Mormor och morfar på Sotarborg

När min mamma var barn och vädret var fint under vår och höst begav sig familjen iväg till morfars föräldrars sommarställe vid sjön Magelungen. Man cyklade hela vägen från Ekhagen norr om Stockholm till Ågesta som då var långt ut på landet söder om stan. Sotarborg kallades stället. En bränd vägg skvallrade om att en tidigare ägare nästan lyckats bränna ner huset i ett försök till försäkringsbedrägeri. Huset låg i en stor trädgård med fruktträd och bärbuskar.

Väl framme på Sotarborg drack man kaffe med dopp sittades i den klassiska, vita trädgårdsmöbeln. Morfars pappa hade en roddbåt i Magelungen och begav sig gärna ut och fiskade gädda och abborre. På bilden syns mormor och morfar när de är ute och ror. Till lunch serverades kanske fiskfångsten eller så öppnades sillburkar. Morfars mamma hade en stor köksträdgård där färskpotatis grävdes upp och gräslök kunde hämtas.

På Sotarborg fanns ingen el. Maten lagades på en vedspis eller ett fotogenkök som pumpades upp. För att kyla öl och snaps firades flaskorna ner i brunnen.

Sotarborg såldes långt innan jag föddes och är idag ombyggt till oigenkännlighet, men för några år sedan tillbringade jag, av en händelse, en sommar i ett lånat primitivt, men charmigt sommarhus i samma område. Karaktären av gammaldags, vacker sommaridyll vid Magelungens strand fanns fortfarande kvar då. Ibland kändes det nästan som om det hade varit möjligt att bortom landsvägskröken möta morfars mamma i ljus sommarklänning, kanske bärandes på en mjölkflaska... Men förändringes vindar blåser. De gamla sommarstugorna rivs, moderna katalogvillor växer upp , vägarna asfalteras, rondeller byggs och den lantliga charmen och minnet hur det en gång var är på väg att försvinna.