tisdag 25 mars 2014

Avokado på asiatiska


Avokado tillhör mina verkliga favoriter. Lycka är att dela en perfekt avokado!

Frukten kan ätas till frukost, lunch, mellanmål och middag. Förutom att vara fantastiskt god lär avokado dessutom vara väldigt nyttig. Det enda abret med de gröna "drakäggen" är att de inte kan odlas här i Sverige. Visst kan vi ha en avokadoplanta som prydnadsväxt i köksfönstret, men för att få frukt krävs betydligt varmare breddgrader.

Jag äter gärna avokado precis som den är, med bara lite salt, men ett tips på en asiatisk variant från "Allt om mat" visade sig vara verkligt gott.

Dela avokadon i halvor, ta bort kärnan och skär köttet i rutmönster. Fyll någon knapp tesked japansk soja och några droppar pressad citron i varje halva, klicka på majonäs, strössla över furikake (eller bara lätt rostade sesamfrön) och toppa med klippt koriander.

Furikake är en slags japansk fröströssel som består av rostade sesamfrön, alger och ibland kryddor. René Voltaires variant brukar kunna köpas på välsorterade mataffärer, annars finns det att köpa på nätet eller på asiatiska mataffärer med lite mer japansk inriktning.

måndag 24 mars 2014

Morgonhälsning från byn

 
 

God morgon!

En ny vecka börjar och här i byn tänder vi frukostljus, men konstaterar genom att beundra morgonrodnaden, att denna vecka börjar med SOL! Senare i veckan hotar SMHI med snö, men det tar vi då...

Jag verkligen avskyr att slänga saker. Tyvärr leder detta hamstringsbeteende ibland till negativa konsekvenser, men en sak som jag gillar här på landet är att nästan ALLT ANVÄNDS.

Eftersom det inte finns någon sophämtning så här års blir de soppåsar som måste släpas på bussen till stan väldigt små.

I plastbyttor odlas det, allt organiskt avfall går i komposten, diskvattnet göder och vattnar gräsmattan, tidningar tänder brasor och stearinljusstumparna kan få brinna ut i min kära stumpastake.

Inte så dumt och dessutom känns detta beteende, som jag nästan skämdes lite över för några år sedan, nu plötsligt helt rätt i tiden.


söndag 23 mars 2014

Vårmiddag - varmrökt kyckling, ramslökscrème och rostad potatissallad med primörer



 I fredags kom J hem med en massa lyxiga saker inhandlade på Cajsa Warg. Det var italiensk salami, citroninlagda fiskar (ansjovis?), buffelmozzarella och gigantiska röd-gröna skrynkliga tomater.  En hel del av detta hamnade på våra goda fredagspizzor, men kvar i kylen blev av någon anledning ramslökscrèmen.

Jag ÄLSKAR ramslök och snart tror jag att säsongen är den rätta för att jag ska kunna plocka den själv på mitt hemliga ställe. Tills dess var det inte dumt att avnjuta den i Cajsa Wargs tappning. (Nedan har jag, baserat på innehållsförteckningen, försökt lista ut receptet.)

Det var lördagskväll, vår i luften och J hade just hämtat varmröken från sitt förvar i förrådet i stan. Vi hade en gigantisk färsk kyckling från Hagby gård och inspirerad av ett recept på potatissallad i senaste "Elle Mat och Vin" hade jag köpt ett gäng goda primörer: färskpotatis, små späda lökar och röda knubbiga rädisor med blast. Årets första rosévin hade också inköpts.

När man ska varmröka är det en stor fördel med en rök, men det går också bra att använda en stor klotgrill med lock. Lägg rökspån i blöt. Fyll grillens ena halva med briketter och tänd. När glöden är jämn, lägg blöta rökspån på de glödande kolen och placera det som ska rökas på gallret ovan den del av grillen där det inte är glöd under. Stäng locket. Nedre spjället ska vara ungefär halvöppet och det övre helt öppet. Det tar lite drygt 2 timmar att varmröka en hel, rejält stor kyckling. Ett tips som vi inte själva följde, men som vi definitivt kommer att göra nästa gång är att rimma kycklingen i saltlag något dygn innan den röks.


Varmrökt kyckling, ramslökscrème och rostad potatissallad med primörer, 2 port + massa extra kyckling

1 kyckling
1 liten knippa färsk rosmarin
1 liten knippa färsk timjan
5 vitlöksklyftor
4 msk smör
salt och svartpeppar
rivet skal från 1 citron

8 små färskpotatisar
1 knippa rädisor med blast
3 små späda lökar
smör att steka i
salt och svartpeppar
italiensk salladskrydda
1 tsk dijonsenap
2 msk olivolja
1 msk pressad citron

1 liten knippa ramslök
1/2 gul lök
smör
1 msk vitt vin
1 dl smetana eller crème fraiche
1/2 dl rapsolja
äppelcidervinäger
salt

Hacka rosmarin, timjan och vitlök fint. Riv citronskalet fint. Mosa med smöret. Salta och peppra. Fördela hälften av blandningen under skinnet på kycklingen. Den andra hälften penslas på fågelns utsida (kan behöva smältas lite först).

Tillaga kycklingen i varmröken. Det bästa är att låta filéerna gå till en temperatur av 72 grader. Skära bort dessa och låta resten av fågeln gå tills temperaturen i lårköttet intill benet är ca 80 grader.

Koka de små potatisarna, men låt dem inte bli för mjuka. Skär i halvor. Ansa löken. Ta hand om blasten, skär fint. Låt lökarna koka några minuter. Skölj rädisorna i kallt vatten. Skär sav blasten, men spara den. Halvera rädisorna.

Hetta upp smöret i pannan. Fräs potatis, lök och rädisor tills de får fin färg. Tillsätt rädisblasten sista halva minuten. Blanda med lökblasten. Vispa samman senap, olja och pressad citron. Krydda med salt, svartpeppar och italiensk salladskrydda. Slå dressingen över potatissalladen och blanda runt.

Skala och finhacka löken. Finhacka ramslöksbladen. Fräs den gula löken i smör utan att den tar färg. Tillsätt vin och låt koka in. Ta pannan från värmen och tillsätt ramslök och smetana. Vispa i oljan först droppvis och smaka av med vinäger och salt.

Njut av din favoritdel av kycklingen i tunna skivor med potatissallad och ramslökscrème.


lördag 22 mars 2014

Värmande pumpasoppa i vårsolen


God morgon i vårsolen!

Idag blir det ett exempel på ett litet dilemma för amatörmatbloggaren - eftersläpet. När ljuset äntligen tillåter att maten kan fotograferas har väder och kynne ändrats. Alltså presenterar jag idag soppan som varit min värme och tröst i snökaoset och vinterkylan som dominerat veckan som gått. Nu blev pumpasoppan så god att jag kan garantera att den fungerar bra under mer vårlika förhållanden också.

Sommaren 2013 lyckades jag, roligt nog, odla fram butternutpumpa/vintersquash av sorten "Long de Nice". Ett exemplar sparades i normal rumstemperatur och när jag satte kniven i den för några dagar sedan var den perfekt. Imponerande!

Jag har två favoritrecept på pumpasoppa, DETTA fast med morot och palsternacka utbytt mot pumpa och DETTA.

Men nu ville jag experimentera fram en soppa med andra smaker. Pumpa är ju i sig lite menlöst så den måste kombineras med rätt smakkompisar.

Jag tycker att man använder cider alldeles för sällan i matlagning. Torr cider från Systembolaget med alkoholhalt runt 5% ska det vara.

Sälta och lite rökighet tänkte jag och fastnade för en bit rökt sidfläsk i affären. Det kunde också ha varit bacon om jag hittat någon bra sort. Rökt sidfläsk/bacon passar bra  med rustik rosmarin och sedan tänkte jag små, små äppeltärningar. Och krutonger! Man bara MÅSTE ha frasiga krutonger i soppa!


