söndag 18 augusti 2013

Den galna odlaren!


Alltsom oftast måste mina grannar tro att jag har blivit fullständigt galen. Jag hurrar högt framför postboxarna i trapphuset. Då kan man räkna med att jag fått ett kuvert med några spännande fröer i brevfacket. Trots att det för det mesta är fröer jag beställt och betalt för känns det som julafton varje gång!

Odling så här års är så skönt kravlöst. Kanske kommer hösten och tar plantorna, men förvånansvärt mycket klarar sig och har man dessutom möjligheter att täcka eller ta in plantorna finns mycket kvar av odlingssäsongen ännu. Jag chansar dessutom ofta vilt och sår saker i "fel" årstid. Ofta misslyckas det,  ibland får man goda småplantor att smaska i sig och ibland hittar man någon oväntad växt som älskar hösten.

Just nu har jag söta små basilikabebisar på gång. Tre olika sorter kom upp, den fjärde grodde inte så i den krukan satte jag sticklingar av thaibasilika. Nu vet jag att just thaibasilika, till skillnad från annan basilika, är rätt svår att sticklingsföröka, men det kan ändå vara värt ett försök. Basilika odlar jag alltid inomhus. Den avskyr kyla, men trivs bra på fönsterkarmen.

Tre spännande ovanliga växter som jag har på gång nu är "Samphire" eller Saltört som jag tror den heter på svenska, en lite mer ovanlig form av Portulak och - äntligen, äntligen den där Ostronörtern som jag letat efter hela sommaren!

Saltört är den där knapriga, salta köttiga skottväxten som man ibland får till sushi. Tydligen ska plantan vattnas med saltvatten - spännande. Jag tror inte att det syns på bilden, men den har faktiskt redan grott.

Portulak är en annan favoritväxt som får köttiga spröda skott. Jag brukar odla en guldgul variant som jag sätter på våren. Den sort jag testar nu kallas "Miners Lettuce" och ska vara rätt vinterhärdig, i alla fall i England. Måste testa om den kanske kan trivas här hemma också.

Den vackra Ostronörten, "havets blåklocka", var inte lätt att få tag i. Till slut hittade jag en fantastisk trädgårdsamatör som hade fröer kvar. Lite oklart om det är "Mertensia Maritima" eller den asiatiska varianten "Mertensia Asiatica", men de är rätt snarlika så det går nog bra hur som helst. Nu håller jag tummarna för att den ska gro. Att hoppas på att den ska hinna bli så stor att den övervintrar är lite optimistiskt, men kanske ändå. Ostronört lät vara härdig upp till zon 5 eller till och med 6.

Med på bilden fick också någar kvistar av min första skörd av Agretti vara. Har ännu inte hunnit testa denna spännande, italienska delikatess, som har växt utmärkt i mina odlingar, men rapport kommer!

3 kommentarer:

momaskitchen.se sa...

Det låter som du har mycket gott och fint på gång! Själv är jag hopplös, ger alltid upp efter första försöket om jag misslyckas med något jag sått/odlat.

Malin sa...

Agretti har jag också i mina odlingar (sått frön i omgångar som inte funkat så gisss om jag hoppade jämfota av glädje när jag hittade fina plantor på växtloppis???) - utan saltvatten! Funkar toppenbra och är spännande och gott.
Ostronört har jag ännu inte funnit... Ack ack ack.
Men som du så har jag hopp om att finna det mesta - gäller att spana, leta och så!
Kram Malin

Fröken Dill sa...

Momaskitchen; man MÅSTE inte gilla att odla och dessutom finns det plantor att köpa om man vill ha en genväg. Fast jag håller med om att det är nedslående med misslyckanden i odlingarna. Efter den förra usla säsongen ville jag helt ge upp, men nu är jag glad att jag satsade igen.
Mailn; vilken hit att finna agrettiplantor, DET kan inte vara vanligt! Mina frön grodde lite oväntat fint. Tror dessutom de var från förra året...