Släktträff

En gång om året, i vår- eller försommartid träffas delar av min släkt i Sparreholm. Traditionen har pågått sedan jag var i tonåren och det är alltid lika kul och bra ordnat. Trakten runt Sparreholm måste vara en av Sveriges absolut vackraste. Artrika hagar, kullar, uråldriga ekar och sjön Båven som glimmar.

På släktträffen är det knytis, vilket alltid leder till att man får äta en massa god mat. I år fanns t ex min sysslings jättegoda paj med saftig kyckling, chili, oliver och kronärtskockor (hur fick du den så saftig, M?), M:s spännande sallad med cantaloup-melon i tärningar, chèvre och knaperstekt bacon på bädd av olika salladsblad och spenat, en urgod gurkinläggning med massor av dill, min mammas moussaka-paj och fantastiska korvar från Rosas på Öland.

Mitt eget bidrag var en musselsallad som skulle vara något åt Blå-portenhållet. Tyvärr var fredagens leverans av blåmusslor från Årstiderna inte alls goda. De smakade dy! En svår besvikelse när de redan kärleksfullt kokats i vin, kryddor och fin fiskbuljong. Musslorna fick snabbt bytas ut mot burkdito vilket räddade den vitlökstäta salladen, men absolut inte gav den det där lilla extra. En dressing med hemgjord majonäs, gräddfil, färsk, pressad vitlök, massor finhackad persilja, lite dragon, finhackad mild lök, salt och peppar är ju i och för sig alltid god.

Vi blev proppmätta eftersom det fanns massor med mat. Till efterätt kunde man välja på flera sorters rabarberpaj och lönnsirapsindränkta plättar i form av Musse Pigg.

För att väga upp allt ätande begav vi oss ut på en promenad. Målet var ett hus där min farfarsfar bott. Väldigt fint hus, men tyvärr ägs det idag av en arg dam som inte alls vill ha besök.

Varför man skaffar ett landställe...

Cyklar hem från systerns ställe i skymningen. Från insidan av huset såg det helt mörkt ut, men väl ute på landsvägen upptäcker jag att så sällan är fallet i månadsskiftet maj/juni. Högt upp i träden glöder ännu skenet av solen som gått ner. Det är fuktigt och på de låglänta ängarna dansar älvorna. Jag kommer förbi en hage med tre fina hästar. Finns det något lenare än hästars mular? Det halvstora fölet får inte nosa på mig för sin mamma. Det är HON som bestämmer och HON vill nosa först. Hästkompisen med den långa manen får tillåtelse till en snabb sniff. Kattugglan hoar i skogen. Väl hemma möter jag en padda mitt på vägen. Bra, de är både fina och suveräna på att ta hand om skadeinsketer. I det tilltagande mörkret lyser mina solcellsdrivna pollare och trädgårdsspjut från IKEA. Livet är gott.

Godnatt i hänryckningens tid önskar fröken Dill

Snabb pasta bara till mig

Jag är helt usel på att laga mat när jag är själv på landet. Jag lever på ostmackor, gorgonzola och sardiner direkt ur asken. Tur då att man kan få inspiration från Kryddburken! Hennes goda pastarätt tog lika lång tid att göra som pastan kokade. Dessutom blev det hur gott som helst! Tortellinisarna var fyllda med getost och soltorkad tomat och garanterat färdigköpta. Mums!

Min stora, konstiga familj

Så här års känner jag mig som en mamma i en storfamilj. De tre sönerna är visserligen betänkligt håriga och de otaliga döttrarna är, hur ska jag säga, lite gröna....

Men alla får åka med i bilen till landet. Någon blir åksjuk på vägen och väl framme behöver alla vatten och mat/näring och byte (av kruka eller sand i lådan).

Det förekommer en del bråk bland sönerna, när Gizmo ska visa att det är han som bestämmer. Stackars Ebbe blir ofta släpad i nackskinnet. Annars leker killarna vilt och hittar på alla bus man kan tänka sig och några till.

Igår kom de loss i bilen när jag körde på motorvägen. Inte bra, försök hålla tre slingriga vildingar med ena handen samtidigt som du styr bilen med andra.

Väl framme på landet anser killarna att minst två viktiga saker måste fixas. Sulorna i mina gummistövlar måste krafsas ut och "valpana" (mina trädgårdshandskar) måste lägga på en särskild plats under ett skåp.

Idag ville sönerna absolut spela Nya Bondespelet. De öppnade byrålådan där spelasken låg, tog bort locket och krafsade om rejält så att spelpjäser, 100 000- kronors sedlar och utsädeskort sprätte åt alla håll och kanter. Jag förstod genast vinken och ordnade upp spelplanen. Jag tog blått, Gizmo fick grönt, Neo rött och Ebbe hade gått och lagt sig. Tyvärr var det inte så kul att spela eftersom killarna bara fuskade hela tiden. Neo hävdade att slottet var hans eftersom han var bäst på att jaga råttor i slottskällaren och Gizmo försökte hela tiden äta upp min spelpjäs.

