Vegetarisk lyxmåndag med drömmar om Italien

Tomatsallad med buffelmozzarella

Nyplockade knoppar av Cime di rapa

Jag hittade spännande och jättegod Täbyproducerad buffelmozzarella i färskvarudisken på Ica i Rimbo. Dyr, men superfin i smak och konsistens. Jag är beredd att tro tillverkarna som hävdar att mozzarella är en extrem färskvara som ska konsumeras inom tre dagar. Sedan kan man misstänka att bufflarna inte precis bor i Täby, men man kan inte få allt...

I väntan på att de egenodlade tomaterna ska knoppas och mogna njuter jag av att svenska butikers tomatutbud blivit riktigt drägligt på senare år. De bästa jag hittade denna gång var cocktailtomater i flera färger.

Jag gör capresesallad extremt enkel. Tomatskivor (vässa kniven!), mozzarellaost, hackad färsk basilika, lite finhackad rödlök (kanske inte helt traditionellt, men gott), fin balsamvinäger och olivolja, salt och nymald svartpeppar.


Något som däremot mognat blixtsnabbt i min köksväxtodling är "Cime di rapa", en italiensk snabbodlad minibroccoli där man äter blomknoppar, späda stjälkar och blad. Eftersom detta var min premiär för grönsaken lagade jag den mest traditionella rätten "Orecchiette con le cime di rapa".

Jag blev inte ett dugg besviken - tros sin enkelhet en otroligt god rätt!

Jag hade tänkt köpa densnäckformade pastan, men den fanns inte trots att jag besökte en välsorterad butik i Stockholms city. Eftersom jag hade durumvetemjöl hemma gjorde jag egen pasta istället. Den blev inte lika snygg som den som tillverkades av italienska husmödrar i instruktionsfilmer på youtube, men smakade alldeles utmärkt och jag antar att övning ger färdighet.

Tyvärr blev det ingen bild på den färdiga rätten då mörkret vid vid den tiden sänkt sig över byn.


Orecchiette con le cime di rapa, 2 port

3 dl durumvetemjöl
1-1,5 dl vatten
kokvatten + salt
4 sardeller
1 rejäl vitlöksklyfta
1 msk olivolja
en knippe, motsvarande ca 15 cime di rapa-knoppar inklusive späda blad
1 klick smör
salt och nymald svartpeppar
1 dl grovriven peccorinoost

Häll vetemjölet på en ren bänk eller rejäl skärbräda. Värm vattnet tills det är snudd på för varmt för att hantera. Häll vatten lite i taget och arbeta ihop till en mycket fast men inte smulig deg. Knåda i några minuter tills degen verkligen går ihop. Rulla till ca centimetertjocka rullar, skär i små knappt centimeterstora bitar och forma pastan t ex efter instruktion här.

Finhacka vitlök och dela cima di rapan i mindre bitar. Värm olja i en stekpanna. Smält sardellerna i oljan och stek vitlökshacket ljusbrunt. Tillsätt cime di rapa och låt allt bli varmt. Smält ner en klick smör, salta (vid behov) om mal i svartpeppar.

Koka upp pastavattnet. Salta. Koka pastan ca 2 minuter. Häll i durkslag och sedan ner i stekpannan med cima di rapan och vänd om så att pastan verkligen får suga ut sig alla de goda smakerna.

Toppa den färdiga rätten med en rejäl driva peccorinoost.

Doftande, värmande matlycka

Vad lagar man för mat när det är sol och försommar ute, men samtidigt blåser iskalla nordliga vindar, riktigt vant- och mössväder?

När J kom ut till stugan igår kväll doftade hela huset av indiska kryddor!

Middagsidéen kom från Jamie Olivers 30-minuters middagar, men eftersom butikerna här ute inte precis svämmar över av indiska ingredienser bakade jag mitt eget naanbröd och nyttjade mitt välfyllda kryddskåp för att tillverka jalfrezi-pasta. Det tog lite tid, men OJ vad gott det blev! Paneer-ost är inte heller lätt att få tag på, men jag brukar ersätta den med halloumi.


Indisk biff med spenatsallad med paneer, naanbröd och två såser, 2 pers

Till köttet:2 msk jalfrezi pasta, hemgjord enligt recept nedan eller köpt av märket Patak
1/2 citron
2 fina skivor biff
några blad färsk koriander

Till yoghurtdippen:
1 dl turkisk yoghurt
några kvistar färsk mynta
1 msk pressad citron

Till naanbörd:
2 färdigköpta eller hembakade naanbröd

Till spenatsallad med paneer/halloumi:
100 g babyspenat
1/2 kruka koriander
ärtskott, solrosskott eller groddar
1 morot
1/2 paket halloumiost

2 msk sesamfrön
1/2 citron

Till currysåsen:
2 msk jalfrezi pasta
1 liten burk kokosmjölk

Smaksättning:
olivolja, salt och svartpeppar, citronklyftor

Sätt ugnen på 200 grader.

Biffar: Salta och peppra. Blanda jalfrezipastan med citron och lite olivolja. Gnid in biffarna.

Yoghurtdipp: Skeda yoghurten i en skål. Plocka bladen från myntan. Hacka och blanda ner i yoghurten med lite olivolja, pressad citron och salt.

Spenatsallad: Skölj spenatbladen. Lägg på ett fat och toppa med korianderstjälkar, ärtskott eller groddar. Skiva moroten tunt på längden med en speedpeeler eller mandolin. Toppa salladen med morotsslanorna.

Naanbröd: Knyckla ihop och blöt ett ark bakplåtspapper under kranen. Släta ut. Häll på lite olivolja och slå in nannabröden i pappret. Lägg in i ugnen och låt bröden bli varma.

Biffar: Stek i tokhet grill- eller stekpanna till medium rare.

Currysås: Lägg jalfrezipasta och kokosmjölk i en liten kastrull. Rör om och låt koka upp. Skjud några minuter tills såsen får bra konsistens.

Halloumi: Skär halloumin i skivor. Stek gyllenbrun i olivolja. Strö på sesamfrön. Lägg halloumibitarna runt salladen tillsammans med citronklyftor att pressa över.

Skär köttet i sneda skivor. Toppa med korianderblad.

Häll currysåsen i en skål.

Servera biffen, salladen och såserna  med de varma naanbröden.

Naan-bröd, 6 st

7,5 dl vetemjöl
2 dl mjölk
1 ägg
1 dl naturell yoghurt
2 msk matolja
1 tsk salt
2 tsk strösocker
1/2 tsk bakpulver
2 tsk torrjäst

Lägg  mjölet i en skål. Värm mjölken till 45 grader. Vispa upp ägget lätt i en annan skål och blanda med yoghurt, olja, salt, socker, bakpulver, jäst och 1/2 dl av mjölken.

Häll blandningen över mjölet och rör om. Häll i mjölken lite i taget och arbeta till en smidig deg.

Pensla degen med lite olja. Jäs under duk i 2,5 timme eller över natten i kylskåpet.