Värmande pumpasoppa med cider och bacon, 4 port

400 g pumpa eller vintersquash
1 gul lök
1/2 liten purjolök, de vita delarna
100 g rotselleri
1 msk rapsolja
2 vitlöksklyftor
1/2 chilifrukt
2,5 dl torr cider
1 l kraftig kycklingbuljong
1/2 dl vispgrädde
torkad rosmarin, salt och svartpeppar

till servering:
crème fraiche
bacon/rökt sidfläsk, knaperstekt
ljust bröd i tärningar stekt i baconflott eller smör
små tärningar av äpple
klippt krasse

Skär pumpa, lök, purjo och rotselleri i bitar. Drissla över olja och grilla i ugnen 250 grader tills bitarna börjar få lite färg (eller grilla på glöd efter en brasa om du råkar ha det).

Hacka vitlök och chili och fräs i lite olja i en kastrull. Lägg i det grillade. Häll på cider och kycklingbuljong. Koka ca 15 minuter tills allt blivit mjukt. Mixa med stavmixer.

Tillsätt grädde. Koka några minuter till och smaka av med rosmarin, salt och peppar.

Stek bacon och brödkrutonger. Servera soppan med en klick crème fraiche, knaperstekt bacon, krutonger, äppeltärningar och klippt krasse.



onsdag 19 mars 2014

Fröknäcke för stugliv


Jag fick tipset från Tre-tjejer-i-köket-Elin - En knäckemix från Ewalie som lätt skulle ge ett gott, knaprigt och nyttigt fröknäcke.

Knäckemix inhandlades från glutenfri-hyllan på en mer välsorterad mataffär. Själva bakningen var lite meckig. Mixen blandades med vatten och lite olja och fick sedan stå i kylskåpet och svälla över dagen. Sedan breddes den med hjälp av en slickepott ut tunt på två plåtar med bakplåtspapper. Mina plåtar var nog lite för små, ett tips är att det ska vara ett riktigt tunt lager.

Dags för kryddning. På paketet fanns förslag på kanel, chili och jag vet inte allt. Jag ville hålla mitt knäcke ganska neutralt så jag valde att bara strössla flingsalt på. Nästa gång testar jag nog anis/fänkål eller kanske kummin.

Sedan gräddades plåtarna i 15 minuter, togs ut ur ugnen, bakplåtspappret togs bort och knäcket klipptes i bitar. Slutligen in i ugnen igen för färdiggräddning på lägre temperatur. För att grädda två plåtar i en vanlig gammal ugn, utan varmluftsfunktion, tog detta sin lilla tid.

Men resultatet blev väldigt gott. Underbar konsistens och god smak. Bra att äta bara som de var, som en  nyttig ersättning till chips, men också gott med pålägg, t ex smakrik hårdost eller mögelost. Kan tänka mig att de också kan vara perfekta att dippa i  någon röra, men om jag ska göra det måste jag baka en ny omgång för den första är snart uppäten!

Förutom att fröknäckebitarna smakade gott hade de dessutom fördelen att vara mättande på ett annat sätt än vanliga kex eller knäcke. Det, i kombination med nyttigheten är perfekt för mig nu på landet eftersom jag inte alltid orkar laga mig någon middag.

Det enda i mixen som jag är lite tveksam till är solrosfrön. För mina smaklökar är solrosfrön väldigt beskt. De blir bättre som rostade/tillagade, men jag gillar andra frön bättre.

Jag kan därför tänka mig att göra en egen fröknäckeblandning, utan solrosfrön, men kanske med någon typ av hackade nötter eller mandel?

tisdag 18 mars 2014

Tomatsådd i översnöad by


Årets tomatodlarprojekt är extra spännande. Visserligen kom huvudsådden i jorden lite sent. Jag sådde igår och fröerna borde nog ha blivit planterade en vecka tidigare. Å andra sidan sådde jag redan i februari sorten Earliana, som ska vara en extra tidig tomat. Dessutom har jag, hör och häpna, lyckats med konststycket att övervintra ett par sticklingar tagna från förra säsongens plantor. Jag började med ett helt gäng sorter, men de som överlevde var Gelbe Dattelwien och Black Prince. Visst ser plantorna lite tufsiga ut, men de blommar redan! Bilden ovan är tagen i morgonens första ljus som nu når stugan innan jag stressar iväg till jobbet OM jag tar sena bussen.
För att optimera gårdagens sådd blötlade jag fröna under dagen och eftersom det inte finns någon vidare värme i stugan, nu när vintern kommit tillbaka, ställde jag odlingen på en värmematta. Sorterna är Black sweet cherry (från egna frön), Ruthje, Sweet 100, Mei Wei, Green zebra (också egna frön), Green grape, Gardener´s delight, Gold nugget, Malinowe, Chilega och Purple Calabash.
Chilega från Runåbergs ska vara så söt och god. Denna högväxande körsbärstomat, tålig för lite kallare klimat, är mångas favorit. Jag hade köpt fröer redan förra året, men glömde helt att plantera dem då. Purple Calabash är en ny bekantskap. Jag tror egentligen att den passar bättre i växthus, men kunde inte låta bli att sätta den efter att ha sett de vackra tomaterna på bilder och läst Impectas beskriving om denna kulturarvssort från 1600-talet.
"Rödsvarta tomater med purpurgrön krage och purpurrött fruktkött med intensiv arom. En av de godaste och mest smakrika tomaterna."

Annars känns odlingssäsongen långt borta. Snötyngda granar och översnöad köksträdgård... Det är svindlande vackert i byn med en dryg decimeter gnistrande snö. Å andra sidan fryser jag som en hund i min oisolerade stuga. På kvällarna kan man elda, men på mornarna är temperaturen sådar 15 grader och golven iskalla. Tur för illrarna att de har päls! Att pulsa sig fram genom snön, släpandes på dramaten-vagnen är ett helt företag, trots att busshållplatsen inte ligger långt bort. Jag försöker låtsas att jag är på semester i fjällen.

Byvägen

Översnöad köksträdgård

söndag 16 mars 2014

Långlagat marockanskt lamm


Dagen har inte varit alltför varm. Det ligger fortfarande en hel del snö kvar på tomten, men solen har gjort sitt bästa för att trösta oss med något som i alla fall liknat vårvinter.

Vi gav oss på att laga en av de rätter som blivit vår favorit i crock potten. Originalet är Jamie Olivers och då lagas rätten med lammlägg, vilket inte är så tokigt eftersom benen ger god smak. Idag hade vi istället en lammstek och jag vill lova att köttet blev smältande mört och att de varma, härliga dofterna och smakerna väl kompenserade det kylslagna vädret. Det går bra att tillaga alla ingredienser lika länge i crock potten, men jag föredrar grönsaker som har lite spänst kvar, varför jag gärna tillsätter dem sista timmen.

Här är rätten i vår tappning:


Långlagad marockansk lammgryta, 6 port

1 kg lammstek, eller annat grytkött av lamm, gärna med ben
2 tsk spiskummin (bäst är hel som man mortlar själv)
1 tsk torkade korianderfrön
2 tsk mald torkad ingefära
salt och svartpeppar
1 tsk honung
1 liten torkad chili eller chiliflakes
1 kanelstång
2 1/2 dl kraftig kalvbuljong
3 morötter
2 stora rödlökar
4 klyftor vitlök
2 selleristjälkar
1 knippa eller kruka färsk koriander
1 citron
1 burk kikärtor
1 kruka färsk mynta
2 burkar krossade tomater
ev 3 inlagda marockanska citroner
harissa
100 g torkade aprikoser
100 g skållade mandlar
tjock yoghurt till servering

Skär köttet i rätt stora bitar (om man använder lammlägg tillagas de hela). Skala och skär lökarna i båtar. Skala och dela morötterna grovt. Skär stjälksellerin i skivor och skala och hacka vitlöken.

Rosta spiskummin och koriander lätt i en torr panna. Mortla med ingefära, salt, peppar och chili.

Rubba in kryddblandningen i lammbitarna.

Bryn lammet i olja i en stekpanna. Bryn även grönsakerna tills de får lite färg.

Lägg lamm, buljong, kanelstång, skal och saft från citron, honung, tomater och kikärtor i crock potten. Kör ca 4 timmar. Tillsätt grönsaker, ev inlagda citroner i bitar, aprikoser och mandlar. Kör 1 timme till. Ta av locket sista halvtimmen för att reducera mängden vätska.

Smaka av med salt, peppar och harissa.

