torsdag 22 mars 2012

Soppan jag växte upp med


Min mamma är en mästare på att laga gott med små resurser. Det är kunskap som jag tagit med mig och har haft fantastiskt god nytta av, inte minst under min långa studietid.

En vanlig lunchrätt när jag växte upp var en klar potatis- och purjolökssoppa, med struktur från små potatistärningar och purjoskivor. Jag har utvecklat soppan lite ytterligare, genom Lisa Förare Winbladhs knep med långlagad gul lök och sherry.

Tänk på att inte använda kok- och stekkärl av gjutjärn, det missfärgar soppan.


Potatis- och purjolökssoppa, 4 port

3 gula lökar, skalade hackade
3 msk smör
1 nypa socker
4 potatisar, skalade tärnade, ca 1 cm tärningar
1 purjolök, skivad
12 dl grönsaksbuljong (fondkoncentrat eller tärning + vatten)
3 msk finosherry
salt och svartpeppar
färsk gräslök till garneringen

Lökbas: Stek löken sakta i smöret, utan att den tar färg, minst 15 minuter. Lägg i ugnsfast form, täck med aluminiumfolie och stek vidare i ugn på 125 graders värme minst 30 minuter. Lägg löken åter i pannan, strö på sockret och låt det hela bli gyllenbrunt på medelvärme.

Fräs potatistärningar och purjo. Lägg tillsammans med lökbasen, buljongen och sherryn i en soppkastrull. Koka sakta tills potatisen är nätt mjuk, ca 10 minuter. Smaka av med salt och peppar. Servera överströsslad med klippt gräslök gärna med tillbehör i form av varma mackor med ost.


Nu känns det som om bloggen inte riktigt hänger med i vädrets skiftningar. Igår bjöd Stockholm på riktiga vårtemperaturer och vi åt inte soppa utan kolgrillade kycklingspett med en spännande sallad. Tyvärr hamnade maten inte på bild, men jag hoppas snart kunna bjuda er på både grillspett och annan härlig vårmat!

onsdag 21 mars 2012

Spagetti köttfärssås serverad med kärlek


Vardagsmaten ska man inte förakta!

Pasta med J:s goda köttfärssås (nymald färs) avnjöts med extra twist i form av drivor av riven parmesanost, vitlöks-crème fraiche och en liten skål kalamataoliver på sidan. Ett litet glas rött vin till det och vardagslyckan är komplett!

Vilka är era bästa tips på tillbehör som sätter guldkant på vardagsmaten?

tisdag 20 mars 2012

Rökig kycklingsoppa med paprika


Vädret är kulet, då krävs en värmande soppa. ”Det vore spännande med någon ny variant av kycklingsoppa”, sa jag. J rotade i skåpen och fastnade för det rökta paprikapulvret. Vi har haft det ett tag. Det är en väldigt god krydda, varm och mustig, men vi har ännu inte kommit på så många rätter som det kan användas till.

J rättade skrivningar, jag stod för matlagningen och det visade sig att J:s soppidé var helt rätt!


Rökig kycklingsoppa med paprika
, 4 port

1 l kycklingbuljong (fondkoncentrat + vatten)
1/2 kyckling, gärna ekologisk
2 gula lökar
1 vitlöksklyfta
1-2 msk smör
3 msk tomatpuré
2 tsk rökt paprikapulver
1 dl vitt oekat vin
1 röd paprika
salt och svartpeppar
4 msk smetana eller crème fraiche

Koka upp buljonen. Lägg i kycklinghalvan. Låt den koka ca 20 minuter. Ta upp kycklingen. Ta bort skinn och ben. Skär köttet i mindre bitar.

Skala och hacka löken. Fräs den i smör. Pressa i vitlöksklyftan. Låt tomatpuré och paprikapulver fräsa med någon minut.

Häll i buljongen och det vita vinet. Koka ca 15 minuter.

Skär paprikan i bitar. Stek i het panna tills de får färg.

Lägg kycklingkött och paprika bitar i soppan. Smaka av med salt, peppar och eventuellt mer paprikapulver. Låt allt bli varmt.

Servera med gott bröd och en klick smetana eller crème fraiche i varje portion.

Våren


Även denna dag inleds med snöfall i Stockholm. Det känns lite dystert när flingorna dalar och marken blir vit, men håll ut, håll ut! Det är bara aprilvädret som kommit tidigt. SMHI utlovar betydligt varmare väder i slutet av veckan.

Körsbärsblom slår ut på kvistarna jag tiggde till mig från mina föräldrars träd häromveckan!

måndag 19 mars 2012

Odla asiatiskt!


Redan 2010 lanserade Weibulls sin asiatiska fröserie "Flavours from the orient". Jag upptäckte den häromdagen, men har odlat asiatiskt i många år. Jag tänkte utgå från Weibulls fröserie för att dela med mig ett par erfarenheter av några av de asiatiska grönsaker som jag brukar odla. Självklart behöver man inte köpa just Weibulls fröer.

Koriander
Koriander är lättodlad och tacksam. Plantor som är hemodlade smakar dessutom betydligt mer än de som kan köpas i affären. Korianderbladen liknar persilja, men plantan fungerar annorlunda. När den är färdig för bladskörd måste den skördas ganska snabbt till skillnad från persilja som bara får fler blad ju mer man skördar. Koriandern utvecklar istället snabbt mer bittra, dilliknande blad och blommor. (Plantan som visas på bilden i länken har gått för långt för optimal bladskörd.) Det gäller att så och skörda koriander i omgångar. Så här års trivs den bra i en kruka som ställs i ett ljust fönster. När jorden blir varm kan man odla på friland, i krukor eller balkonglådor utomhus. Mylla ner fröna ca 1 centimeter. Håll odlingen fuktig och gödsla någon gång när småplantorna kommit upp. 40-50 dagar tar det från sådd till skörd. Efter bladskörden kan man låta några plantor stå kvar för att bilda frö.

