Fröken Dill leker gourmetkock på F12

Vi lär oss koka musslor


Lammet innan tillagning

Dags att marinera rödbetorna

Massor med musslor

Välkommen till bords!

Bouillabaise

Fisken står på bordet

Anka a l´orange

Lammet på suddig bild

Boeuf bourginone

Efterrätten

Vilken kväll! Tack snälla, snälla leverantören för den helt otroliga upplevelsen!

Jag var verkligen i mitt esse när vi anlände till F12, fick en presentation av leverantören samtidigt som vi smuttade på varsitt glas cava och surdegsbaguetter med lufttorkad skinka och en jättegod röra, som jag tror innehöll svamp. Sedan var vi redo för att tas omhand av våra lärare för kvällen, Jonas Ålund och Christofer Ekman. Vi startade med rundvandring. Nere i restaurangköket, som var mindre och mörkare än jag kunnat föreställa mig stod årets kock Viktor Westerlind med sina kollegor och väntade på den första beställningen. Kul att få se hur allt går till bakom kulisserna. Här rådde strikt ordning och när beställningen kom visste alla EXAKT vad de skulle göra. Ändå var stämningen rätt avslappnad och osnobbig.

I matlagningsstudion stod allt förberett. Vi hade delats in i grupper och skulle tillreda en sjurätters fransk meny. Min excellenta grupp hade fått lammet på vår lott. Kryddor rördes ihop. Det var kanel, ingefära, kryddnejlika och kryddpeppar. Lammet gnuggades och sedan stod jag redo vid stekpannan. Jag hade lite problem med den moderna induktionshällen, men när jag kom på hur den fungerade gick det bra. De brynta lammen lades på en plåt och stoppades in i ugnen som bara var 100 grader varm. Nu gällde det att passa tills bitarna var exakt 58 grader.

Under tiden skalade K ett gäng kokta rödbetor och skar i klyftor. På mästerligt maner hackade hon sharlottenlök och blandade ner. Sedan i med olivolja, sherryvinäger, salt och svartpeppar. Jag skalade den härligt mogna chèvren som lades i mixer med mjölk, crème fraîche och olivolja. Oströran blev helt perfekt utan vare sig salt eller peppar. Så är det med riktigt bra råvaror! Under matlagningen höll vi god ordning, vilket inte var så svårt med tanke på att kladdig disk som stoppades i någon av de stora hoarna bara ”försvann”. Varför är det inte så hemma?

Vårt matlagningsuppdrag kändes ganska lätt. Jag hann fota lite, även om bilderna inte blev några höjdare p g a ljusbristen. Jag fick lite tid över och kunde smyga ner i restaurangköket igen och se full aktion, då borden började bli fullsatta.

Snart var det dags för oss att sitta till bords vid restaurangens längsta bord. Första rätten, Bouillabaise med rouille hade lagats av våra lärare. Sedan kom alldeles perfekta musslor. Hjälp vad gott det var! Musslorna var lagade ungefär som jag brukar hemma med skillnaden att de kokades i omgångar med en bottenfull åt gången och att lite champagnevinäger kom i på slutet. Slätvaren som följde var alldeles svart av olivtäcket och vit, vit när man skar upp. Den åts med små söta friterade minitomater. Ankan i sin goda apelsinsås bara smälte i munnen och var nog min favoriträtt. Tillbehör var kastanjepuré och karameliserade hasselnötter. När det var dags för vårt lamm började man bli ganska mätt. Lammet var fint rosa och kryddningen intressant, men jag tycker nästan att den smakade lite FÖR mycket. Fint lammkött är ju så gott i sig. Chèvrekrämen och rödbetssalladen till var perfekta. Den sista huvudrätten var en härlig, tät boeuf bourguignon tillredd av våra lärare. Trots mättkoma lyckades jag klämma ner efterätten, crème brulé med knäckigt täcke. Ni vet, när man sätter i skeden känns det som att krasa nattgammal is. Jag gillar egentligen inte brulépudding, men denna var någonting alldeles extra.

Till denna lyxmiddag hörde naturligtvis viner av yppersta klass. De flesta tror jag var importerade av F12 själva. Middagen inleddes med ett krispigt vitt vin, Chablis 2008 från Clotilde Davenne i Bourgogne. Kötträtterna hade sällskap av en smakrik, mustig härlig pinotage från Sydafrika, Protea 2004 från Rijks private cellars i Sydafrika. Detta var ett av de godaste röda vinerna jag druckit, men vinexperten förklarade att ha fått övertala säljaren i Sydafrika för att få köpa några flaskor, så det lär inte vara lätt att få tag i igen... Till efterätten serverades en söt riesling, Fleur du cap noble late harvest från Sydafrika.

Kvällen var otroligt lyckad och jag är säker på att de som ordnade det hela var nöjda. Jag har aldrig sett SÅ många leenden på ett jobbmingel och att laga mat är verkligen ett expressnabbt sätt att lära känna varandra.