På Öland är en av de stora attraktionerna att gå och hälsa på korna. Grannbonden har en supermodern anläggning för sina mjölkkor. De stora tjejerna går fritt inne i ladugården, ute på solverandan eller ut i hagen. När vi kom till ladugården skrek J:s brorson glatt, "titta där är 637, hon är min favorit, jag har känt henne sedan hon var kalv!"
När det är dags för mjölkning går korna själv och ställer sig i kö till mjölkningsroboten. En bricka som de har om halsen kommunicerar med datorn som bestämmer ifall det är klart för mjölkning. Kon går in i ett bås. Roboten scannar av spenarna, tvättar och sätter dit mjölkningsmaskinen. Man kan följa hela processen på datorn. När mjölkningen är klar går kon vidare och får lite extra god mat som belöning.
I ladugården finns även ett populärt "ko-spa", en stor borste, typ biltvätt, som roterar och kliar korna på ryggen. I en lada brevid finns kalvarna i sina kättar. De blir helt lyckliga när vi kommer och suger gärna på våra händer.
När kvigorna blivit lite större märks de och släpps fria hela sommaren på de stora strandängarna ner mot havet tillsammans med grannböndernas kvigor. Det gäller att stänga grinden till J:s föräldrars tomt, annars har man snabbt ett gäng nyfikna nötkreatur på terrassen!
Jag tycker det är härligt att se att korna har det så bra. För att inte tala om hur bondens jobb underlättats. Om alla kor har det så här bra kan man verkligen äta mjölkprodukter med gott samvete! Mina egna experiment med hemgjord färskost fortsätter.
4 kommentarer:
Hej!
Jag har hittat din blogg bland matbloggarna och följer dig numera, jag är inte själv en matbloggare men jag är väldigt matintresserad och en för tillfället totalt inaktiv bloggare. Men eftersom jag precis håller med om dels den stora glädjen i att ha vänner och inte minst pojkvänner som är matintresserade, eftersom så många är som du skriver totalt ointresserade, och dels håller med dig om beskrivningen om uteätar-utbudet i Kalmar (hemstaden som jag snart återvänder till) så måste jag säga hej igen. Och bara för att världen ofta är liten undra som en nyrökt flundra om det är i Dödevi som korna bor?
Varmt välkommen Malin!!!
Helt rätt, ladugården är Dödevis stora attraktion! Enligt J:s brorsbarn har bonden även påfåglar, men dem har jag aldrig sett, bara hört. En drunknade tydligen i gödselbrunnen, men det lär finnas två kvar.
Hälsar fröken Dill
Vad kul! Jag har inte träffat kossorna själv, men varit i Dödevi på skördefesten. Min mamma är lite bekant med svärsonen på gården genom fotoklubberi, så jag har hört talas om kossornas tillvaro. Och visst önskar man att alla har det så!
Jättekul att korna i Dödevi är kändisar. Det har de förtjänat.
Tycker fröken Dill
Skicka en kommentar