Det finns nästan ingenting som gör mig så glad som när jag upptäcker nya fräscha eller spännande råvaror. I helgen var det extra kul att gå och handla. Vår närmaste Ica hade ställt upp en disk med grönsaksprimörer. Här fanns rabarber och ramslök som fick det att klia i fingrarna, men till slut behärska sig, för inom en månad bör man kunna plocka egna.
Det fanns rädisor och primörmorötter i alla de färger, ätbara blommor, olika spännande och ovanliga svampar, och nya krassesorter som jag aldrig tidigare sett. Jag fastnade för de späda lila italienska kronärtskockorna, lupinkrasse och de båda cikoriasläktingarna radicchio trevisiano och puntarelle. De två sistnämnda hamnade på tallriken innan de fastnade på någon bild...
Kronärtskockorna kokades och åts som förrätt till söndagsmiddagen tillsammans med rört citronsmör. Den lilaröda radicchion lyser upp mina jobblunchsallader. Lätt besk, men väldigt snygg och god.
Och äntligen har jag nu provat puntarelle, denna italienska specialitet! Grönsaken skärs i tändsticksstora strimlor på längden. Läggs en timme i isvatten och serveras med vinägrett. Jag blandade olivolja, pressad citron, pressad apelsin, mosade sardeller, kapris och salt och peppar. Salladen blev en variant på den rätt som kallas Puntarelle alla romana. Mycket gott! Lite bitter, men oerhört krispig grönsak som bryter fint mot sälta, syra och umami i dressingen.
Jag har försökt odla puntarelle tidigare, utan att lyckas, men detta gav mersmak så i år blir nya tag i puntarelleodlingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar