Räksallad med godaste såsen

När jag har glömt att ta med mig matlåda till jobbet brukar jag köpa en räksallad från restaurangen nära kontoret. Själva salladen därifrån är inte så märkvärdig, men man kan få en god chilistark och lite söt dressing till som gör det hela riktigt gott.

Nu har jag experimenterat fram min egen variant och den är verkligen supergod till räk- och/eller kräftsallad. Min lunch idag blir en lyxig hemblandad sallad med egenodlade grönsaker, avokado och stora räkor.


Sötstark dressing till skaldjurssallad

1 dl majonäs, helst hemgjord
1 dl gräddfil
1/2 gul lök, mycket finhackad
1 vitlöksklyfta, riven
3 msk Heinz chilisås
1 tsk chipotlepasta
salt och peppar

Blanda ingredienserna. Smaka av med salt och peppar. Låt gärna såsen stå en stund i kylen innan den serveras.

Karl Johan från Umeå

I veckan var jag och en kollega i Umeå för att titta på en skola som ska byggas om och byggas till.

På väg mellan skolan och Umeå-kontoret hittade jag några fina Karl Johan-svampar. Extra kul i år när svampen lyser med sin frånvaro i knastertorra Roslagen.

De tittade lite konstigt på mig i säkerhetskontrollen på flygplatsen, men svamparna räknades inte som "mer än 100 ml vätska" och säkerhetspersonalen kom väl inte på hur jag skulle kunna hota någon med den på annat sätt så jag fick ta mina Karl Johan-svampar med mig.

Karl Johan är verkligt enkel att torka. Bara att skära i tunna skivor och låta ligga luftigt på galler i några dagar. Aromen samlas och torkad Karl Johan håller sig fin och smakrik i många år!

Fick du fikon?

om jag tar bara ett litet fikon, med massor snygg sallad runt...

Ursäkta att det varit lite tyst här inne ett tag. Jag har massor med bra mat på gång, men får inte till några vettiga bilder på den. Har rest en del i jobbet och när man lämnar hemmet runt halv sju och återvänder efter åtta på kvällen finns inte mycket ljus att fota i.

Sedan är det det här med fikonen... Inte vilka fikon som helst utan Lotta Lundgrens fikon. Det ÄR en av de godaste förrätterna och dessutom är den i det närmaste perfekt nu när fikonsäsongen sätter igång. Jag har lagat de suveräna grillade fikonen fyra gånger och varje gång försökt fotografera rätten, men resultatet har blivit... SKIT. Nog för att jag tagit många misslyckade matbilder, men detta tar priset! De smarriga fikonen som är så vackra när de är färska VÄGRAR bli bra på bild när de är gratinerade med gruyere. Naturligtvis är det inte fikonen det är fel på utan fotografen. Suck...

Nåväl, de ser mycket godare ut i verkligheten och smakar gudomligt, så mitt tips är att ni helt enkelt inte hänger upp er på bilden utan lagar fikon med gruyere och rostad parma istället! För en gångs skull lagade jag nästan efter recept, bara med ett litet tillägg av min kära balsamicosirap. (Enkelt att göra egen genom att koka ihop honung och balsamvinäger.) Den rostade parmaskinkan är förresten ett genidrag vars användningsområde sträcker sig långt bortom fikonhorisonen.


Fikon med gruyere och rostad parma, 4 port

6 skivor parmaskinka
8 färska, mogna fikon
1 msk balsamicosirap
50 g gruyere
Ca 100 g blandad bladsallad

Sätt ugnen på 180°C. Bred ut skinkan på bakpappersklädd plåt och rosta den i ugnen tills den mörknat och blivit hård, ca 8 minuter. Krossa till smulor med fingrarna.

Skär av  toppen på fikonen och skär ett kryss ner till fikonets mitt. Ställ de snittade fikonen i en ugnsfast form, droppa i balsamicosirap, fyll med riven gruyere och baka mjuka mitt i ugnen, ca 10 minuter eller tills osten smält. Sätt på grillen sista minuterna.

Dressa salladsbladen i olivolja och vinäger. Servera fikonen på salladsbädd.

Underbara årstid!

Augusti ÄR nog den bästa månaden. Vi skördar på landet och det vi inte odlat själva plockar vi på självplock. Så här nära storstaden är självplock tyvärr  ingen billig historia, men det ger möjlighet till smakupplevelser man inte kan få på annat sätt.

I helgen besökte vi ett majsfält och kom hem med fantastiska majskolvar. Sorten hette ""Earlybird". Majs är en av de grönsaker som inte tål lagring särskilt bra. Inom några timmar efter plockningen ska majs ätas, eftersom sockret i grönsaken genast efter skörd börjar omvandlas till stärkelse.

Vi kokade våra kolvar i ca 10 minuter och åt med smör och salt. Hur gott som helst! Den majs som inte gick åt hamnade jag i frysen. Det går utmärkt att färskfrysa majs.

Kräftskiva med suveräna tillbehör

Igår var det dags för kräftskiva. J och jag tände eldkorgen och dukade upp i pergolan.

Västerbottenpaj köpte vi på vårt kära Drömkåken. Själv lagade jag två suveränt lättgjorda och goda tilltugg efter lätt modifierade recept från boken "Aromatiska blad".

Vi avnjöt alla goda tilltugg och surplade kräftor och drack iskylda nubbar, först under kräftmånen av papper och senare under den riktiga månen som steg över trädtopparna.


Västerbottenostmousse med gräslök och parmaskinka

100 g västerbottenost
2 dl vispgrädde
2 gelatinblad
50 g gräslök
5 tunna skivor parmaskinka

Lägg gelatinbladen i blöt i 5 minuter. Riv osten. Värm grädde i en kastrull, tillsätt osten och smält på svag värme. Lägg i gelatinbladen och rör om. Salta och peppra. Häll upp i en form fodrad med plastfilm. Låt stelna i kylen.