Kinesisk selleri
Denna favorit ska förodlas inomhus ungefär så här års. Fröna är små och ska inte täckas. Omskola vid behov, avhärda och plantera ut på friland när frosttrisken är över. Plantan kan vara trög i starten men om man får igång ett par plantor kinesisk selleri är hela säsongens tillgång på den allra godaste bladselleri säkrad. Att plocka bort blad och stjälkar vartefter gynnar tillväxt. Glöm inte att gödsla och låt inte plantan torka ut.

Pac choi
Det här är en grönsak som jag verkligen älskar. Jag brukar odla både standardvarianten, en minisort och en rödbladig sort. Pac choi är inte helt lättodlad, vilket beror på att den, likt många asiatiska bladväxter, trivs bäst tidigt och sent på säsongen. Mitt i sommaren går den gärna upp i blom innan bladrosetterna blivit knubbiga. Driv upp vårplantor inomhus, i växthus eller odlingsbänk, härda av och plantera ut med ca 20-25 cm mellanrum när den värsta risken för frost är över. Vattna ordentligt och låt aldrig plantorna torka ut. Täck med fiberväv, många små djur gillar pac choi. I slutet av juli eller augusti kan man så pac choi på friland för höstskörd. 40-60 dagar är utvecklingstiden från frö till ätbar planta. Småplantor som gallras ur är verkligen läckerheter.

Citrongräs
Jag har testat att odla citrongräs från frö, men aldrig lyckats. Fröna gror dåligt och det tar en evig tid att få fram en fullvuxen planta. Det är mycket smartare att antingen köpa en planta eller några färska citrongrässtjälkar från en asiatisk affär. Sätt stjälkarna i ett vattenglas och låt dem utveckla rötter. Plantera 4-5 stjälkar i en kruka för en lagom planta. Krukodling är att föredra och citrongräs tål ingen frost. Övervintringen är svår, men kan lyckas om man har tillgång till ett frostfritt, men svalt utrymme.

Salladssenap
Salladssenap är en av mina mer lättodlade favoriter. Tidig eller sen sådd är bäst och de fungerar fint i en stor kruka eller balkonglåda. Sådd på friland måste den täckas med fiberväv. Jag har aldrig testat Weibulls sort, men den ser fin ut! Min favoritsort, "Mustard red giant", har grön bottenfärg överdragen med vinrött. Har också testat "Green wave", men den var lite för torr och träig för min smak.

Rättika
Den vanliga rädisan har några orientaliska släktingar, t ex kinesiska rädisor och den avlånga vita daikonen (ser ut som en stor istappsrädisa). Rättikor odlas precis som rädisor, antingen tidigt, (men inte i iskall jord) eller helst sent på säsongen. Täck med fiberväv. Se till att odlingen aldrig torkar ut! Passa så att plantorna inte går i blom, då blir roten oätlig!

Salladslök
Salladslöken är mitt sorgebarn. Jag älskar salladslök och köper den knippvis i asiatiska affärer, men har aldrig, trots många försök lyckats odla den. Purjolök, gräslök, vitlök, shalottenlök, röd och gul lök - alla blir de fina, men salladslök - nej. Små ynkliga, grässtråtunna plantor som tynar bort är allt jag får till. Detta trots att salladslök anses lättodlad. Det finns till och med sorter som ska kunna övervintra. För att inte tala om snygga rödstjälkiga sorter. Om någon kan bidra med tips för lyckad salladslöksodling är jag mer än tacksam!

Aubergine
Om man har tillgång till ett växthus kan man försöka sig på att odla värmeälskande aubergine. Förutom de "vanliga" violetta finns en mängd asiatiska sorter i alla möjliga färger och former. Aubergine frösås inomhus tidigt i mars och odlas sedan ungefär som växthustomat. Plantan är mycket vacker, men trots detta är aubergineodling bara att rekommendera för sanna entusiaster. Orsaken är att plantorna tycks fungera som magneter för vita flygare, bladlöss och annan ohyra som är mycket svår att bekämpa på de ludna bladen. I värsta fall kan hela växthuset bli nedsmittat.

Ärtskott
Jag avslutar med något som alla kan odla bara man har tillgång till en ljus fönsterkarm. Blötlägg vanliga gula ärtor över natten. Så i vanlig blomjord i kruka eller på ett djupt fat. Täck fröna med två centimeter jord. Håll odlingen fuktig men inte dyblöt och du kan skörda fina ärtskott efter ca 2 veckor. Ofta grenar sig plantorna och man får fler skott som kommer efter den första skörden.

Odling mars 2012 - ärtskott snart redo för skörd

Jag har två nya asiater som jag ska försöka mig på i år, kinesisk gräslök och shiso, en släkting till koreansk bladmynta.

I kommande inlägg ska jag återkomma till vad man lagar för gott av skörden från de asiatiska odlingarna!

söndag 18 mars 2012

Calzone-premiär och trasig ugn


Av någon konstig anledning har jag ALDRIG tidigare ätit den inbakade pizzan Calzone. Inbakningen har ofta lockat, men toppingen har känts lite för tråkig.

Å andra sidan är ju tomat, ost och skinka en klassiker i pizzasammanhang och med bra råvaror kan det bli hur gott som helst.

Friskt vågat, hälften vunnet - igår satsade vi på Calzone som fredagspizza. Ugnens grillelement hade lagt av, men det var faktiskt ingen katastof då just Calzone mår rätt bra av lite längre tid och blir rätt bra utan extrem övervärme.


