Från plantkaos till ordning och struktur

Förodling av plantor som tomater, chili och gurka har en nackdel - den tar plats. Varje vår önskar jag mig ett växthus, en vinterträdgård eller en större lägenhet där alla plantor får bättre plats. Med alla krukor blir det liiite trångt i vår 65 kvadratmeters-lägenhet. Även om J visat stort tålamod vet jag att han blir smått frustrerad av plantkaoset. Ett hem ockuperat av plantor och växtbelysningar, där det dessutom är iskallt eftersom jag drar ner alla element så att plantorna ska bli knubbiga, är inte så mysigt.

En annan knepig sak är hanteringen. När det blir varma dagar ska plantorna flyttas ut på balkongen för att succesivt vänja sig vid solljus, vind och temperatur. Bångliga krukor riskerar att välta och det är svårt och tidskrävande att bära dem på brickor eller i lådor.

I år har jag därför gjort en genialisk investering. Ihopfällbara kundkorgar från Bauhaus kostar 39 kronor styck och de rymmer exakt på millimetern 15 mjölkkartonger vardera. Ett perfekt sätt att förvara och förflytta plantor! Jag har också fäst ihop handtagen för att de inte ska råka fällas ner och klämma några späda blad.

Det här underlättar verkligen och kommer vara väldigt smidigt när alla plantor så smånlingom ska stuvas ut i bilen för vidare transport till landet.

När säsongen är igång och alla plantor utplanterade är det bara att fälla ihop Bauhaus-korgarna och stuva undan dem till nästa vår.

Fredagsgott

Suddig bild på underbar sensommarpizza

Knappt hade vårt avlopp blivit lagat så sprang det läck igen. Back to diska för hand i badrummet...

Trist, men det är ett värdsligt problem och man måste väl ändå få sig lite fredagsgott till fredagsvinet ikväll?

Ännu är det bara  lunchtid, men jag drömmer redan om kvällens försmafsel i  form av härligt småplock/ost- och charkbräda-style. Lite nyköpt, lite tömning av godsaker från längst in i kylskåpet. Fin olivolja till chark och grönsaker. J och jag trötta efter arbetsveckan, men bra musik, två glada katter som mumsar den blötmat de blivit lovade och lite allmänt snack om allt och inget.

Sedan är det dags för den traditionella hemmabakade pizzan. Oklart vad det blir för slag av den sistnämnda just idag. Min idé om egen kebabpizza var inte riktigt vad J var sugen på. Bilden är från i sensomras då jag var själv på landet och gjorde en ljuvlig pizza bianco med nyplockade kantareller, sidfläsk från Hållsta rökeri och kronärtskocka.


Uppdaterat:

Ibland blir det precis som man vill. Försmafsel med chark; chilistark salami i flortunna skivor, den otroligt goda tryfflesalamin Saltufo (köp om ni hittar den, dyr men ljuvlig!) och ölkorven Rackabajsare och ost; Morbier och någon god blåmögelost. Lite lyxig tonfisk i mitten och allt kompletterat av egeninlagd saltgurka, svarta oliver och lite pickles.

Pizzan blev vår standardfavorit, kompletterad med en massa god grillad, inlagd kronärtskocka.

Skatter från roslagsbyn

När vi var uppe i roslagsbyn härom dagen kom bonden B förbi och undrade ifall vi ville köpa ägg.  Om vi ville! Det finns inget bättre än byägg från hönor som får leva riktiga liv och gå ute. B:s hönor lägger också så vackra ägg i alla möjliga färger. Äggen smakar så otroligt mycket godare än de man kan köpa i butiken.

De första byäggen för säsongen njöt vi som kokta, men nu drömmer jag om pocherade, kanske i en ramen, eller stekta "sunny side up". För att inte tala om goda omeletter, Ägg Benedict och våfflor... Mums!

OLIVOLJAN!

I veckor har vi varit ett gäng på kontoret som gått och väntat. Nu i måndags var det dags. OLIVOLJAN hade kommit!!!

Vår kollega vars familj har en olivodling i Toscana säljer varje år då pressningen gett tillräckligt utbyte sin fantastiska färska olivolja på jobbet. Det är strykande åtgång.

Kollegan berättar att oljan är framställd av olivsorterna Leccino, Moraiolo och Frantoiano. De plockas direkt från träden när mognaden är perfekt. De flesta andra oliver får mogna längre och skakas ner från träden. Oliverna kallpressas med utrustning från Alfa Laval.

En riktigt god olivolja är ju världens bästa smakförhöjare i så många rätter. Min enkla lunchsallad är bara ett exempel. Idag var det gröna småblad, röd spetskål, tomater, gurka, ett kronärtskockshjärta och några oliver i matlådan. Med lite sprinklad olivolja och några korn flingsalt blev det riktig festmat. För att inte tala om hur god oljan kommer att bli till några härliga charkuterier och gott bröd nu till helgen.