Servera grytan strösslad med hackad koriander och mynta, med t ex bulgur eller couscous och tjock yoghurt.

Lyx och en helt ny smakupptäckt


Ända sedan jag hörde talas om citrusfrukten yuzu här jag varit sugen på att testa den. Själva frukten har jag inte lyckats hitta. Det ryktas om att man måste ha kontakter i Japan som skickar den till Sverige, men småflaskor med pressad juice säljs på t ex Japanska Torget.

När Frida Ronge, kökschefpå vRå, lagade cross-overmat med japanska förtecken i Meny i höstas fastnade jag för ett recept: Hälleflundra med brynt yuzusmör.

I min tappning blev det istället tunna skivor av råa pilgrimsmusslor som bas för den lyxiga rätten.


Carpaccio på pilgrimsmussla med brynt yuzusmör, 2 förätter

4 pilgrimsmusslor
50 g smör
1 msk yuzusaft
30 g löjrom
1 schalottenlök
några strån gräslök
1/2 dl sushivinäger, sushi su
salt
späda salladsblad/ätbara blommor

Finhacka löken och lägg den att marinera i sushivinäger.

Frys pilgrimsmusslorna någon halvtimme, så blir de lättare att skiva i mycket tunna skivor. Lövtunna skivor läggs upp vackert på fat. Salta lätt. Toppa med löjrom Sprinkla över hackad lök och gräslök.

Bryn smöret i en panna. Tillsätt yuzu. Häll smöret över rätten.

Dekorera med salladsskott/blommor och servera genast.


För det första blev det en extremt god och lyxig rätt. Yuzun smakade som ingenting jag testat förut, lite åt grapefrukthållet, men blommigare. Löjrom och brynt smör är ju en "match made in heaven" och pilgrimsmusslor tycker jag är den godaste sashimin åt det vitfiskiga hållet.

Det här är en rätt jag garanterat kommer att bjuda på framöver, eftersom den var så otroligt god och erbjuder en så komplex, men för många människor helt ny och unik smakupplevelse. Stort tack, Frida Ronge, detta hade jag aldrig kommit på själv!

lördag 15 mars 2014

Hejdå våren!


Vi var förvarnade av SMHI, men blev ändå lite chockade av att vakna till byn i vinterskrud. Blötsnön har vräkt ner hela natten och nu ser det ut som ett julkort.

Egentligen är jag chockledsen, men nu är J här i stugan så vi får mysa in oss och säga "välkommen tillbaka, sopp och grytsäsong!".

En kökspryl som jag haft ganska länge, men inte presenterat tidigare på bloggen är Crock potten. En sådan stötte jag på för första gången hemma hos min amerikanska släkting för några år sedan. Hon fullständigt älskade sin gryta och efter att ha smakat det hon lagat i den förstår jag varför! När Crock pot kom till Sverige slog J till och skaffade en.

Sedan dess har vi (mest J) lagat vansinnesgod mat i den.

Allt man kan göra i crock pot går också att tillaga på låg temperatur på spisen, eller i en gryta i ugn på låg temperatur. Fördelen med crock potten är att den kräver mindre passning. Maten kan tillagas långsamt medan man själv är någon annanstans.

fredag 14 mars 2014

Jakten på de tidiga primörerna



Så här års längtar man så otroligt mycket efter de första primörerna. Jag begav mig på jakt på sydsidan av min grannes lada. Och där fanns de. Små och inte många, men de första nässlorna hade börjat titta upp!

I mina odlingar hittade jag några små, små korta strån av tidig gräslök.

Underbart - nässelsoppa till lunch!

Säsongens första nässelsoppa vill jag laga enkelt, klassiskt och med ett förlorat ägg i.

En viktig sak är att skölja nässlorna noga, i flera, flera vatten. Annars blir soppan garanterat en sandig upplevelse.


Vårens första nässelsoppa, 1 portion

4 dl späda nässlor
1 schalottenlök
3 dl kycklingbuljong
fänkålsfrön, mortlade
salt
vitpeppar
1 ägg
1 msk ättiksprit
salt
lite klippt gräslök

Rensa och skölj nässlorna noga i flera vatten. Koka upp vatten och förväll nässlorna i någon minut. Grovhacka.

Skala och finhacka löken. Fräs i lite smör. Häll på kycklingbuljong. Koka 5 minuter. Tillsätt nässlor och koka någon minut till.

Mixa till en slät soppa. Smaksätt med salt, peppar och mortlade fänkålsfrön.

Koka upp vatten med salt och ättiksprit i en rätt stor kastrull, gärna med låga kanter. Knäck ägget försiktigt i en kopp. Se till att vattnet skjuder långsamt och stabilt. Skapa en virvel med en slev och stjälp ägget i virvelns mitt. Skjud ca 3 minuter och ta upp med hålslev.

Servera soppa med det förlorade ägget och strössla klippt gräslök över.


Nu hotar väderprognosen med oväder, snö, kyla och vinter igen, men den här vårupplevelsen kan jag leva på ett tag.



torsdag 13 mars 2014

Smørrebrødslycka i byn


Jag är inte färdig med de danska smørrebrøden än. Inte på långa vägar. När J skulle komma ut till byn över torsdagskvällen tänkte jag - Smørrebrød och dansk øl.

För att tillverka de ultimata smørrebrøden krävs en massa tid och ingredienser som jag inte hade möjlighet att lägga ner/ville ha stående i skåpen. 3 sorters smørrebrød inköptes därför hos Jacobs på Stockholms centralstation.

Det är inga som helst problem att själv tillverka smørrebrød med rostbiff, räkor och currystinn kycklingröra, men de är goda köpta också. (Även om både J och jag är säkra på att de hade varit ännu godare om vi gjort dem själva. Mest för att Jacbs kryddning är lite i snällaste laget. Starkare curry, mer pikant remoulad och mer tryck och fluffighet i majon hade vi önskat oss. Stort plus för äppelbitarna i curryröran, dock - supegott!!)

Roslagens guld - böckling, fick bli pålägg på de ena av våra hemlagade smørrebrød. Jag är svår på Solöga, som i min tappning är rökt fisk, hackad ättiksgruka, inlagda rödbetor och rödlök, kapris och en äggula.

En konstig sak som jag gillar nästan mer färdigköpt än hemlagad är paté. Den där murkelpatén man kan köpa i små kantiga plastförpackningar slår det mesta. Om man kombinerar denna delikatess med cornichoner, cumberlandsås, lök och krasse får man ett alldeles utmärkt pålägg på ett smørrebrød.

Bilden blev en kompromiss. Inte för att mina bilder har varit optimala på sista tiden, men under hela dagen hade jag en plan att
1. ladda kamerabatteriet med laddaren som jag var nästan säker på VAR den var och
2. plåta innan skymningen blev blå och mörk.

Tror ni jag hittade den nogsamt packade laddaren? - Nej, suck, den befinner sig inpackad i en av säkert sjuttiotvå flyttlådor längst ner någonstans.
Tror ni jag var tvungen att jobba under den kritiska halvtimmen innan mörkret föll? - Ja, suck, envetna mail och telefonsamtal från kontoret.

Tack, snällaste J som höll humöret uppe och hjälpte mig att ta en, med tanke på omständigheterna, i alla fall vettig bild!

Smørrebrøden och ølen var en av de lyxigaste middagarna på länge. Nu har jag ju den äktdanska smørrebrødsvarianten i väldigt färskt minne och det enda jag saknar är brödet. Det bästa danska rågbrödet är mer helkorningt, saftigare men ändå mer luftigt än de varianter man kan hitta här i Sverige.

Smørrebrødstrenden har nog kommit för att stanna hos oss och nästa gång, nu när vi blivit lite varma i kläderna, tror jag att vi tolkar den ännu lite friare och experimenterar mer.

onsdag 12 mars 2014

Mat till mig själv - Biff Rydberg



Att Biff Rydberg fastnat på min hjärna skyller jag på Red scream and riesling och senaste avsnittet av Mästerkocken, som som jag till slut lyckades se, trots att landet har usel internetuppkoppling.

Egentligen är Biff Rydberg en lunchrätt, men den lämpade sig, med sina få ingredienser också ganska bra för en landetmiddag. Stekningen gjorde jag ute i pergolan i det sista kvällsljuset. Huset har ett kök, men ingen fläkt och Rydbergs biff kräver ohämmad härligt osande stekning.

