fredag 14 maj 2010

Oväntat gott med rabarber


Till skillnad från de flesta är jag ingen stor fantast av crème brulée, pannacotta och dylika gräddpuddingar. Faktum är att jag försöker undvika dem. Döm min förvåning när efterätten på en kundlunch, vanilbrulée med signatur Stefan Eriksson (årets kock 2005) smakade helt gudomligt. Jag tror det var kombinationen med den syrliga rabarbern som gjorde efterätten så god. Eftersom bra idéer i matvärlden är till för att användas gjorde jag min egen variant som efterätt till vårbufféen. Säkert finns enklare sätt att göra denna efterätt, men genom att laga brulée, rabarberkompott och smul var för sig kan man inte misslyckas.

Vaniljbrulée med bakad rabarber
1 vaniljstång
4 dl vispgrädde
1 dl mjölk
1 dl strösocker
6 äggulor

3-4 rabarberstänger
1 dl socker

2 dl vetemjöl
75 g smör
2 msk hackad, skållad mandel
1 msk socker

Dela vaniljstängerna och skrapa ur fröna. Lägg stänger och frön i mjölken och grädden och värm på spisen. Låt stå några minuter så att gräddmjölken tar smak. Ta upp stängerna. Vispa i äggulor och socker. Häll upp i glas. Ställ glasen i kokvarmt vattenbad och tillaga 1,5 timme i 90 graders ugn. Låt svalna.

Skala rabarbern om den är grov. Skär i bitar och koka mjuka tillsammans med sockret.

Gör en smuldeg av mjöl, smör, mandel och socker. Bred ut i ett tunnt smullager på ett ark aluminiumfolie och baka i 200 grades ugn tills den får lagom färg, ca 10-15 minuter.

Håll rabarberkompotten i ett lager ovanpå bruléen, toppa med smul. Jag hittade ett litet rabarberblad att dekorera med.

4 kommentarer:

Mikkan sa...

Brulée är en favorit hos mig, detta verkade vara en extra fin, en! :)

Åsa sa...

där ser man. trodde jag var ensam om det - att inte vara särskilt förtjust i bruléer, pannacotta mm, förutom gammal hederlig chokladpudding som inte är helt fel :-)

Fröken Dill sa...

Mikkan; om JAG gillade den så var den god!
Åsa; det är nästan inte politiskt korrekt att inte gilla "gräddpuddingar". Jag minns när en nybliven pojkväns mamma skulle skämma bort mig med en jätteportion hemlagad crème caramel. Tuggorna växte i munnen och jag var helt enkelt tvungen att erkänna att just detta inte var efterätten för mig. Hon blev jätteledsen och det kändes tråkigt... Det var säkert en helt fantastisk crème caramel, om man gillar sådana...
Minns fröken Dill

Budda sa...

Detta lät gott, blir till att prova denna imorgon redan. Tack för idén