När jag inte kan köpa olivolja av min kollega brukar jag förse mig med Planeta. Den är heller inte dum...

Smoothie och några tips för matinspiration

Glad fredag, denna gråa, mörka dag!

Man kan verkligen behöva pigga upp sig. Kanske med en smoothie till mellanmål? Jag har just kommit på att man kan få den goda kombon med syrliga lingon mot söta kolatoner genom att använda lönnsirap när man gör smoothie där lingon ingår.

Så här t ex:

Smoothie, 1 glas

1 dl frysta lingon + några jordgubbar
1 dl tjock yoghurt
1 banan
ca 1 msk lönnsirap

Mixa!


Några tips på sådant som ger mig matinspiration just nu är bästa matfotografen Matilda Lindeblad och duktiga kocken Ylvas Bergqvists instagramkonto 2gramsalt. Man vill bara laga allt och bilderna får en att dräggla så att tangentbordet blir blött. Vill ha allt! Vill ta lika fina bilder på allt det goda!

Antagligen är jag en fossil, men för mig är matpoddar eller youtubefilmer inte lika bra som skriven text med bilder. De tar alldeles för lång tid att höra/se jämfört med att läsa något och det är svårt att söka i poddar och filmer när man vill leta upp en bra idé i efterhand. Jag har även svårt för reklam/produktplacering, även om det såklart behövs för att finansiera det hela.

Nu måste väl även jag vänja mig vid den moderna tiden.
Lantmännen känns som en riktigt bra avsändare och Sigrid Barany och Johan Hedberg/Tommy Myllymäki har mycket intressant att säga i podden Matsamtalet. Länk till matsamtalet.

Apropå Johan Hedberg, Matgeek, är jag svår på hans youtubefilmer från Råvaruhimlen, Sorunda grönsakshall. Enda problemet är att jag blir så avundsjuk för att inte jag, utan bara restauranger, kan komma åt deras fantastiska utbud. Länk till Matgeeks matkanal på Youtube.

Sista tipset får bli att jag, säkert sist av alla, har upptäckt Niki Segnits bok från 2010. Den heter "Smaklexikon" på svenska och "The Flavour Thesaurus" på engelska. Här finns massor med tips på smaker som passar ihop och dessutom enkla receptskisser på en massa goda och spännande saker. Jag har lånat boken på bibblan och nu läser jag den från pärm till pärm under ivrigt antecknande.

Röd spetskål

Dagens snabba tips är en råvara som jag upptäckt denna höst. Kanske har den funnits förut, men varit osedd av mig? Kanske är det något som blivit vanligare i affärerna just i år?

I vilket fall förgyller den milda, saftiga, snygga röda spetskålen i stort sett alla de snabba enkla sallader jag äter som lunch på vardagarna. För att inte tala om vilken extraläcker pizzasallad den förvandlas till när vi äter hemgjord pizza på fredagar. Kålen är såklart också god tillagad, men det hinns sällan med hemma hos oss där den har strykande åtgång som rå.

Jag har en liten obehaglig känsla av att säsongen för röd spetskål nu lider mot sitt slut. Måste snart ta en snabb eftermiddagspromenad till affären för att bunkra. Först till kvarn...

Uppdaterat 2018-12-08: De sålde ut den för 10 kronor per kilo på ICA i Hammarby Sjöstad!

Mörker, jobb och tips på fetaost

Trots att klockan är 12 på dagen är det mörkt som i en säck. Trist, det är detta jag har så svårt med under den svenska hösten och vintern. De korta dagarna i kombination med mulet väder.

Man kan å andra sidan lika gärna jobba. Och det är just vad jag gör. Arbetsuppgifterna har hopat sig under min semester, så nu gäller det att jobba undan som en galning.

Som ni förstår blir det inte mycket mat lagad och ännu mindre fotograferad...

Men, jag har ett helt osponsrat tips. Faktiskt  med koppling till jobbet, till och med. Mina favvosallader till jobblunch är hemblandade grekiska sallader med kalamataoliver och fetaost. Varianter av dessa äter jag de flesta dagar.

Förr tyckte jag alltid att man var tvungen att köpa fetaost på hallen, eller i någon specialbutik, för att få en tillräckligt god sort. Nu har vi upptäckt Feta med Havssalt från Zeta. Den är faktiskt riktigt, riktigt bra. Rejält med smak, bra sälta och blir inte sur och äcklig om man lämnar ett öppnat paket några dagar i kylen. Prova själv!

Och när ni ändå är i farten - tänk på att fetaost är toppen på pizza, funkar i pastasåser med både köttfärs och tonfisk, är god i piroger med spenat och såklart till rödbetor. Jag brukar göra en väldigt god dippsås med feta och dijonsenap också, men det receptet måste jag leta efter därhemma. Kanske blir det upphittat lagom till helgen?

