Att Biff Rydberg fastnat på min hjärna skyller jag på Red scream and riesling och senaste avsnittet av Mästerkocken, som som jag till slut lyckades se, trots att landet har usel internetuppkoppling.
Egentligen är Biff Rydberg en lunchrätt, men den lämpade sig, med sina få ingredienser också ganska bra för en landetmiddag. Stekningen gjorde jag ute i pergolan i det sista kvällsljuset. Huset har ett kök, men ingen fläkt och Rydbergs biff kräver ohämmad härligt osande stekning.
Jämfört med Mästerkockarnas har min Rydberg betydligt mindre tärningar av råstekt potatis. Jag tycker det blir frasigare så och det kortar ju dessutom stektiden något, vilket är bra för det tar verkligen tid att råsteka potatis. Till skillnad från Mästerkockarna som skar bort stora bitar av potatisen för att få perfekt kubiska tärningar, tycker jag gärna att tärningarna gärna får vara lite rustikt ojämna, bara de är ungefär lika stora. Skala tunnt, skär så jämt som möjligt, men släng inte mat!Potatistärningarna sköljs, torkas på hushållspapper och får sedan steka i smör i en panna som först är rejält varm vilket ger färg och sedan gå klart på lägre temperatur. (På bilden är de lite för ljusa.)
Löken ska vara gul lök, men man kan mildra den lite genom att efter grovhackning med en riktigt vass kniv lägga den en kvart i en bytta med isvatten. Till just denna rätt vill jag personligen inte ha löken helt mjukstekt. Lite färg och ett visst krisp kvar är min favvo.
Oxfiléen (och du har nog rätt, Ulf, det SKA vara oxfilé, inte biff eller liknande) skär jag i något mindre tärningar jämfört med mästerkocken. De ska vara små munsbitar, inte för stora för att stoppa direkt in i munnen. Oxfilétärningarna steks hastigt till fin yta, men rosa kärna, i en extremt het järnstekpanna (perfekt på min wokbrännare i pergolan).
Jag kryddar hela lyxpytten med salt och svartpeppar, samt worcestershiresås på potatis och lök. Äggulan är ett måste och sedan vill jag ha ren senap med rejält bett i, colemans eller dijon istället för senapsgrädde. En liten hög av nyriven pepparrot hade också varit på sin plats om jag inte varit alldeles för hungrig.
4 kommentarer:
Härligt att få inspirera tillbaka någon gång! Det roliga är att Biff Rydberg är lite som en Dry Martini, få ingredienser men det finns ändå ett intressant "djup" i rätten och framför allt hur den tillagas. Personligen tycker jag att det är supersnyggt med små tärningar, det minskar känslan av att du är på - med all respekt - Östgötaporten... ;-)
Men den de har på Rydbergs matsalar är underbar - fattas bara annat!
Biff Rydberg är en stor favorit hos mig. Jag menar med potatis och lök så är jag mer än halvvägs :-) Ser jättefint ut och jag kan absolut tänka mig mindre bitar av potatisen också. Jag har testat med lövbiff och det funkade faktiskt ok. Gjorde senapsgrädde till också, vilket höjde rätten. Det låter väldigt mysigt faktiskt att stå ute och brassa käk, men jag förstår om en färdig lägenhet hägrar :-)
Det är knepigt med landet så här års. När solen tittar fram och jag råkar vara på plats när den är uppe ÄR det det allra underbaraste. Enda problemet är att man måste hasta till bussen/jobba framför datorn och inte hinner med naturen/njuta/fiffa i trädgården. Meeen, det stora problemet är att det är ganska mycket kallt och mörkt på landet den här årstiden om man ska jobba i stan 8-17. Måste erkänna att ja tullat lite på arbetstiden och tagit ut komp, men det känns inte heller rätt när kollegorna sitter inne på kontoret och sliter. Jag ser fram emot mer dagsljus och varmare temperaturer! Husdjuren; Vintra och Jimmy njuter däremot av stora fria ytor plastmatta, massor med mutmat eftersom jag är borta från dem långa dagar och massor med uppmärksamhet både från mig och ännu mer J, de gånger han kommer ut. Idag fick Jimmy fnatt redan kl halv fem och krävde att matte skulle gå upp för att servera härlig rå kycklinglever. Han har blivit rätt bortskämd...
Skicka en kommentar