De gröna döttrarna är lite lugnare, men måste passas mot frost och gillar att sola.

Hur passar förresten J in i bilden? Hmmm, så här års umgås han misstänkt mycket med en annan dam. Fast hon är ju av trä, ligger oftast i sjön och född på 1930-talet, så jag tror inte att jag behöver oroa mig så mycket!

Gökotta vid ödetorpet

En solig morgon under landet-helgen stack J och jag iväg på gökotta. Målet var ett ödetorp och ett ställe där det lär växa ramslök en bit från torpet. Det blev en rejält lång promenad p g a en vägbom. I den gröna, krispiga, liljekonvaljedoftande försommaren promenerade vi nästan 9 km. Sista sträckan fram till den eventuella ramslöken orkade vi inte riktigt med, men ödetorpet var spännade och vi hittade en fin klipphäll att fika på i närheten. Stiliga källarvalv från boningshuset fanns kvar och av trädgåden hittade jag både syrenbersån, bärbuskar och en hel del förvildade fruktträd. Kul att de finns kvar trots att det var så länge sedan det bodde folk på platsen! Jag hade lite hoppats hitta någon spännande gammal narciss, men det var nog för länge sedan torpet övergavs. Istället fyndade jag en vild planta lungört som jag ska försöka få fart på hemma på tomten.

Några gökar hörde vi inte på gokottan, men dagen efter gol en i min by. Västergök är bästergök!

Baconlindade kycklinglår på grillen

Den här kycklingrätten måste ni prova, trots att den kräver lite jobb! Förut lagade jag alltid de baconlindade kycklinglåren första dagen på semestern, men de fungerade lika bra igår, en av de första kvällarna då det var härligt att sitta ute i trädgården. Ursprungsreceptet kommer från en gammal Elle a la carte, men eftersom det är bortslarvat sedan länge lagar jag numera på känn. Igår åt vi den goda kycklingrätten tillsammans med en krämig, vitvinstät sparrisrisotto.

Pestofyllda baconlindade kycklinglår med pikant sås

Marinera kycklinglårfiléer i pressad citron, rivet citronskal, olivolja och rosmarin.

Mortla en pesto med basilika, vitlök (helst färsk), hackade hasselnötter, finhackad soltorkad tomat, riven parmesan, olivolja, salt och peppar.

Fyll låren med peston och linda om bacon. Fäst ev med en tandpetare, trä på spett eller lägg i ett grillhalster.

Låren grillas på kolgrill. Börja med att ge dem fin färg på hög värme. Pass på med att det lätt slår upp lågor när baconfettet droppar ner på glöden. Lägg sedan låren lite utanför glödbädden, stäng locket på grillen, med spjället på glänt och låt kycklingen gå färdigt.

Såsen görs av turkisk yoghurt, pressad citron, pressad vitlök, några mosade sardeller, kapris, salt och peppar.

För mer exakta mängder får ni fråga någon som är lycklig ägare till sommarnummret av Elle a la carte från 1999.

Kycklinglåren kan också lagas i stekpanna och ugn, men då får man vara utan den goda grillsmaken. Rätten fungerar också fint att servera kall. Det blir väldigt snyggt om man skär upp rullarna i skivor, lägger på ett fat och dekorerar med basilikablad och citronklyftor. Outstanding

t ex på buffetbordet!

Spätzle

Det tyska köket är kraftigt underskattat. Min kompis som växte upp i Munchen har lärt mig uppskatta spätzle så mycket att jag faktiskt numera äger ett spätzlejärn. Dessa finns i flera utföranden och det jag har, som liknar ett rivjärn, är inte lika bra som de som liknar potatismospressar.

Spätzle kan ätas ungefär som pasta. Det blir väldigt gott att gratinera med en massa skinka, stekt lök och ost, men fungerar också bra till en sås, baserad på exempelvis spenat.

Den gågna helgen har bjudit på en del försommar, men också lite ruggigare, kulnare väder. Då fungerar spätzlen fint till en mustig gulasch. Särskilt gott blir det med hemkokt köttbuljong och högrev från bonden Bosses kor.

Gulasch serveras med gräddfil, bröd och grönsallad (på de första egna salladsbladen).

