Jag har inte övergett er kära läsare, bara gjort en liten resa tillbaka i tiden och besökt 1700-talet på jobbets julfest.
Efter att ha knepat ihop egna maskeradmasker begav sig hela jobbgänget, uppklädda till tänderna i allt från tjusiga hyrkostymer och omsydda påslakan till hemgjorda peruker (golvmopp) till Kristinehovs malmgård.
I den iskalla, snöiga vinternatten sprakade elden i eldkorgarna på gården och väl inne välkomnades vi med rykande het Bischoff av ingen mindre än Carl Michael Bellman (nästan i alla fall...).
Julbordet, skapat av Gubbhyllans KC Wallberg, serverades på 1700-talsvis i sex olika anrättningar. Från sillbord till dessertbord. Maten var verkligen otroligt god. Jag är inte så förtjust i julmat, men detta var någonting alldeles extra. Det blev inte sämre för att några av kollegorna underhöll med tidsenlig sjönsång med signatur Mozart och fiolspel därtill. Jag hade inte anat att de var SÅ duktiga.
De rätter jag fastnade mest för på julbordet var en sillinläggning med apelsin och citrus, laxen som var gravad med ovanlig kryddning (korianderfrö och akvavit tror jag) och den fantastisk saftiga julskinkan, grilljerad med kryddor. Jag testade till och med lutfisk, men nej, hur väl anrättad den än är kommer jag aldrig att gilla den geléeiga konsistensen. Greve Brahes sill, havtornssill och rökt sill var heller inte dumt. Syllabubb till efterätt kanske lite mer intressant än gott, men ändå spännande att ha provat.
Tyvärr tillät inte min 1700-talsklänning (omsydd balklänning från studenttiden, satt rätt tight) något ohämmat ätande, men i sällskap med lite nubbe kunde jag prova allt som såg gott ut.
Kvällen avslutades med tidsenlig musikunderhållning och 1700-talsdans efter anvisningar av en riktig dansmästare.
Skål, gutår!
6 kommentarer:
Oj, det ser väldigt trevligt och överdådigt ut. Julmat är inte min favoritmat heller så i år tillåter maken och jag oss att äta sådant vi verkligen tycker om i stället - ett litet lyxbord med bl a löjrom och pata negra. En LITEN skinka ska vi ha i kylen till kvällsmackan...
Jösses vilken fest! Nåt helt annat än det julbord som min arbetsgivare brukar bjuda på.
Vad häftigt. Tack för att du delade med dig av det för det kändes jätteinspirerande!
Eva; det låter bra, man ska äta det man VERKLIGEN vill!
Mian; verkligen superlyxigt, jag är helt överväldigad och det fungerade också bra för att få folk att släppa loss. Aldrig hade jag trott att jag skulle få se t ex kollegan CF dansa menuett!
Kinna; det var verkligen jättekul. Tror att det bor en verklig 17000-talsnörd i mig och uppenbarligen även i mina kollegor.
Hälsar fröken Dill
Åh vad roligt! Staterade en gång i en film som utspelade sig på 1700-talet. Hemskt roligt att "byta tidsålder" ett litet tag...
Anna; med lite fantasi KAN man faktiskt för en liten stund känna sig som om man var i 1700-talet. Svindlande tycker fröken Dill som alltid drömt om att kunna resa i tiden
Skicka en kommentar