Svamp, svamp

Den gångna helgen gick i svampplockningens tecken. En snabb egen svamprunda på landet på lördagen följdes av svamputflykt i Kråkhoppets fina skogar i Södermanland tillsammans med K och M på söndagen.

Härliga promenader, även om jag inte kan påstå att bytet blev gigantiskt. Trattkantarellerna verkar inte ha kommit igång ännu, eller så är det inget trattkantarellår i år. Även mitt idiotsäkra ställe med rödgul trumpetsvamp var tomt på godsaker.

Däremot hittades en hyfsad mängd fina gula kantareller, några ganska omaskätna exemplar av Karl Johan, en del taggsvamp som ju är en bra blandsvamp, någon enstaka exemplar av svart trumpetsvamp och blodriska. En fin stolt fjällskivling visade sig tyvärr vara alltför maskäten. Jag fyndade däremot ett gäng fina citrongula slemskivlingar. Det är en god svamp som är lätt att känna igen med sin stam vars nedre del skiftar tydligt i citrongult. Ett tips för att slippa klibb i svampkorgen är att rensa bort hattens slemskikt, som påminner om geléiga maneter, redan i skogen.

Har man egenplockad svamp är det inget problem med vad man ska äta. Jag stekte blandsvamp till helglunch med mycket smör, salt och vitpeppar. J lagade omelett.Hos M fick vi supergod, krämig, vitvinsstinn risotto med Karl Johan-svamp och gröna sojabönor.

Surfers i Stockholm

Drink med blodgrape, äpple och bourbon

Drink med chili, ingefära och mörk rom

Ångad kinesisk broccoli

Blommande bläckfisk

Heta sötpotatisnudlar

I somras besökte jag och min kompis K den väldigt trevliga krogen Surfers i Visby. Vi pimplade färgglada drinkar och avnjöt många olika kinesiska smårätter på stället som är en kombinerad färgglad surfbar och krog specialiserad på rätter från Sichuan-provinsen i Kina. Ett alldeles utmärkt koncept som inte blir sämre av att personalen är så glad och verkligt engagerad!

Sedan sommarens krogupplevelse har jag längtat efter att gå med J till systerkrogen som också heter Surfers och ligger på Regeringsgatan 88 i Stockholm.

I helgen blev det äntligen av.

Vi gick dit tidigt på kvällen, redan vid femtiden, eftersom stället är så populärt just nu. Smart av oss - vi fick ett bord i fönstret. Personalen var precis lika avspänt trevlig som i Visby.

Vi började med varsin drink. Min innehöll blodgrape, äpple och bourbon och var bland det godaste jag någonsin druckit. J var supernöjd med sin heta chilidrink med ingefära och mörk rom.

Vi hade svårt att välja rätter på menyn eftersom allt lät så gott. Ungefär tre rätter per person rekommenderades och att allt ställs fram på bordet och delas på passar J och mig utmärkt.

Efter mycket funderande fastnade vi för Ångad kinesisk broccoli, Blommande bläckfisk, Friterade räkbollar, Heta sötpotatisnudlar, Rödbrässerad fläsksida och Bankad gurka.

Broccolin, som mer påminde om pak choi, kom i en varm gryta och låg i en ångande chinkiangvinägermarinad med sting av ingefära. Gott, men lite väl syrligt för mina smaklökar.

Bläskfisken var krispig, limesmakande och underbar. Varför äter man bläckfisk så sällan? Härligt sting av sichuanpeppar!

De heta söptotatisnudlarna var en kall rätt och serverades med ljuvlig konfiterad anka. Själva nudlarna påminde om glasnudlar. De är tydligen gjorda av stärkelsen från sötpotatis. Marinaden var underbart god och rätten kom dessutom toppad med krispiga rädisor. Den här rätten skulle jag gärna äta varje dag!

Rödbrässerad fläsksida var tydligen Mao Zedongs absoluta favoriträtt. J har vid något tillfälle försökt laga det hemma, men då blev rätten alldeles för salt eftersom fläsket var rimmat. På Surfers kom den i fina små bitar, med söt tät sojasmak och lakritssmakande stjärnanis.