Sätt ugnen på 180 grader. Lägg parmaskinkan på ett ark bakplåtspapper. Torka i ugnen tills skinkan är helt torr. Smula sönder. Hacka gröslöken och blanda med skinkan. Skär kuber av moussen och rulla i gräslök- och skinkhacket.


Soppa på persilja och libbsticka

200 g mjölig potatis (jag tog hemodlad Blue Belle)
2 schalottenlökar (jag tog hemodlad potatislök)
50 g smör
5 dl hönsbuljong
1 msk rödvinsvinäger
3 msk olivolja
1 rejäl knippa persilja, ta bort stjälkarna
2 blad libbsticka
salt
peppar
4 persiljerötter

Skala och skär potatisen i bitar. Skala och hacka löken. Fräs i smör. Slå på buljongen. Koka tills potatisen är mjuk. Mixa med vinäger, olja, persilja och libbsticka. Smaka av med salt och peppar. Skala och skär persiljeroten i stavar. Koka i lättsaltat vatten och lägg i soppan.

R. I. P.

Rest in peace, lilla kräfta och minst 20 av dina kompisar!

Vi fick leverans av levande flodkräftor från Öland och nu är de kokta för kvällens kräftskiva. Det var jag som fick fixa kokningen när J gått till jobbet. Han är lite för blödig och tycker synd om kräftorna. Jag har nu tjuvsmakat och den här gången tror jag att lagen blev i det närmaste perfekt.


Koka kräftor

1 kg levande kräftor
2 1/2 l vatten
1 dl grovt salt
6 tsk råsocker
50 cl porter
2 rejäla knippen dillkronor

Koka upp vatten, salt, socker och porter. Lägg i hälften av dillkronorna och låt koka 5 minuter.

Skölj kräftorna. 1 kg kokar jag i tre omgångar för att vara säker på att kräftorna snabbt avlivas.

Se till att lagen stormkokar. Häll i en omgång kräftor. På med locket. Sänk värmen och koka långsamt i 5 minuter (absolut lagom om kräftorna inte är alltför stora). Lyft upp kräftorna med hålslev och koka resten på samma sätt.

Sila lagen. Tillsätt nya dillkronor. Häll lagen på kräftorna så att det täcker. Låt svalna och ställ sedan i kylskåp minst ett dygn.

Om man får tro min mormors råd ska man, när det börjar dra ihop sig, provsmaka kräftorna minst varje kvart för att de ska ligga kvar i lagen exakt så länge att de blir lagom salta...

Vintra på släktträff

Hos husse är man trygg!

I helgen som gick var vår iller Vintra på släktträff. Det var uppfödarna, Jessica och Jörgen på Midnattssolens illeruppfödning som ordnade träff för alla illrar som kommer från dem.

Vi antog att Vintra skulle tycka att det var toppen att träffa släkten. Hemma har hon ju i och för sig världens snällaste illerkille, Gizmo, men det märks att han är en gammal iller nu. Han vill inte leka och busa lika ofta som Vintra. Men nu skulle hon äntligen få träffa andra illrar och dessutom sina egna släktingar; syskon, syskonbarn och syskonbarnbarn.

Illerkillar dominerade släktträffen. De är normalt mycket större än honorna och just dessa var verkligen jättestora. Vi insåg att vår tjej verkligen är en lill-tjej.

Jag vet inte om det var för att de andra var större, eller om det var för att några av årsvalparna var helt galen-busiga, men Vintra gillade INTE ALLS släktträffen. Det var pest att bli nedsläppt i hagen med släktingarna. När vi tog ut henne kröp hon in och gömde sig längst in under filten i sin bur. När godmodige och snälla illern Fredriksson kom för att hälsa på pep Vintra ilsket och smet blixtsnabbt ut. När Vintras uppfödare Jessica höll Vintras syster Isa och J Vintra så att de skulle kunna hälsa under lite lugnare förhållanden skrek Vintra till som om hon hade blivit biten och attackerade den förvånade Isa. Tillslut var det enda hon ville att ligga på J:s arm på tryggt avstånd ifrån de andra.

Vi fick helt enkelt åka hem, men nu har vi lite mindre dåligt samvete för att Vintra har ett ganska stillsamt sällskap därhemma. Det är kanske alldeles lagom? Fast hon borde nog också träna på att träffa jämnåriga illrar också.

Drömkåken - ETTA på cafékartan!

En kul sak som hänt i sommar är att vårt café i lilla byn på landet, underbara Drömkåken, har hamnat etta på cafékartan!

Vi har ju följt Lasse, Marias och Denises jobb med Drömkåken sedan de öppnade 2011 och kan bara säga att det var ett helt fantastiskt ställe från början och sedan dess har det bara blivit bättre och bättre. Den mysiga miljön, det gamla missionshuset som både bevarats och försetts med hur mycket nya fina detaljer som helst, det goda fikat och inte minst innehavarna själva, som alltid får en att känna sig så välkommen. Stort grattis, Lasse, Maria och Denise, ni är värda ALL uppmärksamhet!

Denna säsong har varit all time high för vårt "Drömmis". Min systerson L, som är 15, har jobbat som glassförsäljare på helgerna och han berättar att det emellanåt har varit helt galen rusch. Några sommarkvällar har Drömkåken också fixat konsert, bl a med duktiga bandet "Wrapped in red" som både spelat inne i stora salen och på den mobila scenen utomhus framför åkrar och ängar. Kul!

