Äntligen har också jag sett matbloggarfilmen ”Julie och Julia”. En riktigt mysig rulle, särskilt sevärd för en matbloggare. Meryl Streep är fullständigt underbar som Julia Child! Jag visste knappt något alls om denna amerikanska matguru innan jag såg filmen. Hade ingen aning om att hon tagit fransk matlagningskonst till USA. När jag var runt 20 ägde min dåvarande pojkvän pocketversionen av ”Det goda franska köket”, men jag minns att jag då tyckte att recepten mest var krångliga och omständiga.
Filmen är en parallellhistoria med Julia Powell år 2002 och Julia Child under 1950-talet. Unga Julie bestämmer sig för att laga alla 524 rätter i Julia Childs bok under ett år och blogga om det. Runt 1950 kommer Julia Child till Paris med sin make som arbetar som diplomat. Hon lär sig laga fransk mat i den mansdominerade skolan Cordon Bleu och kämpar sedan i många år tillsammans med några vänner för att få ge ut en kokbok på engelska om fransk mat. Riktiga recensioner av filmen skriver andra bättre än jag, men här är några osorterade egna reflektioner:
50-talsdelen av filmen vara absolut bäst, vilka underbara miljöer! Jag gillade också den fina tolkningen av Julias och hennes man Pauls förhållande. Det är rätt sällan man ser sådan fin kärlek med ett lite mer moget par i huvudrollen. Härligt!
Är lite chockad över nutida Julies och hennes mans äckligt slitna och dessutom bullerstörda lägenhet. Även om min egen bostad också är gammal och sliten så är den ett under av hygien och praktiskhet i jämförelse.
Att laga alla recept ur ”Det goda franska köket” verkar lite knepigt. Åt de upp allt? Själv hade jag inte varit nöjd med att kasta hälften. Visst är en del fransk mat god, men långt ifrån alla rätter. Tänk att tvinga i sig sju sorters alabdåber!
Idag, när alla bloggar, tror jag att möjligheten att bli känd och berömd för sitt bloggande, som Julie blir, är rätt liten.
Filmens Julie har också en väldigt ensidig inställning till sitt bloggande. För mig är bloggandet ett givande och tagande. Visst är det jättekul med många läsare och kommentarer, men man deltar ju själv i mattbloggsvärlden, läser och kommenterar självklart andra också. Men allt detta var kanske annorlunda 2002, i bloggarnas barndom.
Om man är det minsta intresserad av mat och matbloggande rekommenderar jag varmt denna charmerande film. Vad tyckte ni som sett den?
Filmen är en parallellhistoria med Julia Powell år 2002 och Julia Child under 1950-talet. Unga Julie bestämmer sig för att laga alla 524 rätter i Julia Childs bok under ett år och blogga om det. Runt 1950 kommer Julia Child till Paris med sin make som arbetar som diplomat. Hon lär sig laga fransk mat i den mansdominerade skolan Cordon Bleu och kämpar sedan i många år tillsammans med några vänner för att få ge ut en kokbok på engelska om fransk mat. Riktiga recensioner av filmen skriver andra bättre än jag, men här är några osorterade egna reflektioner:
50-talsdelen av filmen vara absolut bäst, vilka underbara miljöer! Jag gillade också den fina tolkningen av Julias och hennes man Pauls förhållande. Det är rätt sällan man ser sådan fin kärlek med ett lite mer moget par i huvudrollen. Härligt!
Är lite chockad över nutida Julies och hennes mans äckligt slitna och dessutom bullerstörda lägenhet. Även om min egen bostad också är gammal och sliten så är den ett under av hygien och praktiskhet i jämförelse.
Att laga alla recept ur ”Det goda franska köket” verkar lite knepigt. Åt de upp allt? Själv hade jag inte varit nöjd med att kasta hälften. Visst är en del fransk mat god, men långt ifrån alla rätter. Tänk att tvinga i sig sju sorters alabdåber!
Idag, när alla bloggar, tror jag att möjligheten att bli känd och berömd för sitt bloggande, som Julie blir, är rätt liten.
Filmens Julie har också en väldigt ensidig inställning till sitt bloggande. För mig är bloggandet ett givande och tagande. Visst är det jättekul med många läsare och kommentarer, men man deltar ju själv i mattbloggsvärlden, läser och kommenterar självklart andra också. Men allt detta var kanske annorlunda 2002, i bloggarnas barndom.
Om man är det minsta intresserad av mat och matbloggande rekommenderar jag varmt denna charmerande film. Vad tyckte ni som sett den?
11 kommentarer:
Nu har jag ju inte sett den, men fick lustigt nog kännedom om filmen via en kollega för en vecka sedan och är i startgroparna för att beställa DVD:n. :)
Det är en riktig feelgood-film!
Jag har faktiskt inte sett den även om jag också bloggade om den några veckor sedan! Men jag har hört flera som gärna hade sett en film som bara handlade om Julia Child.
Jo, det är en riktig mys-pysfilm med en fantastisk Meryl Streep - det är definitivt hennes film! Jag rekommenderar alla som sett filmen att gå in på Youtube och titta på och lyssna till den "riktiga" Julia Child, det är en upplevelse i sig.
Åå jag måste också ta och se den här filmen någon dag. Får bli nästa helg kanske..
Redan på dvd?! Perfekt, då kan jag hyra den.
24 februari släpps den på dvd
Helt värdelös film, tycker jag. Rekommenderar den inte till dem som, liksom jag, föredrar filmer typ Polisskolan och Adam Sandler.
Ja, då får jag allt ta titta på den. Tack för tips!
Där påminde du mig om något som jag alldeles glömt bort - det bli förhoppningsvis ett sant nöje till helgen!
Precis vad jag också tänkte om ensidigheten i Julies bloggande. Jag håller med - det är ett givande och tagande. Det är ju hela poängen tycker jag. Om jag inte vill interagera med andra bloggare kunde jag ju skriva allt i en bok istället.
Fast det var för övrigt en härlig film! Jag gillade den.
Skicka en kommentar