Jämfört med Mästerkockarnas har min Rydberg betydligt mindre tärningar av råstekt potatis. Jag tycker det blir frasigare så och det kortar ju dessutom stektiden något, vilket är bra för det tar verkligen tid att råsteka potatis. Till skillnad från Mästerkockarna som skar bort stora bitar av potatisen för att få perfekt kubiska tärningar, tycker jag gärna att tärningarna gärna får vara lite rustikt ojämna, bara de är ungefär lika stora. Skala tunnt, skär så jämt som möjligt, men släng inte mat!Potatistärningarna sköljs, torkas på hushållspapper och får sedan steka i smör i en panna som först är rejält varm vilket ger färg och sedan gå klart på lägre temperatur. (På bilden är de lite för ljusa.)

Löken ska vara gul lök, men man kan mildra den lite genom att efter grovhackning med en riktigt vass kniv lägga den en kvart i en bytta med isvatten. Till just denna rätt vill jag personligen inte ha löken helt mjukstekt. Lite färg och ett visst krisp kvar är min favvo.

Oxfiléen (och du har nog rätt, Ulf, det SKA vara oxfilé, inte biff eller liknande) skär jag i något mindre tärningar jämfört med mästerkocken. De ska vara små munsbitar, inte för stora för att stoppa direkt in i munnen.  Oxfilétärningarna steks hastigt till fin yta, men rosa kärna, i en extremt het järnstekpanna (perfekt på min wokbrännare i pergolan).

Jag kryddar hela lyxpytten med salt och svartpeppar, samt worcestershiresås på potatis och lök. Äggulan är ett måste och sedan vill jag ha ren senap med rejält bett i, colemans eller dijon istället för senapsgrädde. En liten hög av nyriven pepparrot hade också varit på sin plats om jag inte varit alldeles för hungrig.

tisdag 11 mars 2014

Inte middag, enligt J


"Ät riktig mat!" säger J och visst har han rätt... Meeen, det är så trist att laga mat åt bara sig själv. Och i ett sommarhus utan rinnande vatten, avlopp och sophämtning vill man göra det enkelt när det går. Fast.... OK, micropopcorn ÄR inte middag!

ICA i Rimbo har en delikatessdisk med ett ganska bra sortiment av ostar. De säljer också lokalproducerade "Malita marmelader". Jag misstänker att fikonen i den marmelad jag köpte idag inte precis är lokalodlade, men marmeladen var jättegod - både till brieosten och St Aguren.

Jag fick ta bilden ganska långt innan "middagen" avnjöts. Det sista dagsljuset lämnar byn innan kl 18, men nu blir det ljusare från dag till dag.

Och jag kan trösta J med att jag lagar middag i alla fall varannan dag!.

Rustik lunch på landet


För att slippa den långa resan till jobbet stannade jag i byn över dagen. Datorn fungerar ju bra också från landetköket och idag hade jag inga inbokade möten. Tyvärr dök det såklart upp några akutheter från jobbet, men jag tror att jag har löst de viktigaste nu.

Solen har strålat över byn och det har verkligen varit vårlikt. Jag hittade årets första tussilago i diket ute vid vägen!

Jag försöker hålla upp matambitionerna. Till lunch här ute är man sugen på något rustikt. Stekt ägg och skivor av bräckt Väddöskinka smakade gott i vårsolen. Jag råstekte också tärningar av potatis, skar upp lite bröd och plockade fram några små tomater. Enkel men fullständigt suverän landetmat!

måndag 10 mars 2014

Mötet med våren - Köpenhamn och Lousiana






För många år sedan hade jag som tradition att alltid försöka komma iväg till Köpenhamn under säsongen när vintern fortfarande hade Stockholm i sitt grepp, men Köpenhamn redan fått vårkänning. Ursmart, jag förstår inte varför jag inte hållit fast vid den traditionen?

Helt oplanerat blev i alla fall en repris i helgen som gick. Jobbets studieresa gick till Malmö, men efter ett studiebesök på nya akutbyggnaden på MAS lämnade vi staden för att åka tåg över bron till Köpenhamn. Fredagen var lite grå, men gräset hade börjat bli grönt och vi såg massor med blommande vårlökar och något blommande rosa körsbärsträd. Dagen fortsatte med fler sjukhusstudiebesök och en middag på trevliga, men annars inte minnesvärda BioMio.

På lördagen strålade solen ner över staden och temperaturen steg. Jag och en kollega konstaterade att vi redan sett mycket av det som stod på programmet. Vi hoppade av schemat och tog en långpromenad till Torvehallerne vid Norreport. Vilka underbara saluhallar! Allt gott fanns här. Suveräna smörrebröd, röror och tapas av alla de slag, ost, kött, chark, fisk och skaldjur som man knappt kan få tag på i Stockholm. Toppenfräscha grönsaker och stora härliga krukor med färska örter, varav flera var nya bekantskaper.

I skaldjursdisken fanns danska humrar i akvarium och man kunde köpa hela, levande pilgrimsmusslor i skal och RÅA armar av Kungskrabba, de två senare har jag letat efter i Stockholm men inte hittat.

Cedro, är en citrusfrukt som jag aldrig sett i verkligheten och vackra kryddväxten "Röd surklöver" (Oxalis vulcanicola) har jag aldrig sett över huvudtaget. Jag provsmakade ett blad. Det hade god smak lite åt harsyrehållet, fast mildare och krispigare. Antar att det är något man blandar i sin sallad?

Vi skulle vidare och kunde inte bära med oss råvaror, men avnjöt varsin cappucino i solen vid ett bord framför hallarna. Äntligen vår!

Från Köpenhamns centralstation tar tåget ut till Humlebaek några mil norrut längs kusten bara en dryg halvtimme. I Humlebaek finns min favorit bland konstmuseer: Lousiana. Museet ligger otroligt naturskönt, högt, precis ovan havet, och där finns förutom alla ordinarie samlingar och intressanta utställningar, en vacker park fylld med fantastiska skulpturer.

Att caféet dessutom serverar god mat; smörrebröd, soppa eller buffet, som kan avnjutas, à la kulturtant, med ett glas vitt på terrassen i bästa solläge gör inte det hela sämre.

Vår plan var att vara riktigt, riktigt turistiga och hinna tillbaka till Köpenhamn för en öl i solen i Nyhavn, men tiden blev knapp och vi hittade ett ställe med egenbrygd öl nära stationen istället.

En ganska trött, men mycket, mycket nöjd fröken Dill blev hämtad på Arlanda av J senare på kvällen och vi for till landet för att tända ljus och mysa med illrar.

onsdag 5 mars 2014

Hejdå mitt kära hem!


Det värsta när man köper en ny lägenhet är att man måste sälja den gamla.

I måndags var det dags att lämna över nycklarna och lämna min fina vindstvåa i charmiga "kråkslottet" Villa Ekdalen för gott.

Det känns tomt och tråkigt. Den nya lägenheten är inte på långa vägar klar. Där är fullt av kartonger och dammigt byggkaos på minst halva ytan. Så kan inte våra illrar bo, varför jag har flyttat med Vintra och Jimmy ut till lilla sommarhuset i byn på landet. Det GÅR att pendla till jobbet, SL-buss finns 10 minuter från stugdörren, men två timmars resa är lite maxat så jag är rätt slut.

J, den självutnämnde byggledaren, som dessutom får lappsjuka av för långa vistelser på landet har ställt upp en säng mitt i kartongkaoset i nya lägenheten. Klockan sju måste han vara uppe för då kommer hantverkarna!

Matlagning har inte varit alls aktuellt under en period, men när det blir lite ordning på landet (och kanske lite ljusare, varmare och mindre hopplöst lerigt) så tänker jag komma igång i landetköket.

Förresten, på fredag löser J av mig i by-exilen. Jag ska åka med jobbet till Malmö. Nu har jag en undring till er läsare, vad ska jag kolla på matmässigt i Malmö? Spännande affärer? Lunchrestaurrang? Jag tror det är på lördagen jag har chans att hitta på något eget, (fredagen är vikt åt studiebesök på sjukhusbyggnader).

tisdag 25 februari 2014

Det växer och gror




Mitt i flyttkaoset har de första plantorna börjat titta upp.