Uppdaterat 2017-01-26: Utmana inte ödet och lämna fetan för länge öppnad i kylen. Efter 6 dagar kan jag meddela att den inte längre är god. Om du vill spara den en längre tid - fixa saltlake 1 del salt, 9 delar vatten som osten får bada i.

Operation - rädda skärbrädor

Jag har ett set med plastskärbrädor som jag är väldigt förtjust i.

Nu har det några år på nacken och brädorna har börjat bli rejält missfärgade.

"Släng och köp nytt" tyckte J. Jag kollade runt lite och tyckte både att det var en onödig kostnad och att Joseph Joseph som gör skärbrädsseten ändrat designen till det sämre.

Skärbrädorna var ju egentligen rena. Vi diskar dem i maskin och emellanåt lägger jag dem i kokande vatten. De hade bara färgats av olika livsmedel.

Jag testade att rengöra dem med citron. Jag testade att rengöra dem med citronsyra. Det blev lite bättre men fläckarna försvann inte helt. Det var först när jag kombinerade både citron och citronsyra och lät medlen verka en stund som skärbrädorna blev riktigt fina.

Så om du funderar på hur du ska rädda en missfärgad plastskärbräda, så tycker jag du ska prova mitt knep.

Systrar emellan

Jag har en syster, som är helt fantastisk på många vis, bl a är hon lika odlingstokig som jag.

Planen var att vi skulle gå på trädgårdsmässan tillsammans i fredags, men syrran blev dålig och själv blev jag uppringd av en dum och arg kund som skrek på obegriplig "skånsktyska". Jag försökte förstå vad han sa och gjorde mitt bästa för att lugna honom så gott det gick, men blev tvungen att tokjobba hela eftermiddagen och kvällen. Suck...

För att bli lite gladare och kompensera syrran och mig ordnade jag "fröfika" igår. J hade köpt nybakat valnötsbröd på bageriet och det såg verkligen imponerande ut när jag dukade upp alla, alldeles för många, fröer som jag har just nu.

Systern valde några luktärtor, fylld rosenskära "Rose Bonbon", spenaten "Viroflay", cossallaten "Freckles" (prickig!) och blå isop. Hon fick också med sig några plantor - två tomater: ampeltomaten "Houndreds of thousands" och snygga "Indigo peardrops", några spännande örter - pepparört och grapefruktmynta.

Själv trodde jag att jag hade precis allt, men fick med mig goda och rekommenderade rädissorten "Purple Plum", lila morötter och småväxt isbergssallat.

Ute vräkte det snöblandade regnet ner i den tvågradiga kylan, men J eldade så att det dånade i kakelugnen och det gick ingen nöd på oss.

Självklart passade syrran och jag på att i rasande tempo, med språk som liknar koder, prata om en massa annat. J säger att vi pratar så snabbt och internt så att han bara hänger med på hälften av vad vi säger. Så kan det vara med en syster. Vi försöker anpassa oss när andra är med i samtalet.

Jag har haft lite problem med onda leder på sista tiden. Kallt och hårt trädgårdsarbete tar ut sin rätt och eftersom vi har reumatism i släkten känner jag en viss oro. Syrran inventerade mitt kryddskåp och blandade genast Doktor Stigs antiinflammatoriska gurkmejashot. Den var riktigt god, och även om jag inte är lika övertygad alternativläkemedelsentusiast som syrran, så kan det absolut inte skada.

Här är receptet:

1/2 glas juice (grapefruktjuice var vad som fanns)
1 rågad msk gurkmeja
1/4 tsk cayenne
1 tsk kanel (ska egentligen vara ceylonkanel, men jag hade bara vanlig)
1 msk äppelcidervinäger
1 msk färskpressad citronjuice
1 msk olivolja

Häll i en glasburk (gurkmejan färgar plast) och skaka samman.


Nyponpulver tipsade min syster också om, och det hade jag faktiskt redan köpt för hutlöst dyra pengar. Om det verkar fungera ska jag samla egna nypon till hösten.

Mitt eget hälsotips till syrran delar jag med mig även till er. När J var hos tandläkaren senast fick han tips om en smart mannick. Han skaffade den och vi har döpt den till "Spottkobran". Det är en apparat som ersätter eller kompletterar den hatade tandtråden. Precis som de instrument tandläkaren använder sprutar den ut en koncentrerad stråle vatten och luft från ett smalt munstycke som man sätter mot tandmellanrummen. Snabbt och effektivt. Riktigt skör känsla jämfört med den tradiga tandtråden. Kostar en tusenlapp och finns överallt. Vi köpte vår på Clas Ohlson.

Höstkyla och värmande buljongkok

I helgen kom kylan på allvar till landet. Minus fyra grader långt fram på förmiddagen och trots brasa i öppna spisen frös vi i vårt oisolerade hus.

