Resan till Sicilien

På höstlovet var det dags för oss att bege oss av på J:s efterlängtade födelsedagspresent: resan till Sicilien. Det kändes som en dröm att lämna ett mörkt, kallt, höstgrått Sverige och landa på soliga, gröna, blommande Sicilien. Jag har aldrig varit i Sydeuropa så sent på säsongen och blev överraskad av att det var så somrigt. Hela vår lovvecka bjöd på strålande sol, härligt välbehövligt ljus och en temperatur runt 20 grader. Någon gång i skuggan eller någon kväll fick man ta på sig en kofta.

Medelhavet, med sin fantastiska blåhet, var närvarande överallt i den lilla staden Cefalú. De flesta dagarna kunde man se silhuetterna av de Lipariska öarna långt borta vid horisonten. Sandstranden alldeles nedanför staden var lång och inbjudande, glest befolkad trots att vågarna fortfarande var ljumna.

Test av vattentemperaturen

Vi bodde lite utanför staden, högt ovanför hamnen på ett verkligt fint lägenhetshotell som låg i en trädgård, med grillplats och pool med havsutsikt.

En av få gånger som datorn var på...

Eftersom början av november är lågsäsong var vi nästan ensamma på hotellet. Det fanns två vägar att välja på när man skulle gå ner till staden. Rakt ner för berget eller längs den pinjekantade vägen ner mot hamnen för att sedan gå runt "La Rocca" den höga klippen som dominerar landskapet i trakten. Tog man den senare vägen fanns ett bra kaffeställe halvvägs.

Vi hade en lugn vecka, med en massa promenader - rätt jobbigt i den branta terrängen, en lite längre bussutflykt upp i bergen till lilla staden Castelbuono och så förstås massor med mat, dryck, urgott kaffe och glass.

I Castelbuonos trånga gränder hämtas soporna med åsnor

Det fanns gott om restauranger i Cefalú, men det som kanske imponerade allra mest var RÅVARORNA. Man ville ju bara gråta när man jämförde den stora Supermercatons utbud med det vi har i svenska butiker. Riktiga solmogna färska grönsaker och frukt från trakten, pinfärsk fisk och skaldjur direkt från havet, kött som hade stark god köttsmak, extremt goda pistagenötter och rostade mandlar, ett otroligt utbud av chark, ostar, oliver, inlagda grönsaker och den där inlagda äkta ansjovisen som jag älskar.

En av många söta, leksakslika mataffärer i Castelbuono

Kaktusfrukterna var mogna

Våra frukostar hemma på balkongen med havsutsikt var minnesvärda, bara de. För att inte tala om det vi lagade i köket (som till och med var utrustat med ugn) och på grillplatsen. Det roligaste var nästan de måltider som började med att vi botaniserade i fiskdisken, där vi inte ens visste namnen på det mesta som erbjöds. Vi grillade fisk och jätteräkor med bara lite salt och peppar och penslade med olivolja med hackade färska örter och vitlök innan de åts. Sallader var inte svårt att blanda på alla fina grönsaker. Broccolistånd stora som spädbarn skattades på sina buketter, kokades al dente och åts med smör och salt, stora fotbollsrunda auberginer skivades och gratinerades med örtkryddor, mozzarella, tomat, kryddor och annat gott. När råvarorna är av sådan hög kvalitet är det verkligen superlätt att laga gourmetmat.

Rostat bröd med prosciutto, mozzarella och tomat

Te, nypressad apelsinjuice och smarriga lyxmackor

Gorgonzola, paprika, prosciutto, tomat, basilika, mozzarella

Fruktsallad på säsongens frukter - apelsin, clementin, kaktusfrukt och rostade mandlar

Sallader

Räkor till grillen

Grillad fisk och citron

 

En middag bokade vi bord på den lilla restaurangen La Brace där jag åt en suverän rätt på kanin i mustig vinägersås med kastanjer och potatismos till. Vi valde en spännande sallad, med bl a frukt i.

