fredag 22 maj 2009

Fröken Dill i försommaren


En sångtext får stå som programförklaring för fröken Dill just nu.

Vårfunderingar

Mörk och lång var vintern ibland,
lampan tänd hela dagen.
Hakan stöder jag tungt i min hand,
killar mig trött under kragen.
Jag drömmer att jag är på mitt land och hoppar i hö’t på logen.
Jag solar mig på badstrandens sand och strövar omkring i skogen.

Vårens vindar lockar och drar
genom klassrumets fönster.
Runt i luften solkatter far,
fastnar som dammiga mönster.
I stan är rök och asfalt och hus som kväver allt liv på marken.
Jag längtar efter grönska och ljus och lukten från kådan i barken.

Bara tår och fransiga jeans,
skjortan fladdrar för vinden.
Luffa vill jag så länge jag finns
smutsig och solbränd om kinden.
På fälten bönder plöjer och sår.
Det växer och gror i jorden,
och skörden bärgas år efter år, så männskor får mat på borden.

(G Swedrup)

3 kommentarer:

Anna sa...

Vilken fin dikt! :-) //Anna

Fröken Dill sa...

Visst är den fin (om än lite 70-talig)! Den fanns alltid med i skolkörens skolavslutnings-repertoar tillsammans med Den blomstertid, I denna ljuva sommartid och Idas sommarvisa...
Visst är det i rättvisans namn bra att skolavslutningar i kyrkan numera är utrotlningshotade, men det var helt underbart med en hel vacker kyrka doftande av tusentals syrener och sång så att taket lyfte!
Minns Dillen

Anna sa...

Jo ja i och för sig ;)
Ja det var verkligen en speciell känsla med skolavslutningar i kyrkan och det var väl alltid fint väder också? ;). //Anna