Ett riktigt gott vin kräver sin kycklingrätt

Mobiltelefonkameror är så himla bra. Plötsligt upptäcker man att man faktiskt fotade flaskan till det goda vinet som dracks till kalkonmiddagen hemma hos vänner häromveckan. Smart, jag är notoriskt glömsk när det gäller vinsorter! Trots att vinet, Pinot noiren Sonoma Hills, var medelfylligt hade det ändå härlig, speciell smak. Extra kul att det var ett vin från Kalifornien. Jag har annars helt snöat in på italienska och spanska rödviner. Inget fel i det, men det är kul med variation.

När jag googlade på vinet hittade jag dessutom ett DN-recept perfekt anpassat för vinet - "Kycklingfilé med pumpa, morötter och kycklingsky".

Ett ganska tidskrävande recept som passade bra att laga i fredags när både J och jag kom tidigare hem från jobbet.

Det var kul att laga en lite mer krävande, finstämd rätt.

Korianderfrö var en perfekt krydda till kycklingbröst, lätt citrussmakande med en härlig varm orientalisk baston.

Morötter på två sätt kändes lyxigt, arbetat och spännande. Själv hade jag aldrig kommit på idén att strössla över lite knaper av rostade pumpafrön och "chips" av kycklingskinn.

Pumpacrèmen var bland de godaste jag ätit baserat på den råvaran. Jag hade nästan givit upp om pumpa, men detta gav mersmak.

Det som överhuvudtaget var kul med rätten vara att så mycket av dess framgång låg i detaljerna och balanseringen/avsmakningen. Pumpacrèmen var ett bra exempel på en delrätt som verkligen behövde smakbalanseras. Det behövdes verkligen exakt rätt mängd salt och framförallt pressad citron för att möta pumpans sötma och smetanans runda, gräddiga lätta syra.

Ekologisk kyckling är verkligen mycket dyrare än konventionell. Men smaken är så mycket godare och vad gäller djuretiska värden så kan ni tänka er själva...

Eftersom vi bara är två personer blev det kycklingbuljong över. Inte alls fel att ha i frysen. Låren och en hel del kött från den fina kycklingen styckades också bort och kan användas till annat. Kan bli upp emot åtta portioner som baseras på en och samma fågel!


Kycklingfilé med pumpacrème, morötter på två sätt och kycklingsky, 2 port

1 ekologisk kyckling (av vilken man använder bröst, skinn och skrov)

sås:
1 morot
1 gul lök
1/2 purjolök, det gröna
3 persiljestjälkar
1 schalottenlök, finhackad
1 dl vitt vin
sherryvinäger

morötter på två sätt:
5 morötter
1 kvist färsk timjan
1/2 dl kycklingskinn från kycklingen
50 g pumpakärnor, rostade i en torr stekpanna
saft från 1/2 apelsin
1 msk ättika
1/2 msk råsocker
färsk persilja, hackad

pumpacrème:
200 g pumpa
2 vitlöksklyftor
2 msk smetana
några tsk pressad citron

kycklingfilé:
filéerna från kycklingen ovan
1/2 msk korianderfrö
1 vitlöksklyfta, skalad och krossad

smakneutral olja och smör till stekning
salt och svartpeppar

Sätt ugnen på 185 grader. Stycka ur kycklingbrösten. Ta hand om ca 1/2 dl av kycklingskinnet för två portioner. Stycka även bort låren. De sparas till någon annan god rätt. Vi styckade också bort en hel del annat kött från skrovet eftersom det känns lite slösigt att koka ett skrov med en massa fint kött på. Det småskurna putsköttet fungerar fint att hacka till färs, eller woka t ex.

Lägg skrov och vingar i en ugnsform med bakplåtspapper. Skär morot, lök och purjo i bitar och lägg i samma form. Rosta i ugnen cirka en timme tills allt får fin färg.

Lägg rostat skrov och grönsaker i en stor kastrull och täck med vatten. Tillsätt persiljestjälkar och koka upp. Låt skjuda en timme. Sila bort skrov och grönsaker. Koka ihop buljongen till ca en tredjedel.

Fräs schalottenlök i smör i en kastrull. Slå på vinet och reducera till en fjärdedel. Häll över buljongen och koka ihop tills såsen tjocknar något. Innan servering, smaka av med salt och vinäger.

Strimla kycklingskinnet. Häll olja i en kastrull. Stek skinnet på medelvärme tills det blir krispigt. Rör om hela tiden. Sila bort fettet från kycklingskinnet, lägg att rinna av på hushållspapper. Salta.

Koka en lag på apelsinsaft, ättika och råsocker. Hyvla en morot tunt (typ 1,3 mm) på köksmandolin, lägg i en skål och slå över den varma lagen.

Dela återstående morötter i kvartar på längden. Värm olja i en panna och stek morötterna tills de får färg. Tillsätt en klick smör och en kvist timjan. Sänk värmen, sätt på ett lock på glänt och låt morötterna mjukna långsamt.

Sätt ugnen på 200 grader. Halvera pumpan och lägg den i en form med lite olja och vitlöksklyftor. Rosta med snittytor nedåt i 45 minuter tills pumpaköttet känns mjukt och vitlöken rostad.

Mixa vitlök och pumpakött till en slät puré med smetana. Smaka av med salt och citronsaft.

Sätt ugnen på 125 grader. Rosta korianderfrön i torr panna. Stöt i mortel. Krydda kycklingfiléerna med korianderfrö och salt.

Hetta upp en stekpanna med olja. Stek kycklingen till fin färg med skinnet nedåt. Vänd och lägg i en klick smör och en krossad vitlöksklyfta. Låt smöret smälta och ös filéerna.

Lägg i en ugnsfast form, slå över smör och skyn från pannan och baka klart i ugn tills innertemperaturen är 68 grader, eller ca 10 minuter. Låt dem vila medan tillbehören värms och smakas av.

Vid servering - blanda pumpakärnor och kycklingskinn och strössla över de stekta morötterna. Slunga de picklade morötterna i finhackad persilja.

Champagneprovning

Vi har en leverantör som varje vår ordnar champagneprovning för sina kunder. Ett mycket uppskattat initiativ! Perfekt att prova ut en favoritchampagne inför sommarens festsäsong. Särskilt i år när J fyller jämnt var jag extra sugen på att hitta en riktigt bra lyxbubbel.

Tre olika champagner som finns att köpa på systembolaget provades under sommelieren Johan Blanches guidning.

Jag älskar champagne och tyckte såklart att alla var goda, men också helt olika i stilen.

