Vad händer i KÖKET?

Igår tog vi en tur in till stan för att handla lite byggvaror, titta på kakel och för att jag skulle få lite koll på hur det ser ut i lägenheten.

Som ni kan se på bilderna är det ganska långt kvar tills vi har ett kök... J kämpade på och målade den nya dörren med linoljefärg. Jag tror inte att han tog av sig byxorna för att glädja mig. Det handlade nog om att inte få färg på nya jeansen, men jag blev glad i alla fall.

I blivande köket finns nu byggkoas, men också en ny väggdel, en ny skjutdörr in till arbetsrummet, ett vackert trägolv under mjölkpappen, en massa el dragen och en nyköpt jättelång rostfri diskbänk som fortfarande är inpackad i väntan på montage.

I veckan kommer spis och diskmaskin och så ska J och jag måla taket och grundmåla väggen. Vår snickare håller på att bygga stommarna till bänkar och skåp hemma på sitt snickeri.

Det går alltså framåt om än lite långsamt.

Vi lämnade den mest kaotiska delen av lägenheten och satte oss i den strålande solen på balkongen istället och avnjöt varsin jättegod räkmacka från Lundbergs konditori. Tänka att vi har en balkong där man kan sitta och ha det bra redan i mars!

Gourmetfest med ful fisk

Stenbit eller sjurygg, som den också kallas, är en ful fisk, men oj vilka gourmetupplevelser den kan bjuda på! Och det för en mycket prisvärd peng.

Jag är så glad att P som har skaldjursbilen tipsade om stenbitsrom och rökt stenbit.

Den svart- eller rödfärgade stenbitsrommen som man kan köpa i burkar ger jag inte mycket för. Azofärgämnen är inga roliga kemikalier. Någon skrev att butikernas stenbitsrom känns lika aktuell som 1980-telets vita skinnsoffor och neonrör inomhus... Färsk stenbitsrom som inte är färgad är däremot verkligen jättegott. Stenbitsrommens naturliga färg är det heller inget fel på, lite åt det rosalila hållet. Godaste sättet att servera fiskrom över huvudtaget tycker jag är på smörstekt brödskiva med gräddfil eller smetana och hackad lök.

Sedan ålen blev akut utrotningshotad har jag verkligen saknat rökt ål. Därför blev jag väldigt intresserad när jag fick höra att rökt stenbit påminner om rökt ål.

Konsistensen på den rökta stenbiten var helt underbar och smaken påminner verkligen lite om ål, fast kanske lite mildare. Jag bredde små ljusa brödskivor med smör, la på lite blandade salladsblad, en klick majonnäs, en bit fisk och en liten klyfta citron.

Gårdagens skaldjursfest...

...med bubbel i glasen fastnade inte på bild eftersom mörkret fallit över byn när vi festade loss på pinfärsk krabba direkt från västkusten. Jag gillar min skaldjursbil SÅ mycket! Jag hade också beställt ett kilo krabbklor för lite andra experiment framöver.

Jag måste visa en av klorna, den mest GIGANTISKA krabbklo jag någonsin sett. Jag hade ingen tändsticksask, men ett värmeljus kanske kan fungera bra som jämförelse? Den klon måste ju ha suttit på en riktig monsterkrabba!

Så fort som temperaturen ute i pergolan blir dräglig ska jag bege mig ut och koka skaldjursfond. Det är ett bra utomhusprojekt om man inte vill ha hela huset inpyrt med skaldjursdoft.

En annan idé är att jag ska försöka göra sån där god majonäsig, lite stark krabbröra som man får på sushi. När J och jag delar på en stor sushi är just den biten med krabbröra en som vi nästan slåss om. Någon som har ett recept att dela med sig av?

Godmorgon fredag!

vårblommor i den första solstrimman

Det har varit en solig, men frostkall morgon i byn och nu sitter jag på "busskontoret", buss 639, 7.01-turen från Edsbro med destination Östra station och jag har min dator i högsta hugg i knät. Extremt mycket  och stressigt jobb idag, även om läget nu ser lite bättre ut eftersom jag suttit och jobbat halva natten hemma vid köksbordet. Det är en del av sjukhuset i Västerås som ska byggas om och till...

Men SEDAN är det fredagskväll och jag har beställt skaldjur från västkusten - hel krabba, krabbklor, stenbitsrom och rökt stenbit. Den sistnämnda lär vara lite åt rökt ål-hållet, vilket låter mycket intressant. Allt jag tidigare köpt från skaldjursbilen har varit superbra så jag ser fram emot kvällen! Tanken är att J och jag ska mötas upp någonstans och så åker vi tillsammans upp och "gör fredag" med illrarna.

Jag hoppas på en solig skön helg och att jag ska få en del gjort i stugan och på tomten.

Glad fredag på er alla!

Lyxa till det med en liten efterrätt

Det är inte ofta vi äter efterrätter. Både J och jag är mer för salt än sött och äter hellre en extra förrätt eller kanske några bitar ost efter maten. Men ibland blir man så sugen på något sött. Den goda vårmiddagen förra helgen avslutades faktiskt med varsin liten, men naggande god efterrätt.