Forma 6 stycken avlånga, tillplattade bröd och lägg på plåt. Låt bröden jäsa under duk 20 minuter.

Sätt på ugnen på högsta värmen.

Pensla bröden med lite vatten. Grädda högt upp i ugnen, ca 4 minuter tills bröden fått bruna fläckar. Ät bröden varma.


Jalfrezipasta

2 tsk spiskumminfrö
1 tsk bruna senapsfrön
1 tsk bockhornsklöverfrö
1 tsk korianderfrö
2 vitlöksklyftor
1 röd chili
1 tumsstor bit ingefära
1/2 tsk salt
1 tsk gurkmeja
2 msk smakneutral rapsolja
2 msk tomatpuré

Rosat spiskummin, senapsfrön, bockhornsklöverfrö och koriander i en torr stekpanna tills det börjar dofta och poppa. Häll över i mortel och mortla tillsammas med saltet.

Skala vitlöksklyftorna. Skala ingefäran och skär i bitar. Ta bort kärnhuset på chilifrukten. Skär i bitar.

Häll alla ingredienser i hacktillsatsen till en liten mixer och kör till en jämn pasta.

Ha tålamod!

dessutom tog ketchupen slut...

Inte mycket mat blir lagad eller äten av mig i stressiga maj...

Jag lämnar byn vid sextiden på morgonen och är inte tillbaka förrän åtta-halv nio på kvällen. Helt galet på jobbet, som alltid så här års.

Lunchen måste oftast hoppas över om jag inte har något som man kan trycka i sig framför datorn och mina middagar består, sorgligt nog, alltsom oftast av en sån där ljummen rullkorv från Pressbyrån som jag lovat mig själv att aldrig äta.

Men ha tålamod, snart stundar en helg och jag har några spännande matlagningsprojekt på gång som jag hoppas få dela med mig av!

Kyckling med fattouch

Ibland slår DN till och publicerar ett spännande recept i spalten med vardagsrecept. Kyckling med fattouch, en slags brödsallad från Mellanöstern, lät spännande. Jag gillade särskilt att receptet innehöll sumak - en citrussmakande krydda som jag skaffade för några månader sedan men ännu inte hunnit använda så mycket. Vi lagade en stor omgång av rätten när vi ändå hade grillen framme och avnjöt det flera gånger under helgen som gick.

Det gäller att grilla de tunna kycklingfiléerna nätt så att de inte blir torra och trista. Grillat pitabröd suger upp såsen på ett väldigt gott sätt och de krispiga syrliga och salta grönsakerna och allt örthack gör den här rätten till en riktig höjdare som definitivt kommer att lagas fler gånger hos mig.


Kyckling med fattouch, 4 port

4 kycklingfiléer
1 msk olivolja
1 tsk salt
1/2 tsk chiliflakes
1 vitlöksklyfta
1/2 dl pressad citron
1/2 dl hackad koriander

Fattouch:
2 pitabröd
2 msk olivolja
1 rödlök
2 msk sumak
4 tomater
1 gurka
1 röd paprika
100 g rucola

Sås:
1 vitlöksklyfta
1 dl hackad persilja eller mynta
1/2 pressad citron
1 tsk salt

Dela kycklingfiléerna på längden i 2-3 tunna filébitar vardera. Pensla med olja. Krydda med salt och chiliflakes.

Skala och finhacka löken och blanda hacket med sumak. Skär tomater, gurka och paprika i bitar.

Skala och pressa vitlök. Blanda med persilja, citronsaft och salt.

Blanda såsen med grönsakerna. Om du ska spara en del av rätten till nästa dag kan det vara smart att vänta med att blanda sås och grönsaker för att undvika soggighet.

Pensla pitabrödet med olivolja och grilla, gärna på grillkol eller eller rosta det knaprigt i en stekpanna. Bryt brödet i småbitar.

Grilla kycklingbitarna tills de blir precis färdiga. Blanda vitlök, citronsaft och koriander och häll över filéerna.

Servera salladen med grillat bröd och kyckling. Strö finhackad persilja eller mynta på toppen.

Majhelg när den är som bäst

Äntligen en helg i maj med fint väder! Rena sommartemperaturer och strålande sol.

Massor med jobb i trädgården såklart, men också besök av våra föräldrar, snabb lunch i skuggan under min blommande häggmispel, dubbelt födelsedagsfika med glasstårta i bersån för syrran och mamma och lätt improviserad, men fantastiskt god grillmiddag i syrrans växthus.

Det som lades på grillen var lätt förkokt sparris och baconlindade kycklingfiléer fyllda med röd pesto, mozzarellaost och basilika. Enkel vitlöksyoghurtsås och syrrans goda och vackra quinoasallad till detta.

Vilda växter som gourmetmat?

Mitt projekt att skapa gourmetmat med utgångspunkt från vilda växter fortsätter. Häromdagen kom J ut på landet. Han är en stor skeptiker till att äta "ogräs" och annat liknande. Jag minns hur han rös av avsky första gången jag föreslog att vi skulle äta almfrukt. Här behövdes alltså expertråd!

För några veckor sedan köpte jag boken "Det vilda köket" där kreativa kocken Rune Kalf Hansen presenterar spännande recept. Jag fastnade för "Brieost med rabarber, almfrukt, kirskål och lindblad". Jag gillar verkligen almfrukt och har letat efter nya sätt att äta den. Kirskål är ju ett hopplöst ogräs och om man kan äta upp den är mycket vunnet. Rabarbern växer  fint i min trädgård så här års. Blad från lind hittade jag tyvärr inte, men den enkla rätten blev verkligen lyckad ändå. Det gröna passade hur bra som helst till osten som är förlåtande mot kirskålens kådlika tomer. Rapsoljans nötigthet matchar almfrukten fint och de inlagda rabarberbitarna var fräscha och inte alltför söta

Brieost med rabarber, almfrukt och kirskål, 4 pers

1/2 liter späda kirskålsblad

3 dl almfrukt

200 g brieost, eller annan vitmögelost

1/2 dl kallpressad  rapsolja

salt och peppar

INLAGD RABARBER

2 rabarberstjälkar, 250 g

I bit färsk ingefara 25 g

2 ½dl vatten

2 ½ dl socker

Skär bort nedersta biten på rabarbern

och skär den i centimeterstora bitar. Tärna

ingefäran fint.

.

Koka ihop vatten, sockeroch ingefära. Sila lagen

över rabarbern och låt svalna. Låt stå i kylen över natten eller i minst 12 timmar.

Riv kirskålen i mindre bitar. Fördela den tillsammans med almfrukten på fyra tallrikar. 

Dela osten i fyra bitar och lägg en bit på varje tallrik. 

Lägg på rabarberbitarna, ringla över olja och krydda med salt och peppar.

Vi testade även att lättkoka späda stjälkar av mjölkört och ånga knoppar, stjälkar och blad från sommargyllen. Stjälkarna behövde koka några minuter, men knopparna blev klara efter en mycket kort ånging. Vi testade primörerna med rört smör smaksatt med skal och lite saft av citron, salt och nymald svartpeppar.