Dryckerna som provades var:

• O´de Mailly Grand Cru 2008, 499 kr
• Vve Fourny & Fils Blanc de Blancs Brut Premier Cru, 269 kr
• Tsarine Brut Rosé, 329 kr

Den första var en riktig lyxchampagne för nästan 500 kronor flaskan. Champagnen innehöll en blandning av 75% pinot noir-druva och 25% chardonnay. Smaken var rätt speciell med inslag av röda bär, äpplen, krutrök och apelsin. Jag gillade drycken, men det är inte riktigt min absoluta favoritstil på champagne. I min värld smakade den inte riktigt som champagne, utan som något annat väldigt fint lagrat vin, fast med bubblor förstås.

Vve Fourny & Fils Blanc de Blancs Brut Premier Cru låg däremot närmre mitt ideal. En blanc de Blancs innehåller ju 100% chardonnaydruva och denna var härligt knastertorr, lyxig och fräsch. Frisk och syrlig med karaktär av citrus, mint och kalk beskrivs den om. Jag tror att vi kommer köpa några flaskor av denna till J:s stora dag. Alla champagner är dyra, men den här tillhör faktiskt en av de billigaste.

Den tredje champagnen var rosa och flaskan var så ful att jag aldrig skulle komma på tanken att köpa den. Synd, för drycken var faktiskt väldigt god. Inte alls så sliskig som jag föreställt mig. Doft av blodapelsin, kex, jordgubbssaft och vingummin. Skulle tydligen vara perfekt till picknicken med kyckling.

Tack snälla leverantören som bjöd oss på den fina provningen!

Ömsom vin, ömsom grönkålsjuice

Vin är kul!

Jag och några kollegor på jobbet har kommit med i en vinklubb. Vi är katter bland hermelinerna i detta sammanhang. De flesta i klubben är kostym- och dräktklädda personer som är extremt vinkunniga, verkligt stadda vid kassa och försedda med välfyllda vinkällare. Diskussionerna i sällskapet rör sig oftast om den senaste resan till något vindistrikt i Frankrike som man aldrig har hört talas om och själv inte ens skulle kunna uttala namnet på. Jag och kollegorna är ju mer glada amatörer som gillar vin.

Upplägget är i vilket fall helt fantastiskt. I eget tempo får man prova sig igenom ganska många viner och sedan är det valfritt om man vill beställa. Vinerna kommer då i lådor om 6 eller 12 flaskor. Och det är klart man vill beställa när man på detta utmärkta vis sållat fram sina favoriter! Jag och kollegorna brukar dela på några lådor och vi är oftast rörande överens om vilka viner som är godast.

Efter gårdagens provning beställde vi två röda viner, en favorit som vi tidigare varit mycket nöjda med, Chateau Cascadais Corbières 2009 och sedan en låda av lyxiga Cuilleron Crozes-Hermitage Les Deux Terrasses 2012. Spännande!

Annars kämpar jag för att bli av med de sista resterna av min dunderförkylning. Vindrickning är kanske inte riktigt att rekommendera, men i morse började jag i alla fall dagen med ett glas nyttig grönkålsjuice på den soliga balkongen. Ett enkelt recept - mixa en apelsin med två hackade grönkålsblad med bladnerven bortskuren, en rejäl bit färsk ingefära och lite vatten.

Ömsom vatten, ömsom VIN!

Varför skriver jag så sällan om vin? Jag älskar vin, men nu var det länge sedan jag drack något som stack ut och var speciellt.

Och så plötsligt, plötsligt springer jag på VINET igen! DET vinet, eller inte just det vinet, men DEN SMAKEN.

Under en rolig del av studietiden hade jag en kompis som bodde vid Kungsholmstorg. Vi hängde därför ofta på Mamas & Tapas på Sheelegatan. Relativt billiga smårätter passade perfekt för en tunn studentplånbok! Det var rustikt, mörkt, mysigt, stimmigt och nästan alltid fullsatt, men vi hade ju för det mesta möjligheten att kunna komma lite tidigare än kontorsnissarna så vi fick oftast plats. Och att senare kunna knöka in en kompis eller två brukade gå bra.

Husets vin på den tiden, var Montecillo, som då var en riktigt, riktigt bra rioja. Av nostalgiska skäl fortsatte jag att köpa Montecillo på Systembolaget i flera år sedan, men den har verkligen inte varit något att hurra för på länge om jag ska vara uppriktig. Jag har provat några andra riojor, men inte riktigt fastnat för någon.

En sort som jag definitivt aldrig skulle kommit på tanken att köpa var Faustino I Gran Reserva. En så ohyggligt ful flaska (läs Anders beskrivning här) och så det där kitschiga otäcka, irriterande omiljövänliga metallnätet på. Vedervärdigt!

Tro mig, den är ÄNNU fulare i verkligheten

Men efter att ha läst lite rekommendationer gjorde jag tillslut ett undantag. Smög in på bolaget i, tack och lov, otrendiga Rimbo, och försökte obemärkt handla ett exemplar dolt mellan mer snyggdesignade burkar öl till J och min favorit bland äppelmuster, den på Cox Orange. Hem till stugan och hällde upp, med vissa förväntningar, vilket alltid brukar leda till att man blir besviken. Och så var det, genast vid första klunken, som att bli förflyttad i tiden. Denna rioja smakade precis som minnet av den svunna Montecillo och med den alla härligt stimmiga krogkvällar! Precis den där rätta smaken av "ny regnrock" som jag ofta letar efter hos rödvin. Rioja må vara hopplöst ute, men jag älskar den smaken!

Vis av erfarenhet handlade J och jag ytterligare en flaska nu i veckan och fixade tapasmiddag. Helt otroligt vad snabbt och lätt det är att fixa tapas! Vi köpte stark spansk salami och fin serranoskinka samt melon. Några olika oliver fick också följa med och en hård spansk getost. En riktigt bra tapenade, med smak av hemlagat fanns färdig på dyr-Ica. J hittade några kvarglömda Padrone-chilisar i kylen (bara en sån sak..). Han stekte dem i olivolja med salt och vitlök. Samma behandling fick skogschampinjoner och de överströsslades sedan med hackad persilja. Jag kokade het tomatsås och fluffvispade egen majonnäs till aioli. Småpotatisar oljades, saltades och bakades i ugnen. Tomater skars till tomatsallad med hackad lök och vitlök.

Vi hade ett berg av tapasmat, men trots det gick nästan allt åt. Finns det något bättre än att avnjuta gott vin, plocka precis den tapasbit man är sugen på och småprata med sin J, som lockats ut till stugan sådär mitt i veckan?