Häromveckan var vi på en chokladprovning (eventuellt mer om den senare) och där fick jag upp ögonen för hur otroligt god kombinationen viol och choklad är. Dessutom råkade jag ha de mest underbara kanderade violer hemma. En len chokladmousse med kanderad viol var ju nästan given!

Den här gången ville jag göra en sådan liten mängd mousse att det bara kändes meckigt att krångla med ägg. Jag utnyttjade ett tips på s k snabbmousse och resultatet blev en mjuk och len, mycket god mousse som passade perfekt att pimpa med krossade kanderade violer.


Snabb, enkel chokladmousse med viol, 2 portioner

1,2 dl vispgrädde
1 tsk muscovadosocker
50 g choklad av finare sort
2 tsk kanderade violer

Värm grädden i en kastrull och smält i chokladen. Ta det försiktigt, grädden får inte koka då kan den inte vispas upp senare. Rör ner sockret. Ställ i kylen över dagen och låt smeten bli riktigt kall. Vispa sedan med elvisp till fast konsistens . Fördela hack av kanderade violer i smeten och häll upp i små spetsglas. Ställ kallt tills de ska serveras. Toppa med kanderade violer och kanske någon levande. Alla violer lär vara ätbara och de är ju verkligen vackra.

Lyckans kycklingsallad i matlådan

Dagen är grå, det snöblandade regnet vräker ner och jag kom inte iväg förrän med väldigt sena bussen eftersom jag satt och jobbade vid frukostbordet och helt glömde bort tiden. I teorin tar det två timmar mellan landet och jobbet, i praktiken kommer jag sällan under två och en halv. Tur att man oftast får sittplats och kan jobba på bussen! På de olika tunnelbanorna och spårvagnen får man däremot stå inklämd som en packad sill och blir hatad för att man är oförskämd nog att ta med sig en dramaten-vagn i rusningstid.

Idag blir en hektisk dag med en massa inlämningar och jag kommer inte hinna att iväg och skaffa någon lunch. TUR att jag har världens godaste lunch i matlådan! Ni får ursäkta den skeva, snabbt knäppta mobilbilden, men detta är den absolut godaste kycklingsalladen!

Ingredienserna ska vara fräscha grönsaker av högsta kvalitet. Kycklingen ska vara saftig och smakrik och sedan kommer den där underbara currydressingen och gör det hela till gudamat. Jag älskar curry och vill ha min dressing stark. Om du är känslig för starka smaker, ta mindre mängd.


Bästa kycklingsalladen, 2 portioner

1 tillagat ekokycklingbröst, eller motsvarande mängd kött från annan grillad kyckling
2 paprikor i olika färger
10 cm gurka
10 cocktailtomater
1 avokado
2 schalottenlökar
2 vårlökar
1/4 blomkålshuvud
1 msk smakneutral rapsolja
ca 1 msk vanlig curry
ca 1/2 msk extra stark curry (jag hade en påse som J köpt i England)
salt och svartpeppar
1 vitlöksklyfta
lite rödvinsvinäger
2 msk mango chutney
1 dl hemlagad majonäs, och den ska vara vispad så att den blir fluffig
1 1/2 dl avrunnen gräddfil (ställ några timmar i kaffefilter)

Det är bra att börja med dressingen eftersom den gärna får stå i kylen en stund och smaka till sig. Värm olja i en tjockbottnad kastrull. Tillsätt curry och låt den fräsa någon halv minut utan att brännas. Låt svalna helt. Rör ner majonäs och gräddfil. Riv ner vitlöksklyftan, tillsätt mango chutney. Smaka av med salt, peppar och ev lite vinäger.

Tärna kyckling, paprika, gurka och avokado i ganska små tärningar, ca 1,5x1,5 cm. Dela blomkålshuvudet i små buketter. Skiva vårlöken. Skala och hacka löken ganska fint.

Blanda grönsakstärningar och kyckling. Servera med den goda, gula  currysåsen och glöm den gråa dagen och blötsnön.

Avokado på asiatiska

Avokado tillhör mina verkliga favoriter. Lycka är att dela en perfekt avokado!

Frukten kan ätas till frukost, lunch, mellanmål och middag. Förutom att vara fantastiskt god lär avokado dessutom vara väldigt nyttig. Det enda abret med de gröna "drakäggen" är att de inte kan odlas här i Sverige. Visst kan vi ha en avokadoplanta som prydnadsväxt i köksfönstret, men för att få frukt krävs betydligt varmare breddgrader.

Jag äter gärna avokado precis som den är, med bara lite salt, men ett tips på en asiatisk variant från "Allt om mat" visade sig vara verkligt gott.

Dela avokadon i halvor, ta bort kärnan och skär köttet i rutmönster. Fyll någon knapp tesked japansk soja och några droppar pressad citron i varje halva, klicka på majonäs, strössla över furikake (eller bara lätt rostade sesamfrön) och toppa med klippt koriander.

Furikake är en slags japansk fröströssel som består av rostade sesamfrön, alger och ibland kryddor. René Voltaires variant brukar kunna köpas på välsorterade mataffärer, annars finns det att köpa på nätet eller på asiatiska mataffärer med lite mer japansk inriktning.

Morgonhälsning från byn

 

 

God morgon!