Calzone
Pizzadeg: färdigköpt eller ditt favoritrecept
Sås: Mutti tomatpuré rörd med kalvfondskoncentrat, salt, peppar, oregano och lite vatten
Topping: rökt skinka i små tärningar (välj en god som är rökt på riktigt), riven parmesanost, buffelmozzarella hackad i småbitar

Kavla ut degen till en lätt oval form. Bred på sås, lägg på topping. Pensla kanterna med lite vatten och vik upp och stäng pizzan mitt på.

Gräddningen är lite oklar p g a min trasiga ugn, men jag skulle tippa på ca 20 minuter i 200 graders ugn med förvärmd pizzasten. Om du har ett fungerande grillelement i din ugn kan det användas för att ge pizzan färg de sista minuterna.


Calzone visade sig vara en god pizza. Innanmätet blev härligt saftigt. Ett nytt tips kom till när jag skulle baka en till Calzone som kunde vara fotomodell i dagsljus. Skinkan var slut så jag ersatte den med smörstekta rotselleritärningar. Resultatet blev en toppengod vegetarisk Calzone! Jag har dessutom ett resttips. Överbliven köttfärssås bör fungera fint i en Calzone. Se till att den inte innehåller för mycket vätska. Det kan vara smart att koka ner den lite innan den får förgylla din pizza tillsammans med smältande ost.

lördag 17 mars 2012

Mamma, jag har hittat det goda laxreceptet!


Ni får ursäkta att bilden inte är optimal, men detta inlägg är en räddningsaktion! Vi har, under några veckor levt i en krissituation! Familjens goda laxrecept, som både jag, min mamma och syrran brukar laga har varit försvunnet. Och inte fanns det på bloggen heller, konstigt nog. Däremot återfanns det i ett worddokument med minnesanteckningar som jag sparat. Hurra, får jag bjuda på en väldigt god laxrätt?


Ungsbakad lax med mango chutney-sås, 2 pers

2 laxfjärilar
1 tsk riven färsk ingefära
1 tsk smakneutral rapsolja
1 tsk sweet chilisås
sambal oelek, efter smak (beroende på hur stark den är och hur stark mat du gillar)

sås:
1 dl turkisk yoghurt
1 dl mango chutney
1 msk finhackad gul lök
1 liten pressad vitlöksklyfta
sambal oelek, efter smak (beroende på hur stark den är och hur stark mat du gillar)

2 portioner ris
2 ananasringar (färsk är godast, men konserverad fungerar också)
ca 10 cm purjolök i tunna skivor

Marinera laxbitarna med ingefära, olja, sweet chilisås och sambal minst en halvtimme. Tillaga i ugn 200 grader, ca 10 minuter. (Tills laxen är nätt färdig.)

Rör samman ingredienserna till såsen.

Stek purjostimlorna försiktigt i rapsolja.

Servera laxen med sin sås, ris överströsslat med purjostrimlor och ananasringen.


Trots att jag normalt skyr frukt i mat som pesten är den här rätten toppen! Den söta mango chutneyn och den sötsyrliga ananasringen tillsammans med chilihet lax och mild yoghurt fungerar otroligt bra ihop. Jag gjorde ett försök att på Jamie Oliver-sätt röra i mango chutneyen lite slarvigt i yoghurtsåsen. Såser av den här typen kan bli snyggt strimmiga har jag sett på TV. Nu blev det inte helt lyckat den här gången, men skam den som ger sig!

torsdag 15 mars 2012

Helgtipset - Plankstek Black & White


Hemlagad plankstek tillhör mina favoriter och vill man ha den "extra allt" lagar man den black & white, med både ox- och fläskkött och två såser. Den klassiska varianten består av oxfilé, fläskfilé, bearnaisesås och tryffelsås. Vi bytte oxfilén mot flankstek (betydligt billigare och smakar dessutom mer). Istället för tryffelsås valde vi en rödvinssås.


Plankstek Black & White, 2 pers

2 portioner av ditt godaste potatismos
2 portionsbitar fläskfilé
2 portionbitar flankstek, rostbiff eller oxfilé
salt, svartpeppar
2 tomater
timjan
4 sparrisar

Bearnaisesås:
1 msk rödvinsvinäger
1/2 dl vatten
5 grovkrossade vitpepparkorn
1/2 liten shalottenlök, finhackad
1 rejäl kvist färsk dragon
1 äggula
100 g skirat, smält smör
1 msk hackad bladpersilja
salt och peppar

Rödvinssås:
1 liten shalottenlök, finhackad
1 liten bit rotselleri, finhackad
1,5 dl oekat rött vin
1,5 dl vatten
3 msk koncentrerad kalvfond
idealmjöl
salt och vitpeppar
en nypa socker
2 msk smör

Koka rödvinssåsen. Fräs lök och rotselleri i smör. Häll i vin vatten och kalvfond. Låt koka långsamt ca 15 minuter. Sila bort grönsakerna. Red med idealmjöl som vispas i och låt koka några minuter till. Smaka av med salt, peppar och socker.

Spritsa potatismoset på plankan. Skär locket av tomaterna, salta, peppra och krydda med lite timjan.

Gör grunden till bearnaissåsen genom att koka vatten, vinäger, vitpepparkorn och dragon i några minuter. Sila bort pepparkorn och dragon. Smält smöret till såsen.

Ångkoka sparrisarna ca 10 minuter. Salta och peppra.

Salta och peppra köttbitarna och stek. Oxköttet ska vara rosa inuti och fläskfilén just precis färdig. Täck köttet med aluminiumfolie.

Gratinera plankorna med mos och tomat, 250 grader, ca 10 minuter. Sätt på grillen sista stunden så att moset får fin färg.