Choklad och rödvin???

Ni vet väl att Carl von Linné gav kakaon det latinska namnet Théobrama - gudaspis!

Häromveckan var J och jag på choklad- och vinprovning.

Innan vi gick dit tänkte jag att det måste vara söta viner/starkviner som provas till choklad, men det intressanta var att det visade sig vara "vanliga" röda viner, om än speciellt utvalda och dessutom av olika karaktär, från lättare till tyngre. Om någon hade sagt till mig innan provningen att sådana röda viner kan vara en stor, stor upplevelse i kombination med choklad hade jag nog inte trott att det var sant.

Provningen började med en introduktion om hur choklad framställs. Galet mycket jobb bakom choklad, jag tänker hädanefter äta den med andakt!...och välja sådan som är producerad med vettiga arbetsvillkor för alla som jobbar med att få fram den... Vi fick testa kakaonibs, d v s kakaobönor i små bitar och kakaosmör, som förresten dessutom är en utmärkt hudvårsprodukt t ex för torra händer eller fötter.

Vi provade tre olika sorters fin choklad från Blanxart. De kom från Ghana, Kongo och Peru. Kakaohalten låg runt 70%. Tidigare har jag lärt mig att det verkligen inte bara är hög kakaohalt som gör fin choklad, men det kan nog stämma att de som är godast att äta som mörk choklad ligger på ungefär denna procenthalt.

Om jag vore lite mer insatt i finchokladens härliga värld skulle jag kunna beskriva hur de olika sorterna skilde sig åt, men eftersom jag är en glad novis nöjer jag mig med att säga att alla sorter var fantastiskt goda.

Men detta att kombinera chokladen med de röda vinerna - genialiskt! Vinet smakade inte, som väntat, surare eller bittrare av kombinationen, det blev bara en större och intensivare smakupplevelse, både av vinet men framförallt av chokladen vars smak på ett smått magiskt sätt förvandlades och fördjupades till något ÄNNU godare. Häftigt!

Provningen avslutades med att vi också fick testa några olika smaksatta choklader och sedan en som var tillverkad av vad som brukar kallas "världens godaste kakaoböna" criollo. Mmmm - fantastiskt god choklad.

Jag kommer definitivt att experimentera med finchoklad i kombination med vin framöver.

Här är vinerna som vi testade till chokladen:

Och till sist, men inte minst, STORT TACK till J:s elever som fixat denna upplevelse för oss när J skulle börja plugga!

Lyx som i Paris på 1920-talet

I måndags var bokklubbstjejerna på middag hemma hos mig. Jag måste erkänna på att jag varit dåligt på att dra mitt strå till stacken och fixa bokklubbsmiddag. Det GÅR att äta middag nio personer hemma hos mig, men det kräver mycket förberedelser, inlån av t ex stolar och det blir rätt trångt. Någon mysig soffgrupp där alla får plats att sitta och prata bok i lugn och ro ryms helt enkelt inte i mitt lilla vardagsrum.

Men boken vi läste den här gången; "Åren i Paris" av Paula McLain gav mig idéer. Romanen, som handlar om Earnest Hemingways första fru, Hadley Richardson, utspelar sig delvis i 1920-talets Paris. Miljöerna på caféer och krogar är fantastiskt beskrivna. Denna blandning av kultur, lyx och förfall kändes som något som skulle kunna användas som tema för middagen i just min lägenhet. När man bjuder lite för sällan i ett sällskap där värdinneskapet går runt då SKA man bjuda ordentligt! Dessutom är jag så himla glad för J:s och mitt lägenhetsköp att det kändes som rätt tid att fira.

Efter lite avhopp blev vi till slut fem som träffades + J som kom hem lite senare. I skenet av fladdrande kandelabrar, med musette-musik, jazz och charleston i  högtalarna frossade vi inledningsvis på champagne, ostron, sniglar, gratinerade kammusslor och crème ninon med löjrom. Platsen var ett av Paris tjusigare caféer, eller OK om man ska vara kinkig, mitt lilla kök med ärvd, stärkt, manglad linneduk på bordet, en jättebukett rosor och maten på nyputsade nysilverfat. Till varmrätten var det dags att gå in i Bistron, mitt vardagsrum med kaminen tänd, ljuskrona i taket och rödvitrutig duk på bordet. Varmrätten var bouillabaisse med rouille och till dessert frossade vi på chokladmousse.


Jag är, som ni vet, SVÅR på ostron. Så vackra och så goda! Inga krångliga tillbehör, bara citronklyftor. Lite jobbiga att öppna är de fina molluskerna, men med lite våld gick det bra att knäcka upp ett dussin. Trots att jag varit tvungen att köpa dem redan på lördagen i Hötorgshallen var kvaliteten ypperlig. Inte ett enda behövde slängas.

Sniglar hade jag köpt färdiga, frysta med vitlökssmör, på Picard, den franska frysmatskedjan. Bara att värma i ugnen. Det var mycket godare än jag förväntat mig. Kan faktiskt inte minnas att jag ätit sniglar tidigare. I alla fall inte på väldigt länge. Ett givet val för fredagsmyset framöver!

Gratinerade kammusslor är en annan gudagod lyxrätt som finns på Picard. Varianten med sancerrevin är så god att man får tårar i ögonen. Som en bonus får man fina skal att behålla.

En annan produkt inköpt på Picard, petit pois, små ärtor, var däremot en stor besvikelse. Köp istället "små fina ärtor" från Findus eller ärtor av sorten "Märta" på Coop eller liknande. De smakar mer, är sötare och behåller den gröna färgen bättre i en Crème Ninon. En riktigt bra mixer underlättar också när man ska laga grönsärtsoppa. Min gamla höll inte riktigt måttet. Däremot blev det fint att servera  den kalla soppan med en klick löjrom i små uddaglas, typ likörglas, fyndade på olika loppisar.

Vad gäller champagne hade vi två sorter och jag kunde, precis som tidigare, konstatera att Deutz ÄR en otroligt bra sort. Mitt försök att bygga en sån där häftig pyramid av champagneglas i coupemodell och bara fylla på i toppglaset, ni vet som på bio, föll tyvärr inte väl ut. Testa inte hemma om ni inte vill ha väldigt mycket utspilld champagne!