Mjölkörtsstjälkarna var helt i klass med sparris, i alla fall den som är importerad. Smaken påminner också om kronärtskocka. Jag kommer definitivt att äta dessa goda stjälkar igen! Jag gillade också sommargyllenknopparna, men det gäller att välja dem riktigt späda, annars kan de vara lite väl beska. Smaken påminner om broccoli, men med mildare kålsmak.

Sammantaget tycker jag att vanliga mataffärers utbud känns trist och inte så färskt efter att ha testat naturskafferiet. Man kan ju också undra om vissa råvaror som kanske har kort säsong, inte är så lätta att odla, lagra eller inte är så kommersiella av andra skäl faktiskt har glömts bort, trots att de kanske är alldeles utmärkta att äta. Redan Linné rekommenderade  att sommargyllen skulle odlas som grönsak...

Musörondryck

Det svala vårvädret för i alla fall det goda med sig att den skira grönskan består. På landet kan man fortfarande hitta björkar som just slagit ut och har klibbiga späda blad i musöronstorlek.

Härligt, jag har fått tid på mig att göra två omgångar av musörondryck! Tipset kommer från Camilla Wolgers och Karin på Bevemyrs blogg. Jag har mindre socker när jag gör min dryck och jag fryser allt som inte går åt inom några dagar.

Förra året gjorde jag också denna läskande dryck och vi bjöd J:s avgångselever på den när de hade champagnefrukost inför studenten på vår gård. Det blev strykande åtgång och jag tror nästan att den var mer populär än det medhavda mousserande vinet!


Musörondryck

1,5 l tätt packade klibbiga, nyutslagna björkblad
3 citronskivor
1/2 l socker
30 g citronsyra
0,75 l varmt vatten - OBS inte kokvarmt

Lägg bladen i en stor skål. Lägg citronskivorna på. Strö över citronsyra och socker. Häll på vattnet och rör tills socker och citronsyra löst sig. Låt stå och dra i ca 3 dagar i kylskåp. Sila bort bladen. Frys den dryck som inte går åt inom några dagar. Vid servering späds drycken med vatten eller bubbelvatten.

Passar bra i IKEA:s björkstamsinspirerade glas Källa

Ätliga växter-vandring

Sommargyllen

Löktrav

Hägg i blom

Gullviva

Almfrukt

Min arbetskompis Elina är otroligt duktig på ätliga växter. Nu är tiden perfekt för skörd i naturen och igår ordnade Elina en liten kurs/växtvandring för oss på jobbet. Vi gick verkligen inte långt, bara några kvarter från kontoret, men oj vad mycket vi hittade! Elina säger att staden eller stadens utkant med trädgårdar nästan är bättre än landsbygden om det är ätliga växter man är ute efter.

När det gäller att äta vilda växter är jag otroligt kräsen, och kanske nästan lite fånigt skeptisk. Det ska vara gott, inte bara ätligt! Men för att ta reda på om något är gott måste man ju först känna till det.

Vi började vandringen i en gräsbacke fylld med vackra gula maskrosor. Maskrosen är ätlig och i Frankrike vet jag att man odlar den för att njuta av bladen i sallader. Själv är jag skeptisk till beskan, men av blommorna kan man göra vin, som enligt en arbetskompis blir gott bara det lagras tillräckligt länge. Blommorna kan också doppas i pannkakssmet och stekas/friteras till efterrätter eller få utgöra bas för solskenssirap.

Almens frukter har sin korta säsong just nu. Dessa har länge varit en av mina favoriter. Perfekta i sallad. Härligt grön, nötig smak och krispig konsistens.

Sommargyllen är en växt som jag nu äntligen fick lära mig hur den ser ut. (Blanda inte ihop med Sommargyllning - det är en fågel.) Växtens späda knoppar och stjälkar är perfekta att ångkoka som vild broccoli.

Löktrav är kanske allra godast precis när den kommer, men även toppar och blomknoppar som finns nu är goda med pepprig smak av lök/ vitlök. Löktraven ska inte tillagas alls, eftersom den förlorar all smak vid upphettning. Pesto och andra kalla rätter är bra användningsområden.

Att Gullvivans vackra blommor är både ätliga och goda visste jag inte. Perfekt att strö över vårsalladen eller någon dessert.

Häggblommor torkar Elina för att ge härlig, blommig smak på svart te.

Mjölkört eller Rallarros känner jag igen när den får sina scharlakansröda blommor på högsommaren, men nu fick jag lära mig hur de späda skotten ser ut. Bryt av bladen och koka stjälken som sparris tipsade Elina.

Späda björkblad är ätliga, liksom rönnblad och lindblad.

Älgört innehåller acetylsalicylsyra och fungerar precis lika bra som magnecyl. Ca 2 tsk torkade blad av älgört motsvarar en huvudvärkstablett. 

Vi hittade också lönnblommor, kirskål, nate/våtarv, nässlor, vitplister, nejlikrot, renfana, späda rosenblad, ängssyra och mycket, mycket mer.

Mycket mer än jag trott är ätbart och gott i naturen. Som alltid gäller det att vara säker på att man plockar rätt växt. Det bästa är såklart att få den förevisad av ett proffs som Elina. Använd annars en bra Flora. Allergier och överkänslighet kan förekomma, varför man kanske inte ska vräka i sig mängder första gången. Å andra sidan innehåller de vilda en massa nyttigheter, är klimatsmart, gratis och obesprutat.

Nu måste jag smälta mina nyvunna kunskaper och sedan hoppas jag kunna bjuda på lite mer detaljerade tips på hur man lockar av den vilda skörden sina gourmetkvaliteter.

Bakad potatis med curryröra

Just nu är det mycket att göra och därför fokus på det enkla, snabba, goda.

En rätt som funkar bra, både till stressiga jobblunchen och hemma när man till exempel också ska hinna plantera 14 olika sorters asiatiska bladgrönsaker, är bakad potatis.

Min favoritröra just nu är med curry. Det började med att jag hade överbliven currymajonnäs i kylen, men sedan denna tagit slut har jag lagat flera omgångar ny för att kunna njuta till bakade potatisar.

Jag varierar basen i curryröran med grillad kyckling, kyckling/bacon, rökt skinka och, om det råkar vara vegetarisk måndag - vitlöksstekta champinjoner.

Bästa bakpotatisen är stora exemplar av mjölig sort som bakas i 200 graders ugn i ca en timme. För snabba jobblunchen kör jag istället i micro. Lite beroende på storlek tar detta bara ca 8-10 minuter för en potatis. (Vänd gärna efter 4 och passa på slutet så att potatisen inte blir överlagad och seg). Vilket tillagningssätt man än väljer så är det viktigt att pricka skalet på potatisen ordentligt med en gaffel innan.