De friterade räkbollarna, med krispig utsida och smarrigt räk- och fläskinnehåll bröts sönder och dippades i god marinad.

Sesamströdd gurka i syrlig vinäger var gott och fungerade perfekt som tillbehör.

Vi drack kinesisk öl till maten, men jag ångrar nästan att jag inte valde ytterligare en drink. Det hade absolut fungerat också.

Mycket mätta och belåtna lämnade vi stället och promenerade hela vägen hem i en spektakulärt vacker solnedgång.

Fylld zucchini med getost och kantareller

Så här års känns det extra motiverat att experimentera med vegetariska rätter. Fina grönsaker finns ju i överflöd!

Jag är extra kär i mina zucchinis, som kommer i alla möjliga former. Roligast är de runda tefatsformade frukterna och godast är klassiska sorten "Yellow crookneck" och "Costata Romanesco". Hoppas att frosten dröjer länge i år och att mjöldaggen håller sig borta så att jag kan fortsätta skörda!

Ostgratinerad zucchini fylld med köttfärsröra är alltid väldigt gott och för några år sedan testade jag en "nästan vego-variant" som också blev toppen. Årets variant, som jag nu ätit till både lunch och middag i dagarna tre, är helt vegetarisk och faktiskt så god att man inte ens saknar kött eller fisk!


Fylld zucchini med getost och kantareller, 4 port

2 zucchinis
2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
2 msk olivolja
1/2 l kantareller
10 soltorkade tomater
salt, nymald svartpeppar
1 knippe färsk persilja
Timjan
Rosmarin
100 g chèvreost
1 dl mandel
1 dl pankoströbröd
1/2 dl vitt oekat vin
2 msk koncentrerad kantarellfond (eller grönsaksfond)

Dela zucchini i halvor på längden. Gröp ur fruktköttet med ett melonjärn eller en liten kniv. Hacka köttet grovt.

Skala och hacka lök och vitlök. Skär de soltorkade tomaterna i bitar.

Rensa svampen och skär i bitar.

Stek svampen i en torr stekpanna till den vätskat sig klart. Tillsätt olivolja, lök och vitlök. Stek tills löken blir mjuk och glansig och börjar få färg. Tillsätt zucchini och tomater. Fortsätt steka tills allt fått färg. Håll på vinet och smaksätt med salt, peppar, timjan, rosmarin och hackad persilja.

Lägg zucchiniskalen i en ugnsfast form. Fördela zucchiniröran i skalen. Klicka i getosten. Häll två deciliter vatten i pannan där fräset varit. Tillsätt koncentrerad fond och koka upp. Häll skyn i och runt de fyllda grönsakerna i ugnsformen.

Grovhacka mandeln och rosta den i en torr stekpanna. Strö mandelhack och pankoströbröd över de fyllda zucchinisarna.

Gratinera i 200 graders ugn ca 25 minuter, tills de fyllda grönsakerna blivit mjuka och fått fin färg.

Köksavfallet som resurs

Bostadsrättsföreningen där vi bor nu ligger i ett stadskvarter. Vi har en stenlagd gård med fina planteringar, men det finns inte plats för någon varmkompost. Och även om jag tror gott om grannarna är 39 lägenheter så pass många att det kan bli svårt att garantera bra skötsel, lukt- och råttfrihet...

I början slängde J och jag allt organiskt avfall i soporna, men det kändes verkligen fel när man sedan barnsben är van att sortera och ta vara på komposten som en resurs. Och har man dessutom en landet-trädgård med odlingar i konstant behov av mylla och näring känns det ännu mer fel.

Jag hade läst om bokashikompostering, men det var J som gjorde slag i saken och beställde ett set med 2 hinkar, nedbrytbara påsar och bokashikli. Vi hade funderat på saken och konstaterat att vi ändå åker till landet med någon eller några veckors mellanrum under den varma säsongen. Då är det inte så jobbigt att packa in någon eller några boskashihinkar i bilen. När det inte är landetsäsong tömmer vi boskshipåsar i en stor tunna med tätt lock som står i hörnet på balkongen. Tunnan rymmer många veckors bokashipåsar och dess storlek är anpassad så att den går in i bilen.

