Blad, blad, blad

Gyllene portlak på tillväxt

Bladamarant

Isört, variegerad

Förutom de traditionella salladssorterna och de asiatiska kålbladen finns det många andra spännande, vackra och goda blad som kan odlas och njutas i salladsblandningar.

Här är några favoriter som jag odlar:

Portlak
Plantorna har inte blivit så stora i år. Jag tror jag behöver skydda dem bättre mot diverse skadedjur, misstänkt sniglar, som också tycker att portlak smakar toppen. Portlakbladen är härligt köttiga och lätt syrliga. Jag odlar en snygg gulgrön variant. Fröna sätts inomhus på våren och plantorna får flytta ut när det blivit lite varmare. Kan även direktsås när jorden är 12 grader eller mer. Hos mig har portlaken växt bäst i lådor eller krukor på terrassen. Förra året blev den jättefin. Stora buskiga plantor, kanske 25-30 cm höga. I år ska jag flytta med mig några plantor hem till fönsterträdgården där de är mer skyddade.

Trädgårdsamarant
Snacka om skönhet i grönsakslandet! Smaken påminner om spenat, men är lite saltare. Späda skott används i sallad, äldre skott ska kunna tillagas, t ex wokas. Även amarant sår jag inomhus, men den kan också sås på friland när jorden är över 12 grader. Jag har några lätt förvuxna plantor i köksträdgården, men nämns inte ta bort de färgsprakande skönheterna. Sorten heter "Calaloo Red".

Isört
Jag sådde isört inomhus i våras, men den kom inte upp. Mina frön var nog inte helt färska. Passade därför på att beställa en planta från Tyskland, när jag ändå skickade en beställning på lite ovanliga plantor. Den tyska isörten var jättefin, en variegerad, brokbladig variant. Törs man hoppas att den sätter frö senare på säsongen?

Så här skriver Runåbergs fröer om isört:"Isörten är en ovanlig salladsväxt. Den växer även vild vid kusterna kring Medelhavet och Arabien. Vanlig i Australien som salladsväxt och som skyddsgröda mot gräsbränder p.g.a. sitt stora innehåll av vätska.

Bladen är tjocka och saftiga, överdragna med isiga pärlor. Som rimfrost efter en lätt nattfrost. Smaken är inte så speciell, friskt grön med lite dragning åt citrus och en viss sälta. Det är framför allt konsistensen som är tilltalande. De isigt spröda och krispiga bladen, blandade med andra sallater, får de den tröttaste sallad att upplevas som fräsch och spröd." Jag håller med om att smaken är rätt mild, men jag gillar verkligen den"kraskiga" konsistensen.

Min stackars f d ostronört

Ostronört som jag hade hoppats på...

Hela sommaren har jag ochså jagat den vackra ostronörten, Mertensia maritima. Den fanns med bland mina Tysklandsbeställda plantor, men gillade inte transporten, utan tynade bort efter några veckor. Synd, för denna "havets blåklocka" är extremt vacker och kan tydligen dessutom odlas som perenn! Smaken har jag inte hunnit prova, men jag vet att Karin Fransson, örtdrottningen på Hotell Borgholm gärna använder den.