Under gratineringen ska bean färdigställas. Häll vinägergrunden i en liten kastrull. Vispa ner äggulan. Håll kastrullen i skjudande vattenbad, vispa hela tiden med elvisp och tillsätt smöret långsamt. Smaka av med salt och peppar och tillsätt hackad persilja.

Lägg upp köttbitarna på plankan. Täck oxköttet med rödvinssås och fläskfiléen med bearnais och toppa med sparrisen. Servera genast!

onsdag 14 mars 2012

Saftiga vegetariska quesadillas


Vad göra om man är sugen på quesadillas, men inte har någon ost med goda smältegenskaper hemma? Testa att mosa keso och blanda med riven parmesan! (Jag har alltid en bit av den senare på lut i frysen.) Resultatet blev saftiga och goda quesadillas.

För tillbehören till quesadillan; guacamole och ananassalsa, har jag fått inspiration av Jamie Oliver.


Vegetariska quesadillas med guacamole och ananassalsa

Quesadillas: vetetortillas, smör, Santa Maria chipotlepasta, finhackad paprika av valfri färg, finhackad rödlök, keso, riven parmesan

Guacamole: mogen avokado, pressad lime, tabasco, pressad vitlök, salt och peppar, färsk koriander, hackad tomat

Ananassalsa: hackat fruktkött av färsk ananas, pressad lime, finhackad chili, salt och peppar, (bruna senapsfrön)


Bred smör och chipotlepasta på tortillabröden. Mosa keso med parmesan och bred på även detta. Strössla över hackad paprika och rödlök. Lägg ihop bröden två och två och stek i torr stekpanna på hög värme tills de får fin färg. Klipp i trekanter.

Mosa avokadon och blanda med övriga ingredienser.

Blanda den hackade ananasen med övriga ingredienser.

Njut!

tisdag 13 mars 2012

Hamburgaren är återuppfunnen!


Till skillnad från mig som mest improviserar i köket lagar J efter recept. Han har verkligen näsa för att nosa upp goda recept. Vi hade fyndat en fin bit rostlock på Latinamerikanska livsmedel i Hötorgshallen. (Ett tips - de säljer rostlock och flankstek, minst lika goda som biff, till verkligt bra pris!)

J älskar hamburgare och receptet han fastnade för med signatur Magnus på spisa.nu var inget mindre än ett genidrag. Hamburgare 2.0, hamburgare som vi vill ha den 2012, hamburgare återuppfunnen! Inte blev det sämre av att bearnaisemoset också var toppen.

Sandwich på rostlock, snabba pickles, pepparrot och potatispuré bearnaise, 4 port

600 g flankstek eller rostlock
4 dl kalvbuljong (fondkoncentrat + vatten)
2 msk olivolja
1 msk smör till stekning
1 msk ollja till stekning
4 skivor surdegsbröd
1 förpackning rucolasallad
salt och peppar

Potatispuré:
½ kg mjölig potatis
2 dl crème fraiche
½ tsk torkad dragon
1 knippe persilja
0,5 msk vitvinsvinäger
25 g smör
salt och peppar

Lag:
1 dl ättika
2 dl strösocker
3 dl vatten

Pickles:
1 rödlök
1 morot
½ rotselleri
1 gulbeta
10 cm färsk pepparrot

Sätt ugnen på 100°C.

Koka upp ingredienserna i lagen. Låt svalna. Använd 2 dl av lagen till 4 portioner.

Skala potatis. Koka i lättsaltat vatten.

Skala rotsakerna och rödlöken. Hyvla tunt på mandolin till långa strimlor, lägg i lagen.

Bryn köttet i smör och olja till fin färg. Häll av fettet och tillsätt kalvfond och vatten. Koka i cirka 5 minuter.

Häll i olivolja, smaka av med salt och peppar. Stick in en termometer till mitten av köttet. Stek flanksteken i ugn till en innertemperatur på 56-57°C. Tag ut och låt vila i minst 5 minuter.

Häll av potatisen och låt ånga av i någon minut, mosa och blanda med creme fraiche, örter och smör.

Skölj ruccola. Stek bröd i olja. Skiva rödlök.

Skiva flanksteken tunt rakt över fibrerna. Lägg brödet i botten på en tallrik. Sedan ruccola, rödlök och pickles. Lägg köttskivorna över. Sist skedar du över av kalvfonden. Servera potatisen till.


Det här är ett perfekt sätt att tillaga rostlock eller flankstek. Rosastekt, skuren i tunna skivor tvärs över fibrerna gör köttet smältande mört. Pickelsen hade precis det rätta stinget och moset/purén måste vara det optimala nytänket på den goda, men knepiga hemlagade bean.

måndag 12 mars 2012

En matbloggare på matfotokurs



Oj, vilken helg! Jag har varit på kurs i matfotografering med en av Sveriges mest anlitade matfotografer, Matilda Lindeblad. Jag har lärt mig massor och fått en hel del nya idéer! Att de flesta kursdeltagarna var professionella fotografer ingav mig skräckblandad förtjusning.

Kursen inleddes med analys av medhavda matfotografier. Här gavs nya insikter både om vad som kan få mat att se god ut på bild och matbilders olika syften. När man tänker blogg med presentation av recept så tänker man egentligen ganska snävt. En matbild kan ju också vara konst, ett inlägg i en debatt, en ren produktbild och mycket annat som jag aldrig ens tänkt på tidigare. Spännande att få ta del av andras tankar runt matfotografi och erfarenheter från fotobranschen.

Efter lunch var det dags för workshop. Vi fick avnjuta ett bildspel med fina dessertbilder som inledning. I kurslokalen fanns mängder med smaskiga tårtor och bakelser uppdukade tillsammans med alla sorters tänkbart pynt som bär, frukt, strössel och såser. Var och en fick en halvtimme på sig att komponera och fota en efterrättsbild. Assistans gavs både av de övriga kursdeltagarna och duktiga kockelever som hjälpte oss med att lägga upp.

Jag hade lite problem med utrustningen eftersom jag sällan använder stativ och aldrig blixt och bouncer (det senare är en slags reflektor/diffusorskärm som blixten sitter i). Måste erkänna att jag inte riktigt hängde med på inställningarna, men det gick ju bra att prova sig fram och vi fick ju lite tips om blixtinställning, tid och bländare.

Egentligen hade jag velat göra en bild med lite mer rekvisita, för att träna på något som jag inte brukar göra annars, men det blev lite stressigt så jag valde något ganska enkelt; ett snyggt metallfat (lite oputsat och slitet -blir bra på bild), en bit halloncheescake och dekor med färska hallon, lite grönt och florsocker som pudrades på i sista stund. Trots stressen blev jag nöjd med min bild, särskilt efter lite fiff i Photoshop. Jag kunde ha haft lite mer skärpedjup, men det finns nästan alltid sådant som kan förbättras.

På lördagskvällen, efter kursen var jag helt slut. J hade lagat en otroligt god middag som definitivt kommer att hamna på bloggen, men jag orkade knappt hålla ögonen öppna.

Söndagen inleddes med en analys av våra efterrättsbilder. Mycket intressant och imponerande fina bilder!

Söndagstemat var asiatisk mat och efter att en av kockeleverna gjort en snabbutryckning till affären för att ersätta vissnade örter fanns alla möjliga sorters asiatiska ingredienser som nudlar, asiatiska grönsaker, såser, kryddor och snygga färska räkor.

Jag testade något nytt och tog en bild rakt uppifrån. Stort tack för lån av stativ! J:s gamla, som jag hade med mig fungerade inte till detta. Jag blev inte helt nöjd med min bild som bl a blev lite överexponerad, men lärde mig mycket på att ta den och kanske ännu mer på att vara med när de andra fotograferade och visade sina bilder. Bilder tagna rätt uppifrån blir mer som grafiska kompositioner, vilket är lite av ett nytt tänk för mig.

Här kommer några snabba tips från kursen som jag inte ska glömma:

- Ljuset bakifrån, eller snett bakifrån (så blir det ju oftast för mig som fotar vid ett fönster)
- Upplätta (gör jag för det mesta med en bit vit papp, möjligen aluminiumfolie om ljuset är för mjukt)
- Fokusera på huvudmotivet och tänk på att ljusa partier i fotot lätt hamnar i blickfokus
- ”Kleggia” saker, som betraktaren inte vet vad det är får inte vara oskarpa, då ser de skumma ut
- En matform som har en riktning, som en "pilformad" tårtbit, behöver lite luft framför sig så att den inte ”kör in i väggen”
- Använd stativ, och gör en noggrann grundinställning, Stativet ger upprepningsmöjlighet, där man succesivt kan ändra bilden, lägga till fler saker, ändra inställningar o s v.
- Visa innehållet i maten! Skär i biffen eller kakan.
- Mönstrade saker, en rutig duk, ett genombrutet mönster på kanten på ett fat blir snygga när de tonar bort i oskärpa
- Det är skillnad på att fota som det ser ut och att fota som det känns
- Beskärning kan ge nya spännande former och linjer

Kursen var verkligen otroligt bra och inspirerande. Massa, massa tack till Matilda och ni andra som delade med er av ert stora kunnande!

Efter kursen har jag bestämt mig för att leta med ljus och lykta efter en enkel blixt och bouncer som jag kan ha råd med. Naturligt ljus ÄR bäst för matfoton, men tyvärr är det rätt ont om dagsljus på kvällarna när maten som ska fotas finns. Dessutom måste jag få fram sladd och program så att jag kan fota direkt in i datorn. Det är så mycket värt att direkt se bilden på en riktig skärm istället för på kamerans lilla display.

Skillnaden mellan fotograferingen på kursen och min vardag som matbloggare är såklart fotoutrustningen, men kanske ännu mer att jag inte väljer och vrakar bland snygga råvaror som gör sig bra på bild, utan har en given rätt som ska porträtteras och det gäller att få den att se aptitlig ut. Ibland är den supergoda rätten en ful brun gryta som man måste få till på bild. Alltför mycket rekvisita, korta skärpedjup och liknande är heller inte bra eftersom en matbloggs bilder helst ska visa hur maten ser ut. Tiden skiljer också. Kursens objekt tålde att stå en stund, men för en varm, gratinerad rätt kan det vara en fråga om sekunder innan den saggar, flottar till sig och blir en helt omöjlig fotomodell. För att inte tala om hur trist det är att aldrig få äta varm mat.

Till sist vill jag bara tillägga att jag inte alls tycker att matbloggar behöver ha proffsiga bilder, eller kanske egentligen bilder överhuvudtaget. Jag läser minst lika många där den stora behållningen är texten. Själv har jag hållit på med foto på amatörnivå ett par år och vill gärna utmana mig själv att bli bättre.

söndag 11 mars 2012

På kurs i matfotografi


Den här helgen ägnar jag mig åt att lära mig mer om matfotografi. En kurs på Fotografiska museet med utmärkta Matilda Lindeblad är precis vad jag behöver, även om den nästan ligger lite över min amatörfotografnivå. Jag får skärpa mig för att hänga med i svängarna och förstå hur blixtar och bouncrar fungerar. Ett smakprov på min dessertbild bjuder jag på och lovar att skriva mer om erfarenheterna från kursen senare.

torsdag 8 mars 2012

En fantastiskt god kycklingrätt


Fortfarande är det säsong för goda apelsiner.

Om ni inte står ut med att gästerna slickar den sista såsen från tallriken, då ska ni INTE laga min kycklingrätt. Om ni däremot kan tänka er att diskret titta åt sidan så bara MÅSTE ni laga detta! Strikt sett den här rätten en återbloggning, men apelsinkycklingen är tillräckligt god för att påminnas om.


Apelsinkyckling med apelsinsallad, 2 port

3 -4 kycklinglårfiléer eller 2 kycklingfiléer
salt och nymald svartpeppar
smör
rivet skal från 1/2 apelsin
3 msk socker
saften från 2 apelsiner
3/4 dl rödvinsvinäger
ca 3 msk koncentrerad kycklingfond
idealmjöl
2 skalade apelsiner
1 näve rucolasallad
1/2 rödlök
vinägrett: 1/3 balsamvinäger, 2/3 olivolja, salt, svartpeppar, italiensk salladskrydda

Skiva apelsinerna till salladen. Hacka rödlöken. Lägg upp rucola, apelsinskivor och toppa med rödlöken. Slå över vinägrett.

Salta och peppra kycklingen. Stek i smör.

Hetta upp sockret i en järnstekpanna tills det smälter. Passa noga så att det inte bränns. Häll på saft från apelsin, vinäger och fond. Koka tills sockret smält. Sedan gäller det att smaka av. Den här såsen bygger på smakbalans - sött, salt, syrligt och mustigt. Smaka även av med salt och peppar. Vispa i idealmjöl tills såsen blir lagom simmig. Låt koka ytterligare någon minut och lägg sedan i kycklingbitarna och låt allt bli varmt.

Jag brukar servera den här rätten med vildrisblandning. Vid serveringen toppas kycklingen med det rivna apelsinskalet.


Den röriga bilden gör tyvärr inte apelsinkycklingen riktigt rättvisa, men det finns hopp, för i helgen ska jag gå en kurs i matfotografering!

onsdag 7 mars 2012

Premiär för surdegsbröd


Knappast någon kan väl ha missat den svenska surdegstrenden? Var och varannan tycks jäsa egen vildjäst och ha en kladdig, surstinkande grunddeg som pysslas om nästan som en familjemedlem. Vem hade kunnat tro att något sådant skulle bli så omåttligt populärt? Själv har jag haft lite svårt för tanken att hysa en surdeg som ska matas och skötas i mitt kylskåp. Traditionell surdegsbakning verkar dessutom vara en rätt omständlig process.

Turligt nog lanserade Kronjäst nyligen färdig surdeg som man köper i affären. Nu har vi testat. Resultatet blev ett riktigt gott bröd som har förgyllt veckans alla frukostar!


Surdegsbröd

1 burk Bagarens Rågsurdeg
½ pkt jäst för matbröd
5 dl kallt vatten
9 dl (540 g) vetemjöl special
4 dl (240 g) rågmjöl, grovt
4 tsk salt
1 msk olivolja

Rör ihop surdegen med jäst och vatten. Tillsätt alla ingredienser utom saltet.

Knåda till en elastisk och smidig deg, ca 10 min i maskin eller 15 min för hand. Häll i saltet i slutet av knådningen. Degen får vara lös, men inte kladdig. Forma degen jämn och fin. Låt jäsa till dubbel storlek i bunke täckt med plast i minst 2 timmar.

Häll upp degen på bordet, arbeta så lite som möjligt med degen. Platta ut degen i en långpanna klädd med bakplåtspapper. Sikta därefter lite mjöl över brödet.

Täck brödet med plast. Låt jäsa ca 1 timme.

Sätt ugnen på 260°C i lagom tid innan gräddningen och sätt samtidigt in en form med ½ liter vatten i ugnen.

Sänk temperaturen till 220°C just innan brödet ställs in i ugnen. Grädda mitt i ugnen tills bröden fått fin färg, ca 25 min, 95 graders innertemperatur. Låt svalna på galler. Skär i portionsrutor.


Det tog lite tid att baka brödet, men det var mest jästid. Perfekt på helgerna då man också pysslar med annat. Ingen av oss är förtjust i limpform på bröd. För att få enklaste sortens portionsbröd valde vi utbakning i långpanna. Smaken på surdegsbrödet blev härligt mustig trots att enda brödkryddan var salt. Brödet fick perfekt seghet och blev inte alls lika smuligt som konventionellt bakat bröd. Vi kommer definitivt att baka mer surdegsbröd!

tisdag 6 mars 2012

Vårlig räksallad med sting


Jag blev så sugen på en krispig lunchsallad i vårsolens sken. Inventerade kyl och frys och fyndade räkor, ägg, grönsaker, pepparrot och en halv ciabatta överbliven från söndagsfrukosten. Mmmmm, perfekta ingredienser till en räksallad med vitlökskrutonger!


Vårlig räksallad med vitlökskrutonger, 1 port

1 ägg
1 msk ättikssprit
10-15 räkor
1/2 ciabatta eller annat bröd till krutonger
1 msk smör
1 vitlöksklyfta
några blad av krispig romansallad
en näve babyspenat
5 cocktailtomater
5 cm gurka
1 liten shalottenlök, skalad och finhackad
färsk pepparrot
vinägrett: 2/3 god olivolja, 1/3 vit balsamvinäger, salt, peppar, italiensk salladskrydda

Tina och skala räkorna. Pochera ägget genom att koka upp en kastrull med vatten med 1 msk ättikssprit och lite salt. Knäck ägget i en kopp. När vattnet skjuder lagom, skapa en virvel med en sked och låt ägget glida ner i denna. Skjud långsamt 3-4 minuter. Äggvitan ska vara fast och gulan rinnig. Ta upp ägget med en hålslev och låt det rinna av på en skärbräda.

Skär brödet till avlånga krutonger och stek sakta till fin färg i en blandning av olivolja och smör. Smaksätt med pressad vitlök, salt och peppar.

Skölj och riv sallad och spenat i lagom bitar. Blanda med halverade tomater, gurka i stavar, hackad lök.

Blanda vinägretten, slå på och rör om. Lägg ägg och räkor överst och toppa räkorna med drivor av nyriven pepparrot. Servera genast med krutongerna.


Jag tog sådant jag hade hemma, men till en sån här sallad hade det också passat med andra "vårliga" ingredienser; lyxig sparris, nättkokta sockerärtor, ärtskott, skivor av avokado eller färska rädisor.

Jag la upp salladen i en skål från IKEA:s nya serie Forsla. Nu blir det reklam, men jag är glad att jag lyckades lägga vantarna på detta prisvärda porslin med fin hantverkskänsla. Den rosa varianten kändes lite för mycket "blåbär och mjölk", så jag valde istället den ljusblå.

måndag 5 mars 2012

Hemlagad pasta med två fyllningar och mustig tomatsås


En av mina favoriträtter fanns inte med på bloggen!

När jag har tid brukar jag göra egen pasta. Det är lite pyssligt, men inte alls svårt. Ravioli med goda fyllningar är en bra idé! Jag har en liten manick som underlättar själva raviolitillverkningen (se bild nedan). Annars går det bra att ta ut rundlarna med t ex ett glas, lägga i fyllningen, vika dubbla och stänga genom att trycka med en gaffel.

En pastamaskin underlättar däremot oerhört. Det är svårt att kavla pastadegen tillräckligt tunn utan det valsverk med kraft som pastamaskinen är.


Ravioliform

Hemlagad fylld ravioli med mustig tomatsås, 4 port

Pastadeg:
1,5 dl vetemjöl
1,5 dl durummjöl
2 msk olivolja
1 ägg + 1 äggula
2 msk vatten

Lägg en hög mjöl och kläck äggen i en grop i mjölet. Arbeta samman alla ingredienser till en fast och slät deg. Tillsätt eventuellt lite mer vatten om degen absolut inte går ihop. Knåda i 10 minuter. Slå in degen i plastfolie och låt vila i en timme.

Tomatsås:
1 gul lök, skalad hackad
2 vitlöksklyftor, skalade hackade
2 msk tomatpuré
olivolja
1 tetra konserverade tomater, helst Mutti (eller färska, skållade, urkärnade, jag hade i frysen...)
3 msk vitt oekat vin
salt och nymald svartpeppar
ev lite socker

Fräs lök och vitlök i olivoljan. Tillsätt tomatpurén och låt fräsa med någon minut. Tillsätt tomater och vin. Koka långsamt i minst en halvtimme. Späd med vatten om det behövs. Smaka av med salt, peppar och ev en nypa socker.


2 raviolifyllningar:
1 ask ricottaost
smör
1 påse spenat
muskotnöt, salt, svartpeppar, rivet citronskal
ca 1,5 dl torkad svamp, helst Karl Johan
1 msk madeira
vatten + 1/4 svampbuljongtärning

Koka upp lite vatten + buljongtärning. Lägg i den torkade svampen och madieran. Koka till svampen blivit mjuk och nästan all vätska kokat in. Tillsätt hälften av ricottan och smaka av med salt och peppar.

Fräs spenaten lätt i smör. Smaksätt med salt, peppar, riven muskotnöt och citronskal. Tillsätt ricottan.

Forma pastadegen till en rektangulär rulle. Skär en cm breda skivor i taget, täck över resten och kör biten igenom en pastamaskin på läge 1. Fortsätt sedan att köra degen allt tunnare. Läge 6 (av 7) brukar bli lagom tunt på min pastamaskin. Ta ut rundlar, lägg i fyllning, vik till halvmånar och gaffla ihop.

Koka den fyllda pastan ca 3 minuter. Ta upp och servera med tomatsåsen. Riv över generösa mängder parmesanost.

lördag 3 mars 2012

Min favorit - fredagspizza


Jag vet inte hur många gånger jag beställt denna pizza på pizzerian. Quattro stagioni, de fyra årstiderna, brukar betyda mycket av det som är gott och som kronan på verket, en kronärtskocka i mitten.

Konstigt nog har jag aldrig tidigare lagat egen quattro, men igår blev det premiär.

Pizzans fyra fält symboliserar de fyra årstiderna. I Sverige är toppingen vanligen skinka, musslor, räkor och champinjoner + kronärtskockan i mitten. Att svampen är höst är självklart, men för övrigt råder det lite tvivel om vilken topping som är representerar vinter, vår och sommar.


Pizza quattro stagione

Deg; färdigköpt eller efter ditt favoritrecept, jag använder Anna Bergenströms
Sås; en riktigt bra tomatpuré rörd med en skvätt kalvfondskoncentrat, vatten, salt, svartpeppar och oregano
Topping; inlagd kronärtskocka, champinjoner i skivor, rökt sidfläsk (rökt på riktigt) med bortskuret fett, skalade räkor, musslor som fått koka i en skvätt vitt vin tills de precis öppnar sig, riven mozzarella blandad med riven parmesan, lite hackad persilja

Grädda på pizzasten i väl förvärmd ugn, 275 grader, under grillelementet ca 10 minuter.


Det blev mycket godare än pizzerians variant! Någon gång måste jag testa att laga en helt svensk tolkning på de fyra årstidernas pizza. Jag tänker färsk, grön sparris som vår, egenplockad blandsvamp som höst och något lämpligt somrigt och vintrigt som de övriga årstiderna. Vilken topping skulle ni läsare ha på en sådan pizza?

fredag 2 mars 2012

Odla egen physalis!


