Mitt jobb ligger i Luma-komplexet i Hammarby Sjöstad. Fram till 1970-talet tillverkades här glödlampor. Idag innehåller den stora f d fabriken, förutom en massa kontor, ett antal restauranger, ett bryggeri, bostäder, bibliotek, konferensanläggning och en förskola.
Med jobbet har vi några gånger lunchat och after-workat på det relativt nyöppnade Nya Carneigebryggeriet som huserar i en lokal där glödlampsfabriken tidigare tillverkat lysgaser. Microbryggeriet har en bar/restaurang kopplad till sig.
Servicen är mycket engagerad på ett roligt mysnördigt sätt och förutom att de serverar sina egna utmärkta öler har de dessutom mycket god mat som passar till. Smårätterna och luncherna har jag sedan tidigare mycket god erfarenhet av. Jag tror faktiskt att detta ställe är det mitt företag allra helst tar kunder till numera. Miljön är lugn och trots lite trendig, avskalad matsalskänsla är det hemtrevligt med furuskivor på borden och kökshanddukar som servetter. Att bryggeriet dessutom har en egen lunch- och bilkörningsanpassad lättöl som är nästan lika god som mer alkoholstarka varianter gör inte det hela sämre.
Igår var det premiär för J och mig att testa middagsmaten. Vi har sedan tidigare fastnat för ölsorten "Soleil", en belgiskinspirerad ljus öl som för tankarna till veteöl. Frisk och nästan lätt citrussmakande faller den mig väl i smaken. Jag är EGENTLIGEN en vinmänniska, men när öl är så god som denna är den bästa val.
Vi valde att inleda middagen med varsitt glas Soleil och kroketter med kyckling och vitlök. Vi blev inte ett dugg besvikna på de perfekt friterade, persiljeströsslade, knapriga bollarna som när man bet i dem avslöjade ett krämigt och milt välsmakande innanmäte. Mums!
Vi gjorde som vi brukar, beställde två olika huvudrätter med planen att dela. Jag valde vildanden med kantarell och malt. J valde kummelfiléen med rökta räkor och fänkål.
Båda rätterna var rejält tilltagna, vackra och såg otroligt goda ut.
Anden kom som rosastekt vildandsbröst, små puckar gjorda på lårkött från anden och en len andpaté på rostat bröd. Kantarellstuvningen var dekonstruerad med kantarellerna för sig och den fluffiga stuvningen för sig. I mitten låg maltkornen med skysås, gissningsvis gjord på öl och andens inkråm. Tjusiga kantbrynta bitar av lök fanns också på tallriken. Andbröstet var fantastiskt, liksom patéen (och då ska man minnas att jag normalt avskyr lever i alla dess former). Det var god smak på vildandslårpucken, men kanske var den lite torr. Idén med stuvningen var lysande, men tyvärr led den liksom hela rätten av att vara alldeles för lite saltad. Skysåsen var inte riktigt min favorit, men det beror nog på att jag är lite skeptisk mot inkråmssmaker, även om de är aldrig så lyxiga.
Kummeln kom in i tjusig bit stekt med skinnet kvar. Möjligen kunde den varit lite mer nättlagad, men det är en smaksak hur rå man vill ha sin fisk och filén var ändå saftig och fin. Såsen smakade verkligen gott, om än inte riktigt som man väntat sig. När man ser en sådan sås till fisk tänker man vin och här var det möjligen istället öl och dessutom väldigt god rökig smak, vilken förstärktes av de rökta räkorna. Fänkålen smälte i munnen och dekorationen med de underbart krispiga salicornia-skotten var ett genidrag.
Jag hade fått tips om de goda efterrätterna på Carnegiebryggeriet, men vi var så proppmätta efter de goda huvudrätterna att det får bli en annan gång. Vi kommer definitivt att komma tillbaka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar