Varje år i sensommartid brukar tjejerna åka och hälsa på min arbetskompis M på landet. I år var det verkligen på landet på riktigt eftersom M blivit varannanveckassambo med B som har ett gammalt torp, Kråkhoppet och en skogsfastighet i hjärtat av sörmland.
Vi fikade, tittade på omgivningarna, beundrade hönsen och tuppen, lekte med kattungen Bianca och tog en hundpromenad med jättestora Zeke och svampkorg på armen. Bytet blev en del kantareller och magiska svarta trumpetsvampar.
Middagen inleddes alltså med svampmacka. Kantareller är ju så gott och svart trumpetsvamp har en underbar lite kryddig, komplex smak. Vinet var mulliga Douglas Green Cabernet Sauvignon Shiraz en bag in box utan box som jag gärna kommer att köpa igen.
Till huvudrätt hade jag önskat mig "M-special" - kolgrillade marinerade fisk- och skaldjursspett. Tyvärr var Ica-affären moralisk så vi kunde inte köpa scampis till spetten. De fick ersättas av kräftstjärtar. Tillsammans med kuber av lax och torsk träddes de upp på blötlagda pinnar med rödlök och limeskivor. Saft och skal av citron och lime var viktiga beståndsdelar i marinaden. Övriga ingredienser var olivolja, hackad persilja, dragon, salt och peppar. Tillbehör till spetten var grillad fänkål, röd paprika och helt nyupptagen potatis (kokad ca 10 minuter innan den lades på grillen), hemodlad sallad med dito sockerärtor och en jättegod sås på yoghurt med bl a lime, vitlök och honung.
Sent på kvällen blev det hemlagad glass till efterrätt. Min favorit, yoghurtglass med päron och vanilj. Tyvärr blev glassen inte så väldigt fryst, trots att vi kylt smeten innan den kördes i glassmaskinen. Jag tror att den frys som blocket till glassmaskinen förvaras i måste vara rejält kall. Hemma hos mig fungerar det bra om jag trycker på "infrysningsknappen" på min frys några timmar innan glassen ska tillverkas.
Det var jättekul att äntligen komma och se Kråkhoppet. Stort tack, M!
4 kommentarer:
Är det du själv som tar alla bilder? Oavsett ja eller nej - bilderna är kanonfina!
Tack snälla Stefan. Jag blir jätteglad! De allra flesta bilderna är mina egna. Någon entaka lånad från nätet och någon plåtad av J. Jag vill verklgen hålla på och fota för det är ett stort intresse och då är det bra med lite MÅSTEN p g a bloggen. Det är lite dubbelt att vara ihop med J som är proffsfotograf. Jag har lärt mig massor av honom, men hans bilder blir ju i stort sett alltid fantastiska och jag tar hur många misslyckade som helst. Å andra sidan är det desto roligare när det blir bra.
Hälsar fröken Dill
Åh vilka vackra bilder! Älskar bilden med badkaret mot den röda husväggen! Riktigt härligt! Jag tror jag ser en dold talang hos dig nu... Fortsätt såhär! Kram från Öland...
Tack Linda! Snällt med foto-beröm! Det behöver jag. Hemma har jag som sagt världens bästa lärare, men samtidigt en sträng kritiker som mycket väl kan utbrista "minska magentan för fasen, SEEER du inte det?" eller säga "den bilden var bra, men den skulle varit ännu bättre om....". Lärorikt, men ibland högst irriterande. Nåväl, under de sju år jag var ihop/gift med en kille som talade perfekt engelska sa jag inte ett ord det språket. Så får det inte bli med fotograferandet!
Har fröken Dill bestämt
Skicka en kommentar