Curryröra till bakad potatis, till ca 4 potatisar

1/2 dl majonnäs (gärna hemgjord)
1 dl gräddfil
1/2 dl crème fraiche
1 liten mild lök, röd eller schalottenlök
1/2 äpple
1 msk mango chutney
1 msk curry, gärna blandad extra stark och vanlig
smör att steka i
Grillad kyckling motsvarande 1 stort lår/ ev lite knaperstekt bacon eller ca 4 skivor rökt skinka eller ca 5 champinjoner
1 vitlöksklyfta
salt och svartpeppar

Blanda majonnäs, gräddfil och crème fraiche. Skala och finhacka lök och äpple. Rör ner i blandningen tillsammans med mango chutney. Låt en klick smör smälta i botten av en liten kastrull. Tillsätt curry och låt den bli varm utan att brännas. Detta lilla extra moment ger curryn mycket fylligare smak.

Hacka kyckling, bacon skinka, vilket du nu väljer. Champinjoner skivas och steks, först i torr panna och sedan med smör, riven vitlök, salt och peppar. Rör ner.

Smaka av röran med salt och peppar. Den kan ätas direkt, men blir ännu godare om den får ligga i kylen i några timmar.

Njut av röran till bakad potatis.

Skördepremiär

Skördat har jag gjort länge, av perenna grönsaker och sådant som överlevt vintern, men idag vara det premiär för skörd av årets sådd.

Egentligen är rädisorna lite för små ännu, men jag kunde inte låta bli att ta ett smakprov av de balkongsådda primörerna. När rädisorna är späda kan man dessutom äta blasten också.

Jag har testat många rädissorter genom åren, i alla möjliga färger och former, men favorit är och förblir "French Breakfast". Turligt nog är det dessutom en sort som är ganska lätt att få tag på frön till då flera fröfirmor har den i sina sortiment.

Snygg avlång form och fin rädisröd färg som övergår i vit tipp, krispiga och lagom peppriga om man kan få dem att växa snabbt, vilket är en förutsättning för all rädisodling.

Jag gillar namnet på sorten också, det franska låter lite flärdfullt och så tänker jag mig att man skivar den på ostmackan och njuter till vårfrukosten i trädgården.

Balkongodlingen i lådor är ett smart sätt att få tidiga primörer. Jag sår tidigt på säsongen och om det blir en kall period eller kalla nätter flyttar lådorna in eller täcks över som skydd mot frosten.

Vårsådden av rädisor i kökslanden skedde däremot ovanligt sent, inte förrän igår. Det är antagligen lite för sent. Rädisor ska sås så tidigt som möjligt, annars blir de bara hårda, oätliga och går upp i blom. Möjligen kan man parera genom att se till att de aldrig torkar ut. Annars får man en ny chans igen till sensommaren/hösten. Ett annat tips när det gäller rädisodling är att inte gödsla för mycket och särskilt inte med kväverik gödsel. Då blir det en massa blast men inga rädisor!

Till sist en liten repris av ett kul sätt att servera färska rädisor, hemodlade eller köpta med fräsch blast!

Vårmiddag med primörer

Det planerade trädgårdsarbetet blev inställt idag på grund av snökaoset. Solen gjorde sitt bästa, men en knapp decimeter snö tar lite tid att smälta. Trist, men de första sådderna utomhus får helt enkelt vänta.

Jag passar på att dela med mig av gårdagens valborgsmiddag istället!

För några veckor sedan köpte jag boken "Det vilda köket" av Rune Kalf-Hansen och Lisen Sundgren, med fina fotografier av Charlotte Gawell. Har inte hunnit lusläsa allt ännu i denna bok som verkligen tilltalar mig, men fastnade för det spännande receptet på nässelsoppa. Kardemumma i soppan och smält smör som smaksättning på indiskt vis, det lät tillräckligt galet för att vara gott! Och vi blev inte besvikna, denna variat slog alla nässelsoppor jag hittills ätit!

J hade beställt varmrökt lax till middagen och han skötte rökningen alldeles själv i klotgrillen. Om man inte har en J och inte vill eller kan röka själv fungerar det också med färdigköpt varmrökt fisk, som ljumnats lite i ugnen. Jag hade köpt de bästa späda grönsakerna jag kunde hitta. Svensk(!) färskpotatis, små morötter med blast, unga lökar och spänstiga rädisor. Allt kokades mycket nätt i saltat vatten, morötter kvartade på längden, lökar och rädisor tar bara någon minut, de små potatisarna kanske tio. Till fisk och grönsaker åt vi en fluffig grapefrukthollandaise. Varmrätten fastnade tyvärr inte på bild, eftersom vi fick tidsbrist och faktiskt inte lagade klart och åt den förrän vi kom hem i det tilltagande mörkret efter utflykten till majbrasan. Och sedan åt vi upp all lax med sås och alla grönsaker till minsta smula, så det fanns heller inget kvar att förevidga när dagen grydde...

Efterätten var en helt vanlig rabarberslulpaj, men min systers tips gjorde den verkligen knäckig och speciell. Det viktiga enligt syrran är att man använder smält smör när man gör "smulet" och att man strösslar i en nypa salt. Jag strödde också lite råsocker över pajen innan des sattes in i ugnen. Pajen smakade som något från värsta gourmetkrogen och till den åt vi hemlagad vaniljsås.


Nässelsoppa med kardemumma, 2 port (Rune Kalf Hansen + litet tillägg från mig)

2 gula lökar
smör till stekning
1/4 tsk stött kardemumma (jag hade fina gröna kapslar, petade ut fröna och mortlade dem)
1/2 l kycklingbuljong
1/2 l nässlor, rensade och sköljda
2 msk smör
1 msk pressad citron
salt och peppar
riven lagrad ost

Skala löken. Hacka grovt och fräs glansig i smör med kardemumma och lite salt och peppar.

Tillsätt kycklingbuljong. Koka i 10 minuter. Hit kan förberedas.

Innan servering. Koka upp buljongen. Tillsätt nässlor och koka upp.

Mixa soppan med smör och citronsaft. Smaka av med salt och peppar.

Servera överströsslad med riven ost.


Grapefrukthollandaise, 4 port (vi lagar 1/3 av detta recept till 2 personer, den lilla mängden kräver övning och en mycket liten kastrull, men det går)

3 äggulor
3 msk torrt, vitt, oekat vin
150 g smält smör, den klara delen inte grumset
salt och vitpeppar
1 msk pressad blodgrapefrukt

Smält smöret och låt svalna något.

Blanda äggulor och vin i en liten kastrull. Håll kastrullen i skjudande vattenbad och vispa hela tiden tills blandningen börjar tjockna. Tillsätt den klara delen av det smält smöret, först droppvis och under ständig vispning. (Bra att vara två personer vid detta moment.) Ta bort från vattenbadet och vispa i citrussaft och smaksätt med salt och peppar. Såsen kan inte värmas, måste göras direkt när den ska ätas, men några minuters respit får man om kastrullen placeras  i närheten av en varm spis.