Två gånger gick vi till en restaurang som låg precis vid klipporna vid havet. Maten vara god, bl a råa räkor och tunna skivor rå fisk som åts med en speciell apelsinchutney, men allra bäst var närheten till havet, det var tak på verandan där vi satt men annars var det öppet ut mot vågorna.

Jag älskar carpaccio och den rätten åt vi under veckan i flera varianter, med oxkött, med tonfisk och med svärdsfisk. Blandad tallrik med olika lokala antipastos var en annan favorit. Den innehöll oftast goda charkuterier, crostinis, ostar, bl a en ganska mild hårdost med pistagenötter i, caponata, marinerade soltorkade tomater och kronärtskockor, oliver av olika slag, någon friterad ost, någon bit paj, någon krokett.

Antipasto på Al Faro

All pasta var naturligtvis perfekt kokt. På restaurang Al Faro med serveringen på en terrass ovan havet åt jag en spagetti Vongole som var så god i all sin enkelhet.

I Castelbuono uppe i bergen var det vilt och svamp som gällde istället för all fisk och skaldjur i Cefalú. Vi åt vi lunch på  prisbelönta restaurangen Nanglarruni. Jag svårgillade min förrätt, crostinis med vaktelägg och färsk tryffel. Huvudrätten med vildsvin och svamp var god, men kanske lite väl mild i smaken. J valde en rätt som tydligen var lite av Nangalarrunis signaturrätt - vildsvin panerat med manna och hackade pistagenötter med rostad potatis. Mycket gott! Nanglarruni är också kännt för sitt stora vinutbud, men likt de flesta ställen vi besökte var det hela flaskor (alldeles för mycket för mig/oss) eller husets vin på glas eller karaff som gällde. Inte dåligt det heller, men det hade varit spännande att testa något lite mer karaktärsfyllt.

Crostinis med vaktelägg och massor med färsk tryffel

Glassen är ju alltid helt gudomlig i Italien. Min favoritsort är citronsorbeten, men pistage- och hasselnötsglass var också otroligt goda. Det var ganska dyrt med glass, men det man fick var gjort på riktiga, färska råvaror och smakade som något man sällan får i Sverige.

Goda espresson och goda glassen

När vi lämnade Sverige hade jag sett till att vi hade med oss minimalt med packning och två stora resväskor + en smidig liten kylväska och frysklamp. Vi hade en jättepacking med oss hem och nästan allt var ätbart. Apelsiner som smakar otroligt, tomater, oliver i massor, färsk buffelmozzarella, olivolja, charkuterier, espressokaffe, mandlar, pistagenötter och annat gott. Perfekta souvenirer att trösta oss med när vi kom hem lagom till det stora snökaoset...

Lyxiga linsbiffar med den godaste tzatsikin

Med risk för att verkligen bli tjatig så fortsätter jag med 5:2-kokboken. Linsbiffarna är ju en perfekt lyxig vegetarisk lunch, smaksättningen med pikant och salt kapris är också en fullträff. Däremot tycker jag att det var lite väl tidskrävande att göra biffarna. Enligt receptet skulle grönsakerna ugnsrostas i stora bitar. Det är mer än meckigt att finhacka dem när de är färdigrostade och halkiga. Jag tror att det går alldeles utmärkt att hacka dem innan ugnsrostningen, vilket är betydligt enklare. Tyvärr har jag inte hunnit prova än, så receptet får vara ifred så länge på den punkten.

Sedan är det problemet med att få vegobiffar att hålla ihop. Knepet med att låta dem ligga i kylen, minst en timme underlättar. Jag torkade mina biffar i 100 graders varmluftsugn ca 30 minuter innan de åkte in i kylen också.

Tipset för att spara tid i längden är att passa på att laga en dubbel sats av de goda biffarna för att ha på lut i frysen.