Bokashimetoden bygger på att avfallet mjölksyras, genom att ympas med kli som innehåller de rätta mikroorganismerna. Man behöver ingen särskild hink egentligen, bara den har ett tättslutande lock. Det finns hinkmodeller som dränerar komposten och där man kan tappa av lakvattnet från kärlets nedre del. Jag tycker lakvattnet är bläh-äckligt, så vi håller vårt avfall så torrt det går istället (en glassbytta med hål skurna i botten får fungera som sil) och bottnar varje bokashipåse med hopknycklat tidningspapper som suger upp fukt.

Det organiska avfallet strösslas med någon matsked kli per liter avfall. När hinken är full ska den helst stå och vila i inomhusvärme ett par veckor. Det luktar inte precis hallon om avfallet. Det är inte direkt sopdoft, men rejält syrliga pustar. Å andra sidan behöver man ju inte öppna hinken i onödan. Sedan är påsen redo för att grävas ner som gödning i trädgården. Under den kalla säsongen kan man då förvara den utomhus i lufttät tunna eller påse... Välj en tunna, förresten. Vissa grannars hundar (?) kan tycka att det är kul att bita sönder en påse. Eftersom avfallet mjölksyras bryts det inte ner under förvaringen, men så fort materialet kommer i kontakt med jorden går nedbrytningen extra fort, ger näring till växterna, gynnar maskar och mikroliv och ger jorden en bra struktur.

Innan jag sådde i mina köksland tidigt i våras grävde jag ner bokashi med ett ca 30 cm jordlager över. När bokashin precis kommit i jorden har den lågt pH-värde p g a mjölksyran. Detta går över på ett par veckor och jag räknade ut att det borde vara först då som rötterna från mina nysådder nådde bokashilagren. Om man däremot sätter ut färdiga plantor kan det vara bra att se till att bokashimaterialet kommer på plats några veckor tidigare.

Det är lite svårt att säga om det beror på bokashigödslingen, men det mesta har växt väldigt bra i min köksträdgård i år. Möjligen fick majsen sin giva lite väl tätt inpå planteringen. I alla fall så tjurade plantorna ett tag innan de kom igång, men det kan ju ha berott på vädret också.

Bokashimetoden känns som ett snabbt och relativt smidigt sätt att omvandla organiskt avfall till en resurs. Jämfört med vanlig kompostering bildas mycket mindre växthusgaser i processen. Dessutom leder vår egen kompostering till att vi ännu hellre väljer ekologiska, obesprutade råvaror. Vi vill ju inte få ner bekämpningsmedel i den jord där vi sedan ska odla ätbart!

Smørrebrød med skördetema

I fredags bröt vi traditionen med smørrebrød till middag. Vi var båda sugna på en grillkväll på landet istället, så det blev rejäla bitar fin fläskkarré med hemsvispad bearnaisesås och "restaurangpotatis" istället.

Smørrebrød laddade vi istället med senare i helgen, inför ett intensivt pass med båtupptagningar, där b l a J:s skärgårdskryssare Carmen hamnade i trygghet i sitt vinterförvar.

Vi hade en massa fina grönsaker så det fick bli vegetariska otraditionella smørrebrød med skördetema.


Smørrebrød med getostkräm, fikon och valnöt
Skivor av danskt rågbröd som smöras, getost typ chèvre mixas med lite crème fraiche och breds i tjockt lager på brödet. Toppas med skivor av färska fikon och valnötter .

Smørrebrød med tomat- och basilikaröra
Skivor av danskt rågbröd som smöras och breds med ett tunt lager majonnäs. Toppas med tomatröra: mycket fintärnade tomater av olika färger, finhackad rödlök, riven vitlök, salt, nymalen svartpeppar, olivolja, aningen balsamvinäger och en massa hackad färsk basilika.

