Den gågna helgen har gått i temat wok (förutom lergrytan är woken en annan "årets julklapp" från förr, väl värd att ta fram igen). På landet har jag ett stort fint kök. Ovan spisen sitter en tämligen ny köksfläkt. Det finns bara ett krux. Fläkten har inget kolfilter och är inte heller kopplad till någon skorsten. Tanten som jag köpte huset av måste ha blivit rejält lurad av den som byggde köket... Vill man steka utan att drabbas av Lutzendimma får man helt enkelt gå ut i pergolan till wokbrännaren som går på gasol.
J är en wokmästare. På fredagskvällen gjorde han en härlig grönsaksröra, till grillad, färsk tonfisk.
J:s grönsaksröra
Paprika, squasch, aubergin, sharlottenlök och tomater skärs i bitar och wokas i olivolja. Grönsakerna smaksätts med vitlök, balsamvinäger, kapris, salt och peppar.
(Varning för vindrickning i samband med tonfiskgrillning. På en microsekund blir firren övergrillad!)
När mina föräldrar kom ut till landet för svampplockartur på lördagen åt vi resterna av grönsaksröran med hemgjorda köttbullar (ett fynd ur landetfrysen - vi stekte stora satser i woken i somras). Det blev också färsk pasta med en räksås, även den fylld med wokade grönsaker.
Räksås med wokade grönsaker
Paprika, purjo, aubergin och squasch i bitar wokades i citronolja, crème fraiche och en skvätt vitt vin tillsattes och det hela fick koka upp. Till slut slängdes ett gäng skalade räkor i och såsen smakades av med salt och peppar.
Då vi inte fått nog av wok gick vi till Ho:s kinaresturang på lördagskvällen och åt oss rejält mätta. Ingefärsåsen till dumplingen och svarta-bön-rätten med scampi var NÄSTAN lika goda som den "riktiga" kinamat man får i bl a Storbritanien. Långt ifrån "tre små rätter". Majssoppa med kyckling och anka i sötsur sås var inte lika bra. Soppan var för menlös för min smak och ankrätten alldeles för söt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar