Purjo, purjo

Två av alla egenodlade purjolökar

Medan alla andra stressar runt med julbestyr och julmat har jag grottat ner mig i purjolökens förlovade land.

Efter sista skörden i köksträdgården hade jag plötsligt väldigt många egenodlade purjolökar som behövde ätas upp. Jag kom inte på något recept med purjo i huvudrollen, förutom potatis- och purjolökssoppa som ju egentligen är genialiskt. Vichyssoise är gourmetmat på enkla råvaror. Tyvärr föråt jag mig på soppan under studietiden.

Jag ställde frågan om tips på purjolöksrecept i Fegovego-gruppen på Facebook och blev rikligt belönad med ett trettiotal(!) tillagningstips. Alla lät dessutom otroligt goda. STORT TACK, fina mattipsare!!!

Först ut att testlagas var Anettes purjoalternativ till sparris. Det passade bra eftersom vi skulle äta lax. Tyvärr fastnade den goda rätten inte på bild. Vi slök den helt enkelt för fort.

Receptet är enkelt: Den vita delen på purjon kokas lätt, får rinna av och steks sedan med vitlök i smör. Resultatet blev milt och smältande purjo som verkligen kom till sin rätt med det nötiga vitlöksmöret.

En maträtt med purjon i den verkliga huvudrollen är Isobels magiska purjolöksgratäng. Gudagod! Jag trodde det skulle bli starkt och träigt i konsistensen, men nej, löken blev mild och mör. Och sedan muskotnötsmak därtill. Vi åt gratängen till några skivor lufttorkad skinka och en sallad.

Förslag på snabba vegetariska pastarätter kan man aldrig få för många av. Eva tipsade om en pastarätt som är god i sig, men också kan serveras t ex med kyckling. Också detta var ett superenkelt recept: Purjolöken strimlas, steks (jag stekte i smör). Sedan rörs crème fraiche, buljong och pesto ner. (Jag mortlade en snabb egen pesto baserad på en rest av färsk basilika som hade blivit över i en kruka på köksbänken). Smaka av med salt och peppar och servera till nykokt pasta.

Nu har jag bara tjugosju tips kvar ett laga. Undrar om purjolöken räcker?