Boullabaisse med rouille har jag lagat tidigare här på bloggen. Skillnaden denna gång var lyxiga havskräftor i soppan och att jag köpt riktigt fin fiskbuljong på Östermalmshallen. Skaldjursbuljong hade jag hemkokt i frysen efter någon av sensommarens skaldjursfrossor. Egentligen skulle det varit färska räkor i soppan. Lite svårt på en måndag... Jag hittade ett paket på Hemköp, men var faktiskt lite tveksam. När västkusttjejen J öppnade paketet och sniffade skeptiskt förstod vi alla att det var komposten som gällde. Skärpning Hemköp, skämda skaldjur är INTE OK! Nu gjorde det inte så mycket; blåmusslor, havskräftor, lax och torsk räckte mer än väl i soppan.

Chokladmousse måste vara den absolut godaste desserten. Särskilt om man använder riktigt fin mörk choklad och spetsar med apelsinlikör. Jag hittade Lisas supertips på hur man undviker att smeten till moussen ska spricka. Det fungerade hur bra som helst. Mousseglasen toppades med hemodlade physalisbär.


Nu till boken.
Kategorin påminner lite om "Blonde", Joyce Carol Oats bok om Marilyn Monroe, på det sättet att en författare skriver om en känd person som om hon varit henne. Historiska riktiga händelser blandas med vad som måste vara ren fiction eftersom författaren omöjligen kan veta vad som sades, hur huvudpersonen kände o s v.

Huvudpersonen i McLains bok är Hadley Richardson, Earnest Hemingways första fru. Efter att ha levt en skuggtillvaro där hon tagit hand om en sjuklig och dominerande mamma i många år träffar Hadley den ganska mycket yngre Ernest och tycke uppstår. Paret gifter sig och bestämmer sig för att flytta till Paris.

Väl på plats i Paris, som måste varit fantastiskt på det optimistiskt, glittrande 1920-talet träffar Earnest och Hadley hela den kända kultureliten; Gertrude Stein, Alice B Toklas, Picasso, Miro, Ezra Pound, James Joyce o s v. Ett liv i sus och dus, champagnen flödar, men också (relativ) fattigdom och liv i en sliten, nergången lägenhet. Earnest jobbar. Han skriver och skriver och ibland far han iväg på månadslånga strapatsfyllda reportageresor. Hadley stannar hemma i Parislägenheten och lider och längtar.

En pojke, Bumby, föds och beskrivs som älskad, men lämnas alltsom oftast bort för att tas om hand av en grannfru som ständigt verkar finnas där som en gratis tjänsteande.

Man far till Alperna för stärkande skidåkning, man far till tjurrusningen i Pamplona där det dricks alkohol som aldrig förr.

Hadley får allt svårare i sitt äktenskap. Ernest gör sig osams med allt och alla och är dessutom inte trogen. När den lockande, rika skönheten Pauline dyker upp, först som vän till både Hadley och Ernest, men efter hand allt mer uppenbart Earnest älskarinna, blir förhållandet ohållbart. Pauline blir också Hemingways andra fru.

Jag tycker att boken var både spännande och intressant. Den är inte alls lika poetiskt skriven som Joyce Carol Oates "Blonde", men man blir verkligen intresserad av 1920-talet och gripen av Hadleys öde. I en epilog berättar hon att det senare i livet gått bra för henne. Hon flyttar tillbaka till USA och gifter sig med en lugn, trygg man vars kynne bättre passar hennes eget. Kanske är Earnest och Hadley för olika som personligheter för att förhållandet ska vara möjligt i längden. Kanske är det Earnests rastlöshet och alkoholism som gör ALLA hans förhållanden omöjliga i längden. Han skiljer sig och gifter sig flera gånger i livet och håller sig med otaliga älskarinnor.

En viss frigjordhet för kvinnor verkar ha börjat göra intåg i 1920-talets Paris. Kjolarna har blivit kortare, kvinnorna har blivit självständigare när männen varit borta under kriget, även kvinnor kan nu kan sitta på caféer och röka och dricka, men det är ändå männens värld. DE jobbar, DE är konstnärer, DE räknas! Att Hadley skulle jobba är knappast att tänka på. Kvinnor i hennes samhällsklass gör helt enkelt inte det. Det planeras för en pianokonsert som ska hållas av den musikaliskt begåvade Hadley, men självförtroendet sviker.

Barn är visserligen också något som ytterligare binder kvinnorna, men egentligen nästan mindre än idag eftersom det verkar helt självklart att det ständigt finns billig eller gratis barnpassning. Det verkar också helt socialt accepterat att låta denna ta över ansvaret för barnen när man vill sitta på caféer på kvällarna eller resa iväg veckovis. En annan sorglig sak är att det låter som om Hadleys och Earnests son Bumby överhuvudtaget knappast kommer att träffa sin pappa efter skilsmässan.

Det här var lite blandade tankar om boken som dessutom fick mig intresserad av att läsa något mer av Hemingway än "Den gamle och havet" som vi läste i skolan för länge sedan.


Sammantaget var det en väldigt lyckad kväll och nu är min lilla lägenhet ordentligt avfirad i bokklubbstjejkretsen i alla fall!

Fredagsvin

Finns det något godare än fredagsvin? Att få komma hem efter en lång arbetsvecka och verkligen ha förtjänat sitt fredagsvin!

Igår drack vi enkla, men mycket prisvärda "streckvinet", Monterosso. Jag antar att alla stora vinkännare ryser, men detta är faktiskt något av en vardagsfavorit både här hemma och hos mina föräldrar.

Gårdagens vin dracks i sällskap med M, B och E. J hade köpt korvar från Tailors & Jones, Lincolnshire Pork och South African Boerwoers. Till våra goda korvar åt vi hemlagat potatis- och palsternacksmos, surkål, bostongurka, grönsallad och en sallad på rotselleri. Äntligen fick jag testa Liss-Ellas prisbelönta senap, och den var verkligen så god som alla påstår.

E, som inte äter kött fick vegetariska Tzai-spett, jordnötssås, falafel och vinbladsdolmar. En salig blandning, kan tyckas, men J och jag hade båda, ovetandes om varandra, handlat vegetariskt.

Kort sagt, en mycket trevlig fredagskväll och nu hoppas vi dessutom att B som är en fantastisk snickare ska komma och sätta sågen i väggen här hemma. Känn dig inte stressad, B, jag vet att du är populär.

Virtuell vinprovning

Imorgon ska jag delta i min första virtuella vinprovning! Anders Öhman ordnar och det är hans fina bild jag lånat. Vinerna är såklart riktiga och det ska bli så spännande. Delta du också vetja!

Ikväll blir det kortblogg för jag befinner mig på konferens och ska just bege mig till en lyxig trerätters herrgårdsmiddag. Stackars mig!