Det enda negativa med Drömkåkens populäritet är att besökarna från byn nästan drunknat bland alla tillresta. Från början var Drömkåken ett ställe där man träffade grannar och bybor. I helgen sa Maria att hon ser fram emot en lite lugnare höstsäsong där man hinner umgås och prata med gäster som också är ens vänner och grannar.

Min absoluta favorit i Drömkåkens sortiment är västerbottenpajen. Den är helt underbar. Går helt enkelt inte att göra så god västerbottenpaj själv. Salladen som man får till är alltid toppenfin med krispiga blandade blad, majs, goda bönor och en dressing som är smått beroendeframkallande. De grillade kycklingmackorna med mycket curry i dressingen är också fantastiska. Gillar man söta saker så är Drömkåkens disk ett veritabelt Mecka. Själv är jag tråkigt skeptisk mot sött, gillar mer salta saker, men hallonmoussepajen och smulpajerna är verkligen goda, föredömligt lagom söta. De som älskar sötsaker berättar att pollykakan är mytisk.

Glassen säljs från en gammal husvagn som gjorts om till glasskiosk. Bland kulglassorterna tycker jag de italienska varianterna är bäst och så förstås den där glassen med salta mandlar.

På lördagarna, i alla fall på sommaren, öpnnar en annan av våra grannar, antikhandlaren T, loppisförsäljning i Drömkåkens lada. Här kan man fynda bland alla möjliga och omöjliga prylar.




Lasse och Maria

Glasskiosken

Spelning med "Wrapped in red"

Pasta med nyskördade grönsaker

Det är verkligen inte svårt att få till en god pastasås när hemmet dignar av nyskördade grönsaker och kryddväxter. Det kan nästan inte bli fel. En annan smart och god sak som funnits i vårt kylskåp den senaste tiden är en härlig bit fin, underbart kryddad pancetta, italienskt torkat bacon, som J köpte på Sardinien i försomras. Om man är kinkig med hygienen håller sånt här torkat kött verkligen länge i kylskåpet. Även en liten mängd pancetta i maten ger massor med smak.


Pasta med nyskördade grönsaker och pancetta, 4 port

8 mogna tomater
1 liten purjo, i tunna skivor
1 röd lök eller 3 shalottenlökar, skalade, hackade
2 vitlöksklyftor, skalade, finhackade
2 msk olivolja
100 g pancetta (eller annat bacon eller sidfläsk)
1 zucchini, tärnad
1 röd paprika, tärnad
1 dl vitt oekat vin
en liten skvätt kycklingfondkoncentrat (jag använder helst Picards osaltade frysta puckar)
salt och svartpeppar
chiliflakes
timjan
persilja
4 portioner färsk pasta
drivor av nyriven parmesanost

Skålla tomaterna. Skär kryss i toppen, doppa dem i kokande vatten några sekunder och ta bort skalet. Skär bort stjälkfästet och ta bort det mesta av kärnorna.

Bryn pancettan i lite olivolja. Fräs purjo, lök och vitlök i olivolja utan att de tar färg. Tillsätt pancetta, zuccini, paprika, vin och kycklingfond. Låt koka ihop en stund. Smaka av med salt, peppar, chiliflakes och timjan. Klipp persilja över såsen. Servera med nykokt pasta och parmesanost.

Köttfri måndag med ångkokta savoykålsknyten

 

Mitt letande efter riktigt, riktigt god  vegetarisk mat går vidare. I helgen har vi både besökt ett självplock med grönsaker, handlat från "Tomater och gurka" (ett växthus nära landet) och skördat i de egna odlingarna, så råvaror fanns det gott om.

Det vackra savoykålshuvudet från självplocket inspirerade till goda ångkokta knyten. I frysen fanns svamp, vi hade också fin lök. Som tillbehör blev det nättkokta primörer - persiljerot, sockerärtor och morötter i olika färger.


Ånkkokta savoykålsknyten med svamp, äpple och cidersås, 4 port

12 savoykålblad
1 stor rödlök, finhackad
2 vitlöksklyftor, rivna
1 msk smör
2 1/2 dl stekt svamp
1/2 grönt äpple, finhackat
1 dl philadelphiaost
1/2 dl riven parmesanost
1 dl valnötter
lite tryffelolja
salt och svartpeppar
timjan
rosmarin
färsk persilja
3 dl grönsaksfond
2 dl torr cider
ev 1 msk calvados
1 1/2 tsk majsena

Koka savoykålbladen några minuter i lättsaltat vatten tills de blir mjuka. Ta upp med hålslev. Skär bort den grova delen.

Fräs lök och vitlök i smöret utan att det tar färg. Tillsätt svamp och äpple. Rör ner philadelphia och parmesan. Smaka av med tryffelolja, timjan, rosmarin, salt, peppar och hackad persilja. Grovhacka valnötterna och rosta i en torr stekpanna. Rör ner i smeten,

Fyll savoykålsbladen med svampblandningen och vik ihop till små knyten. Lätt den tätt i en ångkokare av bambu eller annan ångkoksinsats. Ångkoka ca 10 minuter.

Koka ihop grönsaksfond och cider. Smaka av med salt, peppar och eventuell calvados. Red med majsena.

Servera savoykålsknytena i cidersåsen och lättkokta primörer som tillbehör.

Den galna odlaren!

Alltsom oftast måste mina grannar tro att jag har blivit fullständigt galen. Jag hurrar högt framför postboxarna i trapphuset. Då kan man räkna med att jag fått ett kuvert med några spännande fröer i brevfacket. Trots att det för det mesta är fröer jag beställt och betalt för känns det som julafton varje gång!