Spätzle

4 ägg

4-6 dl vetemjöl

Salt

Vispa upp äggen med salt. Tillsätt mjöl lite i taget till en smidig deg, använd gärna en sikt. Den större mängden mjöl fungerar om du har ett spätzlejärn av potatispressvarianten, om du har ett av rivjärnsvarianten måste degen vara lösare. Koka upp vatten i en stor pastakastrull. Pressa ner spätzledegen med spätzlejärn, alterntivt använd rivjärnsvarianten. (Det lär även gå att göra spätzle utan järn, läs på hur på internet.) Pass på med en hålslev. Spätzlen flyter upp till ytan när den är klar och det tar bara någon minut. Värm en rejäl klick smör i en stekpanna på medelvärme och stek spätzlen gyllene. Servera direkt!

Gulasch

400 g högrev i bitar

2-3 gula lökar i klyftor

3 dl kraftig hemkokt buljong (alternativt fond + vatten)

1/2 l rött vin

1 paket krossade tomater

2 msk tomatpuré

2 röda paprikor

2 vitlöksklyftor

Ev några potatisar

Starkt paprikapulver

Röd chilifrukt

Kummin

Mejram

Salt och peppar

Bryn högrevsbitarna. Späd med buljong, tomat och vin. Låt koka 1 timme. Bryn lökarna och tillsätt, ev tillsammans med potatis i skivor (behövs inte om gulaschen ska serveras till spätzle). Efter ca 15 minuter tillsätts röd paprika som först brytns i bitar och vitlök pressas i. Smaka av med chili och kryddor och koka 15 minuter till. Köttet ska vara färdigt, potatis och lök ska vara mjuka, men paprikan är godast om den har kvar lite spänst. Om du har bråttom fungerar det bra att göra gulasch även på köttfärs. Då behöver den inte koka så länge.

Fröken Dill i försommaren

En sångtext får stå som programförklaring för fröken Dill just nu.

Vårfunderingar

Mörk och lång var vintern ibland,
lampan tänd hela dagen.
Hakan stöder jag tungt i min hand,
killar mig trött under kragen.
Jag drömmer att jag är på mitt land och hoppar i hö’t på logen.
Jag solar mig på badstrandens sand och strövar omkring i skogen.

Vårens vindar lockar och drar
genom klassrumets fönster.
Runt i luften solkatter far,
fastnar som dammiga mönster.
I stan är rök och asfalt och hus som kväver allt liv på marken.
Jag längtar efter grönska och ljus och lukten från kådan i barken.

Bara tår och fransiga jeans,
skjortan fladdrar för vinden.
Luffa vill jag så länge jag finns
smutsig och solbränd om kinden.
På fälten bönder plöjer och sår.
Det växer och gror i jorden,
och skörden bärgas år efter år, så männskor får mat på borden.

(G Swedrup)

Årstidens goda, nässlor 4 - Rune Kalf Hansen

Äntligen blev det dags att laga mat påhittad av min idol Rune Kalf Hansen. Recept på Friterad lax med kall gurknässelsoppa finns i den utmärkta boken "I kökslandet". Soppan blev härligt grönare än grön, laxen krispig och pikant av hasselnötsfriteringen och den lilla röran med ägg var mild och fin. Jag lagade ungefär enligt nedanstående recept, men tog även i en skvätt kycklingfond i soppan och snarare stekte än friterade fisken.

Friterad lax med kall gurknässelsoppa (4 port)

600 g laxfilé skuren i 4 bitar utan skinn

1 liten knippa dill

50 g hasselnötter

Friteringsolja

Salt och peppar

1/2 l nässlor, ordentligt sköljda

1/2 gurka

2 tsk pressad citron

1 tsk honung

1/2 krm riven muskotnöt

1 msk riven pepparrot

Salt och peppar

2 ägg

1/2 tsk fransk senap

1 msk vispgrädde

2 msk finskuren gräslök

Salt och peppar

Finhacka dillen. Smaksätt laxfiléen med dill, salt och peppar.

Mixa hasselnötterna fint. Panera fisken med nötterna.

Koka upp nässlorna i vatten som sedan slås av. Mixa nässlorna med gurkan. Smaksätt buljongen med citronsaft, muskot, riven pepparrot, salt och peppar. Späd ev med vatten.

Koka äggen i 10 minuter. Skala och hacka. Smaksätt med senap, grädde, gräslök, salt och peppar.

Häll rejält med olja i en järnstekpanna. Värm till 180 grader. Stek/fritera fisken. Låt rinna av på hushållspapper. Servera laxen med gurknässelsoppan och röran med ägg.

Gravrökt lax

J har länge pratat om att vi skulle testa att röka gravad lax. Igår blev det premiär. En lättgravad bit lax röktes i ABU-röken. Resultatet blev stiligt och gott även om det mest var J:s smaklökar som talade om det senare. Själv är jag genomförkyld. Till laxen åt vi den första svenska färskpotatisen, en yoghurtsås med tre sorters lök (vitlök, vårlök och rödlök) och en grönsallad. Vinet var en gammal favorit, Penfolds Koonunga Hill Chardonnay.