Knäckig rabarbersmulpaj, en liten paj till 2 pers

250 g skuren rabarberstjälk
0,6 dl socker
1/2 msk potatismjöl

smuldeg:
50 g smör
2 msk socker
1 dl havregryn
0,75 dl vetemjöl

1 msk råsocker
1 nypa flingsalt

Lägg skivad rabarber i en lagom stor ungsform. Strö på socker och potatismjöl och skaka runt.

Blanda ingredienserna till smuldegen. Fördela över rabarbern. Stössla på en liten nypa flingsalt och råsocker.

Grädda ca 15-20 minuter i 225 graders ugn. servera med vaniljsås eller vaniljglass.


I natt är det stjärnklart och bittert kallt i byn redan nu. Alla plantor som kan flyttas tar jag in och resten täcks och får kompisar av värmande vatten i vattenkannor intill sig. Jag huttrar redan nu i min oisolerade stuga, trots glödande element. Snälla vårvärme - kom tillbaka!

Sköna maj välkommen....

Byvägen 1 maj

Stackars blommande persika

När jag kommit över besvikelsen ska jag bjuda på recept från gårdagens suveräna vårmiddag.

Vaborgsmeny med primörer

Jag hade tänkt köpa svensk gotländsk sparris, men i Hötorgshallen var de torra och kostade 330 kronor kilot och på NK kom jag precis efter mannen som tog de sista fina stjälkarna för 250 kronor kilot.

Då bestämde jag mig för att vi skulle satsa på våra egna primörer istället! Här på tomten i Roslagen tog det inte mer än några minuter att klippa av de sista övervintrade grönkålsbladen, plocka späda nässlor och gräslök. Jag premiärskördade också rabarberstjälkar.


Menyn ser ut någonting såhär:

Chips på egna grönkålsblad och övervintrade jordärtskockor

Nässelsoppa med signatur Rune Kalf Hansen
Grillad lax med hollandaisesås och primörgrönsaker
Knäckigaste rabarberpajen (tips från syrran) med hemlagad vaniljsås


Majbrasan i byn tänds klockan åtta. Jag misstänker att vi kommer att vara ganska mätta då.

Hemlagad citronfromage med topping av choklad och viol

Jag har funderat på efterrätter som kan passa med mina kanderade violer. Allt med choklad såklart, men även någonting med citron...

För några år sedan gick jag en kurs i klassisk gourmetmatlagning och där lagades det såklart citronfromage. Denna efterrätt har ju blivit misshandlad genom att ofta lagas i pulvervariant, men en hemgjord, med fin ekologisk citron blir verkligen jättegott! Luftigt och sött, men så pass syrligt att sötman balanseras.

Fromage är inte svår att göra, men det gäller att vara lite noga så att gelatinblandningen fördelas i efterrätten. En gång för länge sedan blev jag bjuden på en misslyckad variant. Den var som en lös gräddkräm med citronsmakande "gummisnoddar". Inte så god...

I lördags när mina föräldrar kom ut till landet lagade jag citronfromage som toppades med hackad mörk choklad, kanderade violer och levande violblommor.


Citronfromage, 8 små portioner

3 gelatinblad
3 ägg
1,5 dl socker
1 citron
2 dl vispgrädde

Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten. Riv skalet av citronen och pressa saften.
Knäck äggen och skilj gulor och vitor. Lägg äggulorna i en skål med det rivna citronskalet och hälften av sockret. Lägg äggvitorna i en skål med resten av sockret.

Vispa vitor och socker till ett hårt skum. Vispa ägguleblandningen ljus och pösig. Vispa grädden.

Ta upp gelatinbladen ur vattnet. Lägg dem i en kastull och smålt försiktigt utan att värma för mycket. Blanda gelatin med citronsaft och låt svalna något.

Blanda ägguleblandningen med den simmiga (ej stelnade) citronsaften och vändförsiktigt ner detta tillsammans med äggvitorna i den vispade grädden.

Häll upp i portionsformar och ställ i kylskåp.

Vid servering, dekorera med riven choklad, ev kanderade och färska violer.

Slutet av april

Liten lägesrapport:

Vårt köksbygge går framåt, men långsamt.

Skåp har börjat komma upp, spis och stor rostfri bänk

J har hängt upp lampan, återvunnen från Stockholms gamla utomhusbelysning och sittbänken börjar komma på plats

På vår nya balkong spirar grönsaker i zinklådor och J har till och med hittat träskyltar i någon av alla flyttlådor. Låga sockerärtor, koriander, ruccola, rädisor, små karottmorrötter och sallad är på gång.

Annars har J börjat klaga på att han så smått tröttnat på att laga mat i micron. Vår snickare skrattar och säger att han kan dela med sig av några bra microrecept. Själv har jag inte heller lagat någon mat, fast jag har mitt stora landetkök. Det har blivit sena kvällar och jag har levt på rester från påsken, popcorn och smågodis under några dagar.

Jobbluncherna blir färdigköpta, vilket inte alls är lika gott som mina hemlagade matlådor. Men idag ska vi köpa med oss lite picnickmat och sätta oss nere i parken här i Hammarby Sjöstad. Just nu blommar nämligen ett hav av rosa körsbärsträd, solen skiner och det är helt underbart!

Påsklunch i växthuset och nya påskköttbullar

Igår åt vi en väldigt god påsklunch i syrrans växthus. Via sina hönskontakter hade syrran fått tag i byägg av alla möjliga färger. Jag valde ett blågrönt, extra stort, J fick ett grönt och min mamma hade paxat det som var ljusbrunt med småprickigt mönster i mörkare brunt. Ägg från hönor som får gå fritt och plocka mask får knallgul gula och smakar otroligt gott.

Vi hade flera sorters sill, varav dyr-ICAs egengjorda Brantevikssill var godast. Min egen klassiska inläggningslag var god, men jag kommer aldrig mer att köpa 5-minutersstill, fy vilken sladdrig konsistens!

Jag hade gravat lax, J hade gjort egen gravlaxsås och kallrökt lax  med pepparrotcrème fraiche. Vi har förvarat vår egen pepparrot i en påse i kylen i månader. Otroligt hållbar och lika god och stark som när den grävdes upp!

Vi hade tunt hårt tunnbröd, prinskorv och små tyska fläskkorvar med örtig kryddning, skivor av kall lammstek med ramslökssmör, tryffelsalami, sparris med parmesanost, urfina tomater i sallad med mozzarella från Rom (syrran) och riven basilika.


Det mesta på påskbordet finns med tidigare i bloggen, eller så kräver det inga egentliga recept, men jag måste tipsa er om de absolut godaste köttbullarna som J och jag gjort hittills! Att det blir stor skillnad om man maler sin egen färs (eller övertalar affären att fixa helt nymald), det visste vi sedan tidigare, men i våra påskköttbullar blev kryddningen/smaksättningen också helt perfekt, det var nästan så att jag ville äta upp smeten. Soltorkade tomater och örtkryddor, i det här fallet timjan fungerar ju alltid bra till köttfärs och påsköl, eller annan mörkare, lite sötare öl visade sig ta fram smaken av brynt smör på ett väldigt gott sätt.


