J brukar säga att han ska öppna en pub när han blir gammal. ”Sura gubben” ska stället heta, J ska stå bakom bardisken och hälla upp öl och hans f d elever ska vara stammisar. Själv antar jag att jag får stå för maten. I vilket fall har jag en idé om den perfekta publunchen. Vad sägs om krämig, vitlöksstinn potgrat, kryddig, saftig pastrami, syltlökar och cornishoner? Jag är svår på pastrami, även om den godaste sorten, baserad på oxkött, inte är så lätt att få tag på. Jag är förresten svår på allting som passar till syltlökar och cornishoner.
Potatisgratäng (2 portionsformar)
4 -5 potatisar
1 gul lök
10 cm purjolök
2 dl grädde
1 vitlöksklyfta
Salt och nymald svartpeppar
Färsk timjan
Ströbröd
Smör
Skala och skiva lök, potatis och purjo och varva i smörjda portionsformar. Salta och peppra mellan lagren och strö på blad av färsk timjan. Koka grädden försiktigt några minuter med pressad vitlök i. Häll på vitlöksgrädden på gratängerna. Strössla på lite ströbröd och toppa men några små klickar smör. Grädda i 225 grader 35-40 minuter.
Potatisgratäng (2 portionsformar)
4 -5 potatisar
1 gul lök
10 cm purjolök
2 dl grädde
1 vitlöksklyfta
Salt och nymald svartpeppar
Färsk timjan
Ströbröd
Smör
Skala och skiva lök, potatis och purjo och varva i smörjda portionsformar. Salta och peppra mellan lagren och strö på blad av färsk timjan. Koka grädden försiktigt några minuter med pressad vitlök i. Häll på vitlöksgrädden på gratängerna. Strössla på lite ströbröd och toppa men några små klickar smör. Grädda i 225 grader 35-40 minuter.
7 kommentarer:
Det låter jättebra, men för mig är publunchen framför andra: Fish and chips. Gärna serverat i en enkel plastkorg ovanpå tidningspapper. Å att dricka till det en riktig ale.
Fish and chips blev min äldsta sons favvis efter att vi varit i London tillsammans första gången för ca 8-9 år sedan. Idag är han 21. Å jag håller med.
Men idén med puben är inte så dum och jag kan tänka mig att den skulle ligga rätt i tiden nu. För ca 25 år sedan var högsta mode Bistro-mat. Alltså små, trevliga ställen där man fick god, hemlagad mat - som var god men inte lyx - en eftermiddag eller lunch. Det var annorlunda för oss i Sverige då, det var inte stekt fläsk med löksås utan mer quicher, briebaguetter med lite finess och liknande. Efter en tid när det var väldigt mycket stjärnrestauranger på modet så tror jag vi kan vara på väg tillbaka till någotn som liknar bistroer. Å varför inte revival under modellen av en engelsk lunchpub.
Hihi låter som ett häftigt framtida ställe, "sura gubben", och blir säkert succé. Gott det låter med publunch och nu fick jag svår längtan efter gräddig potatisgratäng och en stor iskall öl med mycket skum ;-)
Se där, det blir er variant a drömcafé. Trevlig helg, Fröken Dill!
Jag hade besökt eran pub direkt, låter så himla gott.
Min käre maken brukar ddrömma om att öppna liten gourmetkrog i vår pyttelilla källare (som bara nås utifrån). Problemet är att vi bor långt in i skogen och källaren rymmer max två bord. Lite problematiskt med lönsamheten!
Stefan; fish and chips är toppen men det finns redan med i bloggen! Vart har alla Bistroer tagit vägen?
Anna, gräddig potatisgratäng är väldigt ofta helt rätt.
Anna B och Hallon; ni är så välkomna om en trettio år sådär!
Skogseva; men tänk vilken överraskning när det dyker upp en liten krog på ett oväntat ställe. Jag kommer garanterat!
Hälsar fröken Dill
Skicka en kommentar