-

Uppdatering till mig själv om herrgårdsmiddagen:

Ceviche med pilgrimsmusslor och tonfisk, lime och mango - ett otroligt krispigt och fräscht rieslingvin till

Ankbröst stekt med fettkappan kvar, jordärtskockstillbehör och potatiskaka - kolla med kollegorna om röda vinet

Crème brulé med mjölkchokladsmak, nötkrisp och bärsallad

-

Uppdatering 2010-03-26. Vilken fantastiskt schitzofren upplevelse! Några av oss kunde bara se delar av twitterinläggen för vinprovningen och fick gissa resten. Ändå måste jag säga att detta gav mersmak. Jag hade inte tråkigt en sekund! Tänk, när vi om många, många år blir gamla och skröpliga och kanske får svårt att ta oss ut, vad gör det, vi kommer att kunna umgås ändå!!! Och (om vi blir lite bättre på engelska) kommer vi att kunna umgås och mat/vinnörda oss med nästan alla i hela världen. Tanken svindlar!

”Ha det mysigt” och fredagsvin

När jag växte upp var fredags- och lördagskvällar ofta vikta åt något som kallades att ”ha det mysigt”. Det gick ut på att man tände levande ljus, kanske en brasa i öppna spisen och dukade upp plockmat på vardagsrumsbordet. Systern och jag fick dela på en 33 cl läsk, t ex Trocadero eller någon variant med passionsfruktsmak. Basen i plockmaten var ”småsmörgåsar”, kvartade formbrödsskivor med olika goda pålägg. Chips, oliver, mammas hemrostade salta kikärtor, ostkuber, bitar av gurka eller salami var annat som kunde finnas bland plockmaten.

J och jag testade det gamla konceptet igår. Fast nu i mer vuxen tappning med läsken utbytt mot fredagsvin. Visst kan man dricka gott vin andra dagar i veckan, men fredagsvinet är det absolut bästa, för det har man verkligen förtjänat. Jag valde Penfolds Bin 2. Egentligen är det inte alls ett vin som passar till lite lättare plockmat, men om man som jag älskar mulliga rödviner med mycket smak och nästan Chateauneuf-du- Pape-karaktär då ska man absolut välja detta goda vin!

Pålägg på våra småsmörgåsar var kyckling med currymajonäs, räkor med chipotlemajonäs och blåmögelost med päron och valnöt. J snabbstekte en biff så att den blev härligt rosa inuti och skivade ner den i en thai-inspirerad derssing med chili och koriander. Jag skar murkelpaté i kuber, satte på tandpetare med bitar av cornichoner. Dessa dippades i cumberlandsås. Vi var mycket nöjda med vårt fredagsmys!

Från Valpolicella till Amarone

Vin är toppen! Jag kan nog säga att jag har ett rätt stort vinintresse och har till och med gått ett par olika vinkurser. Där lärde jag mig en hel del teoretiskt och fick väl också en viss koll smakmässigt, men är inte i närheten av att kunna gissa rätt druva eller region vid en total blindprovning. Därmot vet jag rätt väl vilka viner jag föredrar, även om det också beror på vad som ska ätas till såklart.

I veckan var jag på en vinprovning som hette ”Från Valpolicella till Amarone”. Temat var röda viner från Veneto i Italien.

Vår guide, Marcus Dahlin från Systembolaget, berättade om Italiens väg från producent av rätt mediokra viner till en rejäl kvalitetssatsning, vilket har ökat italienska viners populäritet mycket.

Venetodistriktet är Italiens tredje största vinregion. Här tillverkas årligen lika mycket vin som i hela Sydafrika.

Vanliga druvor i Veneto är Corvina, men också Rondinella och Molinara . Viss inblandning av Cabernet sauvignon eller San Giovese i vinerna är vanligt. Den förra bidrar med ton av svarta vinbär och strävhet, den senare med strävhet, syra och mörk färg. Corvina känner jag väl till eftersom vi ofta brukar köpa vinet Corvina Veronese. Just detta vin är tydligen mycket populärt just i Stockholmstrakten.

Venetiens röda viner är bardolino och valpolicella. Amarone, omåttligt populärt i Sverige är faktiskt inte alls lika stort i Italien. Amarone görs helt eller delvis på torkade druvor som ibland är angripna av ädelröta. Förr torkde vinmakarna druvorna på luftade vindar, men numera sker torkningen oftast i moderna torkanläggningar. Ripasso, ”lätt-amarone” är valpolicellaviner som fått jäsa en andra gång tillsammans med jäsresterna från amarone-tillverkning. Ricioto är ett rött, sötare vin från trakten som liksom amarone görs på torkade druvor.

Provningen gick från lättare till tyngre viner.

Masi Valpolicella
Valpolicellavinerna är traditionellt enkla, lätta, röda viner. Masi Valpolicella beskrivs som ”ungt och fräscht med liten körsbärsartad frukt”. Detta var väl inte det mest spännande vin jag provat, men jag kan tänka mig att det passar bra till ljust kött, pizza eller pastarätter. Flaskan är stilren och snygg.

Monti Garbi Ripasso
Det här vinet har härliga toner av fat, choklad och rostat kaffe i doft och smak. Mulligt och helt i min smak. Detta vin kommer jag definitivt att köpa igen! Jag tror att det kommer att vara toppen till de flesta kötträtter.

Amarone della Valpolicella från Luigi Righetti
Amarone är alltid amarone. 168 kronor är dessutom förhållandevis billigt (för att vara en amarone). Den här har också mer strävhet jämfört med de flesta andra amaroneviner vilket gör den mer lämpad att dricka till mat. Kraftfulla kötträtter eller lagrade hårdostar tror jag på till detta goda vin.

Amarone della Valpolicella Classico
Provningens “lyxvin” för 379 kronor, är inget jag kommer att köpa igen. Mycket smak, nästan lite ton av grappa. En sådan här extrem amarone är svår att kombinera med mat, men skulle kunna passa till salta, lagrade hårdostar typ parmesan eller peccorino.

Domìni Veneti Recioto della Valpolicella Classsico
Själv har jag lite svårt för söta viner, men det var ändå spännande att få prova en recioto och denna kan säkert göra sig bra till osten som omväxling till portvinet.

Bokcirkelmeny från Rumänien

I torsdags var det dags för bokcirkeln att träffas och prata om boken ”Hjärtdjur” av nobelpristagaren Hertha Müller. Jag stod för mat och dryck, men hemma hos mig får inte 11 personer plats att sitta bekvämt så vi träffades istället på K:s kontor som ligger i urmysiga lokaler i Gamla stan. På kontoret fanns en liten micro och två kokplattor vilket innebar att maten måste vara sådan att den kunde värmas med hjälp av dessa.