Medan de fortfarande är få och små får de extrabelysning från en pryl som jag köpte i höstas och nu håller på att testa, en liten energisnål LED-belysning inköpt på Granngården, Ecoherb, menad för kryddväxter i köksfönstret under vintern. Jag köpte den med särskilt tanke på att vårt kommande kök i nya lägenheten vetter mot norr. (När förodlarplantorna blir fler och större ska de få belysning av mer ruffa och betydligt större och fulare lysrörsarmaturer.)

En annan produkt som jag testar är pluggsystemet "Rootmaster", Nelson gardens variant av s k Roottrainers, "krukor" i form av lite djupare pluggceller i plast som är öppningsbara som en bok vilket gör det enklare att kontrollera rötterna och plocka ut plantorna utan att skada rötterna. Det jag gillar med "Rootmaster" är att den är lite mer robust än roottrainers brukar vara, kan diskas i maskin och ser ut att kunna hålla ett par år. Tyvärr tycker jag pluggarna verkar vara väl små, men den slutliga utvärderingen får vänta tills plantorna blivit lite större.

Det som förodlas så här tidigt är kronärtskocka av sorten "Violett". Den blir backup om det visar sig att min perenna kronärtskocka av sorten "Herrgårds" inte klarat vintern.

Efter svår urvalsvånda blev de chilisorter jag valde att sätta; "Espelette", "Jalapeno", "Serrano", "Tabasco" och "Piementa Barra do Ribiero". Vad tror ni, har jag missat någon som man bara MÅSTE ha? De chiliplantor jag försökt övervintra har tyvärr dukat under. Inte så konstigt. Faktum är att detta trick aldrig brukar lyckas för mig.

Jag letade lite efter någon tidig och god paprika, men fann inga alternativ som verkade bättre än min hederliga sort "Lipstick", så det blir läppstiftspaprikor även i år.

Den japanska ostronörten tror jag inte så mycket på. Den grodde inte förra sommaren och fröerna är tydligen väldigt känsliga för lagring. Det är en chansning, men jag räknar med att få köpa en planta senare istället. Sensationellt nog har däremot Eucalyptusen "Silver drop"grott! Eukalyptus är en av ganska få rent dekorativa plantor som jag älskar, mest kanske för den underbara doftens skull. Det är just den som oftast dominerar när man kliver in i en blomsteraffär har jag upptäckt.

Jag gör också ett nytt test med lakritsrot. Jag hade en fin planta som överlevde ett par säsonger, men häromåret, innan jag han skörda någon rot, var den plötsligt borta.

Extra tidig fingerborgsblomma, en sort som ska kunna blomma samma år som den sås, tar sig fint och de kinesiska riddarsporrarna börjar titta upp.

Av nostalgiska skäl kunde jag inte låta bli att plantera en sensitiva, ni vet en sån där späd krukväxtplanta som fäller ihop bladen vid beröring.

På kul sådde jag också en tomat tidigt i februari. "Earliana" ska ha riktigt god smak och ändå vara extremt tidigt. Hoppas att Camilla Plum har rätt... Annars ser mina övervintrade tomatsticklingar, tagna från plantorna i höstas, ut att kanske klara sig, även om de är ämeliga så här års. Spännande, detta ska ju kunna ge en extra tidig tomatstart!

Min sådd av jätteverbena känns tveksam. Den ska ju köldstratifieras och här dyker en nackdel hos rootmastern upp. Man kan bara lossa pluggarna i antal om 8 och så många jätteverbenor ville jag inte odla. Ibland gror några fröer trots utebliven stratifiering, så jag får hoppas på det.

Nu är det hög tid att så rotselleriplantor och purjolök!

Hur går det för er andra som förodlar?

tisdag 18 februari 2014

Brödklöver



I min fröbeställning till Camilla Plums Fuglebjerggaard råkade det slinka med ett och annat spännande.

"Brödklöver", torkade delar av växten Trigonella caerulea, Blue Fenugreek, på svenska möjligen "Blå bockhornsklöver"(?) kunde jag inte motstå. Det lär vara en bröd- och ostkrydda som används i Alperna. Bladen doftar starkt och gott, lite orientaliskt, om man ska försöka beskriva doften.

Nu vill jag, snabbt som attan, innan jag flyttar ifrån mitt kära kök, baka bröd eller laga något annat spännande med min nya krydda. Finns det någon som har recept eller tips?

Vårtecken!


Vi hinner inte laga någon spännande mat alls just nu. Pizzeriabesöken är pinsamt många och det vi fixar själva är bara snabbrätter. Igår blev det till exempel färdigköpta Karl Johan-svampfyllda ravioli i hemlagad tomatsås, toppade med färsk basilika och riven parmesan. Gott, men inte särskilt nyskapande...

Jag bjuder istället på ett vårtecken. Under det snabba besöket på landet i helgen, då vi, klafsandes i leran, packade in möbler och kartonger medan det snöblandade regnet vräkte ner, gjorde jag ändå ett fynd. Tidigare än någonsin förut, såhär i mitten av februari blommar mina snödroppar redan!

Det känns hoppfullt, alldeles särskilt just nu när vi inser att kaoset i nya lägenheten inte kommer att minska till flytten i det kommande månadsskiftet. Jag och illrarna kommer att bli tvungna att flytta till landet och frågan är om vi inte kommer att behöva stanna i vår lantliga exil i minst ett par månader. Nu har jag i och för sig alltid drömt om att få möta våren boendes på landet. Fast början av mars känns liiite tufft om jag inte har otroligt tur och vi får en extremt tidig vår i år. Hoppas!

måndag 17 februari 2014

Tulpantröst



Idag är det äntligen sol efter veckor av mörker och mulet väder. Dumt att vara instängd på kontoret, men kanske kan jag lyxa till det och ta en lunchpromenad bort till stället där jag har eftermiddagens första möte.

Jag är nästan löjligt känslig för mörker. Det känns som att leva i en säck, eller som att man har fått någon slags grå hinna på ögonen. Det känns som att man inte riktigt vaknat, som om det aldrig kommer bli ljust igen och som om våren aldrig kommer att komma...

Jag har funderat på om ljusterapi eller någon slags sollampa kunde hjälpa, men det verkar inte finnas några vetenskapliga bevis för att det verkligen fungerar.

Det enda som lindrar lite, lite grand är vårblommor. Tulpaner ÄR min favorit. Nu har jag kommit på att de står sig ännu längre om man låter de vackra lökarna vara kvar. Bredbottnad glasburk med bara lite vatten på botten är vad som krävs.

Hemma blir det inte mycket mat lagad, då all tid går åt till flytt- och byggkaos. I helgen har J målat en dörr, vi har hämtat och burit upp vår nya jättelika, specialbeställda rostfria diskbänk till nya köket. Jag skrubbat, skrubbat byggdamm och packat allt sådant som vi kan klara oss utan i några månader. Sedan for vi upp till landet med ett rejält lass möbler och kartonger. Ändå är det fullt i de rum vi kan använda i nya lägenheten (köket och intilliggande rum är upptagna av bygge.) Det är också fullt i gamla lägenheten, där syns knappt att ett gäng saker körts iväg... Ikväll och imorgon oljar vi sovrumsgolvet i nya lägenheten.

fredag 14 februari 2014

Glad Alla Hjärtans Dag!


Vi ska fira med champagne (present från E och JF, massa tack) och pinfärska skaldjur direkt från Västkusten (inte dem på den skändligt stulna franska reklambilden ovan, men ändå...).

Grejen med skaldjur är att de måste vara helt nyfiskade och inte får vara överkokta. Det spelar ingen roll vilken dyr saluhall man handlar i här i Stockholm. Skaldjuren, som krabba, havskräftor och hummer är nästan aldrig tillräckligt färska och oftast överkokta, för att inte tala om hur dyra de är. Nu har jag hittat en helt fantastisk skaldjursbil som åker upp från Västkusten på fredagsmornar och säljer skaldjur till stockholmska skaldjursfantaster. Vilken grej va?