Smørrebrød med morotsröra
Skivor av danskt rågbröd som smöras. Toppas med morotsröra: morötter strimlas med speedpealer eller rivjärn, blandas med tjock yoghurt kryddad med spiskummin, vitlök, salt, peppar, lite citronsaft och hackad persilja. Toppas med rostade mandlar eller cashewnötter.


Medan jag fixade smørrebrøden stekte J lök och kött och laddade crock-potten med detta tillsammans med ohemula mängder rött vin för kvällens Beuf Bourgignon. Den doft som mötte oss när vi kom hem trötta och ledbrutna efter båtupptagningspasset var gudomlig. Vädret är underbart soligt och sensomrigt, men kvällarna mörka och svala så härmed får grytsäsongen anses vara inledd!

Skördesäsong - jag är rik så här års!

Jag håller tummarna för att det fina vädret håller i sig och att första frosten håller sig borta från min trädgård på landet.

Skördesäsongen är perfekt just nu och till och med tomaterna har äntligen börjat mogna, även om många tyvärr spricker p g a ojämna temperaturer mellan dag och natt.

På bilden syns en del av det vi plockade i lördags morse. Det var några små majskolvar, sallat och andra bladväxter, persilja, bladselleri, gurka, squash, paprika, chili, bönor av flera slag, de sista sockerärtorna, physalis, morötter, potatis, purjo, rädisor och en hel del kryddväxter. Senare tog jag också en sväng i skogen och fick med mig kantareller och lingon.

Nya Carnegiebryggeriet

Mitt jobb ligger i Luma-komplexet i Hammarby Sjöstad. Fram till 1970-talet tillverkades här glödlampor. Idag innehåller den stora f d fabriken, förutom en massa kontor, ett antal restauranger, ett bryggeri, bostäder, bibliotek, konferensanläggning och en förskola.

Med jobbet har vi några gånger lunchat och after-workat på det relativt nyöppnade Nya Carneigebryggeriet som huserar i en lokal där glödlampsfabriken tidigare tillverkat lysgaser. Microbryggeriet har en bar/restaurang kopplad till sig.

Servicen är mycket engagerad på ett roligt mysnördigt sätt och förutom att de serverar sina egna utmärkta öler har de dessutom mycket god mat som passar till. Smårätterna och luncherna har jag sedan tidigare mycket god erfarenhet av. Jag tror faktiskt att detta ställe är det mitt företag allra helst tar kunder till numera. Miljön är lugn och trots lite trendig, avskalad matsalskänsla är det hemtrevligt med furuskivor på borden och kökshanddukar som servetter. Att bryggeriet dessutom har en egen lunch- och bilkörningsanpassad lättöl som är nästan lika god som mer alkoholstarka varianter gör inte det hela sämre.

Igår var det premiär för J och mig att testa middagsmaten. Vi har sedan tidigare fastnat för ölsorten "Soleil", en belgiskinspirerad ljus öl som för tankarna till veteöl. Frisk och nästan lätt citrussmakande faller den mig väl i smaken. Jag är EGENTLIGEN en vinmänniska, men när öl är så god som denna är den bästa val.

Vi valde att inleda middagen med varsitt glas Soleil och kroketter med kyckling och vitlök. Vi blev inte ett dugg besvikna på de perfekt friterade, persiljeströsslade, knapriga bollarna som när man bet i dem avslöjade ett krämigt och milt välsmakande innanmäte. Mums!

Vi gjorde som vi brukar, beställde två olika huvudrätter med planen att dela. Jag valde vildanden med kantarell och malt. J valde kummelfiléen med rökta räkor och fänkål.

Båda rätterna var rejält tilltagna, vackra och såg otroligt goda ut.

Anden kom som rosastekt vildandsbröst, små puckar gjorda på lårkött från anden och en len andpaté på rostat bröd. Kantarellstuvningen var dekonstruerad med kantarellerna för sig och den fluffiga stuvningen för sig. I mitten låg maltkornen med skysås, gissningsvis gjord på öl och andens inkråm. Tjusiga kantbrynta bitar av lök fanns också på tallriken. Andbröstet var fantastiskt, liksom patéen (och då ska man minnas att jag normalt avskyr lever i alla dess former). Det var god smak på vildandslårpucken, men kanske var den lite torr. Idén med stuvningen var lysande, men tyvärr led den liksom hela rätten av att vara alldeles för lite saltad. Skysåsen var inte riktigt min favorit, men det beror nog på att jag är lite skeptisk mot inkråmssmaker, även om de är aldrig så lyxiga.