Årstiden

Det är verkligen en vacker årstid nu, trots att det har blåst lite kallt de senaste dagarna. I bostadsrättsföreningens trädgård blommar vårt lilla körsbärsträd och på baksidan fyller granntomtens enorma vildkörsbärsträd hela mitt köksfönster med vit blom. På landet, som brukar ligga någon vecka efter med årstiden, bör mitt körsbärsträd blomma nu i helgen.

En rätt för Dill och en för Persilja

Igår åt vi en tvårättersmiddag där förrätten var så nära mitt ideal man kan komma och huvudrätten passade J helt perfekt.

Basilikagrillade havskräftor med sallad (almsallad till mig och grönsallad till J) är bland det godaste jag vet och sedan serverades utmärkta hemgjorda hamburgare gjorda på bonden Bosses fantastiska köttfärs, med alla tillbehör man ville ha och en hamburgerdressing komponerad av J. Den senare innehöll bl a turkisk yoghurt, hp-sås och sambal oelek.)

Eftersom havskräftorna kostat en förmögenhet ville jag gärna ta vara på skalen. Letade på nätet men hittade inget bra recept på skaldjurssmör, så jag fick improvisera.

Skaldjurssmör

Skalen torkas i 175 graders ugn i ca 25 minuter. Därefter finfördelas skalen. Jag började att kavla dem mellan bakplåtspapper och sedan fick morteln ta vid. SMör smältes i en kastrull, skalen gick i och fick fräsa på låg värme. Smaken från skalen ska avges med det får inte brännas vid. Efter ett par minuter tillsätts några deciliter vattten. Rär om och häll upp i t ex ett litermått. Ställ in i kylen. Efter några timmar är det bara att lyfta bort skaldjurssmöret som flyter ovanpå vattnet med skalresterna. Skaldjurssmör kan förvaras i frysen och är fantastiskt till vilken fiskrätt som helst!

Almsallad

Ni har väl inte missat almsalladen? Säsongen då almens frukt kan ätas som sallad är inte lång, så det gäller att passa på. Smaken är sötsyrlig, nötig, vårlik med inslag av gräs. Jag sköljer och serverar med finhackad shalottenlök och en dressing på citron och fin olivolja, salt och peppar.

J tycker inte alls om almsallad så han får vanlig istället. Ett perfekt tillbehör borde vara några grillade havskräftor om man nu kan få tag på sådana.

Frukostgurka

På mornarna är det nästan alltid J som går upp och fixar frukost. Han är morgonpigg till skillnad från mig. Från köket hör man J småprata och gosa med illrarna. De är vana vid att de får smaka när frukostgurkan skärs upp så de står på bakbenen och väntar ivrigt på sin bit. Imorse blev det stor besvikelse när det visade sig att gurkan var SLUT!

Konstigt detta med illrar och gurka. Djuren är egentligen strikta köttätare (= köttproteinbaserat iller-torrfoder), men trots att de egentligen inte tål gurka särskilt bra är de helt galna i den. Å andra sidan gillar J:s ena katt gräslök vilket väl är nästan lika konstigt.

Nässlor 3

Jag är inte så förtjust i traditionella pajer. De känns lite för brödiga och dessutom är det jobbigt att göra degen, vila den och trycka ut i pajformen. Nu har jag kommit på ett perfekt alternativ - filodegspaj.

Nässlor och fetaost är en god kombo. Testa den här pajen till en bit stekt fisk och en sallad!

Filodegspaj med nässlor och fetaost

1/2 paket filodeg

4 msk smält smör

1 l nässlor

1 pkt fetaost

3 ägg

2 dl mjölk

Salt, peppar och mortlad anis

Skölj nässlorna noga i flera vatten. Förväll i några minuter. Rensa bort grova stjälkar.

Pensla formen med smör. Lägg i första arket filodeg, pensla med smör, lägg i nästa, pensla o s v. I pajbotten läggs nässlorna med smulad fetaost. Ägg blandas med mjölk och kryddor och hälls över osten och nässlorna. Grädda på nedersta falsen i 200 graders värme i ca 35 minuter.

Libbsticka

Jag har köpt en planta libbsticka. Det är en god, sellerismakande krydda som är oumbärlig i buljonger. Den välkända maggi-buljongen som jag växter upp med var smaksatt med libbsticka. Nu ska jag krydda mina hemkokta kött- och grönsaksbuljonger med blad från den nya plantan. Tydligen är den bra för allt möjligt annat också.

Pass på bara med libbsticksplantan, den blir jättestor!

Återvinning

Regnet vräker ner över landet, men det går ingen nöd på mig. Jag tar en sen lunchpaus. Inspirerad av min kompis M äter jag gärna bake-off baguetter med fyllning på landet. M brukar erbjuda sin stora familj lite valfria saker på mackorna, själv tittade jag i kylskåpet och där fanns pac choi, vårlök, böngroddar, rädisor och grillade rester av lax från igår. Med en snabbt hoprörd majonäs, lite kryddor och citron blev det en perfekt lunch.

Nu ser jag blå himmel igen, så det kan nog bli en kopp kaffe i pergolan.

Laxgrillmiddag med systern

Efter ett ryggknäckande bräd- och jordjobb igår cyklade jag genom skogen hem till syrrans familj. Vi provade ett nytt rosévin och fiffade middag medan vi glatt betraktade en liten grävskopa som på en kvart gjorde månader av stenhårt spad- och spettjobb och såg till att en perfekt plats för ett växthus blev verklighet. Rosévinet var Bouchendal från Sydafrika. Det gillades av syrran och svågern, men smakade för mycket jordgubb för mig. Jag fortsätter min jakt på det perfekta rosévinet.

Menyn var grillad lax med dito baconlindad sparris, en god yoghurtsås, röd quinoa och en basilikatät sallad på svenska tomater.

Laxen var (efter tips från M) marinarad med limesaft, limeskal och Santa Marias chili och limekrydda. Den grillades på skinnsidan med stängd klotgrill.

Sparrisen förkoktes ett par minuter, baconlindades och grillades.

Såsen av tjock yoghurt var smaksatt med vitlök och (återigen) Santa Marias chili och limekrydda.

Vi åt tills vi var proppmätta. Sedan cyklade syrran och jag iväg och tittade på växthuset. Det var toppenfint. Jag är svårt avundsjuk!

En bra Dill reder sig själv!

Det finns vissa saker som killar/män bara KAN. Vete sjutton hur det går till, de verkar inte ens behöva lära sig, de bara kan. Samma saker gör ofta oss tjejer ängsliga. En av de där sakerna är att hatrera ett bilsläp. En annan att köpa STORA plankor på byggmarknaden...


Idag är jag mäkta stolt över mig själv. I dagens bedrift ingick att hyra ett släp, hämta det, koppla fast på bilen, köra till jordstationen och hämta jord, köra till byggmarknaden och köpa jättelånga och jättetunga brädor; 5 st 45x195 över 5 m långa, spänna fast dem på släpet, köra hem och lasta av alltihop och sedan tillbaka till uthyrningen med släpet i tid. Phu, jag är fullständigt slut, men DET GICK!


Nu måste jag ta det extremt lungt i minst ett par timmar. Sedan blir det middag hemma på landet hos syrran i grannbyn.



Imorgon har jag planer på att bege mig ut på en lugn och fridfull naturexkursion!

Du sköna nya IT-värld!

Det finns jobb och det finns jobb. Mitt jobb görs till stor del vid datorn. Det innebär den stora fördelen att jag emellanåt, med mobilt bredband kan jobba i stort sett var jag vill. T ex går det alldeles utmärkt att vissa fredagar efter lunch jobba i lugn och ro ute på landet. Friskt lantluft i näsan, lyckliga husdjur vid fötterna, en kollega i mobiltelefonen och en beställare på mailen. Vad mer kan man önska? Möjligen ett glas rosévin. Det serveras kl 17.30!

Mellan hägg och syren...

Den här årstiden borde man egentligen inte alls arbeta. Konstigt nog är det istället alltid extra stressigt på jobbet så här års. Lyckades i alla fall fånga en första utslagen hägg på bild när jag hastade iväg för att titta på en skola som ska byggas om.

Bildbevis - årets första tomat

Jag är stolt som en tupp. Mitt experiment med två stycken februari-sådda tomatplantor verkar lyckas. Sorten är Cheerio, den snabbaste och en av de godaste sorter jag testat. Om några veckor blir det premiärätning.

Annat som händer på odlingsfronten är att chiliplantorna nu har krukats om, liksom de april-sådda tomatplantorna. De senare får stå ute när temperaturen är över 10 grader. Squash och gurkplantor är på gång liksom en hel del kryddor; persilja, gräslök, tomjan, oregano och ett gäng olika basilikor. Bönor av alla de slag är sådda i krukor inomhus, liksom isört, portulak (en gulbladig sort) och bladamarant. Purjoplantorna håller på att härdas av och på landet spirar primörer i odlingshinkar och lådor, i väntan på att odlingsanläggningen ska bli klar. En spännade nyhet är pastagrönsaken Strigoli. Om jag har riktig tur har mina förodlade salladsplantor som planterades ut förra helgen tagit fart. Sallad vill ha kallt när den planteras så vid förodling är det bäst att ställa sådden i kylskåpet. Glöm inte att ta fram den så snart det grott!