Måste förresten tillägga att ostron och blåmusslor, som ju är levande när de köps, finns att köpa med god kvalitet även här i stan, t ex på Hötorgshallen.

Skaldjur är bland det bästa jag vet, och jag har kommit fram till att de ska ätas så enkelt som möjligt. Citronklyftor, hemlagad hovmästarsås till krabba, hemslagen majo, möjligen med lite citron- eller chilismak.

Katten Agnes kan tänka sig en eller annan räka så det får hon, men illrarna är inga skaldjursfanatiker så de får fira Alla Hjärtans Dag med sin favorit, råa kycklinghjärtan. (Kanske får Jimmy en extra skvätt laktosfri grädde också, men säg inget till J, som tycker att jag skämmer bort vår underbara tjockis-iller.)

torsdag 13 februari 2014

Lady Marmalade



Jag tror faktisktinte inte att jag kokat marmelad någonsin tidigare, men med ett gäng bergamotter till hands var det verkligen dags.

Det är verkligen mentalt välgörande att ha ett härligt doftande marmeladkok på spisplattan.

Eftersom jag inte hade någon som helst erfarenhet följde jag ett recept från David Lebovitz. Jag fattade inte riktigt varför förvällning av frukten innan det egentliga koket skulle ge finare färg, men följde ändå Davids råd. Jag använde mest bergamotter, men även ett par andra ekologiska småcitrus, typ clementin/mandarin.

Marmeladen blev galet god. Inte alltför söt, själva geléen smakade milt likt grapefrukt och clementin, men när man bet i skalbitarna fick man en härlig bergamottsmak i munnen.

På lördag vankas det scones med bergamottmarmelad hemma hos oss!


Bergamottmarmelad, 2 marmeladburkar, totalt ca 1 l

8 st bergamotter (alt bergamotter + annan småcitrus eller apelsin)
600 dl strösocker
10 dl + 5 dl vatten
nypa havssalt


Tvätta frukterna, torka och skär av ändarna. Dela dem sedan på hälften och ta bort kärnorna.
Skär i klyftor och skiva dem sedan så tunt du kan.

Lägg den skivade frukten i en stor kastrull, täck med ca 5 dl vatten och koka upp. Låt det koka i ca 5 minuter och sila sedan av.


Häll tillbaka citrusen i kastrullen. Tillsätt socker, 1 liter vatten och salt. Koka och rör lite då och då tills marmeladen börjar tjockna, det tar ca 1 timme. Mät med digitaltermometer och då ska marmeladen komma upp i 104°C. (Alternativt kan man göra marmeladprovet, men det kändes lite för avancerat för mig.)

måndag 10 februari 2014

Spännande ny bekantskap - Bergamott


Jag älskar Earl Gray-te och har alltid vetet att det är Bergamott som ger den speciella smaken till drycken. Däremot har jag, pinsamt nog, inte riktigt vetat vad för slags växt Bergamott är.

Härom sistens fick jag reda på att det är en citrusfrukt, med ett utseende som påminner om citron.

Smaken är inte sådan att man äter bergamotterna direkt. Istället använder man skalet och kokar marmelad på frukterna.

När jag beställde fröer från Camilla Plums Fuglebjerrgard såg jag att man även kunde beställa Bergamotter. Jag var inte svårövertalad och det kändes lyxigt och spännande när en låda med kryddigt doftande, citronliknande frukter kom hem. (De blev väldigt orangea på bilden och jag lyckades inte redigera bort den tonen i bildbehandlingsprogrammet.) I verkligheten är de citrongula.

Min plan är att koka en god marmelad, men också att göra Bergamottsirap enligt tips från Dagmar´s kitchen.
Kanske sparar jag några kärnor och planterar. Möjligen testar jag att göra en omgång likör...

Har ni testat Bergamotter? Några förslag på hur man tillreder dem?

söndag 9 februari 2014

Sådd, sådd!


I dessa mörka dagar är det svårt att tro på att det kommer en vår. Ska vi någonsin få sol, grönska, ljumma vindar och humlesurr igen? Men erfarenheten säger att även de mörkaste vintrar tar slut.

Det är i alla fall hög tid för den första sådden.

Jag tjuvstartade för några veckor sedan med ätlig passionsfrukt som redan har tittat upp. Nu är det dags för chili, paprika, kronärtskockor.

Vad gäller chili försöker jag minska antalet sorter p g a platsbrist. Espelette, Jalapeno och Serrano är ju måsten, men sedan brukar jag inte kunna låta bli att så några fler sorter. Jag brukar alltid ha goda paprikan Lipstick, men kanske blir det ytterligare någon sort i år.

Jag har en kronärtskocka Herrgårds i mina odlingar. Den ska kunna vara perenn, men jag misstänker att den här blöta säsongen gått hårt åt den varför jag sår kronärtskocksfröer också. Jag har köpt en sort som ska bli violett och rätt smal. Jag hoppas att det är något liknande de där goda skockorna som man kan köpa i Italien på vårarna.

Vissa blommor behöver också sås tidigt. Jag har köpt fröer till en sorts fingerborgsblomma som i gynnsamma fall kan blomma redan första året. Jag vill också ha jätteverbena och den vackra kinesiska riddarsporren som är blåare än blåast.

Nu gäller det bara att få plats med alla sådder i bygg och flyttkaoset...

fredag 7 februari 2014

Pizzafredag!


Våra fredagar med hembakade pizzor har börjat igen. Egentligen för flera veckor sedan, men det har varit så hopplöst mörkt, varför få pizzor har kunnat fotas. En liten bild hittade jag i alla fall på minneskortet.

Mitt förhållande till kyckling/banan/currypizza är kluvet. Curry är ju alltid väldigt gott och när en pizza med den kryddblandningen på kommer ut ur ugnen doftar det verkligt underbart. Å andra sidan är banan på pizzan en styggelse!

Vår egen currypizza fick därför grillad kyckling, rödlök, bacon, svamp, röd paprika och mozzarella som topping. Jag måste säga att en sådan pizza kanske inte har något alls med Italien att göra, men den smakar verkligen gott. Möjligen, möjligen att jag skulle kunna tänka mig något lite sött också på pizzan. Mango chutney? Några bitar färsk ananas? Vad tror ni?


Fröken Dills currypizza

Vi brukar vara slöa och köpa deg, men någon gång har jag gjort en lyxig kalljäst variant, med inspiration från P1:s Meny. Den ska jäsa över natten och räcker till 4 pizzor.

1/4 paket jäst
2 dl kallt vatten
1 msk olivolja
6-7 dl vetemjöl
1 tsk salt
1/2-3/3 dl vatten

Smula jästen i en skål och lös i 200 g kallt vatten. Rör i olivolja och salt. Väg upp mjöl. Kör igång degspadet i degblandare och tillsätt mjölet. Bearbeta degen ca 5 minuter. Den ska vara fuktig och seg men inte kletig.

Dela degen till 4 bitar, forma till bollar. Lägg bollarna i skålar och täck med plastfolie. Kalljäs i kylen över natten.

Ta fram degbollarna någon timme innan pizzorna ska bakas.

Tomatsås:
Tomatpuré
salt, svartpeppar, oregano, lite kalv- eller kycklingfond

Rör samman och smaka av

Topping:
Tunnskivade rödlöksringar
grillad kyckling i bitar
bacon eller sidfläsk som strimlats och förstekts i t ex micro
champinjoner i tunna skivor
röd paprika i strimlor
grovriven mozzarellaost, jag gillar buffelmozzarellan bäst
din favoritcurry, jag brukar blanda en mild och en stark variant

Värm en pizzasten, eller till nöds en plåt i ugnen på högsta värmen.

Kavla ut tunna bottnar, bred på ett lager tomatsås, toppa med alla godsaker och mozzarella. Strössla på rejält med curry.

Koppla om ugnen till högsta värme och grill. Jag behöver öppna min ugn ett tag för att grillelementet ska starta.

Grädda ca 6 minuter, tills pizzan får fin färg.