Boken ”Hjärtdjur” som handlar om några vänner i Ceausescus Rumänien inspirerar inte direkt till matlagning. Ät- och drickbara saker som förekommer i boken är mest slakteriavfall, omogna plommon och öl.

Jag ville ändå ha någon koppling mellan maten och boken. Rumänsk mat lät svårt, men spännande. Efter ett tips från signaturen ”agnetasch” på matforum.nu fastnade jag för en lammgryta, Tocana. Jag har länge velat långlaga lamm och detta var ett utmärkt tillfälle. Jag hade helst velat använda fina lammläggar, men eftersom de var svåra att få tag på blev det istället lammbog med ben. Jag lagade ungefär enligt receptet, men de färska tomaterna fick sällskap av Muttis krossade. Min gryta fick mer smak av de brytna och långkokade lammbenen. En vitlöksklyfta hamnade också i grytan och crème fraichen som skulle blandas i serverade jag vid sidan om istället.

Lammgrytan fick sällskap av polentabröd med fetaoströra (extra fin fetaost rörd med crème fraiche). Jag serverade också lite goda oliver, syltlökar och smågurkor till maten. Kanske inte så rumänskt, men jag tyckte det kunda passa. En stor sallad fanns också.

Trots att Rumänien tydligen är en ganska stor vinproducent fanns tyvärr inga lämpliga rumänska viner på systemet så vi drack två röda italienare, Velletri och Corvina veronese. För vitvinsdrickare fanns chardonnayen Fleur du Cap.

Efterättens rumänska pannkakor med rom och citron hade säkerligen varit ännu godare nylagade. Men de var faktiskt även riktigt smaskiga värmda serverade med lite extra rom där plommon i bitar fått ligga och dra, lite nykokt jordgubbssylt, några färska bär, rasp av citron och vaniljglass.

Särskilt med tanke på utmaningen - rumänientemat, uppvärmningsmöjligheterna och att mat och vin skulle forslas på tunnelbanan och genom ett totalsnöigt Gamla stan - tycker jag att det blev en väldigt god middag.

Till sist borde jag kanske berätta vad vi tyckte om boken, ”Hjärtdjur”. Själv tycker jag att den var väl tung, oerhört poetiskt, vackert och symboliskt skriven förstås, men för mig blir detta nästan ett hinder för att förstå handlingen. Den är nämligen interessant och förskräckande!

I boken får man följa ett antal vänner från studietiden tills dess att de skickats ut till arbetsplatser, bestämda av myndigheterna, och arbetat ett par år. Allt är grått, hopplöst och fattigt. Hela tiden finns rädslan för att bli påkommen av Ceausescus hemliga polis. Vännerna vet att risken finns att alla brev man skickar läses av myndligheterna. I brevet lägger de ett hårstrå för att veta om det blivit läst. Att veta vem som är en riktig vän att lita på och vem som egentligen står på myndligheternas sida är inte lätt.

Flera av tjejerna hade inte alls gillat boken och inte heller läst ut den. Ändå blev det väldigt intressanta diskussioner. En av tjejernas man hade rumänsk släkt och mindes att de alltid måste skriva sina brev på kodspråk för att inte riskera att råka illa ut. En annan av bokcirkeldeltatagran berättade om när hennes familj flydde från Chile.

Trots att boken inte var någon storfavorit fick den mig att förstå hur fruktansvärt Rumänien var under Ceausescu-tiden och hur otroligt bra vi har det här i Sverige idag.

Lyxig meny och eloge till Coop Gröndal

För att kunna laga den tänkta menyn behövdes en del råvaror som inte var helt lätta att få tag på; fräsch färsk sparris, pilgrimsmusslor, matvete, lammkött, gojibär mm.

Vi plockade åt oss varorna i nya Liljeholmstorgets stora Ica-butik. När vi kom till kassan, eller rättare sagt hundra meter FRÅN kassan fick vi en chock. Köerna ringlade sig genom hela butiken och vi konstaterade att runt två timmar av vår fredagskväll skulle gå åt för att vänta i en usel kö. Den här Ican är hopplös, visst har de stort utbud, men det är dyrt och köerna är nästan alltid hemska.

Vi gav upp och åkte hem till min lokala Coop i Gröndal. Jag var beredd att tänka om hela menyn, men döm min förvåning när de visade sig ha ALLA de lite ovanliga råvarorna som behövdes, och dessutom de flesta några kronor billigare jämfört med Ican. Kön i kassan var obefintlig. Den här Coop-butiken är suverän på att öppna nya kassor och undvika köer. Tack, Coop Gröndal!

Maten smakade toppen. Det var ingen meny jag hade tänkt ut själv, men ibland är det spännande att prova andras idéer.

De råa pilgrimsmusslorna fungerade fint i sin citronmarinad med strössel av knaperstekt rökig bacon och söt- syrliga sega gojibär. Spännande!

Grönärtsoppa är en av mina storfavoriter och med getostkräm i togs den till nya höjder. Även här ett smaskigt och snyggt strössel av rostade pumpafrön och klippt kryddkrasse.

Lamm är ju alltid gott. Jag vill helst köpa svenskt lamm och här valde jag lamminnanlår istället för den dyrare filéen. Inte alls ett dåligt beslut! Köttet var riktigt, riktigt gott. Rödvinssås är ju givet till och det lite ovanligare tillbehöret matvete fungerade fint med gremolata, frästa sparrisknoppar och blomkålsbuketter.

Middagen avslutades med tre sorters ostar med fikonmarmelad. Den godaste osten var en suverän vällagrad skotsk cheddar som J köpt på Taylor & Jones.

Vi drack Frexinet till de två första rätterna, mest för att det var det enda moussernade vinet i lagom prisklass som fanns på halvflaska. En liten skvätt vin hamnade i grönärtsoppan.

Till köttet drack vi fantastiska Bin 28, en verklig favorit bland röda viner.

Julklapp till oss själva - OSTAR

I julklapp till oss själva köpte vi tre perfekt mogna ostar med tillhörande drycker. Vi har tullat lite hela julen, men först igår var vi tillräckligt hungriga för den riktiga provningen.

Ostarna var en riktigt lagrad gryère, en St Agur och en Morbier. Dryckerna var Tommasi Amarone, sauternevinet Chateau Grillon och portvinet Grådask.