Odling så här års är så skönt kravlöst. Kanske kommer hösten och tar plantorna, men förvånansvärt mycket klarar sig och har man dessutom möjligheter att täcka eller ta in plantorna finns mycket kvar av odlingssäsongen ännu. Jag chansar dessutom ofta vilt och sår saker i "fel" årstid. Ofta misslyckas det,  ibland får man goda småplantor att smaska i sig och ibland hittar man någon oväntad växt som älskar hösten.

Just nu har jag söta små basilikabebisar på gång. Tre olika sorter kom upp, den fjärde grodde inte så i den krukan satte jag sticklingar av thaibasilika. Nu vet jag att just thaibasilika, till skillnad från annan basilika, är rätt svår att sticklingsföröka, men det kan ändå vara värt ett försök. Basilika odlar jag alltid inomhus. Den avskyr kyla, men trivs bra på fönsterkarmen.

Tre spännande ovanliga växter som jag har på gång nu är "Samphire" eller Saltört som jag tror den heter på svenska, en lite mer ovanlig form av Portulak och - äntligen, äntligen den där Ostronörtern som jag letat efter hela sommaren!

Saltört är den där knapriga, salta köttiga skottväxten som man ibland får till sushi. Tydligen ska plantan vattnas med saltvatten - spännande. Jag tror inte att det syns på bilden, men den har faktiskt redan grott.

Portulak är en annan favoritväxt som får köttiga spröda skott. Jag brukar odla en guldgul variant som jag sätter på våren. Den sort jag testar nu kallas "Miners Lettuce" och ska vara rätt vinterhärdig, i alla fall i England. Måste testa om den kanske kan trivas här hemma också.

Den vackra Ostronörten, "havets blåklocka", var inte lätt att få tag i. Till slut hittade jag en fantastisk trädgårdsamatör som hade fröer kvar. Lite oklart om det är "Mertensia Maritima" eller den asiatiska varianten "Mertensia Asiatica", men de är rätt snarlika så det går nog bra hur som helst. Nu håller jag tummarna för att den ska gro. Att hoppas på att den ska hinna bli så stor att den övervintrar är lite optimistiskt, men kanske ändå. Ostronört lät vara härdig upp till zon 5 eller till och med 6.

Med på bilden fick också någar kvistar av min första skörd av Agretti vara. Har ännu inte hunnit testa denna spännande, italienska delikatess, som har växt utmärkt i mina odlingar, men rapport kommer!

Lördagslyx med fröken Dill

Ikväll är J på bio/öldrickning med en kompis. Min plan är att "göra en J". Själv är jag usel på att äta gott och lyxigt när jag är själv, jag tar mackor, rester eller möjligen en sallad, men J är en mästare på  "lyxa-till-det-för-sig-själv-konsten". Han väljer kött, hemmagjorda hamburgare och öl. Jag väljer bubbel och skaldjur.

Havskräftor är ofta alldeles för överkokta när man köper dem i Stockholm, så idag ska jag testa råa frysta kräftor från Picard. Jag tänker grilla dem och nu är bara frågan om det ska bli basilika, dill eller något koriandrigt asiatiskt som ska ge dem extra smak...

En delikat fråga som jag filosoferar över med ett glas mousserande vin brevid mig...

Fredagsgott - småpizzor med zucchini

Här kommer ännu ett tips på vad man kan göra med zucchini - lägg den på pizzan!

Jag skivar den supertunt med mandolin, strör lite salt på skivorna och låter ligga en stund. Sedan pressar jag hushållspapper mot för att få bort en del av vätskan. Zucchini passar superbra med vitlök så jag pressar vitlök på skivorna.

Jag kavlar ut pizzadegen tunt, drisslar över lite god olivolja, lägger på zucchiniskivor i drivor, lite rödlök, oregano, svartpeppar, riven parmesanost och riven mozzarella.

Sedan är det bara skjuts in i ugn med värmd pizzasten och grillelementet på. Efter ca 10 minuter har minipizzorna fått fin färg och kan tas ut och avnjutas. Några oliver och basilikablad är också gott på!

De allra första!

Sent om sidor har det äntligen kommit kantareller på landet. Det är fortfarande väldigt torrt i skogen och jag hittade bara ynkligt få på mitt "indikatorställe", men nu finns det i alla fall hopp!

Medan J mumsade på glass efter maten smög jag ut i köket och stekte mina små fynd. Tärna grovt, het järnstekpanna och så i med smör när de stekt ett tag. Salt och nymald vitpeppar. Förlåt J, men de tre matskedarna premiärkantareller som blev resultatet var inte mycket att dela på...

Skörd av lök

För några veckor sedan var det äntligen dags att skörda potatislök.

Minns ni mina sättlökar som jag fick i våras av snälla Lena H? Jag planterade ut dem i landet i början av maj. De växte finfint, verkade trivas i min rätt styva jord, där lök tidigare mest blivit sorglig. Varje sättlök av potatislöken blev till tre eller fyra lökar. Efter att de tagits upp fick de torka i soliga pergolan några dagar och när vädret blev fuktigare tog jag in dem till en solig fönsterkarm.

Nu gäller det bara att inte äta upp alla de små godingarna. De är t ex helt underbara finhackade i sallad. De minsta ska sparas till utsätt för nästa år. Och nu kommer det fina i kråksången. Potatislök klarar lagring extremt bra. Man ska kunna spara de små gynnarna i vanlig rumstemperatur i flera år!

En annan tuffing är den smala löken som ligger i mitten av högen. Det är en avlång schalottenlök som jag köpte för flera år sedan från Gourmetgarage. Sorten har inte riktigt trivts i min jord, lökarna har blivit eländigt små, men i våras hittade jag några bortglömda smålökar som stått ute i en korg i pergolan hela den smällkalla vintern. På vinst och förlust planterade jag ner några och se de kom fint. DET kallar jag tålig.