Glad fredag önskar fröken Dill

torsdag 6 februari 2014

Fröken Dill i kötthimlen

Bild: restaurang AG

Häromdagen hade jag och ett gäng från jobbet projektavslut efter ett större jobb. Grabbarna och jag gick till restaurang AG. Jag har varit där tidigare så jag vet att det är trevligt och att deras kött är bland det bästa man kan få. Tyvärr hade AG slutat förevisa sitt kött i glasat kylrum vettande mot entréen, kanske blev det lite väl stötande? Vad de däremot lyckats väl med sedan J och jag besökte restaurangen för några år sedan, var att få dräglig ljudmiljö i lokalen. Väggarna var fortfarande kaklade, vilket är knepigt ljudmässigt, men man hade fått in absorbenter bl a i taket vilket verkligen fungerade. Har ni tänkt på hur mycket ljudmiljön betyder för ett restaurangbesök?

Några av killarna tog råbiff till förrätt och det är såklart rätt på ett ställe som har sådan koll på kött. Själv tyckte jag att det blev lite för mycket med kött och kött så jag fastnade för ostron, vilka var helt perfekta och så goda att jag fick tårar i ögonen. Någon valde löjrom till förrätt och den var tydligen också god.

Men sedan kom DET GRILLADE OXKÖTTET! Eftersom vi var ett litet gäng fick vi in olika sorters köttbitar på en stor skärbräda så att man kunde få smaka och avnjuta skillnaderna. Himmel, alla bitar var gudomliga! Perfekt grillade, medium rare, vilket var ganska rött i mitten, men det är precis som det ska vara med kött av denna kvalitet.

Jag önskar att jag skrivit upp vilka de olika bitarna var, jag minns att en kom från en finsk mjölkko(!), en från ett australiensiskt djur som matats med vete för att få extra gott kött. AG:s egna hängmörade nötrygg med ben var gigantisk. Oxen hade inte bott på innergården på Kungsholmen, utan valdes tydligen på auktion av någon som hette Victoria och sedan hängmörades det i AG:s lokaler, vilket gav smak. De gulnande delarna skars bort innan köttet tillagades, berättade vår servitör.

Intressant att smaken skilde sig så mycket mellan de olika bitarna. Min favorit var nog den australiensiska. Den var otroligt mör, med komplex smak lite åt det söta hållet. Men alla var så otroligt goda att jag funderar på om man inte borde sluta envisas med mataffärernas standardutbud av biff och entrecôt? Kanske bättre att äta annat och någon enstaka gång slå till på riktig kvalitet?

Tillbehören till köttet - bakpotatis, och bea var helt OK, men jag gör själv en godare bea.

Efterätten, rom-russinglass var god, men när är rom-russinglass inte smaskigt?

onsdag 5 februari 2014

Jamie Olivers asiatiska lax

Laxen i sin sås

Hela rätten

Salladen med knastriga glaserade cashewnötter

Jamie Oliver är ett geni. Det mesta han gör är bara så fantastiskt GOTT.

J och jag har en favoriträtt från Jamie Olivers 30-minuters middag: Jamies asiatiska lax i nudelbuljong. Även vår svägerska, K, rapporterar att hon har lagat laxen och att den blev urgod.

Rätten består av en ugnsbakad lax i sås som serveras i en kryddig nudelbuljong och med en suverän söt-syrlig sallad som tillbehör. Mums, jag skulle kunna äta detta varje dag!

Det enda kruxet är att jag faktiskt inte tycker att det är en snabblagad rätt. Ganska många moment, även för två vana matlagare som J och mig. Väldigt stressigt, om ens möjligt, att hinna på 30 minuter. Bättre att ta god tid på sig. Ingenting är direkt svårt, det är bara mycket som ska göras.

Jag har gjort några ytterst små förändringar i receptet.


Asiatisk lax som Jamie Oliver, 4 pers

700 g laxfilé med skinnet kvar

Sås som laxen bakas i:
2 cm ingefära
2 vitlöksklyftor
1 liten röd lök
1/2 röd chili
1 tsk japansk soja
2 limefrukter
smakneutral rapsolja
kinesisk five-spice-krydda
salt och svartpeppar

Nudelbuljong:
4 salladslökar
1 chilifrukt
2 vitlöksklyftor
2 cm ingefära
samkneutral rapsolja
1 tsk kinesisk five-spice-krydda
9 dl grönsaksbuljong
200 g sugar-snaps-ärtor
200 g äggnudlar, eller andra nudlar
Japansk soja efter smak

Söt-salt-stark sallad toppad med rostade cashewnötter:
1 -2 krukor koriander
400 g böngroddar eller solrosskott
100 g cashewnötter
1 msk honung
1/2 röd chili
1 mogen mango
japansk soja
sesamolja
1 lime

Sätt ugnen på 250 grader och koka koka upp vatten i vattenkokaren. Skala ingefäran, skala och grovhacka löken och lägg i en mixer. Tillsätt två vitlöksklyftor i mixern tillsammans med chili och sojasås. Pressa i saften av lime och mixa till en slät sås. Häll såsen i en ugnsfast form som bara är lite större än laxfiléerna. Laxen ska ta åt sig smaken av såsen när den är i ugnen.

Lägg laxen på en skärbräda och skär några 1 cm djupa skåror i skinnet. Ringla lite olja över laxen och strö på fem kryddor, salt och peppar. Lägg laxen i den ugnsfasta formen med skinnsidan uppåt, ställ in på översta falsen i ugnen och tillaga i 18 minuter. 

Lägg böngroddarna/solrosskotten i en stor skål . Ta några korianderblad åt sidan för att använda senare som garnering. Skiva upp resten av koriandern och lägg dem till i skålen med groddarna.

Buljongen görs genom att värma lite olja i en kastrull på medelvärme. Skiva salladslök och röd chili och lägg dem i oljan. Krossa två vitlöksklyftor i kastrullen . Skala och riv ingefäran i kastrullen och fräs i ett par minuter. Rör i en tesked kinesisk fem - krydda i grytan med buljongen .

Tillsätt grönsaksbuljong och sugar snaps till buljongen och öka värmen. När buljongen kokar, smaka av och häll i extra soja vid behov. Lägg i nudlarna och låt koka tills dessa är färdiga (se paketet).


Sätt en stekpanna på låg värme, tillsätt sedan en skvätt olja och cashewnötter. Rosta dem tills de börjar få färg. Ta bort pannan med cashewnötter från värmen och ringla över honung, och se till att alla cashewnötter är helt täckta med honung. Skiva chilin fint och skala mango med en speedpeeler. Ta bort kärnan från mango, skiva fruktköttet, lägg det sedan i  salladen tillsammans med chili och cashewnötter. Dressa salladen med soja , sesamolja, lite rapsolja och saften från en citron eller lime. Smaka av för att få rätt balans. Toppa med nötterna och lite flingsalt.

Dela upp nudelbuljong mellan skålar och toppa med en laxfilé . Se till att inte slösa någon överflödig sås - skeda den ovanpå laxen.

tisdag 4 februari 2014

Pinapple Jalapeno Chicken Wings

Lite glest med kycklingvingar, resten är uppätna...
some wings already eaten...

Min amerikanska syssling, C, är väldigt duktig på att skriva saker på Facebook. Jag är lite avundsjuk då "ansiktsboken" inte fungerar lika bra för mig. (Jag hinner inte riktigt med att vare sig bevaka eller kommentera och använder mest Nätverket för köksträdgårdsodlare.)

Härom veckan skrev C att hon hade lagat ett riktigt amerikanskt snacks; grillade kycklingvingar - "Pineapple Jalapeno Wings with Creamy Dipping Sauce" enligt ett spännande recept från Hellman´s majonäs. (Den finns ju faktiskt i Sverige också och är inte alls dum om man inte vill göra sin egen majo.)

Vi har alltid kycklingvingar i frysen, eftersom illrarna gillar att äta dem råa Jag har försökt tillaga dem för människor tidigare, men aldrig fått dem riktigt bra. Hade nog inte fattat att de skulle vara i ugnen så länge för att bli frasiga utanpå och verkligt möra och färdiga inuti.

Såsen i receptet, som fungerar både för att pensla vingarna och som dippsås, var mäktig, men verkligt pikant och god. Jag älskar jalapeo och ananas var en verkligt bra kombo smakmässigt. Det gäller att få majonäsbasen fluffig, genom att vispa den med elvisp. Jag la till lite ingefära som krydda.

