onsdagen den 16:e december 2009

En igelkott till efterrätt för systersönerna?


Ett av mina favoritrecept när jag var barn var päronigelkottar från "Linus bakar och lagar". Undrar om det är något systersönerna skulle gilla? Jag misstänker att de är mer inne på lite "tyngre" godsaker, typ Batmantårta, Star-war-godis eller Harry-potterbakelser (bergis med inbyggt förvandlingsnummer...) eller?

Päronigelkottar
Päron
Mandelmassa
Mandespån
Silverkulor eller russin till ögon

Skala, halva och kärna ur päron. Täck med mandelmassa. Det går enkelt att hyvla tunna skivor med osthyvel. Stick i taggar av mandelspån och sätt ögonen på plats. Grädda i 200-225 graders ugn ca 10 minuter. Servera med vaniljglass.

7 kommentarer:

Emmas Kök sa...

Oj vilken söt godbit! Det måste jag prova när jag kommer hem :)

Ang. tidningar så är det nog så att de riktar sig till olika målgrupper och tur är väl det så det finns något för alla :)

Karin Rosa maränger sa...

Men vilka illsöta!

Dessa måste jag göra till barnen nån gång =)

Birgitta Höglund's Mat sa...

Riktigt gulliga igelkottar.
En efterrätt som jag kommer ihåg nu, från när jag var liten är Mullvad.
Katrinplommon täckta med vaniljfromage och grädde, pudrad med kakao.
Den såg ut som en mullvadshög, inte så vacker som den här man så himla god :)

kristin sa...

Jag tror att det är en hit! Min första kokbok var Lätt som en plätt- Barnens första kokbok, tror banne mig att jag måste fota av den och lägg upp på min blogg! Där fanns ett recept som hette Trollsvampar, vispa grädde och bred ut på ett fat, dela bananer i hälften och ställ i grädden och använd sedan persikohalvor som svamphattar, strössla med chokladströssel!

Helena S sa...

Jättesöt igelkott! :-)

Kinna sa...

Fiiiina!

Fröken Dill sa...

Emma; smakar gott, även för vuxna! Karin; med rätt sorts barn borde de bli en hit. Tror dessutom att även mindre barn kan hjälpa till att laga, sätta dit taggarna t ex.
Birgitta; kul minne,låter både gott och likt en mullvadshög (turligt nog har jag inga levande mullvadar på landet...)
Kristin; wohoo, vilka minnen, finns nog knappt någon svensk av hyfsat samma årgång som inte minns svamparna!
Tack Helena och Kinna!
Hälsar fröken Dill