Kummeln kom in i tjusig bit stekt med skinnet kvar. Möjligen kunde den varit lite mer nättlagad, men det är en smaksak hur rå man vill ha sin fisk och filén var ändå saftig och fin. Såsen smakade verkligen gott, om än inte riktigt som man väntat sig. När man ser en sådan sås till fisk tänker man vin och här var det möjligen istället öl och dessutom väldigt god rökig smak, vilken förstärktes av de rökta räkorna. Fänkålen smälte i munnen och dekorationen med de underbart krispiga salicornia-skotten var ett genidrag.

Jag hade fått tips om de goda efterrätterna på Carnegiebryggeriet, men vi var så proppmätta efter de goda huvudrätterna att det får bli en annan gång. Vi kommer definitivt att komma tillbaka!

Sommarminnen från Gotland

En sådan här kulen, regnig och höstlik dag får man trösta sig med lite sommarminnen från Gotland.

Jag hade en lyxigt lång semester i somras och redan direkt efter midsommarhelgen tog jag Gotlandsfärjan till Visby. Min kompis K jobbar här ett par dagar i veckan och har därför skaffat sig det sötaste lilla minihus man kan tänka sig. Två av husets sidoväggar består av Ringmuren och genom ett takfönster kliver man ut på en liten terrass som ligger I själva muren.

I väntan på att K skulle ansluta hade jag förmånen att få låna lilla huset själv. Otroligt lyxigt och såklart ännu roligare när K kom någon dag senare så att vi kunde umgås i min favoritstad.

Eftersom jag lyckats lägga vantarna på färsk gotländsk sparris gick det ingen nöd på mig när jag firade första kvällens ensammiddag på terrassen. Den nättkokta sparrisen med smör och salt fick sällskap av lite ost, salami, tomater och bröd. Ett glas rosévin i solnedgången gjorde inte det hela ett dugg sämre.

När K kom drack vi färgglada fruktiga drinkar och åt otroligt god sichuanmat på Surfers.

Nästa dag tog jag bussen söderut till min gamla kursare M på Sudret. Så småningom anslöt fler tjejer från vår gamla klass på arkitektlinjen och några vänner till M:s familj. Vi hade så fina dagar med samtal, trädgårdsjobb, utflykter, bad (för de modiga) och väldigt god mat.

Det blev mer sparris och andra färska närodlade grönsaker och jordgubbar. Grillen gick varm med både lammkött, grillspett och goda burgare. K lagade en så himla god och enkel fiskrätt i individuella foliepaket som bakades i ugnen. Hälften torsk, hälften lax i varje paket. Fiskbitarna toppades med en klick smör, lite pressad citron, salt, peppar och hackat kryddgrönt (dill, persilja och dragon, tror jag). Suveränt till kokt nypotatis, sallad och en kall sås!

Synd att den underbara varma säsongen är så kort här i Sverige, men hösten är heller inte så dum, särskilt inte ur matsynpunkt.

Fredagens smørrebrød på landet

Vi fortsätter att festa på goda småmackor när vi kommer ut på landet på fredagarna. Det är en sådan perfekt lyxig inledning på helgen!

När det gäller det gröna, kan vi så här års ta det mesta från trädgården. Mest stolt denna helg var jag över en vacker rödgrön paprika som gav krispiga paprikaringar och våra egna vindruvor! Min staketdruva "Spulga" som växer mot sydfasaden på huset gav förra året ca 10 små druvor totalt. I år blir det tre klasar, ca 100 druvor och några fick dekorera våra smørrebrød med lagrad ost.