Jag är väldigt förtjust i physalis, de små söt-syrliga orangefärgade frukterna i sina fina "pappersskal". Att odla sin egen physalis fungerar utmärkt, frågan är om det inte till och med är lättare än att odla tomater?

För två år sedan kom jag över en physalisplanta på trädgårdsbutiken. Antagligen var det sorten "Little Lanterns" från Hällnäs handelsträdgård. Jag antog att plantan skulle behöva växthus, men på vinst och förlust planterade jag den i en odlingshink som fick stå i soligt läge på terrassen på landet. Till min stora förvåning fick plantan vackra blommor och jag kunde plocka en rejäl skörd av frukter som var nästan ännu godare än dem man köper i affären!

Förra året köpte jag frön av sorten "Goldie" och odlade egna plantor. De var verkligen lättodlade, blev jättefina och skörden blev både tidig och stor, men frukterna var inte riktigt lika söta som året innan. De var också mindre och lite mer grön-gula. Jag tror att det beror på sorten. (Här finns en proffs-text, med lite mer info om bl a sorter.)

I vilket fall är fungerar physalisodling fint i Sverige. Jag har en arbetskompis som till och med brukar övervintra sina plantor i ett förråd!

Så här års är det hög tid att så physalis. Använd rena krukor och nyköpt såjord. Fröna ska bara täckas med ett tunt, ca 2 mm lager jord och gärna stå lite varmt (över 20 grader, optimalt 25) när de gror. De får inte torka ut. Sedan fungerar odlingen precis som tomatodling, med undantag av att plantorna inte behöver tjuvas och oftast inte ens bindas upp. Om man har en tidig sort bör man kunna skörda redan i juli.

torsdag 1 mars 2012

Med Hjertat på rätta stället

Lånad bild från interiören på Hjertat

När två av J:s före detta gymnasieelever jobbar som kockar på samma finkrog, då måste vi ju gå dit och äta! Inte blir det sämre av att restaurang Hjerta ligger supermysigt på Skeppsholmen och erbjuder spännande fransk-svenska rätter med modern touch.

Ägare/krögare är trion Malin Söderström, Sofia och Per Gustavsson, samma gäng som driver Moderna museets och Arkitekturmuseets restauranger.

Hjerta ligger precis invid kajen på Skeppsholmen, i gammal varvsmiljö. På sommaren måste det vara härligt att sitta utomhus vid ett bord på kajkanten, med utsikt över vattnet och staden på andra sidan. Nu på vintern kändes det lite som ett äventyr att gå den korta promenaden över bron till lantliga Skeppsholmen, njuta anblicken av stiligt upplysta vandrarhemsbåten af Chapman, svänga till vänster in i mörkret och efter ytterligare några hundra meter längs vattnet komma in i den varma, upplysta krogen. Här finns moderna rena ytor i den gamla kulturbyggnaden, men också bevarade industridetaljer och lite jazzig 60-talskänsla i inredning och porslin.

Restaurangen har eget bageri och brödet var finfint. Jag föll för det kummintäta, tunna knäckebrödet. Innan den egentliga middagen bjöds vi på en liten smakportion – terrrin på charkuterier med bl a svart trumpetsvamp, tillbehör av cornichoner och en av de godaste senapar jag smakat. J:s före detta elev är tydligen väldigt förtjust i att göra senap. (Notering till oss själva – testa hemtillverkning av senap!)

Både J och jag valde förrätten med pilgrimsmussla och krabbravioli. Rätten serverades i en djup skål med tät, lite syrlig skaldjursbuljong och nättkokta grönsaker. Hela härligheten var överhyvlad med parmesanost. Det låter konstigt och var lite okonventionellt, men mycket, mycket gott.

J valde lammnacke och lammbringa som huvudrätt och blev mer än nöjd med de mustiga smakerna, det smältande möra köttet och den goda såsen. Jag testade också och blev avundsjuk på den goda lammnacken och den råstekta jordärtskockan, men inte lammbringan. För mycket lammsmak och för dallrig konsistens för min smak.

Jag valde den gratinerade torskryggen och blev inte besviken över den stora portionen med perfekt tillagad fisk, underbar smörsåsig gratinering, grillad citron, tjusiga morötter och knapriga strimlor fänkål i syrlig körveldressing.

Vi var fullständigt proppmätta efter att ha ätit allt detta, men när J:s fina elever bjöd oss på efterrätt var vi såklart ”tvungna” att göra plats för denna. Husets chokladtryffllar var härligt sega med smak av pistagenötter och kaffelikör. Mums, VARFÖR blir man så mätt? Jag trodde inte ens att jag gillade munkar, men när de serverades helt nyfriterade och frasiga, i miniformat på en suverän äppelkompott var de underbara. Äppelchipsen var både snygga och goda och kulan av äppelsorbet bland det godaste i glassväg jag ätit.

En intressant detalj var att alla mina rätter toppades av syrliga och goda blad, som faktiskt passade perfekt till både för-, huvud- och efterrätt. Bladen såg ut som köttiga, ljusgröna basilikablad, men smakade citron eller som en väldigt elegant variant av harsyra (de där små hjärtformade bladen man brukade smaka på i skogen som barn). Kanske ska man gissa på citronbasilika, men de smakade inte alls basilika. Mysteriet kvarstår, men när det är löst vet jag vad jag ska odla!

Vi går inte ofta på finkrog, men det här besöket var verkligen gott och inspirerande! Självklart är det lite speciellt att besöka en restaurang i rollen som omtyckt f d lärare eller hans tjej. Vi fick förstås toppenservice, men jag skulle trots detta bli väldigt förvånad om någon gäst blev besviken på restaurang Hjerta.