I originalreceptet användes gula linser. Tyvärr fanns inga sådana på min affär varför jag valde gröna istället. Originalreceptet innehåller 312 kcal per portion. Min tzatsiki är optimerad för smak snarare än att vara kalorisnål, så den är fetare. Välj mager yoghurt om du jagar kalorier.


Pikanta linsbiffar med tzatsiki, 4 port

7 1/2 dl grönsaksbuljong
3 vitlöksklyftor
250 g linser, gröna (eller, om du kan hitta, gula)
olivolja
2 röda paprikafrukter, halverade och urkärnade
1 gul paprika, halverad och urkärnad
1 rödlök, skalad och skuren i 4 delar
1 msk hackad färsk mynta + extra till garneringen
3 msk kapris, avrunnen och finhackad
lite vetemjöl
salt och peppar

Tzatsiki
1/2 gurka, skalad, skuren i mycket små kuber
1 vitlöksklyfta, riven
2 dl tjock turkisk yoghurt
1 tsk agavesirap (mer neutral smak än honung, som också fungerar)
finhackad färsk mynta
salt och svartpeppar
spiskummin, rosta hela korn i panna och mortla sedan för mest smak


Koka upp buljongen i en stor kastrull. Skala och halvera en vitlöksklyfta och tillsätt tillsammans med linserna. Koka enligt instruktion på paketet tills linserna blir mjuka. Salta och peppra och låt svalna.

Gnid in en ugnsfast form med lite olivolja. Ugnsrosta vitlök, paprika och lök i 200 graders värme i 20 minuter.

Kläm ut vitlöksklyftorna och finhacka alla grönsaker.

Blanda linser, ugnsstekta grönsaker, mynta och kapris till en smet.

Forma till 12 biffar. Jag tog hjälp av utsticksmått för att få fina biffar. Ugnstorka gärna biffarna i 100 graders varmluftsugn ca 30 minuter. Ställ i kylen minst en timme tills de blir helt kalla. Båda dessa moment görs för att biffarna ska hålla ihop bättre vid stekning.

Strö salt över gurktärningarna och blanda runt. Låt stå minst 10 minuter och vattna sig. Lägg gurktärningarna i en sil och kläm bort överflödig vätska. Blanda vitlök, yoghurt, gurka och sirap i en skål. Smaka av med hackad färsk mynta, salt, peppar och spiskummin.

Dofta på lite mjöl på biffarna och stek dem i olivolja. Servera tre biffar per portion tillsammans med tzatsikin.

Vardagslyxiga crostinis

Vem kan motstå frasiga rostade baguette-skivor med någon god röra på?

Mitt enda crostini-problem är att jag inte gillar den allra mest traditionella röran, den med kycklinglever. Jag kommer aldrig att glömma när en vän i Italien stolt skulle bjuda på egengjorda crostinis och så var de inget för mig som har svårt för inälvsmat i alla dess former.

En helt annan variant av röra får man om man blandar vanliga billiga ingredienser - vitlöksfärskost (eller naturell färskost med lite pressad vitlök) och mosade sardiner. Det låter konstigt, men är jättegott. Om man råkar ha kapris hemma passar det fint som topping.


Crostinis med sardinröra

1/2 baguette
2 msk olivolja
1 vitlöksklyfta
50 g vitlöksfärskost
2 burkar sardiner i olja
2 msk finhackad persilja
lite pressad citron
tabasco
salt och peppar
ev inlagd kapris till topping

Skär baguetten i skivor. Lägg på en plåt och pensla med olivolja. Skär vitlöksklyftan på mitten och gnid skivorna med halvorna. Salta försiktigt. Rosta skivorna ca 5 minuter i 200 graders ugn.

Mosa samman sardiner (utan oljan), ost och persilja. Smaka av med citron, tabasco, salt och peppar.

Bred röran på de rostade brödskivorna. Garnera med persilja och eventuellt kapris.