Påskköttbullar, en stor sats som (kanske) räcker även till några i frysen

400 g fläskkarré (alternativt nymald fläskfärs)
800 g högrev (alternativt nymald oxfärs)
2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
1 liten burk soltorkade tomater
1 dl ströbröd
1 dl mjölk
1,5 dl påsköl
1 kruka färsk eller 1 tsk torkad timjan
salt och svartpeppar
rejält med smör att steka i


Blötlägg ströbrödet i mjölk och öl.

Skär köttet i bitar och mal på köttkvarnens fina skiva. Ta upp de soltorkade tomaterna ur oljan och mal även dessa.

Skala och hacka lök och vitlök mycket fint med vass kniv. (Lök blir beskt om den hackas med slö kniv eller körs genom köttkvarn.)

Blanda alla ingredienser till smeten. Krydda! Stek en liten provbiff för att stämma av kryddningen.

Stek köttbullarna i omgångar i smör.

Ett måste varje påsk

Ett måste varje påsk är drinken Vildhöna.

Galen, rolig att dricka och god!


Vildhöna

1 dl gin

1 dl vatten

1/2 citron, tvättad

1/2 dl socker

1 ägg

Lägg alla ingredienser i en mixer. Hel citronhalva och helt ägg! Kör tills allt är krossat. Sila upp i glas med is. Dekorera ev med citronskivor.

Igår avnjöt vi Vildhöna vid grillen, där vår ört- och vitlöksmarinerade lammstek låg på långsam indirekt grillning. Hittills har det varit en lite sval påsk här i byn, men idag på påskafton lovar SMHI soligt vårväder när morgondimman lättar.

Skärtorsdag och tips på snygga ägg

Äntligen skärtorsdag!

Vi hade hoppats kunna köpa ägg av alla möjliga färger från hönor här i byn nu till påsk, men de visade sig vara bokade sedan länge. Kul att det blivit superpoppis med lokala ägg från byns sprätthönor, även om vi blev utan den här gången.

Vanliga ekologiska ägg från ICA fick det bli istället. De är ju vita och lämpar sig därför för färgning.

Mitt allra bästa färgningstips som ger marmorerade ägg med bladmönster är att använda sig av lökskal från gul och röd lök, små gröna blad med snygga former och aluminiumfolie.

De gröna bladen fördelas runt ägget, täcks med bitar av lökskal och slutligen fästs det hela genom att äggen sveps in i aluminiumfolie. Sedan kokas äggen som vanligt.

På bilden ser ni mitt frukostägg, årets "testpilot".

Förresten, ni som har trädgård, släng inte äggskalen. De är perfekta att finkrossa och gräva ner runt kalkälskande växter som t ex rosor!


Nu har solen kommit fram, efter en lite grå, blåsig och ruggig morgon här i byn. Idag ska vi fika på underbara Drömkåken som äntligen öppnat och sedan hoppas vi såklart på besök av påskkärringar. Glad påsk på er alla!

Hur koppla ihop internetkaoset?

Bloggar...
Hemsidor (eller heter det internetsajter, numera)...
Olika internetforum...
Facebook...
Olika grupper i Facebook...
Meddelanden som skickas via Facebook...
Projektdatabaser...
Jobbmail...
Privat mail...
Instagram...
Twitter...
SMS...
o s v...
o s v...

Jag struntar i vad de heter men, SUCK, vad rörigt det är! Kan någon kunnig person, pleeese koppla ihop allt detta trassel, där man missar hälften, till ett begripligt och överskådligt gränssnitt? Ett gränssnitt där rätt information går ut till rätt målgrupp och rätt information kommer in till mig. Något som funkar både jobbmässigt och privat. Och där man slipper bli överöst med onödig reklam som tar tid att sortera bort.

Som det är nu känns det mer eller mindre som en slump att bilder eller ord från en själv når rätt målgrupp och att själv bevaka det man vill eller behöver få information om är en hel vetenskap. Och att försöka vara social i allt detta är ju jättesvårt trots att möjligheterna är stora.

Ett exempel från jobbet - Arg kollega: "-men HUR kunde du missa att dead-line är idag, det ligger ju ett protokoll på projektets site på Project Place under XX-projekt/bygghandling/möten/protokoll. Och där står det klart och tydligt under sista rubriken på sidan 11 att inlämning är framflyttad en vecka!"

Ett exempel från privatlivet - Nej, nu bara måste jag slänga dubbletter av mina chiliplantor, ALLA frön grodde i år och fönsterbänkarna håller på att svämma över av för många plantor. Tur till komposten. Tillbaka vid datorn hittar jag flera efterlysningar på folk som vill ha JUST den chilisorten, ett till och med skickat som ett meddelande direkt till mig i ett trädgårdsforum...

Någon flitig hacker därute som dessutom har känsla för ordning och struktur i internetkommunikationsvärlden, ÄR inte detta ett ett perfekt uppdrag för dig???

Ramslökspesto

Jag älskar spagetti carbonara och äter det nästan en gång i veckan. Om jag får välja lagar jag den väldigt enkelt -  al dente-kokt tagliatelle, knaperstekt bacon/skinka/pancetta/rökt sidfläsk, färskriven parmesan, äggula och nymald svartpeppar på toppen.

Pancettan är det godaste och lyxigaste av de olika köttillbehören, men smartast är rökt sidfläsk i tärningar. Till skillnad från bacon brukar man kunna hitta sidfläsk som är rökt på riktigt och inte, som de flesta baconsorter, bara blivit smaksatt med rökarom. En stor fördel är att sidfläskbiten håller länge i kylskåpet. Rätt förvarad i inte alltför tät förpackning (aluminiumfolie är bra) kan den hålla i flera veckor!

Nu kan det ändå bli lite enformigt att äta samma rätt så ofta varför jag är glad att jag kommit på den ultimata säsongsanpassningen - dressa pastan med en härlig ramslökspesto! (Funkar säkert med basilikapesto också, det ska jag göra när ramslökssäsongen är  slut.)


Ramslökspesto, 4 port

1 knippa ramslöksblad, sköljda och grovt skurna
50 g pinjenötter
50 g parmesanost
1 dl olivolja
1 klyfta vitlök
salt och nymald svartpeppar

Mixa ingredienserna och späd med lite vatten om konsistensen blir för tjock.

Tillaga sin fiende!

På min tomt här på landet är ogräs ett gissel och värst av dem alla är kirskålen. Den nästlar sig in överallt och när man försöker gräva bort plantorna går rötterna sönder och varje liten minirotbit blir omedelbums en ny planta.

Jag har hört att man ska kunna äta de späda plantorna och det skulle ju göra rensningen lite roligare. Smakprov har tyvärr visat att plantona inte alls är goda. För beska och alldeles för mycket smak av kåda för mina smaklökar. Jag har testat att fritera dem, eftersom detta brukar vara ett knep att komma tillrätta med beska. Var ändå inte nöjd med resultatet. Knapriga, men fortfarande beska.