En ny vecka börjar och här i byn tänder vi frukostljus, men konstaterar genom att beundra morgonrodnaden, att denna vecka börjar med SOL! Senare i veckan hotar SMHI med snö, men det tar vi då...

Jag verkligen avskyr att slänga saker. Tyvärr leder detta hamstringsbeteende ibland till negativa konsekvenser, men en sak som jag gillar här på landet är att nästan ALLT ANVÄNDS.

Eftersom det inte finns någon sophämtning så här års blir de soppåsar som måste släpas på bussen till stan väldigt små.

I plastbyttor odlas det, allt organiskt avfall går i komposten, diskvattnet göder och vattnar gräsmattan, tidningar tänder brasor och stearinljusstumparna kan få brinna ut i min kära stumpastake.

Inte så dumt och dessutom känns detta beteende, som jag nästan skämdes lite över för några år sedan, nu plötsligt helt rätt i tiden.

Vårmiddag - varmrökt kyckling, ramslökscrème och rostad potatissallad med primörer

 I fredags kom J hem med en massa lyxiga saker inhandlade på Cajsa Warg. Det var italiensk salami, citroninlagda fiskar (ansjovis?), buffelmozzarella och gigantiska röd-gröna skrynkliga tomater.  En hel del av detta hamnade på våra goda fredagspizzor, men kvar i kylen blev av någon anledning ramslökscrèmen.

Jag ÄLSKAR ramslök och snart tror jag att säsongen är den rätta för att jag ska kunna plocka den själv på mitt hemliga ställe. Tills dess var det inte dumt att avnjuta den i Cajsa Wargs tappning. (Nedan har jag, baserat på innehållsförteckningen, försökt lista ut receptet.)

Det var lördagskväll, vår i luften och J hade just hämtat varmröken från sitt förvar i förrådet i stan. Vi hade en gigantisk färsk kyckling från Hagby gård och inspirerad av ett recept på potatissallad i senaste "Elle Mat och Vin" hade jag köpt ett gäng goda primörer: färskpotatis, små späda lökar och röda knubbiga rädisor med blast. Årets första rosévin hade också inköpts.

När man ska varmröka är det en stor fördel med en rök, men det går också bra att använda en stor klotgrill med lock. Lägg rökspån i blöt. Fyll grillens ena halva med briketter och tänd. När glöden är jämn, lägg blöta rökspån på de glödande kolen och placera det som ska rökas på gallret ovan den del av grillen där det inte är glöd under. Stäng locket. Nedre spjället ska vara ungefär halvöppet och det övre helt öppet. Det tar lite drygt 2 timmar att varmröka en hel, rejält stor kyckling. Ett tips som vi inte själva följde, men som vi definitivt kommer att göra nästa gång är att rimma kycklingen i saltlag något dygn innan den röks.


Varmrökt kyckling, ramslökscrème och rostad potatissallad med primörer, 2 port + massa extra kyckling

1 kyckling
1 liten knippa färsk rosmarin
1 liten knippa färsk timjan
5 vitlöksklyftor
4 msk smör
salt och svartpeppar
rivet skal från 1 citron

8 små färskpotatisar
1 knippa rädisor med blast
3 små späda lökar
smör att steka i
salt och svartpeppar
italiensk salladskrydda
1 tsk dijonsenap
2 msk olivolja
1 msk pressad citron

1 liten knippa ramslök
1/2 gul lök
smör
1 msk vitt vin
1 dl smetana eller crème fraiche
1/2 dl rapsolja
äppelcidervinäger
salt

Hacka rosmarin, timjan och vitlök fint. Riv citronskalet fint. Mosa med smöret. Salta och peppra. Fördela hälften av blandningen under skinnet på kycklingen. Den andra hälften penslas på fågelns utsida (kan behöva smältas lite först).

Tillaga kycklingen i varmröken. Det bästa är att låta filéerna gå till en temperatur av 72 grader. Skära bort dessa och låta resten av fågeln gå tills temperaturen i lårköttet intill benet är ca 80 grader.

Koka de små potatisarna, men låt dem inte bli för mjuka. Skär i halvor. Ansa löken. Ta hand om blasten, skär fint. Låt lökarna koka några minuter. Skölj rädisorna i kallt vatten. Skär sav blasten, men spara den. Halvera rädisorna.

Hetta upp smöret i pannan. Fräs potatis, lök och rädisor tills de får fin färg. Tillsätt rädisblasten sista halva minuten. Blanda med lökblasten. Vispa samman senap, olja och pressad citron. Krydda med salt, svartpeppar och italiensk salladskrydda. Slå dressingen över potatissalladen och blanda runt.

Skala och finhacka löken. Finhacka ramslöksbladen. Fräs den gula löken i smör utan att den tar färg. Tillsätt vin och låt koka in. Ta pannan från värmen och tillsätt ramslök och smetana. Vispa i oljan först droppvis och smaka av med vinäger och salt.

Njut av din favoritdel av kycklingen i tunna skivor med potatissallad och ramslökscrème.

Värmande pumpasoppa i vårsolen

God morgon i vårsolen!

Idag blir det ett exempel på ett litet dilemma för amatörmatbloggaren - eftersläpet. När ljuset äntligen tillåter att maten kan fotograferas har väder och kynne ändrats. Alltså presenterar jag idag soppan som varit min värme och tröst i snökaoset och vinterkylan som dominerat veckan som gått. Nu blev pumpasoppan så god att jag kan garantera att den fungerar bra under mer vårlika förhållanden också.

Sommaren 2013 lyckades jag, roligt nog, odla fram butternutpumpa/vintersquash av sorten "Long de Nice". Ett exemplar sparades i normal rumstemperatur och när jag satte kniven i den för några dagar sedan var den perfekt. Imponerande!

Jag har två favoritrecept på pumpasoppa, DETTA fast med morot och palsternacka utbytt mot pumpa och DETTA.

Men nu ville jag experimentera fram en soppa med andra smaker. Pumpa är ju i sig lite menlöst så den måste kombineras med rätt smakkompisar.

Jag tycker att man använder cider alldeles för sällan i matlagning. Torr cider från Systembolaget med alkoholhalt runt 5% ska det vara.

Sälta och lite rökighet tänkte jag och fastnade för en bit rökt sidfläsk i affären. Det kunde också ha varit bacon om jag hittat någon bra sort. Rökt sidfläsk/bacon passar bra  med rustik rosmarin och sedan tänkte jag små, små äppeltärningar. Och krutonger! Man bara MÅSTE ha frasiga krutonger i soppa!


Värmande pumpasoppa med cider och bacon, 4 port

400 g pumpa eller vintersquash
1 gul lök
1/2 liten purjolök, de vita delarna
100 g rotselleri
1 msk rapsolja
2 vitlöksklyftor
1/2 chilifrukt
2,5 dl torr cider
1 l kraftig kycklingbuljong
1/2 dl vispgrädde
torkad rosmarin, salt och svartpeppar

till servering:
crème fraiche
bacon/rökt sidfläsk, knaperstekt
ljust bröd i tärningar stekt i baconflott eller smör
små tärningar av äpple
klippt krasse

Skär pumpa, lök, purjo och rotselleri i bitar. Drissla över olja och grilla i ugnen 250 grader tills bitarna börjar få lite färg (eller grilla på glöd efter en brasa om du råkar ha det).

Hacka vitlök och chili och fräs i lite olja i en kastrull. Lägg i det grillade. Häll på cider och kycklingbuljong. Koka ca 15 minuter tills allt blivit mjukt. Mixa med stavmixer.

Tillsätt grädde. Koka några minuter till och smaka av med rosmarin, salt och peppar.

Stek bacon och brödkrutonger. Servera soppan med en klick crème fraiche, knaperstekt bacon, krutonger, äppeltärningar och klippt krasse.

Fröknäcke för stugliv

Jag fick tipset från Tre-tjejer-i-köket-Elin - En knäckemix från Ewalie som lätt skulle ge ett gott, knaprigt och nyttigt fröknäcke.

Knäckemix inhandlades från glutenfri-hyllan på en mer välsorterad mataffär. Själva bakningen var lite meckig. Mixen blandades med vatten och lite olja och fick sedan stå i kylskåpet och svälla över dagen. Sedan breddes den med hjälp av en slickepott ut tunt på två plåtar med bakplåtspapper. Mina plåtar var nog lite för små, ett tips är att det ska vara ett riktigt tunt lager.

Dags för kryddning. På paketet fanns förslag på kanel, chili och jag vet inte allt. Jag ville hålla mitt knäcke ganska neutralt så jag valde att bara strössla flingsalt på. Nästa gång testar jag nog anis/fänkål eller kanske kummin.

Sedan gräddades plåtarna i 15 minuter, togs ut ur ugnen, bakplåtspappret togs bort och knäcket klipptes i bitar. Slutligen in i ugnen igen för färdiggräddning på lägre temperatur. För att grädda två plåtar i en vanlig gammal ugn, utan varmluftsfunktion, tog detta sin lilla tid.

Men resultatet blev väldigt gott. Underbar konsistens och god smak. Bra att äta bara som de var, som en  nyttig ersättning till chips, men också gott med pålägg, t ex smakrik hårdost eller mögelost. Kan tänka mig att de också kan vara perfekta att dippa i  någon röra, men om jag ska göra det måste jag baka en ny omgång för den första är snart uppäten!

Förutom att fröknäckebitarna smakade gott hade de dessutom fördelen att vara mättande på ett annat sätt än vanliga kex eller knäcke. Det, i kombination med nyttigheten är perfekt för mig nu på landet eftersom jag inte alltid orkar laga mig någon middag.

Det enda i mixen som jag är lite tveksam till är solrosfrön. För mina smaklökar är solrosfrön väldigt beskt. De blir bättre som rostade/tillagade, men jag gillar andra frön bättre.

Jag kan därför tänka mig att göra en egen fröknäckeblandning, utan solrosfrön, men kanske med någon typ av hackade nötter eller mandel?

Tomatsådd i översnöad by

Årets tomatodlarprojekt är extra spännande. Visserligen kom huvudsådden i jorden lite sent. Jag sådde igår och fröerna borde nog ha blivit planterade en vecka tidigare. Å andra sidan sådde jag redan i februari sorten Earliana, som ska vara en extra tidig tomat. Dessutom har jag, hör och häpna, lyckats med konststycket att övervintra ett par sticklingar tagna från förra säsongens plantor. Jag började med ett helt gäng sorter, men de som överlevde var Gelbe Dattelwien och Black Prince. Visst ser plantorna lite tufsiga ut, men de blommar redan! Bilden ovan är tagen i morgonens första ljus som nu når stugan innan jag stressar iväg till jobbet OM jag tar sena bussen.