Här är snackset i min egen tappning:


Grillade kycklingvingar med ananas och jalapeno samt krämig dippsås

1,4 kg kycklingvingar, halverade med vingspetsarna borttagna
1 äggula
1 1/2 msk dijonsenap
3/4 dl smakneutral rapsolja
1 tsk vit balsamvinäger
salt och svartpeppar
3/4 dl ananas, gärna färsk, mycket finhackad + 1 tsk flytande honung
1 msk inlagd jalapeno, mycket finhackad
1 vitlöksklyfta, skalad och
riven
1 cm ingefära, skalad och riven

Sätt ugnen på 225 grader. Bottna en ugnsform med aluminiumfolie, ställ på ett galler och lägg kycklingvingarna på gallret. Tillaga i ugn 40 minuter.

Blanda äggulan med senapen i en skål. Vispa med elvisp ner oljan, lite i taget. Rör i vinägern och blanda ner resterande ingredienser. Ta ut kycklingvingarna och pensla dem med hälften av såsen. Tillaga ytterligare 20 minuter i ugnen.

Servera de frasiga vingarna med resten av såsen som dipp.


English version:

My American relative, C, is so good at writing on Facebook. I am a little jealous since I would like to be more active on Facebook, but I never seem to find the time.

Some weeks ago C wrote that she had made a typical American snack: Chicken Wings - "Pineapple Jalapeno Wings with Creamy Dipping Sauce".

J and I always have chicken wings in our freezer since our pet ferrets love to eat them  (uncooked). I have tried to cook them for humans earlier but they never turned out any good. I hadn´t realized how long they need to be in the owen to become crispy and delicious..

Here is my own version of the recepie:

Pinapple Jalapeno ings with Creamy Dipping Sauce acording to fröken Dill

1,4 kg/ 3 lbs chicken wings cut in half and tips removed
1 egg yolk
1 1/2 msk/ 1 Tbsp. dijon mustard
3/4 dl/ 1/3 cup neutral oil
1 Tsp. white balsamic vinaigre
salt and black pepper
3/4 dl/  1/3 cup fresh pineapple, finely chopped
a little running honey
1 Tbsp. finely chopped pickled jalapeño peppers
1 clove of garlic, grated
1 cm ginger, grated

Preheat oven to 225°C/425°F.

Line bottom of broiler pan with aluminum foil; arrange rack on top. Arrange chicken on rack. Bake 40 minutes.

Mix the egg yolk and the mustard in a bowl. Wisk the oil in a little at the time. Use an electric mixer to get a fluffy majo. Mix with remaining ingredients.

Toss the chicken wings with about half of the sauce. Put them back in the oven and bake for another 20 minutes.

Serve the crispy snack with remaining sauce as dipping sauce.

måndag 3 februari 2014

Mysteriet med den försvunna lådan

Bild lånad från Årstiderna

Jag har tidigare prenumererat på lådor med fisk eller grönsaker från Årstiderna. Nu fick jag för mig att jag skulle göra det igen, den här allra sista månaden som vi har tillgång till ett kök på ett tag.

Lådan skulle komma på fredagen och J som sprang genom trapphuset som hastigast på jakt efter en eller annan pryl som behövdes till bygget i nya lägenheten tyckte sig ha sett en grönsakslåda ur ögonvrån. Men när jag kom hem var den borta. Vi tänkte inte mer på det för fredagskvällen var vikt för annat, men åter hemma i huset sent på kvällen började vi ana oråd.

Vi vet att flera av våra grannar också prenumererar på Årstiderna-lådor och J tyckte sig minnas att den låda han sett inte stått utanför vår dörr utan vid postlådorna i trapphuset. Ett efterlysningsmail löste mysteriet. Lådan hade hamnat hemma hos grannarna som stillsamt undrade varför deras avbokning inte gått igenom. Man kunde ju önska att lådorna vore märkta med namn på mottagaren, nu när Årstiderna-prenumerationer börjar bli allt vanligare.

Massor med härliga grönsaker är alltid inspirerande och jag hade sinnet inställt på en vegetarisk moussaka.

Ett jättesmart knep som jag lärt mig från Karoline på bloggen Det gröna skafferiet är att byta ut köttfärs mot matiga, nötiga gröna linser. Med en mandolin går det snabbt och är riktigt kul att skiva "plattorna" av squash och aubergine som ska skilja av lagren i gratängen. Svamp, fetaost och oliver ger underbar smak åt en vegetarisk moussaka. Det tar lite tid att laga rätten, men resultatet är verkligen mödan värd. I receptet nedan ingår väldigt många olika sorters grönsaker. Det beror på att vi hade vår dignande låda. Man behöver inte alls ha så många eller just dessa grönsaker i sin vegetariska moussaka.


Vegetarisk moussaka med linsfärs, minst 4 portioner

2 auberginer
1 stor squash eller 2 mindre
2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
2 msk olivolja
1,5 dl kokta gröna linser
1 burk konserverade tomater
1 grönsaksbuljongtärning
8 champinjoner (eller annan svamp)
1 röd paprika
1 dl urkärnade svarta oliver
6 blad och stjälkar av mangold
1 paket fetaost
8 dl mjölk
2 msk smör
6 msk idealmjöl
muskotnöt
salt och svartpeppar
2 dl riven lagrad ost

Skölj aubergin och squash noga och skiva i 2 mm skivor med en mandolin. Strö på salt och låt ligga några minuter. Tryck luddfritt hustållspapper mot skivorna så att lite av vätskan sugs upp. Bred ut skivorna på ett ugnsgaller och torka ca 10 minuter i 150 graders ugn.

Skala, hacka och fräs lök och vitlök i olivolja utan att det tar färg. Grovhacka paprika och svamp och fräs även detta. Tillsätt de kokta linserna, de konserverade tomaterna och grönsaksbuljongtärningen. Låt koka tills tärningen är löst. Hacka oliverna och lägg i. Smaka av med salt och peppar.

Vispa ner idealmjölet i mjölken i en kastrull. Koka upp och låt koka några minuter under omrörning. Smält i smöret. Smaka av med salt, peppar och rejält med riven muskotnöt.

Ta fram en ugnsform. Varva linsfärssås, mangoldblad, smulad fetaost, hackade mangoldstammar, bechamelsås, aubergin- och squashplattor i formen. Översta lagret ska vara aubergin/squashplattor och bechamelsås. På detta strösslas osten, och kryddas med oregano.

Grädda i 200 graders ugn ca 30 minuter.

söndag 2 februari 2014

Rostad tomatketchup med pepparrot


Härom veckan var det dags för utdelningen av årets julklapp från J:s föräldrar; restaurangbesök på Rivals bistro. Alla tre brorsorna med fru/sambos och J:s föräldrar fick precis plats runt det runda stora bordet.

Vi hade supertrevligt, miljön och sällskapet var perfekt och maten god om än inte extremt minnesvärd.

Jag åt ostron (denna ständiga favorit) följt av en fin entrecot med pommes, tomatsallad och rostat majssmör. Helt OK, vad man väntade sig. Vad som däremot stack ut och var överraskande och mer än minnesvärt var ett av de goda tillbehören till ostronen - hemlagad pepparrotskechup.

Nu äter jag helst just ostron med bara lite pressad citron på, men pepparrotsketchupen var så god att vi åt upp hela skålen sås som den var, med sked.

Jag bestämde mig för att experimentera fram en egen variant.

Sagt och gjort. Hemma hade vi dessutom egenodlad pepparrot som hållit sig fint i en påse i kylskåpet. Jag ville ha ännu mer koncentrerad tomatsmak i min ketchup och valde därför att ungsrosta tomaterna. Resultatet blev gudagott och här är receptet:


Rostad tomatketcup med pepparrot

500 g cocktailtomater
1-2 msk äppelcidervinäger
1-2 msk honumg
riven pepparrot
salt och svartpeppar

Skär tomaterna i halvor och lägg i en ungsfast form. Rosta i 150 graders ugn ca 1,5 timme. Lägg de rostade tomaterna i en skål och mosa dem med vinäger och honung. Jag har lite svårt att ange exakt mängd. Det bästa är att smaka av. Riv i pepparrot, salta och peppra. Njut av den goda såsen t ex till falafel eller köttbullar.