Bokcirkelmeny från Rumänien

I torsdags var det dags för bokcirkeln att träffas och prata om boken ”Hjärtdjur” av nobelpristagaren Hertha Müller. Jag stod för mat och dryck, men hemma hos mig får inte 11 personer plats att sitta bekvämt så vi träffades istället på K:s kontor som ligger i urmysiga lokaler i Gamla stan. På kontoret fanns en liten micro och två kokplattor vilket innebar att maten måste vara sådan att den kunde värmas med hjälp av dessa.

Boken ”Hjärtdjur” som handlar om några vänner i Ceausescus Rumänien inspirerar inte direkt till matlagning. Ät- och drickbara saker som förekommer i boken är mest slakteriavfall, omogna plommon och öl.

Jag ville ändå ha någon koppling mellan maten och boken. Rumänsk mat lät svårt, men spännande. Efter ett tips från signaturen ”agnetasch” på matforum.nu fastnade jag för en lammgryta, Tocana. Jag har länge velat långlaga lamm och detta var ett utmärkt tillfälle. Jag hade helst velat använda fina lammläggar, men eftersom de var svåra att få tag på blev det istället lammbog med ben. Jag lagade ungefär enligt receptet, men de färska tomaterna fick sällskap av Muttis krossade. Min gryta fick mer smak av de brytna och långkokade lammbenen. En vitlöksklyfta hamnade också i grytan och crème fraichen som skulle blandas i serverade jag vid sidan om istället.

Lammgrytan fick sällskap av polentabröd med fetaoströra (extra fin fetaost rörd med crème fraiche). Jag serverade också lite goda oliver, syltlökar och smågurkor till maten. Kanske inte så rumänskt, men jag tyckte det kunda passa. En stor sallad fanns också.

Trots att Rumänien tydligen är en ganska stor vinproducent fanns tyvärr inga lämpliga rumänska viner på systemet så vi drack två röda italienare, Velletri och Corvina veronese. För vitvinsdrickare fanns chardonnayen Fleur du Cap.

Efterättens rumänska pannkakor med rom och citron hade säkerligen varit ännu godare nylagade. Men de var faktiskt även riktigt smaskiga värmda serverade med lite extra rom där plommon i bitar fått ligga och dra, lite nykokt jordgubbssylt, några färska bär, rasp av citron och vaniljglass.

Särskilt med tanke på utmaningen - rumänientemat, uppvärmningsmöjligheterna och att mat och vin skulle forslas på tunnelbanan och genom ett totalsnöigt Gamla stan - tycker jag att det blev en väldigt god middag.

Till sist borde jag kanske berätta vad vi tyckte om boken, ”Hjärtdjur”. Själv tycker jag att den var väl tung, oerhört poetiskt, vackert och symboliskt skriven förstås, men för mig blir detta nästan ett hinder för att förstå handlingen. Den är nämligen interessant och förskräckande!

I boken får man följa ett antal vänner från studietiden tills dess att de skickats ut till arbetsplatser, bestämda av myndigheterna, och arbetat ett par år. Allt är grått, hopplöst och fattigt. Hela tiden finns rädslan för att bli påkommen av Ceausescus hemliga polis. Vännerna vet att risken finns att alla brev man skickar läses av myndligheterna. I brevet lägger de ett hårstrå för att veta om det blivit läst. Att veta vem som är en riktig vän att lita på och vem som egentligen står på myndligheternas sida är inte lätt.

Flera av tjejerna hade inte alls gillat boken och inte heller läst ut den. Ändå blev det väldigt intressanta diskussioner. En av tjejernas man hade rumänsk släkt och mindes att de alltid måste skriva sina brev på kodspråk för att inte riskera att råka illa ut. En annan av bokcirkeldeltatagran berättade om när hennes familj flydde från Chile.

Trots att boken inte var någon storfavorit fick den mig att förstå hur fruktansvärt Rumänien var under Ceausescu-tiden och hur otroligt bra vi har det här i Sverige idag.