt till både för-, huvud- och efterrätt. Bladen såg ut som köttiga, ljusgröna basilikablad, men smakade citron eller som en väldigt elegant variant av harsyra (de där små hjärtformade bladen man brukade smaka på i skogen som barn). Kanske ska man gissa på citronbasilika, men de smakade inte alls basilika. Mysteriet kvarstår, men när det är löst vet jag vad jag ska odla!

Vi går inte ofta på finkrog, men det här besöket var verkligen gott och inspirerande! Självklart är det lite speciellt att besöka en restaurang i rollen som omtyckt f d lärare eller hans tjej. Vi fick förstås toppenservice, men jag skulle trots detta bli väldigt förvånad om någon gäst blev besviken på restaurang Hjerta.