Smørrebrød med panerad spätta
Skivor av danskt rågbröd som smöras, bladspenat, dubbelpanerade (salt och peppar, rågmjöl, uppvispat ägg, pankoströbröd) smörstekta små spättafiléer som toppas hemlagad remouladsås, citronskivor och dill.
Curryremouladsås: hälften majjo, hälften gräddfil, currypulver (gärna både stark och mild blandat), finhackad lök, finhackad pickles, salt, svartpeppar, lite mango chutney och smaka av med aningen pressad citron.

Smørrebrød med ost och fikonmarmelad
Skivor av danskt rågbröd som smöras, salladsblad, skivor av lagrad ost, fikonmarmelad, paprikaringar, blekselleri och vindruvor.

Smørrebrød med kallrökt lax, pepparrot och rädisa
Skivor av danskt rågbröd som smöras och breds med färskost blandad med riven pepparrot, grönsalladsblad, kallrökt lax i skivor, citronskivor och dill.

Gratinerade kantarellmackor

Svampstuvning var nog en av de allra första rätterna jag lagade som barn. Jag hade sett på hur mamma gjorde när hon kom hem från svampskogen och gjorde likadant så fort jag själv hittat några goda matsvampar. Receptet har utvecklats lite med åren och nu har jag dessutom faktiskt mätt upp vad jag har i när jag lagar mina kantarellmackor på känn.


Gratinerade kantarellmackor, 4 st

4 skivor ljust bröd, gärna lite torra, jag gillar surdegsformbröd
3 msk smör
300 g rensade kantareller
1 schalottenlök
1 vitlöksklyfta
2 msk madeira
1 tsk kinseisk soya
1 msk svartvinbärsgelé
2 dl grädde
2 dl mjölk
3 msk idealmjöl
salt och nymald vitpeppar
smaka av med kantarellfond, grönsaksfond eller grönsaksbuljongpulver
50 g riven lagrad ost

Stek brödskivorna gyllene och frasiga i hälften av smöret.

Skala och finhacka lök  och vitlök. Skär kantarellerna i bitar. Stek svampbitarna i en torr järnstekpanna på hög värme. Rör om så att de inte bränner fast.

När svampen vätskat sig klart - tillsätt smör, lök och vitlök. Sänk värmen något och stek ytterligare en stund tills löken blivit mjuk och svampen fått färg.

Häll på madeiran och låt koka in. Pudra över mjölet, späd successivt under omrörning med grädde och mjölk. Koka några minuter till lagom konsistens. Ev kan man behövs späda med lite mer mjölk.

Tillsätt soja och gelé. Smaka av med salt. peppar, fond eller buljongpulver.

Fördela stuvningen på brödskivorna. Strö över lagrad ost och gratinera några minuter i 250 graders varm ugn tills osten fått fin färg.

Kyckling med rödkåls- och mangosallad, sojadipp och avokadoröra

Inspiration till mat kan komma från de mest oväntade ställen. Häromveckan lunchade jag med kollegorna på en rätt ospännande lunchrestaurang. Jag valde en ugnsbakad fisk och den var riktigt god, men det som fastnade på hjärnan var en annan rätt som erbjöds. Vad sägs om "Kyckling med rödkåls- och mangosallad samt sojadipp". Bra idéer är till för att användas! Jag spann vidare på tanken och la till en krämig avokadoröra.

Igår när mina gamla kursare från högskolan kom på besök fick jag chans att laga den färgglada och smakrika kycklingrätten på mitt sätt.

Middagen inleddes med frasiga mackor med ostgratinerad kantarellstuvning. Mums, de smakade precis som när jag var liten! Ostgratinerad stuvning må vara omodernt, men är väl värt att ta till heders igen.

Huvudrätten blev supergod, även om kycklingen inte var riktigt färdig i första serveringsvändan. Några extra minuter i ugnen löste det problemet, men jag kan verkligen rekommendera användning av termometer.

Till efterrätt gjorde jag Mandelpäron, som kändes helt rätt i säsong, även om frukten inte var från eget träd, utan från Ica. Vi åt vaniljglass till.