På blomfronten har jag kraftiga luktärtsplantor av flera specialsorter, limegröna tobaksplantor, några kinesiska riddarsporrar och lila isop på gång. Via odlingsamatörerna på landet har jag beställt 5 st spännande klematissorter från Polen. Jag hoppas att mina utplanterade julrosor och den nya doftpionen har klarat sig och att rådjuren inte går alltför hårt fram bland tulpaner och rosor.

Imorgon vid lunchtid hämtar jag illrarna och så vänder vi bilnosen mot landet. Jag längtar!!!

Bästa sushin!!!!

Oj, nu har jag ätit den antagligen absolut godaste sushin någonsin. Tack Lisa som ordnade matbloggarträff på Råkultur! Och jättekul att träffa alla er andra, även om jag inte hann prata med så många. Hoppas få träffa er igen på burkbytarkväll innan sommaren! Hade turen att sitta vid samma bord som Sara som fick veg-varianten av rätterna. Vi bordsgrannar fick smaka och det gav ytterligare en dimension av den alldeles suveräna maten.

Det var härligt dallrig dashiroyale med sotad lax, en underbar rå havskräfta med svart majo färgad med bläckfiskbläck, sashimi på alla möjliga sorters fiskar och skaldjur serverad med rök och show, fullständigt perfekt sushi, mer intressant sushi med rökt anka och gris(!) i. Och så "vinnaren", den underbara ål-sushin. Jag håller helt med Karin, trots att det är gudomligt gott är det miljömässigt helt förkastligt att köpa ål. Det är VÅRT fel att den långa fisken knappt finns längre! Men när det nu ingick... Råkultur hade till och med fixat en liten sushiliknande efterätt som naturligtvis var urgod (mousser i rätt fast form, torkade hallon, chokladkulor och vårgårdaris).

Drycken till maten var genomgående fint, grönt, kinesiskt te (Shifeng Longjing) som skulle dra i EXAKT tre minuter.

Mitt enda problem just nu är att det jag förut tyckte var god sushi nu bara kommer att smaka som en skugga av Råkultur... För att inte tala om hur missnöjd jag kommer att vara med soyan och wasabin på standardsushiställen...

Bilden är lånad, jag var för upptagen av att äta och prata för att hinna fota.

Uppdaterat. Här finns bilder och andras kommentarer om gårdagens träff: Lisa, Kinna, Pytte, Patrik, Rebecca, Pipopp.

Stå pall för odling

När jag jagade en födelsedagspresent till min syster igår hittade jag en ny affär i Ringens centrum - Bolagret. Kul, de hade massor med snygga prylar. Förutom födelsedagspresent köpte jag en odlingspall till mig själv. Perfekt för fröken Dill!!!

Får jag presentera...

... Fröken Kapris och Herr Granatäppelträd. Tack vare Annas Gourmetgarage bor kaprisplantan nu i mitt fönster och granatäppelträdet snart på J:s balkong. De är vackra växter och tänk om de kommer bära frukt så småningom!!! Spännande.

J och jag har faktiskt en gemensam egenhet. Vi gillar växter, men de ska helst vara ätbara. I mina fönster bor därför ett citronträd, ett apelsinträd, en olivplanta, ett lagerträd och en hel hoper kryddväxter.

Sköna maj välkommen och nässlor 2

Vilken härlig långhelg på landet!

Det blev ingen valborgsbrasa för oss eftersom det var för torrt för att elda, men på radio sjöng manskörer "Sköna maj" och "Vintern ra".

Jag jobbade med montering av trädgårdsmöbel, odlingsfiffande, trädfällning, lövräfsning och rensning av ogräs. Nässlorna är fortfarande mer en tillgång än ett problem. Det finns så mycket gott som kan lagas på nässlor. En rätt som åts två gånger under helgen var Nässelgnocchi med tomatsås och parmesanost.

Nässelgnocchi
3 potatisar (helst mjölig sort)
1/2 l nässlor
1 ägg
Ett par dl vetemjöl
Salt och peppar
Olivolja
1 gul lök, skalad och hackad
1 pkt mutti krossade tomater
Grönsaksbuljong (pulver)
1 dl vitt oekat vin
1 vitlöksklyfta
Salt och peppar

Fräs gul lök. Häll i tomater, vin och grönsaksbuljong. Koka på låg värme ca 1 timme. Späd med vatten om det blir torrt. Pressa i vitlöksklyftan. Smaka av med salt och peppar.

Rensa och skölj nässlorna. Förväll några minuter. Låt rinna av, ta bort grova stjälkar och finhacka. Skala och koka potatisarna tills de blir mjuka. Pressa ner i en bunke. Häll i nässelhack. Låt svalan något. Knäck i ägger och blanda ner. Salta och peppra. Rör i tillräckligt mycket mjöl för att det ska gå att forma gnocchisar. Rulla degen och skär små bitar av rullen. Vill man ha dem ännu tjusigare kan man trycka till med en gaffel på var och en. Koka upp en kastrull med vatten. Koka gnocchisarna i omgångar. Ca 1-2 min. De flyter upp när de är färdiga och kan lätt plockas upp med hålslev. Värm smör eller olivolja i en stekpanna och ge gnocchisarna lite färg på ytan. Servera med tomatsås och riven färsk parmesan.