Efter en massa misslyckanden har jag fått tillbaka mitt "lökodlarsjälvförtroende". Ytterligare en sort är på gång och borde mogna nu under augusti. Och nästa år ska jag återigen ge mig på att fröodla lök. Jag har nämligen nosat upp sorten "Ambition F1" igen. En knubbig shalottenlök av "fransk" typ som för ovanlighetens skull kan odlas från frö. Sedan tidigare vet jag att den blir extremt god och dessutom går att lagra länge.

Vaktlar

Franska lyx-frysmatkejdan Picard har öppnat en butik i Hornstull. Intressant, för nu finns plötsligt tillgång till råvaror som annars inte är så lätta att få tag på. Lite trist att allt är fryst, men om råvaran är riktigt bra från början och hanteringen sköts kan många frysta produkter vara väl så bra. Kanske går det inte att jämföra med pinfärskt i perfekt säsong, men hur ofta får man det?

En sak som normalt är urtrist i Sverige är sortimentet av fågel. Här äter vi kyckling, punkt. När det finns så mycket annat som t ex anka, gås, pärlhöna och vaktel. (För att inte tala om alla vildfåglar; and, fasan, ripa, duva och så vidare). På Picard fanns mer än bara kyckling. Jag slog till på fyra små trevliga vaktlar för överkomliga 67 kronor.

Vi hade ingen aning om hur man skulle laga dem, men googlade rätt på ett recept och konstaterade att det inte var svårare än att steka kyckling i ugn. Trevligt också, att få varsin portionsfågel. Smaken var rätt lik kyckling, fast vaktlarna smakade kanske lite mer.

Jag har även köpt upp mig på några andra intressanta produkter från Picard, men om dessa kommer säkert i inlägg framöver.


Vaktlar, 4 st (ca 4 port, om man inte är jättehungrig)

4 vaktlar, färska eller tinade frysta
3 msk smör
salt och svartpeppar
1/2 kruka färsk timjan
4 skivor parmaskinka
1/2 dl rött vin
1 msk balsamvinäger
1 msk kycklingfondkoncentrat

Sätt ugnen på 175 grader. Skölj vaktlarna och torka dem med hushållspapper. Smält smöret och pensla fåglarna in- och utvändigt. Salta och peppra. Lägg timjankvistar inne i vaktlarna.

Linda parmaskinkan runt fåglarna.

Ugnsstek ca 40 minuter. Ös då och då med stekskyn.

Efter 20 minuters stekning tillsätts vin, vinäger, kycklingfond och ca 1 dl vatten.

När fåglarna är färdiga, innertemperatur 60-65 grader, vispas skyn ihop och reds ev med lite mjöl utrört i vatten.

Servera med sallad och potatis, t ex färskpotatis som först kokats ca 15 minuter och sedan stekts färdiga i smör i en panna.

Köttfri måndag med fylld squash

Vi har massor med hemodlad squash och dessutom hade jag fått en fin vit tefatssquash av min arbetskompis. Sorten är "Delikates" och de här roliga tefatssquasharna är inte svårare att odla än annan sommarsquash.

Jag brukar laga fyllda squashar med en mustig, kryddig köttfärssås, men... ÄR det köttfri måndag så ÄR det. Då uppstår frågan hur mna får bra mustighet utan att använda kött. Jag handlade hem och radade upp ett helt gäng ingredienser med umamismak:
sardeller
soltorkade tomater
fisksås
svamp
kapris
oliver
fetaost
vitlök

"För många" tyckte J, "håll dig till medelhavssmakerna." Det gjorde jag och de fyllda squasharna blev så goda att vi inte saknade kött det minsta. Tillsatte lite rostade pumpakärnor också för att få den rätta krunchigheten. Någon typ av nötter hade säkert också fungerat.


Fylld squash med smaker från Medelhavet, 2 port

2 portionssquashar
1 röd lök, skalad, klyftad
2 msk olivolja
2 tomater, skållade, urkärnade
2 vitlöksklyftor, skalade, rivna
4 sardeller
1 msk kapris
4 soltorkade tomater i olja, strimlade
1/2 paket fetaost, tärnad
ca 20 svarta urkärnade kalamataoliver
lite grönsaksbuljongpulver eller fondkoncentrat
(salt), peppar, tabasco, oregano 
1/2 dl pumpakärnor, rostade en stund i en torr stekpanna
1/2 dl brödsmulor från dagsgammalt bröd
hackad färsk persilja

Dela alt "skär locket av" squasharna. Hacka squashköttet.

Bryn lökklyftorna på gansla hög värme. De ska få lite färg men behålla spänsten. Lägg åt sidan.

Fräs vitlöken i olivolja, lägg i squash och tomat och fräs några minuter. Tillsätt sardeller, soltorkade tomater och kapris. Fräs en liten stund till. Tillsätt fetaost och oliver. Smaka av med grönsaksbuljongpulver/fondkoncentrat, peppar, tabasco och oregano. Salt behövs antagligen inte. Blanda i pumpakärnorna och fetaosten.

Fyll de urgröpta squasharna. Toppa med brödsmul. Lägg i en ugnsfast form, häll på vatten runt till ca 1 cm höjd, strö lite buljongpulver eller buljongfondkoncentrat i vattnet. Tillaga i 200 graders ugn ca 20-25 minuter. På slutet kan man höja temperaturen och sätta på grillen.

Strössla över persiljan just innan servering.

Squashlycka!

Grönsaksodling och matlagning gör mig verkligen lycklig. En annan bra sak är facebook-gruppen Köksträdgården där man får ovärderliga tips. Jag använder annars "ansiktsboken" ytterst sparsamt, men ett nätverk för oss som odlar ätbart är ju helt oemotståndligt.