Vägföreningen hade sin städdag så vi fyllde på grus i väggropar, röjde sly och släpade undan grenar. Vintrarna i byn är ofta snörika så alla unga träd som växer nära vägen kan ställa till med stora problem när de blir snötyngda och lutar sig över vägbanan. Hemma på tomten var det dags att tömma alla vattentunnor och ta upp det mesta av det som fanns kvar i odlingarna.

Väl hemma svämmade förrådet av lök, rotsaker och färska kryddor över, så jag ställde två gigantiska grytor på spisen och kokade buljonger. Till köttvarianten hade jag köpt ett rejält märgben och ett kilo oxsvans.

På bilden syns en del av de rotsaker, lök och kryddor som utgjorde övriga ingredienser. I den runda formen syns lök- och rotsaksrens som jag sparar vartefter i en påse i frysen för att ha till hands vid just buljongkok. Världens smartaste! Rens och skal går bra att använda och skulle det vara lite jordigt är det inte hela världen, det ska ju kokas länge och sedan silas noga.

När man kokar buljong är det viktigt att ha en rejält stor gryta. Smakerna måste ha mycket vätska att komma ut i. Sedan silar man buljongen och reducerar den genom kokning tills man får koncentrerad buljong i lagom mängd för att fylla i istärningslådor eller portionsburkar i frysen.

Egen buljong gör den enklaste soppa, gryta eller sås helt underbart god.

Receptidéen nedan är köttbuljong, men för grönsaksvarianten är det bara att utesluta köttet.


Hemkokt köttbuljong

1 märgben
1 kg oxsvans
smakneutral rapsolja
5 gula lökar
2 purjolökar
5 morötter
1 rotselleri
1 knippe persilja
Ev libbsticka
10 pepparkorn
Ett par lagerblad
1 tsk torkad timjan
Minst 5 l vatten

Bryn märg och svansbitar i olja i en järnstekpanna eller i ugnen på hög värme. De ska få  ordentligt med färg utan att bli brända. Lägg ben och kött i en stor gryta med kallt vatten. Koka upp och skumma av.

Skär lök med skalet kvar i klyftor. Bryn i olja i en stekpanna tills bitarna får rejält med färg. Dela purjo, morötter och rotselleri i mindre bitar och bryn dessa vartefter.

Lägg alla ingredienser i grytan med köttbitarna och låt puttra långsamt under lok i minst 5 timmar. Sila sedan buljongen och låt koka utan lock för att reducera till lagom koncentration.


Ett buljongkok tar en hel dag, men den mesta tiden sköter det sig själv och behöver bara tittas till lite då och då.

Jag är kär i min potatislök

Nu borde jag såklart ha presenterat lite tips på fredagsmat och fredagsmys, men som bloggare ligger man ju ofta ett steg efter...

Istället vill jag passa på att hylla mina älskade potatislökar. Potatislök är en slags härdig, men bortglömd ur-lök, som var vanlig i Sverige innan sättlök av gula lökar kom ut på marknaden. Potatislök är de enda lökar jag lyckas odla. Jag har försökt med gul, röd och schalottenlök både från sättlök och egna plantor, men nej, det blir bara förkrympta små plantor som ruttnar bort. (Purjolök, som ska vara svårodlad, blir däremot alltid bra.)

Potatislökarna blir hur fina som helst! De må vara små, men så naggande goda med mycket löksmak. En sådan lök finhackad på en eller ett par portioner sallad blir hur bra som helst. Ett par lökar blir en bra bas till en sås och de behöver inte skalas om de bara ska ge smak åt såsen och sedan silas bort. Naturligtvis är potatislökarna helt perfekta i grytor där man vill ha hela, brynta smålökar. Vid skalning av dessa små godingar kan det vara bra att ta till knepet med att doppa eller spola dem i riktigt varmt vatten precis innan man sätter igång. Då blir skalet segare och är lättare att få av.

Potatislökarna skördades i juli/augusti när blasten började vissna. De fick torka till utomhus några dagar och sedan i en luftig låda inomhus, i vårt soliga sovrum. Jag har gått och nallat från lådan hela hösten, men häromveckan putsade jag lökarna genom att gnugga bort stjälkar och yttre skal. Jag passade också på att sortera undan de minsta lökarna som ska bli utsätt nästa vår. Här kommer det smarta med potatislökar. De har högt innehåll av torrsubstans och tål att lagras på ett undanglömt ställe, i normal rumstemperatur hela den kalla säsongen. Till våren planterar man dem och då går de inte i blom utan varje liten lök blir 3-5 stycken. Mycket smidigt!

Frostvarning och sista frilandsgurkan

Den kommande natten varnar väderprognosen för frost på landet. I vanlig ordning är jag i valet och kvalet om jag ska åka upp till byn och försöka täcka odlingarna. Å andra sidan är det redan 6 oktober och säsongen har varit lång...

