onsdag 7 april 2010

Röda rädisgroddar


Minns ni mitt groddningsförsök? De röda rädisfröna visade sig vara lite knepiga att grodda. Första omgången blev totalt misslyckad. Nästa gång tog jag hjälp av en groddningslåda och då gick det bättre. Snygga, röda groddar med rejält pepprig smak blev resultatet. Fast så särskilt mycket blev det inte och hållbarheten var kort.

Nästa gång tänker jag istället så fröna på en tallrik och odla dem som krasse. Fast nästa gång får nog vänta för just nu är fönsterbänkarna fyllda med andra sådder, sådant som ska ut i trädgården när säsongen blir den rätta.

5 kommentarer:

Mian sa...

Även jag tyckte att rädisfröerna var mariga att grodda. Ändå testade jag i nyinköpt fint "groddtråg". Slemmiga blev dom och lång tid tog det innan något hände.
Skall testa igen.

Ias matblogg! sa...

Vilken härlig bild!

Anna sa...

Vad synd, det verkar annars vara en spännande ny groddsort! I Årstidernas låda för några veckor sedan kom det röd krasse som hetter "purpurrädisa" om jag inte missminner mig. Det vat gott och krassigt ;-)

Åsa sa...

DET ska jag skriva upp på "att-göra-listan" - rädisgroddar :-) Som krasse verkar vara ett bra knep. Då behövs bara vattensprutan till hands så brukar resten lösa sig själv :-)

Fröken Dill sa...

Mian, jag tror som sagt på att plantera i ett tunnt lager jord på ett fat istället.
Ia; stort tack!
Anna; jag fick samma röda krasse i min låda från Årstiderna! Den var toppengod, gick bara åt alltför snabbt ovanpå mackor med lagrad ost!
Åsa; det kan nog vara ett bra knep att ha lite småsådder inomhus i väntan på att säsongen ska komma igång därute. Trist med ligisterna på din kolonilott. Uselt!
Tycker fröken Dill