Under studietiden fotade och skrev jag för sektionstidningen. Det var väldigt kul att få göra något proffsigt, fast man var en glad amatör, och dessutom veta att runt 500 personer läste våra åtta nummer per år.
I tidningen hade vi en serie reportage som handlade om de personer som hade olika poster på sektionen. Intervjuobjekten visste att vi skulle komma hem till dem på Hemma-hos-reportage, men de visste INTE att sektionstidningens matnörd, d v s jag, dessutom skulle passa på att göra en egen variant av ”Här är ditt kylskåp”. Medan min kompis F intervjuade letade jag igenom köket eller studentrummets kokvrå och lagade något gott (?) av det som fanns hemma. Det blev en del underliga rätter och hos killen som enbart hade en apelsin hemma blev det kanske inte världens mest spännande matlagning.
Bästa middagen fick jag till hemma i Helenas andrahandstvåa.
I tidningen hade vi en serie reportage som handlade om de personer som hade olika poster på sektionen. Intervjuobjekten visste att vi skulle komma hem till dem på Hemma-hos-reportage, men de visste INTE att sektionstidningens matnörd, d v s jag, dessutom skulle passa på att göra en egen variant av ”Här är ditt kylskåp”. Medan min kompis F intervjuade letade jag igenom köket eller studentrummets kokvrå och lagade något gott (?) av det som fanns hemma. Det blev en del underliga rätter och hos killen som enbart hade en apelsin hemma blev det kanske inte världens mest spännande matlagning.
Bästa middagen fick jag till hemma i Helenas andrahandstvåa.
Recept
Bruchetta á la Kanalen
Skär skivor av Helenas hembakade bröd. Bred på krämigt, rumsvarmt smör som mosats med en massa doftande, finhackad vitlök. Lägg saftiga lövtunna tomatskivor i drivor på smöret. Krydda med salt, nymalen svartpeppar, färsk basilika och oregano. Pensla med olivolja av god kvalitet och gratinera på ett galler 10-15 minuter i 225 graders ugn.
Carbonara speziale
Stek nyrökt bacon direkt karvat från grisen, färska skogschampinjoner, tunna flagor av röd och gul lök samt grovhackad vitlök. Servera med nykokt pasta som fått ånga med en lagom stor mängd smör, hackad tomat och riven lagrad ost. Äggula och grovmald svartpeppar på toppen.
Flamberade apelsincrêpes
Stek frasiga lyxpannkakor med mycket ägg och grädde (ring mamma om recept!). Mosa ihop rivet apelsinskal, nypressad apelsin, florsocker, smör och Cointreau. Bred smetan på pannkakorna. Vik ihop två gånger. Lägg i ugnsfast form. Grädda i 200 graders ugn i 10 minuter. Värm under tiden någon deciliter Cointreau till 77 grader i en kastrull. (Glöm för allt i världen inte att provsmaka Cointreaun rejält under tillagningen. Den kan ju vara dålig.) Ta formen ur ugnen, häll på den heta likören. Tänd med tändsticka.
(Det är också mycket gott att lägga rostade, hackade nötter i apelsinsmeten, men inte denna gång eftersom Helena är nötallergiker.)
J blir fruktansvärt illa berörd när han hör mina entusiastiska berättelser om det engagerade studentlivet. Något pinsammare finns inte, tycker han och fräser bara man föreslår en visa till nubben. På sätt och vis har han kanske rätt, och NU känns studentlivet såklart passé, men jag är sååå glad att jag engagerade mig och passade på att njuta av allt det roliga medan det varade. Jag gick en teknisk utbildning men har aldrig, vare sig tidigare eller senare i livet, haft tillgång till så mycket kultur och chanser att vara kreativ, vare sig det gällde foto, skrivande, sång och musik, teater o s v, o s v.
6 kommentarer:
Härligt med skjutjärnsjournalistik! Särskilt om i den ingår att laga till ett slags suzetter. Jag önskar så att någon vill komma hem till mig och tillverka äkta Crepes suzette som jag har ätit men aldrig fått för mig att lag själv. Kanske för att det egentligen inte riktigt är mödan värt...
Eller ska jag ge suzetterna en chans till?
Jag var precis som J när jag var student. Att jag dessutom läste på universitet i min hemstad, och därför inte var tvungen att skaffa nya vänner och en ny bekantskapskrets, bidrog till min aversion.
I efterhand ångrara jag mig givetvis gruvligt. Jag gick allt miste om en hel del.
Njut av dina härliga minnen! Det låter fantastiskt trevligt, alltsamman.
Ja det var en rolig tid när man nu tänker tillbaka, även om jag inte var så där vansinnigt aktiv som dig :-) Hängde mest på nationerna och spanade in killar ;-)) Kul idé med Här är ditt kylskåp - studenversionen!
Studietiden var jätterolig! Det är sant att man var himla kreativ, och man hade kreativa diskussioner med studenter från hela världen. Nu pratar man mest om huslån och graviditeter på parmiddagar. Inte för att det är något fel med det, men det var roligt att vara student! Man hade mycket bättre ordförråd då, idag när jag tittar på uppsatser som jag skrev då så kan jag tänka "Wow, har jag skrivit det här? Vilka svåra ord!" :-)
Utan studentlivet hade jag aldrig lärt mig laga mat! :)
Som klubbmästare var man tvungen att lära sig. Det är kanske inte det optimala att börja med middagar för 200 pers, men det funkade det med.
Det var vansinnigt roligt - men det räcker för den tid som var.
Kvarlevande men: Jag älskar fortfarande nubbevisor om man är i ett sällskap med stor repertoar. Utan dem kan jag avstå nubbe.
Så blir det inte så ofta heller. :)
Eva; suzetterna är toppen och flamberingen gör alltid succé!
Annika; Jag hade fått tipset att vara aktiv av min pappa. När han gick på KTH åkte han hem till Eskilstuna varje helg (i och för sig för att spela med sitt band) men han ångrade sig ändå efteråt. För mitt eget engagemang hjälpte det säkert till att det var mycket kul folk som läste kemi och att det dessutom en jämn könsfördelning på sektionen.
Anna; nationerna låter kul, sådant fanns ju inte i Stockholm.
Helena; hmmm, vad ska jag säga utan att låta nedvärderande, men kompisarna VAR roligare då. Småbarnsföräldrar har så ont om tid, men jag tror att den sociala biten kommer tillbaka när barnen blir större.
Pia; aha, en fd klubbmästare. KUL! Fast nubbevisor kan väl inte bara vara en studentgrej. Min farmor, definitivt arbetarklass, kunde massor med nubbevisor!
Minns fröken Dill
Skicka en kommentar