En sådan Nobelfest! Både i Stadshuset och hemma i vardagsrummet!
I Stadshuset hade Malin Söderström komponerat för- och varmrätt. Jättekul, för henne har jag faktiskt träffat i samband med ett jobb för många år sedan! (Miljöanpassad avfallshantering i Moderna Museets restaurang). Malin var verkligen trevlig och det är kul att det gått så bra för henne. Nu misstänker jag i och för sig att hon var rätt känd redan när jag och min kollega S träffade i jobbet. Vi hade, skam till sägandes, inte hört talas om henne tidigare, men märkte att hon svarade lite undvikande att hon tyvärr inte hade tid när jag och S föreslog att hon kunde ordna en matlagningskurs för oss...
Så här såg menyn i stadshuset ut:
Bakad hummer med picklade vintergrönsaker och puré på jordärtskockor
Pärlhöna som ackompanjeras av svamp och lingon samt lök, persiljerot och gräddsås
Mousse på mandarin- och vit choklad med kanelsås garnerat med hallon och en fruktgelé
Jag antar att det smakade helt underbart. Intressant att notera är den smarta säsongsanpassningen och att menyn till stora delar baseras på svenska råvaror. Jag undrar också om förrätten var kall, eftersom den stod framme på borden, i och för sig med lock på, när festdeltagarna kom till bords. Det låter som en helt OK kall rätt, förutom att kall jordärtskockspuré inte känns helt klockrent.
Värt att notera är dessutom att festdeltagarna, inklusive kungligheterna tjuvstartade ätandet innan servisen kom och högtidligt lyfte av locken.
Huvudrätten lät härligt gammaldags. Jag är osäker på om jag har ätit pärlhöna. Som kuriosa fick man veta att pärlhönor är suveräna på att käka fästingar. Om man har problem med de otäcka blodsugarna är det alltså bara att skaffa en flock pärlhönor. Smart!
Serverandet av efterrätten hade på ett väldigt tjusigt sätt kombinerats med underhållningen, där Romeo- och Julia kören avslutade sitt varma, blomsterprydda, folkmusikackompagnerade nummer med att förse honnörsbordet med en lång baldakin, under vilken servisen tågade in och serverade efterrätten som kröntes av ett galet nystan av rödfärgat spunnet socker. Elegant och kul!
Hur vår egen Nobelmeny blev får ni se i nästa inlägg.
2 kommentarer:
Vi kollade lite på festen när de fick in varmrätten och diskuterade faktiskt då om hönorna höll sej varma hela tiden de stod och väntade på att få klartecken att servera...
Och visst är efterrätten häftig när den serveras under spunnet socker, man blir ju sugen på att investera i en sockervaddsmaskin:)
Känns nästan som att festligheterna från Nobel smittar av sig in i vardagsrummet.
Skicka en kommentar