Uppdaterat 5 maj:
Prova samma gnocchisar till carbonara med skeboskinka, färska äggulor, parmesan och svartpeppar. Suveränt gott!

I helgen forssade vi även på en ekologisk kyckling som jag grillade i klotgrillen. Sätt på locket och ha spjället bara aningen öppet. En hel fågel tar nästan en timme att grilla och då gäller det att den inte blir bränd under tiden. Jag hade stoppat in en massa örtkryddat smör med rivet citronskal iblandat under skinnet på fågeln. Det blev otroligt gott med härlig röksmak på hela fågeln.

Efter tips från J:s elev åkte vi dessutom på utflykt till Skebo kött. Vilket ställe! Vi köpte gudagoda fläskkotletter för grillen och en rökt skinka som var helt otrolig. De har även lammkött och olika lokaltillverkade korvar. Vi kommer definitivt att åka dit fler gånger!

Som avslutning kommer en bild på de ljuvliga rosablommande körsbärsträden i Hammarby sjöstad. Så här såg de ut innan helgen!

Dela med sig!

När man får YNNESTEN att åka på studieresa i jobbet, trots tider av kris, gäller det att visa hur mycket man uppskattar det.

Dels ville jag dela med mig av studieresans jobb-relaterade upplevelser till kollegorna. Det blev ett par uppesittarkvällar med översättande av tyska texter (med mycket möda och stort besvär), mailande för att kolla fakta, photo-shoppande och power-pointande.

Men studieresan var ju SÅ mycket mer än bara en massa studiebesök. Dofter, smaker, nya bekantskaper och en massa natur! För att ge kollegorna en liten skärva av totalupplevelsen passade jag på att ordna lite överraskningsservering - Altbier och currywurst (i egen tolkning).

Altbier finns på systembolaget och så här gjorde jag currywursten:

Currywurst i Sverige
Wurst från Liedl
Passerade tomater
Gula lökar
Tomatpuré
Grönsalsbuljong (pulver)
Sherry
Salt och peppar
Stark (orientalisk) och vanlig curry blandat

Hacka och fräs gul lök tills den mjuknar. Häll på passerade tomater, tomatpuré, buljongpulver, sherry. Koka minst en timme. Späd med vatten om det blir för tjockt. Mixa med stavmixer. Smaka av med curry, salt och peppar. Stek korven i bitar. Servera med såsen, extra curry över och surkål som tillbehör.

Snabbmat

Nu är det verkligen fullt upp. I lördags klarade J och jag, med gemensam ansträngning av en städdag, en båtmålning, ett fyraårskalas, ett fyrtiårskalas och ett femtiårskalas. Phu!

Igår strålade solen och jag jobbade hårt med vårfiffning på landet.

Som ni förstår blir det inte mycket tid för matlagning. Helgen har därför gått i korvens tecken.

Vi startade med mycket goda tyska korvar, de små ljusa fläskkorvarna som man med fördel kan köpa på Liedl. Mums med senap, sallad, pot-mos och sauerkraut! Drycken var förstås, med inspiration från Tysklandsresan, Altbier (finns på systembolaget, köp den, den är god!).På lördagen grillade vi korv på bostadsrättsföreningens städdag. Helt OK blandade kryddkorvar från Coop. Det gav energi åt att beskära päronträd och städa tvättstugan. På söndagen var jag tvungen att ta en snabbkorv på vägen hem från landet. Hot-bite från Shellmacken i Täby var inte den godaste korv jag ätit, lite för trist konsistens, men den var välbehövlig. Väl hemma blev det en hemlagad variant av den tyska currywursten.

Annars har jag ett annat snabbmatstips. Jag är inte förtjust i färdiga pastasåser, men Basilico från Barilla är ett undantag. Väldigt god med mustig tomatsmak och härliga toner av färsk basilika. Koka pasta, värm såsen, riv över parmesanost och maten är klar! Rätten kan med fördel ätas direkt ur kastrullen medan man fnattar runt och skruvar ihop trädgårdsmöbler, oljar däck, rensar tonnvis med ogräs, planterar fröer, räfsar bort fjolårslöv, beskär rosor och blandar runt i komposten.