Sista frilandsgurkan skördade vi i söndags. Plantorna var då rejält angripna av mjöldagg, men levererade ändå fina minislanggurkor. Sorten är Sonja, som har varit bra men känslig för mjöldagg. Hemma på balkongen har jag haft F1-hybridsorten Deltastar och den har bara sprutat ur sig gurkor.

Vi äter mycket gurka under odlingssäsongen. Vår iller, Vintra, älskar just denna grönsak. Vi människor  äter den på mackor och i sallader såklart, eller som snacks i kuber med salt på (eller som när jag var liten, kryddade med Aromat). J brukar göra pressgurka och jag gillar att använda gurka i kalla soppor.

Jag kommer att sakna de egna gurkorna väldigt mycket. De är mycket godare än de smaklösa man kan köpa i affären. Det känns väldigt länge att vänta till juni/juli nästa år för att återigen få njuta av den goda gurksmaken.

Om det är något jag önskar mig så är det en längre odlingssäsong. Men ännu finns det förstås potatis, morötter och jordärtskockor kvar att skörda. Persilja och pak choier tål också en del kyla.

Uppdaterat 2015-10-07
Såklart kunde jag inte hålla mig utan tog en tur till landet igår. Jag hade möjlighet att ta några timmar kompledigt på eftermiddagen och det var ju ändå min namnsdag.

Jag blev belönad eftersom trädgården klarat sig, trots att min granne kom förbi och berättade att herr Frost varit på besök. Jag skördade ett antal kilo gröna tomater och sedan täcktes köldkänsliga växter in i fiberväv. Det var en sån himla fin stund i trädgården. Kvällssol och vackert ljus. Jag gick runt och njöt av den sista blomsterprakten och om detta blev mitt hejdå till den varma växtsäsongen så känns det trots allt rätt så OK.

Dagens boktips

En ny kokbok av Lisa Förare Winbladh, den bara MÅSTE jag ha.

Att boken heter "Det godaste jag vet" gör ju inte saken sämre, för det godaste som smaksäkra, matkunniga Lisa vet måste ju helt enkelt vara tokgott.

När jag fick veta att boken var på gång terroriserade jag bokhandlarna i flera veckor för att lägga vantarna på den så snart som den fanns att köpa.

Nu har jag den sedan en tid och frossar i att läsa recepten och  alla smarta små råd och förklaringar. Underbart! Boken är indelad i kapitel med goda smaksättare som vitlök, fisksås, ingefära, sherry och annat som höjer mat till skyarna.

Sidorna är verkligen fullmatade med spännande recept. Jag har redan testat något och brinner av lust att få laga flera. Eftersom vårt köksbygge pågår har vi bara en mycket begränsad basuppsättning ingredienser och köksredskap att tillgå hemma. Många av Lisas recept kräver spännande kryddor och annat, som jag i och för sig äger, men som bidar sin tid i förvar på landet.

Här kommer några av de recept jag fastnat mest för. Det var svårt att välja för boken innehåller massor.


Att soppa på bas av aubergine kan bli fantastisk vet jag sedan tidigare och Lisas Auberginesoppa innehåller förutom vitlök spännande orientalisk kryddning med spiskummin, koriander och kanel.

Blommande lökbröd verkar vara en väldigt bra utveckling av det goda vitlöksbrödet. Perfekt om man vill bjuda på den goda klassikern, men göra det lite mer lyxigt och arbetat.

Lisa har tidigare försett mig med det absolut godaste receptet på Grönärtsoppa så när hon nu föreslår en Frisk kräm på gröna ärtor, mynta, äpple och lime är jag inte sen att haka på.

Hemlagad räksoppa är gott, men jag lagar alltid min på samma sätt. Lisas twist, Räksoppa med melonkulor, libbsticka och dragon låter kul.

Att soppor gärna kräver något gott tillbehör håller jag med om. Tänk att få spännande kycklingkex med salladslök,curry, chili och sesam till soppan!

Sherry är verkligen en dryck som är helt perfekt i matlagningen. Själv hade jag aldrig kommit på att använda fino-sherry till ungsrostad potatis. Det lät enkelt och väldigt gott.

Recept på lasagne kan man inte få för många av. Vad sägs om Brielasagne med paprika, mandel, fikon, vinäger och ostronskivling?

Och så slutligen - Misohollandäs med grape och ingefära - hur GOTT låter inte det?

Nu har jag börjat dräggla och måste omedelbums bege mig i väg och äta lunch. Må vår snickare därhemma skynda på med köksbygget så att vi åter får ett fullutrustat kök att laga mat i!

Inläggning av gurkor

Vartefter våra inläggningsgurkor blir färdiga lägger J in dem. Vi har kommit på att för oss är det smart att använda ganska små burkar så kan man ta fram en ny vartefter de äts upp. Finns det något godare än leverpastejmackor med egen inlagd gurka? Det kan lysa upp den dystraste vintermorgon.