För att optimera gårdagens sådd blötlade jag fröna under dagen och eftersom det inte finns någon vidare värme i stugan, nu när vintern kommit tillbaka, ställde jag odlingen på en värmematta. Sorterna är Black sweet cherry (från egna frön), Ruthje, Sweet 100, Mei Wei, Green zebra (också egna frön), Green grape, Gardener´s delight, Gold nugget, Malinowe, Chilega och Purple Calabash.

Chilega från Runåbergs ska vara så söt och god. Denna högväxande körsbärstomat, tålig för lite kallare klimat, är mångas favorit. Jag hade köpt fröer redan förra året, men glömde helt att plantera dem då. Purple Calabash är en ny bekantskap. Jag tror egentligen att den passar bättre i växthus, men kunde inte låta bli att sätta den efter att ha sett de vackra tomaterna på bilder och läst Impectas beskriving om denna kulturarvssort från 1600-talet.

"Rödsvarta tomater med purpurgrön krage och purpurrött fruktkött med intensiv arom. En av de godaste och mest smakrika tomaterna."

Annars känns odlingssäsongen långt borta. Snötyngda granar och översnöad köksträdgård... Det är svindlande vackert i byn med en dryg decimeter gnistrande snö. Å andra sidan fryser jag som en hund i min oisolerade stuga. På kvällarna kan man elda, men på mornarna är temperaturen sådar 15 grader och golven iskalla. Tur för illrarna att de har päls! Att pulsa sig fram genom snön, släpandes på dramaten-vagnen är ett helt företag, trots att busshållplatsen inte ligger långt bort. Jag försöker låtsas att jag är på semester i fjällen.

Byvägen

Översnöad köksträdgård

Långlagat marockanskt lamm

Dagen har inte varit alltför varm. Det ligger fortfarande en hel del snö kvar på tomten, men solen har gjort sitt bästa för att trösta oss med något som i alla fall liknat vårvinter.

Vi gav oss på att laga en av de rätter som blivit vår favorit i crock potten. Originalet är Jamie Olivers och då lagas rätten med lammlägg, vilket inte är så tokigt eftersom benen ger god smak. Idag hade vi istället en lammstek och jag vill lova att köttet blev smältande mört och att de varma, härliga dofterna och smakerna väl kompenserade det kylslagna vädret. Det går bra att tillaga alla ingredienser lika länge i crock potten, men jag föredrar grönsaker som har lite spänst kvar, varför jag gärna tillsätter dem sista timmen.

Här är rätten i vår tappning:


Långlagad marockansk lammgryta, 6 port

1 kg lammstek, eller annat grytkött av lamm, gärna med ben
2 tsk spiskummin (bäst är hel som man mortlar själv)
1 tsk torkade korianderfrön
2 tsk mald torkad ingefära
salt och svartpeppar
1 tsk honung
1 liten torkad chili eller chiliflakes
1 kanelstång
2 1/2 dl kraftig kalvbuljong
3 morötter
2 stora rödlökar
4 klyftor vitlök
2 selleristjälkar
1 knippa eller kruka färsk koriander
1 citron
1 burk kikärtor
1 kruka färsk mynta
2 burkar krossade tomater
ev 3 inlagda marockanska citroner
harissa
100 g torkade aprikoser
100 g skållade mandlar
tjock yoghurt till servering

Skär köttet i rätt stora bitar (om man använder lammlägg tillagas de hela). Skala och skär lökarna i båtar. Skala och dela morötterna grovt. Skär stjälksellerin i skivor och skala och hacka vitlöken.

Rosta spiskummin och koriander lätt i en torr panna. Mortla med ingefära, salt, peppar och chili.

Rubba in kryddblandningen i lammbitarna.

Bryn lammet i olja i en stekpanna. Bryn även grönsakerna tills de får lite färg.

Lägg lamm, buljong, kanelstång, skal och saft från citron, honung, tomater och kikärtor i crock potten. Kör ca 4 timmar. Tillsätt grönsaker, ev inlagda citroner i bitar, aprikoser och mandlar. Kör 1 timme till. Ta av locket sista halvtimmen för att reducera mängden vätska.

Smaka av med salt, peppar och harissa.

Servera grytan strösslad med hackad koriander och mynta, med t ex bulgur eller couscous och tjock yoghurt.

Lyx och en helt ny smakupptäckt

Ända sedan jag hörde talas om citrusfrukten yuzu här jag varit sugen på att testa den. Själva frukten har jag inte lyckats hitta. Det ryktas om att man måste ha kontakter i Japan som skickar den till Sverige, men småflaskor med pressad juice säljs på t ex Japanska Torget.

När Frida Ronge, kökschefpå vRå, lagade cross-overmat med japanska förtecken i Meny i höstas fastnade jag för ett recept: Hälleflundra med brynt yuzusmör.

I min tappning blev det istället tunna skivor av råa pilgrimsmusslor som bas för den lyxiga rätten.


