tisdag 25 augusti 2009

Hugo och hans vänner


Får jag presentera… flodkräftan Hugo! Han och ett helt gäng av hans kompisar kom åkande med J:s föräldrar från Öland häromdagen. De var väldigt pigga och trodde sig säkert vara på väg mot nya äventyr. J tycker att det är jätteläskigt att koka kräftor och även jag kände nästan för att behålla de nya husdjuren, men när jag började prata om att gräva en damm på landet och syresätta vattnet med vindkraft insåg vi båda att det nog var tvunget att bli kräftkok. Som ni ser på bilden nedan har jag en viss vana. Redan som ettåring fick jag uppleva kräftkok och träffa minst två nykokta kräftor fångade i de kräftvatten som min småländska släkt hade på den tiden.



Sagt och gjort. En lag kokades och Hugo och hans vänner pytsades i, några få i taget, på stormkokning varefter de fick skjuda i 6 minuter. Jag skulle vilja tala om exakt hur jag gjorde lagen, men det kan bli lite problem, för när den var klar, gjord efter tillförlitliga recept insåg vi att den var alldeles för salt. En del av lagen togs bort, mer socker, porter och vatten tillsattes och nu har jag ingen aning om proportionerna. Jag rekommenderar helt enkelt att följa ett beprövat recept och tänka på att saltmängden oftast avseer GROVT SALT. En viktig sak med lagen är att det är mycket dillkronor i den, minst två knippor till ett kg kräftor och att dessa sedan silas bort och ersätts med STOR mängd färska dillkronor.

Den kylda lagen med färska dillkronor hälls över kräftorna och nu följer den trixiga marineringen. Min mormor brukade smaka av sältan varje halvtimme, men jag testar nog inte fullt så ofta. I vilket fall bör man ta upp kräftorna ur lagen när de är lagom salta. Strax innan servering får de bada igen så att de blir saftiga och goda.

Tillbehör till kräftor är smör, rostat röd och ost. Dessutom ska vi ha en eller flera rätter baserade på Västerbottenost. Härligt, kräftmåne är inhandlad och ikväll, en helt vanlig tisdagskväll ska vi ha kräftskiva på J:s balkong!

5 kommentarer:

Annika sa...

Vilken fin bild!
Låter härligt med kräftor, även fast jag är helt förhärdad som exil-Göteborgare, och föredrar havskräftor...ha en riktigt härlig kväll med J. Hoppas vi ses i något trevligt sammanhang framöver!

Nybergs värld sa...

Åh, vad mysigt! Kräftor är bland det bästa som finns:)

Anna sa...

Så sant som Dumbom säger:

God kunskap salig Dumbom hade
om både människor och djur,
och märkligt var det som han sade
en gång, om kräftornas natur.

Hans ögon syntes tårar pressa
då de i kitteln sprattlade.
"Nej, ingen dör så grymt som dessa",
skrek han, "ty de dö levande."

(http://sv.wikisource.org/wiki/Dumboms_leverne)

Red Scream sa...

När det gäller lag verkar det som att det finns två skolor: (1) bara salt och dill eller (2) salt, dill, lök, porter, etc. Vi körde ett pepsi challengetest förra året, och resultatet var ungefär såhär: variant (1) ger en rak och okomplicerad smak där kräftsmaken kommer fram mycket. Variant (2) ger en nyanserad och mer komplex smak, där kräftsmaken blandas med andra smaker.

Fröken Dill sa...

Nu är kräftorna ätna och de var verkligen fantastiskt goda. Jag älskar havskräftor, men kokar man dem med dill till kräftskivan i västsverige? Det känns lite fel för en östkustare.
Anna, vilken bra dikt. Jag skrattade gott!
Jag valde kräftlag efter att ha smakat på Vadstenakräftorna på Smaklust. Receptet var hemligt, men smaken mustig och komplex så jag gissade på socker och porter.
Hälsar Dillen