Jag har länge velat testa "Sigyns squashsoppa", ett tips från Köksträdgården, men vädret har varit lite för somrigt för en varm soppa. Häromdagen när det blev regn och jag dessutom hade en stor nyskördad gourmetsquash av sorten "Costata Romanesco" slog jag till. Ändrade lite i receptet efter tycke och smak och vad som fanns hemma och blev belönad med en av de godaste soppor jag någonsin ätit. Tack snälla Sigyn, du är ett geni! Här är en länk till Tyra som publicerat Sigyns originalrecept på sin blogg.


Sigyns squashsoppa på fröken Dills sätt

5 stora tomater
1 squash
2 röda lökar
1 vitlöksklyfta
2 msk olivolja
5 dl god kycklingbuljong (koncentrat + vatten)
1 dl grädde
50 g philadelphiaost
pressad citron
svarta oliver
finhackad dill
grön tabasco (min nya favorit, mycket smak inte så stark) och röd tabasco (hetta)
salt och svartpeppar

Skålla tomaterna och ta bort skalen. Skär i klyftor.

Skiva squash och dela skivorna i fyra bitar. Skala och klyfta löken och hacka vitlöken. Bryn squash, lök och vitlök i olivolja på ganska hög värme. Det ska få lite färg, men inte mjukna helt.

Blanda i buljong och tomatklyftor. Koka, men inte för länge, ca 10 minuter.

Rör ner ost, grädde och pressad citron. Smaka av med tabasco, salt och peppar. Låt allt bli varmt. Strö över dillen och blanda i oliverna.

Fredagsvin... det BÄSTA vinet!

Äntligen fredag efter första verkliga arbetsveckan efter semestern.

Vi packade in illrarna i bilen och åkte till landet. Här i byn har det äntligen regnat. Snustorrt är utbytt mot ett hopp om växande och liv. Kanske, kanske kan det äntligen komma kantareller också...


Det finns inget vin som fredagsvinet, det vin man verkligen har förtjänat!

Tilltuggen är färdigköpta.

Tryffelsalami är en charkuteri som hela min familj blivit smått beroende av efter att ha introducerats för den av syrran. Jag tror inte för ett ögonblick att den innehåller någon äkta tryffel, men vansinnigt god är den och den finns dessutom i delidisken på ICA i Rimbo.

En annan favorit är riktigt goda chips. Vi har testat lite olika lyxvarianter under semestern och bäst är "Kettle Chips Sea Salt & Balsamic Vinegar". Jag hade hoppats på att några chips med svensk potatis skulle ha vunnit utmaningen, men bortsett från dem vi friterar själva ligger de inhemska chips vi provat hittills i lä...

Annars är tanken att vi ska premiärlaga vaktel ikväll. Jag har just upptäckt att franska lyx-frys-matbutiken "Picard" öppnat i Hornstull. Mer om det kommer senare. Nu ska jag inspektera trädgården och njuta av att jag INTE behöver vattna med minst 25 vattenkannor som ändå är otillräckliga.

Skördelåda

Underbara årstid! Vi brukar skämta om att det är dags att köpa lådor till skörden från trädgården. Med tanke på att storleksordningen normalt inte är så imponerande (jag får t ex 10 druvor i år)...

Men NU kan man faktiskt plocka så mycket att i alla fall mindre lådor går att fylla. Härligt! Den enkla snickrade lådan hittade vi på COOP (eller BRA Stormarknad som min mamma fortfarande säger).

Kungen av trädgården

Min absoluta favoritgrönsak, kronärtskockan, står i knopp mitt i köksträdgården. Magiskt! Om några dagar är det dags att plocka och sedan kommer småskockor som sidoskott. Sorten är "Herrgårds" som kan klara övervintring och hållas som perenn.

Plantan som sattes tidigare i somras har växt till sig fint. Vissa problem med bladlöss har den haft. Min erfarenhet säger att de små gynnarna är svåra på kronärtskocksplantor, särskilt när det är så torrt som i år. Jag har tvättat med såpsprit (1 l vatten, 1 dl såpa, 1 msk T-röd) och sedan spolat plantan med rätt hård vattenstråle.

Den förska skockan ska ätas med andakt med fint smör, salt och kanske en droppe pressad citron. Kan det bli bättre?

Läskande alkoholfritt i värmen

Nu när vi nu har kommit tillbaka till stan imponeras jag, som så många gånger tidigare, över hur otroligt gott stockholmsvattnet är. Spola tills det blir iskallt eller lägg ett gäng klirrande isbitar i glaset och njut!

På landet dricker vi hämtat vatten ur plastdunk och det är inte alls samma sak.

Vi har börjat botanisera i Systembolagets alkoholfria sortiment och hittat några favoriter.

Allra bäst gillar jag den suveränt goda äppelmusten på Cox orange-äpplen från Kullamust. Cox orange är mitt favoritäpple och jag är sååå ledsen över att klimatzonen på landet inte tillåter odling av den sorten. Äppelmusten är mild och aromatisk på samma gång. Jag brukar få lätt ont i magen av äppeljuice, men inte av denna goda dryck som vi inte kan motstå att köpa, trots att den är ganska dyr.

Spännande smak har ingefärsölen, "Ginger beer", en annan favorit. Ganska stark, men ändå frisk. Passar som sällskapsdryck eller kanske till asiatisk mat.

"Beo" heter en vuxenläsk som inte alls är söt, men härligt fruktig. Vi gillar varianten med blodapelsin. Säkert kan man också blanda en skvätt vodka i Beo och få en god drink, men det är en helt annan historia.