Kyckling med rödkåls- och mangosallad, sojadressing och avokadoröra, 4 pers

1 kyckling

Marinad/sojadressing:
1 dl japansk soja
1,5 dl mirinvin
1 tumsstor bit färsk ingefära
2 vitlöksklyftor
svartpeppar
2 1/2 dl kycklingbuljong
2 msk rapsolja

Sallad:
1/2 rödkålshuvud
2 mogna mangofrukter
1 röd paprika
3 salladslökar
1 röd chilifrukt
1 kruka koriander

Avokadoröra:
2 mogna avokadofrukter
saften från 1 lime
salt och peppar

Blanda soja och mirinvin. Skala och riv ingefära och vitlök ner i blandningen. Krydda med nymalen svartpeppar.

Stycka kycklingen i lagom portionsbitar. Marinera bitarna i 1 dl av marinaden i en plastpåse i kylskåpet, gärna över natten. Resten av marinaden sparas till sojadressing.

Lägg kycklingbitarna i en ugnsfast form. Fyll på med buljong i botten på formen. Pensla ovansidan av kycklingen med lite rapsolja. Ställ in i 200 graders ugn och tillaga tills innertemperaturen i en tjock del, mot benet på kycklingen är 82 grader. Det kan vara smart att ta ut bröstbitarna lite tidigare. De blir bäst vid 68 graders innertemperatur.

Strimla rödkålshuvudet fint med mandolin. Kärna ur och strimla paprikan. Skär salladslöken i bitar. Finhacka chili och koriander och blanda ner i sojadressingen. Spara lite koriander till garnering.

Mosa avokadoköttet med lime. Smaksätt med salt och peppar.

Servera kycklingen med salladen sprinklad med sojadressingen och en rejäl klick avokadoröra. dekorera med färsk koriander.

Nässelsäsongen är absolut inte över!

Av Karin Fransson har jag lärt mig att nässlor kan skördas hela säsongen. Bara man slår eller klipper bort dem som är stora och grova så kommer det nya fräscha plantor som går bra att plocka tills de börjar få blommor. Efter att vi varit flitiga med trimmern i trädgården på landet har vi blivit rikligt belönade och jag har dessutom sett möjligheter till en lovande skörd bakom min grannes lada. Jag kommer absolut att laga Tareq Taylors pastarätt med nässelpesto igen, för den var verkligen supergod. Här är originalreceptet. Och så här gör jag:


Nässelpesto med pasta, oliver, mandel och vitlök, 4 port

1 l nässlor
1 påse pinjenötter (ca 3/4 dl)
1 dl riven lagrad parmesanost
1 dl olivolja
salt
4 klyftor vitlök
1 röd chili
1 dl mandel
3/4 dl kapris
3/4 dl urkärnade svarta kalamataoliver
1 citron
4 portioner pasta
persilja och parmesan att riva över vid serveringen


Skålla och skala mandlarna. Rosta dem några minuter i en torr järnstekpanna.

Skölj nässlorna noggrann i flera vatten. Förväll ca 30 sekunder i kokande vatten.

Spola nässlorna kalla, pressa ur kvarvarande vatten. Lägg i en mixer tillsammans med pinjenötter, riven parmesan, olivolja, salt och 1 vitlöksklyfta. Mixa.

Skala och hacka vitlök. Kärna ur och hacka chili.

Fräs i olivolja i en kastrull tills vitlöken börjar få färg. Tillsätt rivet citronskal. När vitlöken börjar bli gyllene tillsätts kapris och oliver.

Koka pastan och blanda lite av pastavattnet i vitlöksfräset.

Blanda pasta, fräs, rostade mandlar och pesto. Servera med färsk persilja och riven parmesan.

Smørrebrødsfesten fortsätter

Vår fredagstradition fortsätter även om upplägget och fotot denna gång inte blev helt optimala. Stora kameran glömdes hemma och vi var verkligen VÄLDIGT hungriga när vi kom ut till landet i fredags.

Smakerna var det däremot absolut inget fel på! Vi slök våra goda småmackor som om vi varit utsvultna vargar. På lördagen kunde vi inte låta bli att göra några fler av ingredienser som blivit över och dessa smakade också väldigt gott som en snabb trädgårdslunch..