I år odlar jag två olika sorters inläggningsgurkor. Min favorit är den fantastiska "Arboga vit". En gammal sortklenod som Runåbergs fröer räddat och gjort tillgänglig för försäljning. I år led plantorna av försommarens kyla och bara en enda klarade sig, men den har gett många fina gurkor och om det håller sig varmt ett tag till är säsongen inte slut ännu.

Sort nummer två är "Muncher", en grön god inläggningsgurka som blir färdig tidigt.

Jag använder helst en sån där kniv som gör gurkskivorna vågiga när jag lägger in gurka. Tyvärr befinner sig vår vågkniv någonstans i en av alla jättemånga flyttlådor som står staplade både på landet, i lägenheten i stan och i vårt knökfulla vindsförråd. Därför blir det raka gurkskivor i år.

Vi har experimenterat med lite olika inläggningsrecept, gjort om dem lite och fastnat för detta:


Inlagd gurka

1 knippa dillkronor
1 kg inläggningsgurka
3 msk gula senapsfrön
2 dl ättikssprit 12%
2 1/2 dl vatten
4 1/2 dl strösocker
1/2 dl salt

Sterilisera burkarna i kokande vatten. Lyft upp dem försiktigt och låt svalna så att de kan hanteras.

Tvätta gurkorna och skiva dem. Skölj dillkronorna.

Varva gurka, dillkronor och senapsfrön i burkar.

Blanda ihop lagen och rör tills ingredienserna har löst sig. Det kan ta lite tid, går snabbare om man värmer men låt i så fall lagen svalna sedan.

Fyll lagen i burkarna och sätt på lock.

Zucchiniblommor

Mina zucchiniplantor producerar inte bara frukter, utan dessutom mängder med hanblommor.

I år har jag testat att på italienskt vis använda de vackra knallgula blommorna i maten. Det är ett experiment som verkligen givit mersmak! Blommorna har en härlig, ganska kryddig och koncentrerad squashsmak och konsistensen, som kan vara lite taggig och hårig innan tillagning, blir helt perfekt. Tänk att något som tidigare gått till spillo kan vara så gott och användbart.

Jag har testat två tillagningssätt - squashblommor på hemlagad pizza med buffelmozzarella och basilika och fyllda friterade squashblommor.

Båda försöken föll lika väl ut. Jag misstänker att våra egna pizzor kommer att få zucchinblomstopping, i alla fall i någon mån, ända fram till slutet på säsongen i år. Även om det var lite pyssel med de friterade godsakerna var det väl värt sin tid. Inomhusspisen på landet har ingen fungerande fläkt. Med tanke på att jag fick sköta friteringen på wokbrännaren ute i mörkret i pergolan medan ösregnet vräkte ner hade jag stora förväntningar på resultatet. Och jag blev inte ett dugg besviken. Fyllda friterade zucchiniblommor är toppen som en liten lyxig smårätt eller snacks. Om man vill ha någon sås att dippa i passar en chilihet kall tomatsås.


Fyllda friterade zucchiniblommor

25 zucchiniblommor

250 g ricottaost
1 dl riven parmesanost
rivet skal från 1 citron
färsk mynta motsvarande minst en kruka
chiliflakes
riven muskotnöt
salt och nymald svartpeppar

frityrsmet:
200 g vetemjöl
1/2 tsk salt
3,5 dl kallt mineralvatten

Olja til fritering, jag tog smakneutral rapsolja

flingsalt


Mosa samman ricottaost med parmesan. Blanda i rivet skal från citron. Finhacka myntan ovh blanda ner. Krydda med chiliflakes, riven muskotnöt, salt och peppar.

En del tar bort ståndare och pistiller på blommorna, eftersom de anses beska. Jag brydde mig inte om det och mina zucchiniblommor ble goda ändå. Fyll blommorna med en tesked, Ta inte för mycket i varje, då riskerar snacksen att bli lite blöta. Snurra samman kronbladens toppar.

Häll mjöl och salt i en skål. Tillsätt mineralvattent lite i taget och vispa till en jämn frityrsmet.

Hetta upp oljan till 180 grader i en gryta eller kastrull som tål värme. Doppa de fyllda zucciniblommorna i frityrsmeten och sedan direkt ner i oljan några i taget i omgångar.

Fritera tills blommorna är frasiga och gyllene. Lägg luftigt på en tallrik med hushållspapper.

Strössla över flingsalt.

Squash på längden och tvären

Äntligen börjar jag få rejäl skörd av squash. I senvåras/försomras när det borde varit dags för utplantering av de förodlade plantorna i trädgårdslanden var det svinkallt och frostvarningarna duggade tätt. Inte förrän långt in i juni kom plantorna på plats. Därför har skörden låtit vänta på sig och nu hoppas jag på en lång mild höst så att vi kan få bra utbyte av de numera gigantiska plantorna.