Den egenblandade alkoholfria dryck som vi frossar på när det är varmt på sommaren är vårt "saftkobbel", som väl egentligen är mer att likna vid en alkoholfri fruktbål. Blanda måltidsdryckor med lingon och/eller tranbärssmak med bubbelvatten, fruktsoda, bananskivor, bitar av nektarin och massor med is. Testa vetja, den är suveränt god och läskande i värmen!

Thailändsk hetta i värmen

I sommarvärmen är man mest sugen på svala saker som sallader eller iskalla soppor. Fast man kan ju också göra som i ett riktigt varmt land som Thailand - laga med riktigt heta smaker.

Min plantbeställning från Tyskland innehöll en planta av kaffirlime. En citrussläkting där det är bladen man använder. Den ska inte vara svårare som krukväxt än andra citrusväxter. Häromdagen hade plantan växt till sig så pass att det var dags att beskära. En underbar doft spred sig från bladen. Limeigt men också något annat grönt, citrusaktigt. Vi MÅSTE laga thailänsk curry, sa jag.

Kokosmjölk, het grön currypasta och fisksås köpte vi på en thailändsk affär i Rimbo. Kyckling fanns i frysen och grönsaker i trädgården.


Thailändsk grön kycklingcurry med grönsaker från trädgården

2 msk smakneutral rapsolja
1 1/2 msk thailändsk grön currypasta
1/2 grön chilifrukt, finhackad
4 kaffirlimeblad, hackade om den är späda, annars hela
1 burk kokosmjölk
2 msk koncentrerad kycklingfond
1 msk fisksås
1 tsk socker
300 g kycklinlårfilé i små bitar
1 näve gröna bönor, lättkokta
1 zucchini i kuber, i bitar
1 morot, slantad
1/2 kålrabbi, i kuber
2 röda lökar i klyftor
10 mangoldblad
1/2 dl hackad färsk koriander

Woka lök, bönor, morot, kålrabbi och zucchini på hög värme så att de får färg men inte förlorar sin spänst. Ta upp och lägg åt sidan.

Stek chilipasta, limeblad och chili på medelstark värme. Tillsätt kokosmjölk, kycklingfond, fisksås och socker. Låt koka upp. Lägg i kycklingen och skjud tills den är färdig.

Tillsätt de wokade grönsakerna och mangoldbladen. Låt allt bli varmt. Strö över koriander.

Servera med jasminris.

Blad, blad, blad

Gyllene portlak på tillväxt

Bladamarant

Isört, variegerad

Förutom de traditionella salladssorterna och de asiatiska kålbladen finns det många andra spännande, vackra och goda blad som kan odlas och njutas i salladsblandningar.

Här är några favoriter som jag odlar:

Portlak
Plantorna har inte blivit så stora i år. Jag tror jag behöver skydda dem bättre mot diverse skadedjur, misstänkt sniglar, som också tycker att portlak smakar toppen. Portlakbladen är härligt köttiga och lätt syrliga. Jag odlar en snygg gulgrön variant. Fröna sätts inomhus på våren och plantorna får flytta ut när det blivit lite varmare. Kan även direktsås när jorden är 12 grader eller mer. Hos mig har portlaken växt bäst i lådor eller krukor på terrassen. Förra året blev den jättefin. Stora buskiga plantor, kanske 25-30 cm höga. I år ska jag flytta med mig några plantor hem till fönsterträdgården där de är mer skyddade.

Trädgårdsamarant
Snacka om skönhet i grönsakslandet! Smaken påminner om spenat, men är lite saltare. Späda skott används i sallad, äldre skott ska kunna tillagas, t ex wokas. Även amarant sår jag inomhus, men den kan också sås på friland när jorden är över 12 grader. Jag har några lätt förvuxna plantor i köksträdgården, men nämns inte ta bort de färgsprakande skönheterna. Sorten heter "Calaloo Red".

Isört
Jag sådde isört inomhus i våras, men den kom inte upp. Mina frön var nog inte helt färska. Passade därför på att beställa en planta från Tyskland, när jag ändå skickade en beställning på lite ovanliga plantor. Den tyska isörten var jättefin, en variegerad, brokbladig variant. Törs man hoppas att den sätter frö senare på säsongen?

Så här skriver Runåbergs fröer om isört:"Isörten är en ovanlig salladsväxt. Den växer även vild vid kusterna kring Medelhavet och Arabien. Vanlig i Australien som salladsväxt och som skyddsgröda mot gräsbränder p.g.a. sitt stora innehåll av vätska.

Bladen är tjocka och saftiga, överdragna med isiga pärlor. Som rimfrost efter en lätt nattfrost. Smaken är inte så speciell, friskt grön med lite dragning åt citrus och en viss sälta. Det är framför allt konsistensen som är tilltalande. De isigt spröda och krispiga bladen, blandade med andra sallater, får de den tröttaste sallad att upplevas som fräsch och spröd." Jag håller med om att smaken är rätt mild, men jag gillar verkligen den"kraskiga" konsistensen.

Min stackars f d ostronört

Ostronört som jag hade hoppats på...

Hela sommaren har jag ochså jagat den vackra ostronörten, Mertensia maritima. Den fanns med bland mina Tysklandsbeställda plantor, men gillade inte transporten, utan tynade bort efter några veckor. Synd, för denna "havets blåklocka" är extremt vacker och kan tydligen dessutom odlas som perenn! Smaken har jag inte hunnit prova, men jag vet att Karin Fransson, örtdrottningen på Hotell Borgholm gärna använder den.

Salade niçoise i sommarvärmen

Idag har vi årets värmerekord här i byn. Man orkar inte göra många knop. Det enda ställe i stugan som är svalt är gästrummet mot norr. Jag tog med mig datorn hit in för att kunna blogga med en någorlunda fungerande hjärna.