Smørrebrød med kycklingsallad
Skivor av danskt rågbröd som smöras, grönsalladsblad, kycklingsallad enligt nedan som toppas med klippt krasse. Kycklingsallad: hälften majjo, hälften gräddfil, currypulver (gärna både stark och mild blandat), hackad färdiggrillad kyckling, finhackad rödlök, syrligt äpple, syltlök och saltgurka, salt, svartpeppar, lite mango chutney och smaka av med aningen pressad citron.

Smørrebrød med grönpepparpaté
Skivor av danskt rågbröd som smöras, salladsblad, skivor av paté, cumberlandsås, smörstekta champinjoner, stekt bacon och cornichoner.

Smørrebrød med matjessill
Skivor av danskt rågbröd som smöras, grönsalladsblad, kalla skivor av nykokt potatis som saltats, pepprats och strötts med klippt dill, kokta ägg i klyftor, matjessill skuren i bitar, gräddfil och gräslök.

Smørrebrød med kallrökt lax
Skivor av danskt rågbröd som smöras och breds med färskost som smaksatts med riven pepparrot, grönsalladsblad, skivor av rökt kallrökt lax, majjo, citronklyftor och dill.

Sockerärtor

Skörden av sockerärtor blev god denna säsong. Sorten var "Cauroby de Maussane" som har vackra ljust rosalila blommor. Under regniga juli ville plantorna inte blomma och bilda ärtskidor trots att jag sått mina frön i omgångar med någon veckas mellanrum i april/maj. Sedan peakade säsongen extremt när det blev varmt i mitten av augusti och då hade vi för mycket att skörda på en gång. Jag tycker att de läckra skidorna är godast pinfärska direkt från landet. De är inte så lätta att frysa med gott resultat.

Nu börjar plantorna se skräpiga ut och det finns inte så många ärtskidor kvar att skörda.

Jag funderar på att laga någon mild finstämd primörsoppa på några av de sista och så skulle jag vilja testa att sautera några med lite tryffelolja, ungefär enligt nedan.

Jag vet att tryffelolja inte är "riktig tryffel", men eftersom jag aldrig lyckats köpa den äkta varan med vettig kvalitet i Sverige får det ändå bli tryffelolja som smaksättning. Jag gillar den faktiskt. Det gäller bara att dosera försiktigt.


Sauterade sockerärtor (fritt efter ett Carina Brydling-recept i P1:s Meny)

250 g sockerärtor
1 salladslök
1 liten vitlöksklyfta
1 klick smör
1/2 citron, skal och saft
några droppar tryffelolja
flingsalt och nymald svartpeppar
hackad persilja

Snoppa sockerärtorna. Finhacka salladslöken och riv vitlöken på ett vasst rivjärn. Värm smörklicken i en panna. Lägg i lök, vitlök och sockerärtor. Stek på hög värme tills ärtskidorna blivit varma. Smaka av med citron och tryffelolja. Salta, peppra och strö över finhackad persilja.

Vintras sommar

Vår iller Vintra har hunnit bli fyra år.

Hon är nu vårt enda husdjur och mycket älskad av sin husse och matte, även om hon inte riktigt till 100% har lärt sig hålla de sylvassa tänderna i styr.

Nu i sommar har Vintra hängt med oss. Hon blir inte åksjuk som andra illrar jag haft och kan därför följa med på resor i Sverige. Hon har sin egen transportbur, komplett med låda, och i den har hon åkt både tur och retur till Öland och så förstås till landet.

I stugan bor hon i köket, där hon gör sitt bästa för att hitta på bus. Öppna lådor och skåp är kul! Krypa in bakom kylskåpet likaså. Riva ner duken kan ge oanade bonusar i form av sådant som nyss stod på bordet. Och när jag tar in en bekväm korgstol för att kunna njuta av frukosten i lugn och ro måste jag sätta mig på plats direkt. På nolltid klättrar Vintra upp och tar stolen i anspråk!

Tomatfest!

Tyvärr är de flesta av dessa inte mina egenodlade tomater, de mognar dåligt i år men - HURRA - jag har hittat ett växthus nära landet där man kan köpa tomater av alla de sorter!