Carpaccio på pilgrimsmussla med brynt yuzusmör, 2 förätter

4 pilgrimsmusslor
50 g smör
1 msk yuzusaft
30 g löjrom
1 schalottenlök
några strån gräslök
1/2 dl sushivinäger, sushi su
salt
späda salladsblad/ätbara blommor

Finhacka löken och lägg den att marinera i sushivinäger.

Frys pilgrimsmusslorna någon halvtimme, så blir de lättare att skiva i mycket tunna skivor. Lövtunna skivor läggs upp vackert på fat. Salta lätt. Toppa med löjrom Sprinkla över hackad lök och gräslök.

Bryn smöret i en panna. Tillsätt yuzu. Häll smöret över rätten.

Dekorera med salladsskott/blommor och servera genast.


För det första blev det en extremt god och lyxig rätt. Yuzun smakade som ingenting jag testat förut, lite åt grapefrukthållet, men blommigare. Löjrom och brynt smör är ju en "match made in heaven" och pilgrimsmusslor tycker jag är den godaste sashimin åt det vitfiskiga hållet.

Det här är en rätt jag garanterat kommer att bjuda på framöver, eftersom den var så otroligt god och erbjuder en så komplex, men för många människor helt ny och unik smakupplevelse. Stort tack, Frida Ronge, detta hade jag aldrig kommit på själv!

Hejdå våren!

Vi var förvarnade av SMHI, men blev ändå lite chockade av att vakna till byn i vinterskrud. Blötsnön har vräkt ner hela natten och nu ser det ut som ett julkort.

Egentligen är jag chockledsen, men nu är J här i stugan så vi får mysa in oss och säga "välkommen tillbaka, sopp och grytsäsong!".

En kökspryl som jag haft ganska länge, men inte presenterat tidigare på bloggen är Crock potten. En sådan stötte jag på för första gången hemma hos min amerikanska släkting för några år sedan. Hon fullständigt älskade sin gryta och efter att ha smakat det hon lagat i den förstår jag varför! När Crock pot kom till Sverige slog J till och skaffade en.

Sedan dess har vi (mest J) lagat vansinnesgod mat i den.

Allt man kan göra i crock pot går också att tillaga på låg temperatur på spisen, eller i en gryta i ugn på låg temperatur. Fördelen med crock potten är att den kräver mindre passning. Maten kan tillagas långsamt medan man själv är någon annanstans.

Jakten på de tidiga primörerna

Så här års längtar man så otroligt mycket efter de första primörerna. Jag begav mig på jakt på sydsidan av min grannes lada. Och där fanns de. Små och inte många, men de första nässlorna hade börjat titta upp!

I mina odlingar hittade jag några små, små korta strån av tidig gräslök.

Underbart - nässelsoppa till lunch!

Säsongens första nässelsoppa vill jag laga enkelt, klassiskt och med ett förlorat ägg i.

En viktig sak är att skölja nässlorna noga, i flera, flera vatten. Annars blir soppan garanterat en sandig upplevelse.


Vårens första nässelsoppa, 1 portion

4 dl späda nässlor
1 schalottenlök
3 dl kycklingbuljong
fänkålsfrön, mortlade
salt
vitpeppar
1 ägg
1 msk ättiksprit
salt
lite klippt gräslök

Rensa och skölj nässlorna noga i flera vatten. Koka upp vatten och förväll nässlorna i någon minut. Grovhacka.

Skala och finhacka löken. Fräs i lite smör. Häll på kycklingbuljong. Koka 5 minuter. Tillsätt nässlor och koka någon minut till.

Mixa till en slät soppa. Smaksätt med salt, peppar och mortlade fänkålsfrön.

Koka upp vatten med salt och ättiksprit i en rätt stor kastrull, gärna med låga kanter. Knäck ägget försiktigt i en kopp. Se till att vattnet skjuder långsamt och stabilt. Skapa en virvel med en slev och stjälp ägget i virvelns mitt. Skjud ca 3 minuter och ta upp med hålslev.

Servera soppa med det förlorade ägget och strössla klippt gräslök över.


Nu hotar väderprognosen med oväder, snö, kyla och vinter igen, men den här vårupplevelsen kan jag leva på ett tag.

Smørrebrødslycka i byn

Jag är inte färdig med de danska smørrebrøden än. Inte på långa vägar. När J skulle komma ut till byn över torsdagskvällen tänkte jag - Smørrebrød och dansk øl.

För att tillverka de ultimata smørrebrøden krävs en massa tid och ingredienser som jag inte hade möjlighet att lägga ner/ville ha stående i skåpen. 3 sorters smørrebrød inköptes därför hos Jacobs på Stockholms centralstation.

Det är inga som helst problem att själv tillverka smørrebrød med rostbiff, räkor och currystinn kycklingröra, men de är goda köpta också. (Även om både J och jag är säkra på att de hade varit ännu godare om vi gjort dem själva. Mest för att Jacbs kryddning är lite i snällaste laget. Starkare curry, mer pikant remoulad och mer tryck och fluffighet i majon hade vi önskat oss. Stort plus för äppelbitarna i curryröran, dock - supegott!!)