Min vilda-växter-expert, E på jobbet, har länge tipsat om att laga till de absolut spädaste kirskålsplantona med annat ogräs i en grön vårlig ogräspaj.

Eftersom jag inte alls var övertygad gjorde J och jag ett högst vetenskapligt test. Småpajer tillagades och hälften var fyllda med nässlor + löktravsblad och resten fyllda med hälften kirskålsblad och resten nässlor + löktravsblad.

Sån här typ av paj är god med lite smulad fetaost också, men denna gång ville jag testa de rena smakerna.

Jag var helt övertygad om att kirskålspajerna skulle hämna i komposten, men se, så blev det inte alls. Vi var båda rörande överens och att dessa absolut var de godaste. Det kunde till och med varit större andel kirskål i dem. På något sätt passade det beska, lite kådlika i den här sortens paj och de andra ingredienserna tog kanske också lite udden av det man inte gillar hos kirskål och tog fram dess bästa kulinariska kvalitet.

Härligt, äntligen har jag hittat ett bra användingsområde för min fiende, i alla fall så länge det för sig om späda plantor! Superstort tack, E!


Små ogräspajer, ca 12 st

3 dl vetemjöl
125 g smör
2 msk kallt vatten
lite salt

1/2 l späda kirskålsblad
1/2 l blad av nässelblad och löktravsblad blandat
(1 paket fetaost)
3 ägg
3 dl mjölk
salt och nymalen svartpeppar
2 dl riven lagrad ost

Nyp ihop degen, här på landet vill jag spara disk så jag gör det i en plastpåse. Låt sedan degen vila i kylskåp ca 1 timme.

Skölj ogräset noga, de håriga nässlorna kräver flera vatten. Ta bort grova stjälkar.

Sätt ugnen på 200 grader. Kavla degen mellan två plastfolielager och klä små pajformar. Pricka i botten och förgrädda ca 10 minuter.

Fördela ogräset i småpajerna. Vispa samman ägg och mjölk. Salta och peppra. Häll äggstanningen över pajerna. Toppa med ost. Se till att inga ogräsblad sticker upp, då blir de brända i gräddningen.

Grädda i ugn 20-30 minuter tills äggsmeten stelnat och osten fått fin färg.

Skörd och supergoda chips

Den milda vintern har lämnat en hel del plantor levande i mina köksland. Vad bra att jag inte rensade och städade i höstas! Jag kan skörda späda blad till lunchsalladen; olika kålsorter, cikoriasläktingar, krasse, rädisblad och vintersallad. En kruka med violer fick också hjälpa till.

Kålbladen testade jag att förvandla till chips. Nyttigt och verkligen supergott!


Chips på kålblad (t ex grönkål)

Sätt ugnen på 200 grader. Ta bort grova bladnerver och dela bladen i lagom chipsstorlek om de är stora. Sprinkla över olja och gnugga in den så att alla blad blir jämt täckta. Sprid chipsen på ett bakplåtspapper och tillaga i ugn. Det tar ca 7-10 minuter, men passa noga, chipsen bränner lätt när de har torkat. Ta ut, salta och njut!

Dagens boktips

Jag har följt odlingsbloggen "Ett år med lotten" där Elin Unnes skriver uppkäftigt, kreativt och framförallt vansinnigt roligt om odling av ätbart!

Rusade därför iväg till bokhandeln när jag förstod att Elin givit ut boken "The secret gardener - dumsnåla tips för nygamla odlare"!

Suverän bok, särskilt som jag nu kan konstatera, en gång för alla att jag äntligen blivit INNE. Min f d töntiga livsstil med stort innehåll av företeelser som varmkompostering, skördande av vilda växter i naturen och egen köksväxtodling samt att locka av skörden dess mest kulinariska kvaliteter har äntligen blivit TRENDIG! Yohoo!

Nyss var det bara äldre pensionerade damer + jag själv som ägnade sig åt detta. Och damerna, inget fel på dem, men de var allra mest intresserade av pelagoner... Nu grönsaksodlas det bland artister, söderhipsters, kockar, tekniknördar och alla möjliga!

Nåväl, Elin Unne är rockjournalisen som blev som besatt av odling när hon fick tillgång till en kolonilott.

Jag känner igen det där med besatt, eftersom jag själv varit fullständigt grönsaksodlarbesatt sedan jag flyttade hemifrån. Eller så var jag det redan innan, men hade inte så stora möjligheter att utöva...

Jag gillar de flesta odlingsböcker, men efter att ha hållit på några år och dessutom lusläst det mesta som skrivits om köksväxtodling, innehåller de flesta "odla-grönsaker-böcker" inte sådär jättemycket nytt.

"The secret gardener" innehåller bra basinformation om växter och hur man anlägger köksväxtland,  men Elin har också, utöver det en kaxig upptäckaranda och ger mig flera nya idéer. Boken är en slags "Linnea planterar", denna älskade biblioteksfavorit från barndomen, men för vuxna. Jag rusade omedelbums ut och satte en kruka över rabarberplantan och skottade upp färsk hästgödsel runt för att få tidig glasrabarber.

Under vintern är de flesta odlare frustrerade. VARFÖR blir det aldrig vår? Elin går lös i skafferiet och groddar alla möjliga och omöjliga frön hon kan hitta. Och så gör hon bivaxljus - smart, sådana är ju helt underbara, miljövänliga och doftar gott!

Jag älskar lite ovanliga växter och att experimentera med sådana. Kul att Elin tipsar om t ex den bildäcksstinkande Epazoten som är oumbärlig till tex-mexmat, endive (som ger skörd på vintern), perennen standkämpe och att odla pak choi-sorter som inte är hybrider och låta dem fröa av sig och självsås!

Boken är indelad i årstider och visst är det så vi odlare lever. Det finns också en del fina stämningsbeskrivningar från olika årstider. Jag svårlängtar till högsommaren när jag läser det här: "Allt i naturen verkar berusat och berusande. På dagarna doftar älggräset så starkt och sött att de blankgröna skalbaggarna som klamrar sig fast vid de nyplockade flockarna ser kalejdoskopiska ut och det kan inte bara vara salicylsyran i bladen som gör att du känner dig avdomnad. På kvällarna verkar växterna så besjälade att du skulle ha blivit mörkrädd om det någonsin blev mörkt och till och med nattljuset är varmt."

Förhoppningsfullheten älskar jag också med boken. Elins saffranskrokus har aldrig blommat och hon har dessutom räknat fram att man behöver en mindre åker för att få fram saffran till lussekattsbaket, men ändå odlar hon den kräsna krokusen.

Några andra citat från boken:

"Du vill inte vara den där kirskålmunken." (om den medeltida munken som lär ha infört kirskål i Sverige.)
"Om du redan vet hur man gör en inbakad fläta kan du också fläta vitlök...har du aldrig haft oturen att lära dig göra inbakade flätor när du var liten: sök på internet efter videoinstruktioner och förbered dig på en lång kväll.
Om grodding: "låt bli linfröna, testa inte ens, bara lita på mig".

Det finns också en del (alldeles för få, om ni frågar mig) recept typ grönkålschips, kimchi och älgörtsaft. Boken avslutas med en mycket bra läslista.

Om ni gillar grönsaksodling är mitt tips - läs bloggen och boken!

Ömsom vatten, ömsom VIN!

Varför skriver jag så sällan om vin? Jag älskar vin, men nu var det länge sedan jag drack något som stack ut och var speciellt.

Och så plötsligt, plötsligt springer jag på VINET igen! DET vinet, eller inte just det vinet, men DEN SMAKEN.

Under en rolig del av studietiden hade jag en kompis som bodde vid Kungsholmstorg. Vi hängde därför ofta på Mamas & Tapas på Sheelegatan. Relativt billiga smårätter passade perfekt för en tunn studentplånbok! Det var rustikt, mörkt, mysigt, stimmigt och nästan alltid fullsatt, men vi hade ju för det mesta möjligheten att kunna komma lite tidigare än kontorsnissarna så vi fick oftast plats. Och att senare kunna knöka in en kompis eller två brukade gå bra.

Husets vin på den tiden, var Montecillo, som då var en riktigt, riktigt bra rioja. Av nostalgiska skäl fortsatte jag att köpa Montecillo på Systembolaget i flera år sedan, men den har verkligen inte varit något att hurra för på länge om jag ska vara uppriktig. Jag har provat några andra riojor, men inte riktigt fastnat för någon.

En sort som jag definitivt aldrig skulle kommit på tanken att köpa var Faustino I Gran Reserva. En så ohyggligt ful flaska (läs Anders beskrivning här) och så det där kitschiga otäcka, irriterande omiljövänliga metallnätet på. Vedervärdigt!

Tro mig, den är ÄNNU fulare i verkligheten

Men efter att ha läst lite rekommendationer gjorde jag tillslut ett undantag. Smög in på bolaget i, tack och lov, otrendiga Rimbo, och försökte obemärkt handla ett exemplar dolt mellan mer snyggdesignade burkar öl till J och min favorit bland äppelmuster, den på Cox Orange. Hem till stugan och hällde upp, med vissa förväntningar, vilket alltid brukar leda till att man blir besviken. Och så var det, genast vid första klunken, som att bli förflyttad i tiden. Denna rioja smakade precis som minnet av den svunna Montecillo och med den alla härligt stimmiga krogkvällar! Precis den där rätta smaken av "ny regnrock" som jag ofta letar efter hos rödvin. Rioja må vara hopplöst ute, men jag älskar den smaken!

Vis av erfarenhet handlade J och jag ytterligare en flaska nu i veckan och fixade tapasmiddag. Helt otroligt vad snabbt och lätt det är att fixa tapas! Vi köpte stark spansk salami och fin serranoskinka samt melon. Några olika oliver fick också följa med och en hård spansk getost. En riktigt bra tapenade, med smak av hemlagat fanns färdig på dyr-Ica. J hittade några kvarglömda Padrone-chilisar i kylen (bara en sån sak..). Han stekte dem i olivolja med salt och vitlök. Samma behandling fick skogschampinjoner och de överströsslades sedan med hackad persilja. Jag kokade het tomatsås och fluffvispade egen majonnäs till aioli. Småpotatisar oljades, saltades och bakades i ugnen. Tomater skars till tomatsallad med hackad lök och vitlök.

Vi hade ett berg av tapasmat, men trots det gick nästan allt åt. Finns det något bättre än att avnjuta gott vin, plocka precis den tapasbit man är sugen på och småprata med sin J, som lockats ut till stugan sådär mitt i veckan?

Godis - kanderade violer

Mina kanderade doftvioler blev riktigt bra! Inte så snygga kanske, men väldigt goda med tydlig violsmak. Det blev lite mycket socker, hade nog varit bra med sånt där extra finkornigt socker som jag har för mig finns. Florsocker testade jag också, men det blev däremot inte bra.


Kanderade violer

2 dl doftviolblommor
1 äggvita
2 dl socker, gärna finkornigt

Häll upp hälften av sockret i en skål (det kommer att bli rätt kladdigt, bättre att köra i två omgångar). Vispa äggvitan med en gaffel så att den blir lite lagom skummig. Doppa några violer i taget i äggvitan. Jag vände dem försiktigt runt med en gaffel, men har man tålamod blir det nog ännu bättre att pensla på äggvita med en mårdhårspensel. Rulla violerna i socker och lägg upp luftigt på bakplåtspapper eller gallren på en torkapparat. Jag torkade i en sådan eftersom vädret och min stuga var fuktiga, men vid fint och torrt väder kan de torkas någon eller ett par dagar i rumstemperatur.

Jag tänker nog använda mitt nya violgodis som dekoration på någon påskdessert om det inte går åt innan dess.

Rent vatten

Vatten från byn till vänster, stadsvatten till höger

Finns det något godare än ett glas iskallt rent vatten? Stockholmsvattnet håller också fullständigt suverän kvalitet. Tack fina vattendrag och Stockholm Vatten för det!

Rent vatten är förutsättningen för allt och ändå är det 780 miljoner människor i världen som inte har tillgång till det.

Jag är såklart inte en av dem, men jag tänker ändå mycket på rent vatten i dessa dagar eftersom sådant saknas i mitt hus på landet. Mycket kraft går åt att fylla dunkar i stan och släpa med sig ut. Det går väl OK de gånger vi tar bilen, men med Dramaten-vagnen på spårvagn, T-bana och buss är det rätt jobbigt.

Jag kan såklart hämta vatten hos bygrannarna, men det bygger på att de råkar vara hemma. Hos en av grannarna kan jag ta vatten i stallet, även om hon inte är hemma - jättesnällt, men som ni ser på bilden är det inte världens klaraste vatten... Tyvärr måste jag erkänna att jag till och med är lite tveksam till att diska i det eftersom det lämnar sådana beläggningar.

Jag har testat att köra det genom Brita-filter, men det tar en evig tid och leder till att vattnet helt tappar smak.

Alltså fortsätter släpandet av dunkar. Ca 15 liter får jag med mig åt gången och det klarar jag mig på eftersom jag blivit expert på att diska vattensnålt. Men detta bygger såklart på att jag kan duscha på kontoret inne i stan.

Att bevara upptappat vatten är inte heller lätt. Även om man förvarar det i kylskåp händer det ganska snabbt något som gör att det inte smakar lika gott längre. Det fungerar dessutom inte bra till te. Jag gjorde ett test med färskt vatten från kran och samma vatten som stått i ren plastflaska i kylskåp ett par dagar. Teet på det sparade vattnet blir inte gott. "Blackare", mer menlös smak och dessutom blir det lätt bara beskt. Jag kan inte förklara vad som egentligen förändras, men något är det. Kaffe tycker jag inte påverkas lika mycket.

Numera dricker jag ett glas utsökt kranvatten i stan med andakt!