Suget efter mat är inte rekordstort i värmen. En krispig sallad med hemodlade grönsaker kan däremot fungera. Jag gillar Salade niçoise. Recept finns här. Ägg, en burk svarta oliver, en burk tonfisk och en med musslor, alla grönsaker kommer från trädgården.

Den här gången blandade jag också några av mina spännande, lite ovanliga bladgrönsaker i salladen. Mer om dem senare. Nu ska vi gå och bada!

Sådd!

Pluggplantor på tillväxt under insektsnät

Nu är inte bara tid för skörd utan definitivt också för sådd! I min köksträdgård odlar jag med en metod som brukar kallas "kvadratodling" och efter skörd gapar nu en del rutor tomma. Många köksväxter blir allra bäst om de sås på sensommaren. Vissa gillar lite svalare väder, vissa är s k kortdagarsväxter och går bara upp i blom om man sår dem tidigare på säsongen.

Asiatiska bladgrönsaker - pak choi, kailan, choi sum, komatsuna, mizuna och allt vad de heter blir allra bäst om de sås nu. I mina trädgårdsland har jag alltför gott om skadedjur som bara älskar kålväxter så asiaterna sår jag som pluggplantor som förvaras under väv med nogrann bevakning på terrassen. När plantorna växt till så att de står emot skadegörarna lite bättre planteras de ut i odlingarna.

Cikoriasläktingar - rosésallad, endivblad och frissésallad är också perfekta att så nu.

Rättikor, både daikoner som liknar stora vita rädisor och andra sorter med rött eller svart skal, ska sås sent. De senare ska dessutom kunna lagras bra.

Spenat kan man försöka sig på en till omgång av. Min blev inte bra i våras så jag försöker igen.

Det är definitivt dags att så en ny omgång av dillen. Den som såddes i våras har bildat kronor till kräftorna.

Låga sockerärtor ska man inte vara rädd för att försöka sig på. Jag har sått sådana så sent som i slutet av augusti och fått fin skörd.

En ny omgång rädisor kan det vara läge för.

Sallat kan också sås, men fröna gror inte gärna när det är för varmt. Häll dem i ett glas, slå på vatten och ställ i kylskåp några dagar. Vid sådden kan man också testa att vattna med iskallt vatten.

Machesallat eller vintersallat som den också kallas är som namnet antyder perfekt för sen sådd. Underbar nötig smak!

Koriander brukar också bli fin sådd sent på säsongen.

Glöm inte att gödsla innan du sår! Jag brukar gräva ner lite pelleterad hönsgödsel. Så fort plantorna tittar upp täcker jag jorden runt med gräsklipp.


Nedan listar jag några av de sorter jag sår så här års.

Asiater
Komatsuna "Green Boy"
Komatsuna "Te-suto F1"
Salladssenap "Oriental Ruby Streaks" - flikiga röda blad
Choy sum - "blommande pak choi"
Pak choi "Amur"- en röd, snygg variant
Pak choi  "Colour & Crunch F1" - en bra blandning med olika pak choier
Kailaan
Mizuna "Purple" - flikig med lila stammar och lila/mörkgröna blad
Salladssenap "Mustard red giant" - superfavorit, frön som är över 10 år gamla och vartenda ett gror!

Cikoriasläktingar
Rosésallad "Palla Rossa" - snygga små huvuden
Plockromanesco "Valfiorita" - extremt pålitlig
Radicchiomix "Misticanza di Radicchi"
Endivmix "Misticanza di individe e scarole"

Rättikor
Daikon "April cross" - lång vit rot
"China Rose" - rosa kött, rosa skal
"Kulata Cerna" - svart skal, vitt kött

Rädisor
French breakfast 2 och 4 (har aldrig fattat skillnaden) - avlång röd med vit tipp
Amethyst - en rund lila variant
Hilds blauer - en avlång blå(!) variant, tydligen vanligt tilltugg till öl i Tyskland
Istapp - lång vit, en del odlar den också för de delikata fröbaljornas skull
Ravanello - rund röd med vit tipp

Små zuccinibiffar med texmexsmak

När zuccinisäsongen kommer igång får man nästan FÖR mycket skörd.

Jag är ständigt på jakt efter vegetariska rätter som är så goda att man inte saknar kött eller fisk. Förra året lagade min syrra små zuccinibiffar som blev väldigt lyckade. Jag har jobbat vidare med idéen och favoritvarianten är med texmexsmaker.

En tomatsalsa hör såklart till. Hackade tomater, hackad rödlök, färsk koriander, lite hackad inlagd jalapeno, vitlök, salt, peppar, pressad lime och lite olivolja blir gott.

På jobbet fick jag tipset att majskorn, från burk eller frysta, blir en bra bas i en röra om man rostar dem ganska hårt i en stekpanna. Jag testade och mixade de stekta kornen med lite crème fraiche, pressad lime, vitlök, chipotlepasta, salt och peppar. Det blev väldigt lyckat.


Små zucchinibiffar

1/2 kg zucchini
1 burk kikärtor
1 liten gul lök
1 vitlöksklyfta
1 ägg
1 näve hasselnötter
Spiskummin
1/2 chilifrukt
salt och svartpeppar
smakneutral rapsolja

Riv zucchinin grovt. Strö på salt och låt stå 30 minuter. Krama ur vätskan.

Mixa kikärtor med ägg. Finhacka lök, riv vitlök, finhacka chili. Blanda samman riven zucchini, de mixade kikärtorna, lök, vitlök och chili.

Grovhacka och rosta hasselnötterna i en torr stekpanna. Låt även spiskummin rosta med en liten stund. Rör ner i smeten, salta och peppra.

Stek små biffar i olja. Bäst håller de ihop om man inte har alltför varm stekpanna.

Servera zucchinibiffarna med sallad, salsa och gräddfil.