Roslagens guld - böckling, fick bli pålägg på de ena av våra hemlagade smørrebrød. Jag är svår på Solöga, som i min tappning är rökt fisk, hackad ättiksgruka, inlagda rödbetor och rödlök, kapris och en äggula.

En konstig sak som jag gillar nästan mer färdigköpt än hemlagad är paté. Den där murkelpatén man kan köpa i små kantiga plastförpackningar slår det mesta. Om man kombinerar denna delikatess med cornichoner, cumberlandsås, lök och krasse får man ett alldeles utmärkt pålägg på ett smørrebrød.

Bilden blev en kompromiss. Inte för att mina bilder har varit optimala på sista tiden, men under hela dagen hade jag en plan att
1. ladda kamerabatteriet med laddaren som jag var nästan säker på VAR den var och
2. plåta innan skymningen blev blå och mörk.

Tror ni jag hittade den nogsamt packade laddaren? - Nej, suck, den befinner sig inpackad i en av säkert sjuttiotvå flyttlådor längst ner någonstans.
Tror ni jag var tvungen att jobba under den kritiska halvtimmen innan mörkret föll? - Ja, suck, envetna mail och telefonsamtal från kontoret.

Tack, snällaste J som höll humöret uppe och hjälpte mig att ta en, med tanke på omständigheterna, i alla fall vettig bild!

Smørrebrøden och ølen var en av de lyxigaste middagarna på länge. Nu har jag ju den äktdanska smørrebrødsvarianten i väldigt färskt minne och det enda jag saknar är brödet. Det bästa danska rågbrödet är mer helkorningt, saftigare men ändå mer luftigt än de varianter man kan hitta här i Sverige.

Smørrebrødstrenden har nog kommit för att stanna hos oss och nästa gång, nu när vi blivit lite varma i kläderna, tror jag att vi tolkar den ännu lite friare och experimenterar mer.

Mat till mig själv - Biff Rydberg

Att Biff Rydberg fastnat på min hjärna skyller jag på Red scream and riesling och senaste avsnittet av Mästerkocken, som som jag till slut lyckades se, trots att landet har usel internetuppkoppling.

Egentligen är Biff Rydberg en lunchrätt, men den lämpade sig, med sina få ingredienser också ganska bra för en landetmiddag. Stekningen gjorde jag ute i pergolan i det sista kvällsljuset. Huset har ett kök, men ingen fläkt och Rydbergs biff kräver ohämmad härligt osande stekning.

Jämfört med Mästerkockarnas har min Rydberg betydligt mindre tärningar av råstekt potatis. Jag tycker det blir frasigare så och det kortar ju dessutom stektiden något, vilket är bra för det tar verkligen tid att råsteka potatis. Till skillnad från Mästerkockarna som skar bort stora bitar av potatisen för att få perfekt kubiska tärningar, tycker jag gärna att tärningarna gärna får vara lite rustikt ojämna, bara de är ungefär lika stora. Skala tunnt, skär så jämt som möjligt, men släng inte mat!Potatistärningarna sköljs, torkas på hushållspapper och får sedan steka i smör i en panna som först är rejält varm vilket ger färg och sedan gå klart på lägre temperatur. (På bilden är de lite för ljusa.)

Löken ska vara gul lök, men man kan mildra den lite genom att efter grovhackning med en riktigt vass kniv lägga den en kvart i en bytta med isvatten. Till just denna rätt vill jag personligen inte ha löken helt mjukstekt. Lite färg och ett visst krisp kvar är min favvo.

Oxfiléen (och du har nog rätt, Ulf, det SKA vara oxfilé, inte biff eller liknande) skär jag i något mindre tärningar jämfört med mästerkocken. De ska vara små munsbitar, inte för stora för att stoppa direkt in i munnen.  Oxfilétärningarna steks hastigt till fin yta, men rosa kärna, i en extremt het järnstekpanna (perfekt på min wokbrännare i pergolan).

Jag kryddar hela lyxpytten med salt och svartpeppar, samt worcestershiresås på potatis och lök. Äggulan är ett måste och sedan vill jag ha ren senap med rejält bett i, colemans eller dijon istället för senapsgrädde. En liten hög av nyriven pepparrot hade också varit på sin plats om jag inte varit alldeles för hungrig.

Inte middag, enligt J

"Ät riktig mat!" säger J och visst har han rätt... Meeen, det är så trist att laga mat åt bara sig själv. Och i ett sommarhus utan rinnande vatten, avlopp och sophämtning vill man göra det enkelt när det går. Fast.... OK, micropopcorn ÄR inte middag!

ICA i Rimbo har en delikatessdisk med ett ganska bra sortiment av ostar. De säljer också lokalproducerade "Malita marmelader". Jag misstänker att fikonen i den marmelad jag köpte idag inte precis är lokalodlade, men marmeladen var jättegod - både till brieosten och St Aguren.

Jag fick ta bilden ganska långt innan "middagen" avnjöts. Det sista dagsljuset lämnar byn innan kl 18, men nu blir det ljusare från dag till dag.

Och jag kan trösta J med att jag lagar middag i alla fall varannan dag!.

Rustik lunch på landet

För att slippa den långa resan till jobbet stannade jag i byn över dagen. Datorn fungerar ju bra också från landetköket och idag hade jag inga inbokade möten. Tyvärr dök det såklart upp några akutheter från jobbet, men jag tror att jag har löst de viktigaste nu.

