Tyskland

Jag har varit på studieresa i Tyskland några dagar. I Ruhr-området närmare bestämt. Trots att man VET att det var länge sedan tänker i alla fall jag på Ruhr som grått, skitigt, industriigt med döda träd. Inget kunde vara mer fel. Städerna är mycket grönare än t ex Stockholm och landsbygden hur idyllisk som helst. Det rådde dessutom den finaste, grönaste, krispigaste försommar man kan tänka sig. Gräset var grönt, grönt och ALLT blommade; hägg och syren, blåregn, magnolia och kastanj.

Jag föll för traktens öl, Alt-bier. Det bryggs ofta lokalt, många restauranger har sitt eget bryggeri i källaren. Alt-bier är en mörk ölsort, smakrik utan att vara tung, inte särskilt besk och dessutom med rätt lite kolsyra i. Trevligt nog ofta serverat i 25 cl glas. Bra idé, man har alltid en fräsch kall öl och dricker inte onödigt mycket bara för att avsluta glaset.

Annars gillar tyskarna soppor och gris i alla former. En typisk förrätt kan vara en god klar buljong eller varför inte sparrissoppa serverad i en fin soppskål av lite speciell modell (vill ha!). Huvudrätten kan vara schnitzel eller varför inte ett jättefat med massor olika korvsorter, grisben både på längden och tvären och surkål till förstås. Jag vågade till och med smaka på det kokta fläskbenet. Under den dallriga äckliga svålen var köttet saftigt och gott, påminde lite om julskinka faktiskt. Annars är de tyska korvarna min favorit. Jag gillar särskilt de kryddiga, vita varianterna, men provade även specialiteten currywurst. Det var en rätt menlös korv, men den låg i en mycket god tomatsås, smaksatt med curry. Det fanns till och med ställen som serverade currywurst tillsammans med champagne.

Måste avsluta med en bild från Zollverin, en enorm f d kolgruva som bevarats som minnesmärke och utgör ett av världskulturarven. Hur stilig som helst, men den påminner också om att Ruhrs omvandling inte enbart varit positiv. Det blir en svår omställning för en region som är så beroende av stål- och kolindustrin när allt läggs ner.