Gryèreosten var nog min favorit i den här provningen. "This is my favourite" så fransmannen som sålde den till oss på bruten engelska och han hade helt rätt. Amaronevin är ett mycket uppskattat vin här hemma, men inte helt lätt att kombinera med ost. Jag tycker att denna kombo fungerade fint. Ostens nötiga sälta som mötte det intensiva, nästan russinsmakande vinet.

St Agur är alltid en god ost och just denna var dessutom av mycket god kvalitet. Blåmögelostar ska ju pola bra med sauternevin och visst fungerade detta, även om jag nästan tycker att sauterner (i alla fall denna) är lite FÖR söta.

Morbier är en ost som jag började älska när jag köpt den i alldeles perfekt lagrad form från ostaffären i Strägnäs. Mourbier säljs lite överallt, men den är sällan tillräckligt lagrad och smakar då lite menlöst. Nu hade vi fått tag på en rikigt fin bit och den åts till många ostars vän, det hederliga portvinet Grådask.

Mums, vilken julklapp!!!!

Om ni vill läsa mer om ost rekommenderar jag Sofias blogg.

Sent på kvällen-lyx

Ute är det grått, grått, men jag hade en bra anledning att fira; en oväntad liten löneförhöjning. Efter lördagens pepparkaksbak med mina syskonbarn och glöggkalas hos några vänner kom vi hem till en lyxig sen supé. Vad väljer ni om ni får välja vad ni vill? För mig är champagne givet och egentligen vill jag nog allra helst ha oston till. J var ändå mer inne på löjrom och löjrom fick det bli, härliga små guldkorn från Kalix på frasstekta rårakor. Champagnen, Launois kommer i en otraditionellt formad flaska, men den är mycket god och även om all champagne är dyr tycker jag att denna tillhör de mer prisvärda. Den var absolut godast i en champagneprovning som jag var på för några år sedan.

Rårakor till löjrom (detta är nog det enklaste receptet på bloggen)

Potatis

Salt och peppar

Smör

Skala och riv potatis grovt. Lägg på hushållspapper och tryck till för att få bort lite av vätskan. Hetta upp en panna med smör. Klicka i potatisrivet i små högar som plattas ut. Stek rårakorna tills de blir gyllenbruna och frasiga. Servera genast med gräddfil, löjrom och hackad rödlök.

Mysteriet med den röda kebabsåsen

I många år har jag jagat recept på RÖD, STARK kebabsås. Jag har testat att basera den på heinz chilisås, krosstomat, tomatpuré mm, men det har aldrig blivit riktigt bra. Och sådan man kan köpa färdig smakar urk, konserveringsmedel. I fredags när vi skulle äta shish kebab, grillade spett med kyckling, uppstod behovet igen. Döm min förvåning när den jag hittade det här receptet som lagades och blev verkligt gott och mycket likt det man får på kebabställena! Vi hade ingen cayennepeppar, men finhackad hemodlad chili fungerade minst lika bra.

Spetten var kycklinglårfilé skuren i bitar och trädd på spett som fick marinera en stund med pressad citron, malen spiskummin och koriander, paprikapulver, salt och peppar. Spetten grillas varefter de rullas i finhackad persilja. Lägg bitar av sallad, tomat, strimlad lök och gurka i värmda pitabröd, klicka i hommus, vitlöksyoghurt och röd sås och ät med spetten.

J drack öl till spetten, men jag ville gärna ha lite rött vin. Köpte på systembolagets inrådan Ken Creek. Det visade sig vara alltför menlöst för min smak. I stort sett ingen syra alls. Rödvin för personer med magsår? Följ istället herr Öhmans råd och köp Casillero del Diablo Cabernet Sauvignon! Mycket gott och smakrikt vin för pengarna. Om det passar till kebabkryddor vet jag inte, det får en större vinexpert än jag avgöra.

Röd, stark kebabsås

1 del Ajvar Relish

2 delar tomatsås

1 del olja

persilja

basilika

cayennepeppar

saltsvartpeppar

vitpeppar

socker

Blanda ingredienserna och smaka av!

Hos M på landet

Varje år i sensommartid brukar tjejerna åka och hälsa på min arbetskompis M på landet. I år var det verkligen på landet på riktigt eftersom M blivit varannanveckassambo med B som har ett gammalt torp, Kråkhoppet och en skogsfastighet i hjärtat av sörmland.

Vi fikade, tittade på omgivningarna, beundrade hönsen och tuppen, lekte med kattungen Bianca och tog en hundpromenad med jättestora Zeke och svampkorg på armen. Bytet blev en del kantareller och magiska svarta trumpetsvampar.

Middagen inleddes alltså med svampmacka. Kantareller är ju så gott och svart trumpetsvamp har en underbar lite kryddig, komplex smak. Vinet var mulliga Douglas Green Cabernet Sauvignon Shiraz en bag in box utan box som jag gärna kommer att köpa igen.

Till huvudrätt hade jag önskat mig "M-special" - kolgrillade marinerade fisk- och skaldjursspett. Tyvärr var Ica-affären moralisk så vi kunde inte köpa scampis till spetten. De fick ersättas av kräftstjärtar. Tillsammans med kuber av lax och torsk träddes de upp på blötlagda pinnar med rödlök och limeskivor. Saft och skal av citron och lime var viktiga beståndsdelar i marinaden. Övriga ingredienser var olivolja, hackad persilja, dragon, salt och peppar. Tillbehör till spetten var grillad fänkål, röd paprika och helt nyupptagen potatis (kokad ca 10 minuter innan den lades på grillen), hemodlad sallad med dito sockerärtor och en jättegod sås på yoghurt med bl a lime, vitlök och honung.

Sent på kvällen blev det hemlagad glass till efterrätt. Min favorit, yoghurtglass med päron och vanilj. Tyvärr blev glassen inte så väldigt fryst, trots att vi kylt smeten innan den kördes i glassmaskinen. Jag tror att den frys som blocket till glassmaskinen förvaras i måste vara rejält kall. Hemma hos mig fungerar det bra om jag trycker på "infrysningsknappen" på min frys några timmar innan glassen ska tillverkas.

Det var jättekul att äntligen komma och se Kråkhoppet. Stort tack, M!

Jag har skördat

Morotsblasten började bli uppäten så i helgen var det dags att dra upp de goda primörerna ur hinken där de odlats.

Lättkokta med lite vinägrätt över tillsammans med dito brytbönor från landet åt vi dem till en hemgrillad ekologisk kycklinghalva från Bosarp. Fågeln hade marinerats i ett dygn med rapsolja, god grillkrydda, salt och peppar. Jag skar snitt i skinnet, lossade det från fågeln och tryckte in kryddsmör med vitlök, rivet skal och saft av citron, salt och peppar. Kryddsmöret smaksätter fågelköttet och gör skinnet knaprigt när man grillar, vilket man gör långsamt i klotgrill på låg, gärna indirekt värme med stängt lock.