Solen har strålat över byn och det har verkligen varit vårlikt. Jag hittade årets första tussilago i diket ute vid vägen!

Jag försöker hålla upp matambitionerna. Till lunch här ute är man sugen på något rustikt. Stekt ägg och skivor av bräckt Väddöskinka smakade gott i vårsolen. Jag råstekte också tärningar av potatis, skar upp lite bröd och plockade fram några små tomater. Enkel men fullständigt suverän landetmat!

Mötet med våren - Köpenhamn och Lousiana

För många år sedan hade jag som tradition att alltid försöka komma iväg till Köpenhamn under säsongen när vintern fortfarande hade Stockholm i sitt grepp, men Köpenhamn redan fått vårkänning. Ursmart, jag förstår inte varför jag inte hållit fast vid den traditionen?

Helt oplanerat blev i alla fall en repris i helgen som gick. Jobbets studieresa gick till Malmö, men efter ett studiebesök på nya akutbyggnaden på MAS lämnade vi staden för att åka tåg över bron till Köpenhamn. Fredagen var lite grå, men gräset hade börjat bli grönt och vi såg massor med blommande vårlökar och något blommande rosa körsbärsträd. Dagen fortsatte med fler sjukhusstudiebesök och en middag på trevliga, men annars inte minnesvärda BioMio.

På lördagen strålade solen ner över staden och temperaturen steg. Jag och en kollega konstaterade att vi redan sett mycket av det som stod på programmet. Vi hoppade av schemat och tog en långpromenad till Torvehallerne vid Norreport. Vilka underbara saluhallar! Allt gott fanns här. Suveräna smörrebröd, röror och tapas av alla de slag, ost, kött, chark, fisk och skaldjur som man knappt kan få tag på i Stockholm. Toppenfräscha grönsaker och stora härliga krukor med färska örter, varav flera var nya bekantskaper.

I skaldjursdisken fanns danska humrar i akvarium och man kunde köpa hela, levande pilgrimsmusslor i skal och RÅA armar av Kungskrabba, de två senare har jag letat efter i Stockholm men inte hittat.

Cedro, är en citrusfrukt som jag aldrig sett i verkligheten och vackra kryddväxten "Röd surklöver" (Oxalis vulcanicola) har jag aldrig sett över huvudtaget. Jag provsmakade ett blad. Det hade god smak lite åt harsyrehållet, fast mildare och krispigare. Antar att det är något man blandar i sin sallad?

Vi skulle vidare och kunde inte bära med oss råvaror, men avnjöt varsin cappucino i solen vid ett bord framför hallarna. Äntligen vår!

Från Köpenhamns centralstation tar tåget ut till Humlebaek några mil norrut längs kusten bara en dryg halvtimme. I Humlebaek finns min favorit bland konstmuseer: Lousiana. Museet ligger otroligt naturskönt, högt, precis ovan havet, och där finns förutom alla ordinarie samlingar och intressanta utställningar, en vacker park fylld med fantastiska skulpturer.

Att caféet dessutom serverar god mat; smörrebröd, soppa eller buffet, som kan avnjutas, à la kulturtant, med ett glas vitt på terrassen i bästa solläge gör inte det hela sämre.

Vår plan var att vara riktigt, riktigt turistiga och hinna tillbaka till Köpenhamn för en öl i solen i Nyhavn, men tiden blev knapp och vi hittade ett ställe med egenbrygd öl nära stationen istället.

En ganska trött, men mycket, mycket nöjd fröken Dill blev hämtad på Arlanda av J senare på kvällen och vi for till landet för att tända ljus och mysa med illrar.

Hejdå mitt kära hem!

Det värsta när man köper en ny lägenhet är att man måste sälja den gamla.

I måndags var det dags att lämna över nycklarna och lämna min fina vindstvåa i charmiga "kråkslottet" Villa Ekdalen för gott.

Det känns tomt och tråkigt. Den nya lägenheten är inte på långa vägar klar. Där är fullt av kartonger och dammigt byggkaos på minst halva ytan. Så kan inte våra illrar bo, varför jag har flyttat med Vintra och Jimmy ut till lilla sommarhuset i byn på landet. Det GÅR att pendla till jobbet, SL-buss finns 10 minuter från stugdörren, men två timmars resa är lite maxat så jag är rätt slut.

J, den självutnämnde byggledaren, som dessutom får lappsjuka av för långa vistelser på landet har ställt upp en säng mitt i kartongkaoset i nya lägenheten. Klockan sju måste han vara uppe för då kommer hantverkarna!

Matlagning har inte varit alls aktuellt under en period, men när det blir lite ordning på landet (och kanske lite ljusare, varmare och mindre hopplöst lerigt) så tänker jag komma igång i landetköket.

Förresten, på fredag löser J av mig i by-exilen. Jag ska åka med jobbet till Malmö. Nu har jag en undring till er läsare, vad ska jag kolla på matmässigt i Malmö? Spännande affärer? Lunchrestaurrang? Jag tror det är på lördagen jag har chans att hitta på något eget, (fredagen är vikt åt studiebesök på sjukhusbyggnader).