Tre olika sorter finns att skörda för tillfället. Goumetsquashen "Costata Romanesco", som måste vara bland det godaste som finns i squashväg, min gamla knallgula favorit "Sunburst" och en annan kul tefatssquash med galen form som jag inte kommer ihåg namnet på.

Bra recpet på vad man kan laga av squashen kan man inte få för många av! Förra året lärde jag mig göra Sigyns fantastiska squashsoppa. Den lagade jag omedelbart i år så fort som en squash blivit tillräckligt stor. Ni måste prova, receptet är fenomenalt!

Man kan göra goda biffar med squash. Det finns säkert fler förslag, men här är en variant!

Squash är jättegott tillsammans med getost, t ex i de här smarriga tilltuggen.

Världens godaste squashgratäng lärde jag mig av en kompis för många år sedan.

Att fylla squash med mustig köttfärssås, eller varför inte en vegetarisk röra för att sedan gratinera är ingen dum idé.

Jag vet att det finns många, många fler goda squashrecept därute. Jag vill lära mig fler och blir superglad om någon vill dela med sig av sina favoriter!

Skördepremiär

Skördat har jag gjort länge, av perenna grönsaker och sådant som överlevt vintern, men idag vara det premiär för skörd av årets sådd.

Egentligen är rädisorna lite för små ännu, men jag kunde inte låta bli att ta ett smakprov av de balkongsådda primörerna. När rädisorna är späda kan man dessutom äta blasten också.

Jag har testat många rädissorter genom åren, i alla möjliga färger och former, men favorit är och förblir "French Breakfast". Turligt nog är det dessutom en sort som är ganska lätt att få tag på frön till då flera fröfirmor har den i sina sortiment.

Snygg avlång form och fin rädisröd färg som övergår i vit tipp, krispiga och lagom peppriga om man kan få dem att växa snabbt, vilket är en förutsättning för all rädisodling.

Jag gillar namnet på sorten också, det franska låter lite flärdfullt och så tänker jag mig att man skivar den på ostmackan och njuter till vårfrukosten i trädgården.

Balkongodlingen i lådor är ett smart sätt att få tidiga primörer. Jag sår tidigt på säsongen och om det blir en kall period eller kalla nätter flyttar lådorna in eller täcks över som skydd mot frosten.

Vårsådden av rädisor i kökslanden skedde däremot ovanligt sent, inte förrän igår. Det är antagligen lite för sent. Rädisor ska sås så tidigt som möjligt, annars blir de bara hårda, oätliga och går upp i blom. Möjligen kan man parera genom att se till att de aldrig torkar ut. Annars får man en ny chans igen till sensommaren/hösten. Ett annat tips när det gäller rädisodling är att inte gödsla för mycket och särskilt inte med kväverik gödsel. Då blir det en massa blast men inga rädisor!

Till sist en liten repris av ett kul sätt att servera färska rädisor, hemodlade eller köpta med fräsch blast!

Skörd och supergoda chips

Den milda vintern har lämnat en hel del plantor levande i mina köksland. Vad bra att jag inte rensade och städade i höstas! Jag kan skörda späda blad till lunchsalladen; olika kålsorter, cikoriasläktingar, krasse, rädisblad och vintersallad. En kruka med violer fick också hjälpa till.

Kålbladen testade jag att förvandla till chips. Nyttigt och verkligen supergott!


Chips på kålblad (t ex grönkål)

Sätt ugnen på 200 grader. Ta bort grova bladnerver och dela bladen i lagom chipsstorlek om de är stora. Sprinkla över olja och gnugga in den så att alla blad blir jämt täckta. Sprid chipsen på ett bakplåtspapper och tillaga i ugn. Det tar ca 7-10 minuter, men passa noga, chipsen bränner lätt när de har torkat. Ta ut, salta och njut!

Ömsom vatten, ömsom VIN!

Varför skriver jag så sällan om vin? Jag älskar vin, men nu var det länge sedan jag drack något som stack ut och var speciellt.

Och så plötsligt, plötsligt springer jag på VINET igen! DET vinet, eller inte just det vinet, men DEN SMAKEN.

Under en rolig del av studietiden hade jag en kompis som bodde vid Kungsholmstorg. Vi hängde därför ofta på Mamas & Tapas på Sheelegatan. Relativt billiga smårätter passade perfekt för en tunn studentplånbok! Det var rustikt, mörkt, mysigt, stimmigt och nästan alltid fullsatt, men vi hade ju för det mesta möjligheten att kunna komma lite tidigare än kontorsnissarna så vi fick oftast plats. Och att senare kunna knöka in en kompis eller två brukade gå bra.