Förresten är jag öppen för fler förslag på den godaste marinaden till kyckling. Butikskycklingarnas marinad t ex är ju riktigt god och jag tror också på någonting mer örtigt och citrusigt. Hur är det med vinets vara eller icke vara i kycklingmarinad?

Vi åt vår fågel med lyxroséen Sancerre. Återigen måste jag konstatera att jag tycker den är tunn och blaskig i smaken för sina 119 kronor. Trots den vackra färgen blir det nog inga mer sancerrer inköpta.

Södra Gotland

Picknicklunch med rökt flundra

Detalj från Öja kyrka

Laxpasta med rucola

Kycklingspett med saffransbulgur

Sallad med sockerärtor, avocado, fetaost, rödbetor och mandel till rökt fårfiol

Piggvarar köpta från piggvarsmannen

Polkagrisrosor tidig morgon i De badande vännernas trädgård


Från Grankullavik på Öland tog vi båten till Visby för vidare bilfärd ner till Sudret och min kompis M.

Gotland är min sommarö framför alla andra. Jag har varit mycket här tidigare, både i Visby, på norra, södra och östra Gotland + en fantastisk sensommar på Stora Karlsö. Så fort man skymtar Visbys silhuett från båten blir jag helt lycklig. Det finns så mycket både fantastisk natur och kultur på Gotland. Ljuset är speciellt och ön erbjuder dessutom en massa kulinariska upplevelser.

Efter att i många år letat hus på Sudret köpte min kompis M för några somrar sedan en tomt. På platsen som då bara var en bit skogig mark finns nu ett jättefint hus efter M:s alla idéer.
När vi kom fram blev vi bjudna på rökta räkor (kan äta det HUR ofta som helst), rökt sik med färskpotatis och sallad tillsammans med ett helt fantastiskt vin valt av M:s vinkännarkompis M. Missa inte Muscadet sèvre et Maine! Till efterätt blev det en härlig jordgubbsfrossa.

Sedan vi kom till Gotland har vädret varit perfekt och både J och jag har lyckats bränna oss rejält. Vi har promenerat längs sandstranden, kollat in raukar, picknickat vid en fantastisk klapperstenstrand där vi var helt ensamma. Åkt runt på de vackraste vägar, besökt fina medeltidskyrkor, ätit smarriga bakverk på Körsbärsgården. Dessutom har vi gått på loppisar, njutit av stenugnsbakade pizzor i Hamra och proppat i oss crepes på creperian i Hablingbo. Och när J somnade klockan nio smög jag iväg och plockade smultron.

Vi har lunchat på det utmärkta prästgärdsscaféet i Vamlingbo, där man även kunde njuta av den fina trädgården och besöka Naturrummet med inspirerade information om Gotlands natur. Vi har dessutom besökt stensågeriet i Burgsvikdär jag försett mig med en lagom stor pizzasten till ugnen (sågeriet ville inte ens ha något betalt för den fina plattan...)

Ikväll blir det avslutningsmiddag med bl a piggvar, köpt av "piggvar-mannen" som kommer förbi med bil och säljer färska piggvarar någon gång då och då.

Jag skulle kunna stanna på Gotland hela sommaren, längtar både till Visby, Ljugarn/Katthammarsviktrakten och Fårö, men det får bli en annan sommar, för tidigt imorgon går båten mot Nynäshamn. Snälla syrran har passat odlingar och husdjur och det är definitivt dags att åka tillbaka till Roslagen. Vi ska ju dessutom jobba på lördagens byloppis!
Alla ni som aldrig varit i roslagsbyn Sättralund, passa på nu på lördag! Från 10 till 14 håller vi byloppis vid S:s lada. Det brukar finnas en massa fynd att göra och så blir det servering med fika och varmkorv. Mina systersöner ska vara korvgubbar. VÄLKOMNA!!!

M:s enkla piggvar
Sätt ugnen på 200 grader. Lägg ett lager grovt salt på en plåt. Lägg fisken på saltet. Skär några snitt i fisken. Håll på vitt vin och strössla över hackad rödlök. Baka i ugnen tills fisken är precis färdig.

Bästa marinaden till grillat lamm
Skal och saft av citron, olivolja, vitlök, rosmarin, timjan, svartpeppar

Att unna sig...

Om man ska ha det riktigt bra med en segelbåt gäller det att passa på när vädret är det rätta. Sol, varmt och vindar runt 6 sekundmeter är perfekt för en tur med J:s skärgårdskryssare Carmen.

J hade planerat mat och dryck, jag stack lite tidigare från jobbet så redan vid femtiden kunde vi lämna hamnen för en härlig seglats mot båtklubbens egen ö i Mälaren. Det blåste medvind vilket gav platt läns nästan hela vägen. (Synd att Carmen ännu inte har en spinnacker, det hade varit perfekt.) Mälaren luktar sååå gott och det är kul att se alla välkända ställen från sjösidan. Inte visste jag att det finns sommarstugor med sjötomter och bryggor på Stora Essingen!

På klubbholmen var det finfint. Solen sken, humlorna surrade och vi såg ett flirtigt strandskatepar. Jag drack en kall öl medan J gjorde iordning båten. Som snacks fanns ölkorv och pitabröd med J:s hemgjora hummos. Vi kokade hel fullkornsbulgur med olivolja, forest blend-krydda, salt och peppar. J tände grillen och sedan hade vi en liten minivinprovning med två chardonnayer på halvflaska. Jag tyckte bäst om Jacobs Creek. Lindemans variant smakade nästan FÖR mycket och kändes lite unken. Torrkryddade kycklinglårfiléer (cajun-krydda, salt och peppar) och fina råa salsiccakorvar lades på grillen. Bulgursalladen försågs med färsk mynta och skivade tomater. Maten smakade otroligt gott och när skymningen föll kröp vi in i Carmen och tände lilla oljelampan i taket. Godnatt!

J:s hummos

1 burk kikärtor

1/2 dl olivolja

Salt och peppar

Spiskummin

2 vitlöksklyftor

Pressad citron efter smak

Spola rent kikärtor, lägg ingredieserna i mixer och kör tills det blir en slät massa. Hummos är gott och dessutom nyttigt, passar till dipp, som sås till grillat eller på mackan. (Fungerar till och med till frukost om man har tagit det lite lugnt med vitlöken.)