Tyskland

Jag har varit på studieresa i Tyskland några dagar. I Ruhr-området närmare bestämt. Trots att man VET att det var länge sedan tänker i alla fall jag på Ruhr som grått, skitigt, industriigt med döda träd. Inget kunde vara mer fel. Städerna är mycket grönare än t ex Stockholm och landsbygden hur idyllisk som helst. Det rådde dessutom den finaste, grönaste, krispigaste försommar man kan tänka sig. Gräset var grönt, grönt och ALLT blommade; hägg och syren, blåregn, magnolia och kastanj.

Jag föll för traktens öl, Alt-bier. Det bryggs ofta lokalt, många restauranger har sitt eget bryggeri i källaren. Alt-bier är en mörk ölsort, smakrik utan att vara tung, inte särskilt besk och dessutom med rätt lite kolsyra i. Trevligt nog ofta serverat i 25 cl glas. Bra idé, man har alltid en fräsch kall öl och dricker inte onödigt mycket bara för att avsluta glaset.

Annars gillar tyskarna soppor och gris i alla former. En typisk förrätt kan vara en god klar buljong eller varför inte sparrissoppa serverad i en fin soppskål av lite speciell modell (vill ha!). Huvudrätten kan vara schnitzel eller varför inte ett jättefat med massor olika korvsorter, grisben både på längden och tvären och surkål till förstås. Jag vågade till och med smaka på det kokta fläskbenet. Under den dallriga äckliga svålen var köttet saftigt och gott, påminde lite om julskinka faktiskt. Annars är de tyska korvarna min favorit. Jag gillar särskilt de kryddiga, vita varianterna, men provade även specialiteten currywurst. Det var en rätt menlös korv, men den låg i en mycket god tomatsås, smaksatt med curry. Det fanns till och med ställen som serverade currywurst tillsammans med champagne.

Måste avsluta med en bild från Zollverin, en enorm f d kolgruva som bevarats som minnesmärke och utgör ett av världskulturarven. Hur stilig som helst, men den påminner också om att Ruhrs omvandling inte enbart varit positiv. Det blir en svår omställning för en region som är så beroende av stål- och kolindustrin när allt läggs ner.

En liten tvårätters

Igår kom några av mina arbetskompisar förbi på middag.

Till förrätt åt vi en vårfräsch grönärtsoppa, aningen sprudlande med hjälp av ett par dl mousserande vin. Som tillbehör till soppan åt vi små snittar med resterna av den rökta makrillen och ramslökscréme bestående av hackad ramslök som blandas med crème fraische och lite majonäs (enbart majonäs till S som är laktosintolerant).

Huvudrätten, inspirerad av en f d arbetskompis, D, var en härlig, mustig, rejält vinstinn köttgryta gjord på de fina köttbenen från bonden Bosse. Till grytan åt vi tagliatelle, en fräsch sallad och en klick vitlökscrème fraische. Jättestore, jättesnälle hunden Z blev inte bortglömd. Han fick köttrens att smaska i sig.

Grönärtsoppa
500 g frysta, fina ärtor
2 shalottenlökar
1 l vatten + kycklingfond
2 dl vispgrädde
2 dl mousserande vin
Salt och peppar
Färsk mynta

Skala och hacka lökarna. Fräs i smör. Häll på vatten och kycklingfond från flaska. Låt koka ca 20 minuter. Tillsätt grädde. Tillsätt ärtorna strax innan servering (de förlorar snabbt färg). Mixa slätt med mixerstav och krydda. Häll till sist i de moussernade vinet och låt allt bli varmt. Vid serveringen strösslar man över hackad mynta. Den här soppan blir faktiskt bra också utan grädde, om man vill ha den lightare eller om någon gäst inte tål mjölkprodukter.

Mustig köttgryta
2 kg oxköttben med kött på
Vatten
1 l rödvin
Grönsaksbuljongpulver
¼ rotselleri
3 morötter
20 smålökar
20 champinjoner
Ca 10 soltorkade tomater
Lagerblad
Salt och svartpeppar
Timjan

Bryn köttbenen i en långpanna i ugnen på 275 grader. De ska få rejäl färg utan att bli svarta. Rör om någon gång. Lägg köttbenen i en stor gryta, häll på kallt vatten så att det täcker. Lägg i lagerblad. Låt koka upp, ta bort skummet. Koka sedan i minst 3 timmar, gärna längre. Locket kan vara av i början och vartefter vätskeytan sjunker, fyll på med vin. Rotsaker, champinjoner och lökar bryns i panna. När köttet kokat klart ta upp och rensa bort benen. Lägg tillbaka köttet tillsammans med de brynta rotsakerna, champinjonerna, lökarna och de soltorkade tomaterna. Koka ca 25 minuter till. Smaka av med grönsaksbuljongpulver och kryddor. Red men lite idealmjöl utrört i vatten. Konsistensen ska bli lite simmig. Servera med nykokt pasta. Det är också gott med bacon i, men det paketet blev kvar i kylskåpet på landet…