Husets vin på den tiden, var Montecillo, som då var en riktigt, riktigt bra rioja. Av nostalgiska skäl fortsatte jag att köpa Montecillo på Systembolaget i flera år sedan, men den har verkligen inte varit något att hurra för på länge om jag ska vara uppriktig. Jag har provat några andra riojor, men inte riktigt fastnat för någon.

En sort som jag definitivt aldrig skulle kommit på tanken att köpa var Faustino I Gran Reserva. En så ohyggligt ful flaska (läs Anders beskrivning här) och så det där kitschiga otäcka, irriterande omiljövänliga metallnätet på. Vedervärdigt!

Tro mig, den är ÄNNU fulare i verkligheten

Men efter att ha läst lite rekommendationer gjorde jag tillslut ett undantag. Smög in på bolaget i, tack och lov, otrendiga Rimbo, och försökte obemärkt handla ett exemplar dolt mellan mer snyggdesignade burkar öl till J och min favorit bland äppelmuster, den på Cox Orange. Hem till stugan och hällde upp, med vissa förväntningar, vilket alltid brukar leda till att man blir besviken. Och så var det, genast vid första klunken, som att bli förflyttad i tiden. Denna rioja smakade precis som minnet av den svunna Montecillo och med den alla härligt stimmiga krogkvällar! Precis den där rätta smaken av "ny regnrock" som jag ofta letar efter hos rödvin. Rioja må vara hopplöst ute, men jag älskar den smaken!

Vis av erfarenhet handlade J och jag ytterligare en flaska nu i veckan och fixade tapasmiddag. Helt otroligt vad snabbt och lätt det är att fixa tapas! Vi köpte stark spansk salami och fin serranoskinka samt melon. Några olika oliver fick också följa med och en hård spansk getost. En riktigt bra tapenade, med smak av hemlagat fanns färdig på dyr-Ica. J hittade några kvarglömda Padrone-chilisar i kylen (bara en sån sak..). Han stekte dem i olivolja med salt och vitlök. Samma behandling fick skogschampinjoner och de överströsslades sedan med hackad persilja. Jag kokade het tomatsås och fluffvispade egen majonnäs till aioli. Småpotatisar oljades, saltades och bakades i ugnen. Tomater skars till tomatsallad med hackad lök och vitlök.

Vi hade ett berg av tapasmat, men trots det gick nästan allt åt. Finns det något bättre än att avnjuta gott vin, plocka precis den tapasbit man är sugen på och småprata med sin J, som lockats ut till stugan sådär mitt i veckan?

Choklad och rödvin???

Ni vet väl att Carl von Linné gav kakaon det latinska namnet Théobrama - gudaspis!

Häromveckan var J och jag på choklad- och vinprovning.

Innan vi gick dit tänkte jag att det måste vara söta viner/starkviner som provas till choklad, men det intressanta var att det visade sig vara "vanliga" röda viner, om än speciellt utvalda och dessutom av olika karaktär, från lättare till tyngre. Om någon hade sagt till mig innan provningen att sådana röda viner kan vara en stor, stor upplevelse i kombination med choklad hade jag nog inte trott att det var sant.

Provningen började med en introduktion om hur choklad framställs. Galet mycket jobb bakom choklad, jag tänker hädanefter äta den med andakt!...och välja sådan som är producerad med vettiga arbetsvillkor för alla som jobbar med att få fram den... Vi fick testa kakaonibs, d v s kakaobönor i små bitar och kakaosmör, som förresten dessutom är en utmärkt hudvårsprodukt t ex för torra händer eller fötter.

Vi provade tre olika sorters fin choklad från Blanxart. De kom från Ghana, Kongo och Peru. Kakaohalten låg runt 70%. Tidigare har jag lärt mig att det verkligen inte bara är hög kakaohalt som gör fin choklad, men det kan nog stämma att de som är godast att äta som mörk choklad ligger på ungefär denna procenthalt.

Om jag vore lite mer insatt i finchokladens härliga värld skulle jag kunna beskriva hur de olika sorterna skilde sig åt, men eftersom jag är en glad novis nöjer jag mig med att säga att alla sorter var fantastiskt goda.

Men detta att kombinera chokladen med de röda vinerna - genialiskt! Vinet smakade inte, som väntat, surare eller bittrare av kombinationen, det blev bara en större och intensivare smakupplevelse, både av vinet men framförallt av chokladen vars smak på ett smått magiskt sätt förvandlades och fördjupades till något ÄNNU godare. Häftigt!

Provningen avslutades med att vi också fick testa några olika smaksatta choklader och sedan en som var tillverkad av vad som brukar kallas "världens godaste kakaoböna" criollo. Mmmm - fantastiskt god choklad.

Jag kommer definitivt att experimentera med finchoklad i kombination med vin framöver.

Här är vinerna som vi testade till chokladen:

Och till sist, men inte minst, STORT TACK till J:s elever som fixat denna upplevelse för oss när J skulle börja plugga!