Lins- och getostsallad

Jag ger mig inte vad det gäller 5:2-kokboken. Väldigt otippat börjar den kvala in bland de kokböcker från vilka jag faktiskt lagat många av rätterna. Idén med recept utan onödigt mycket kalorier, men väldigt mycket god och spännande smak tilltalar mig. Precis sådana rätter är vad jag önskar mig till lunch.

Den enkla lins- och getostsalladen blev toppengod med spenatblad från balkongodlingen. I ursprungsreceptet användes puylinser, men jag valde svarta läckra belugalinser istället.

Nästa gång jag gör den här salladen kommer jag att toppa med lite rostade pinjenötter. Inte så kalorisnålt, kanske, men vansinnigt gott till getost.


Lins- och getostsallad, 2 port

1 tsk olivolja
1 tsk hel spiskummin
1 vitlöksklyfta, skalad och finhackad
1 tsk riven färsk ingefära
50 g linser, jag tog belugalinser
3-4 dl varm kycklingbuljong
1 msk hackad färsk mynta
1 msk hackad färsk koriander
lite pressad lime
75 g babyspenat
50 g getost, smulad
salt och peppar

Mortla spiskummin. Hetta upp oljan i en panna och tillsätt spiskummin, vitlök och ingefära. Fräs 1 minut. Tillsätt linserna och fräs ytterligare 1 minut.

Tillsätt buljongen lite i taget medan linserna kokar sig mjuka. Läs på paketet för koktiden. Låt linserna svalna, pressa i lime och tillsätt de färska örterna. Smaka av med salt och peppar.

Fördela spenatbladen i serveringsskålar, häll linserna ovanpå. Toppa med getost och svartpeppar.

Än skördas det

Trots att det är i slutet av oktober skördar jag på landet och kommer hem med korgar med blommor och grönsaker.

Det har ännu inte varit frost, men vissa plantor tycker att det är för kallt och mörkt nu. I helgen plockade jag de sista gurkorna och zucchinierna. Tomatplantorna klarar sig ännu, men påmognaden går långsamt. Sötast och godast är ampeltomaten "Houndreds of thousands". Snart är det dags att ta in de sista tomaterna för att koka marmelad på gröna tomater.

Trädgården erbjuder fina gå-bort-presenter i form av blombuketter och pumpor - knalloranga "Baby Bear" och en grön självsådd(!) sort som är misstänkt lik den "Buttercup Burgess" som jag tidigare odlat, fast mindre i storlek.

På balkongen hemma prunkar köldtåliga bladgrönsaker som ruccola, spenat, vinterportulak, bladcikoria och en uppsjö olika asiatiska bladgrönsaker.

Det är inga problem att få ihop en lunchsallad. Färska blad, tomater, paprika och gurka och så lite haricot verts som skjuds en stund och sedan frästs i olivolja och vitlök tillsammans med späda zucchinis, salt, svartpeppar och finklippt persilja. Denna sallad har legat i min lunchlåda större delen av hösten.

Ibland har jag toppat med några oliver och kanske lite fetaost, men salladen är faktiskt god som den är med alla smakrika egenodlade grönsaker.

Mustig och värmande paprikasoppa

Jag har fastnat i 5:2-kokboken. Inte så mycket för att det är få kalorier i rätterna, utan främst för att boken verkligen innehåller riktigt många goda recept. Jag har gjort paprikasoppa tidigare och den blev god, men 5:2-kokbokens variant kryddad med ingefära, spiskummin och koriander var faktiskt smått fantastisk! Sopporiginalet innehåller 112 kcal per portion, min variant kan nog innehålla några enstaka fler.


Mustig paprika och ingefärssoppa, 2 port

2 röda paprikor
1 gul lök, skalad och skuren i sex delar
1 vitlöksklyfta, oskalad
1 tsk olivolja
1 1/2 cm färsk ingefära, skalad och riven
1/2 tsk hel spiskummin
1/2 tsk hel koriander
1 potatis, skalad och tärnad
4 1/2 dl buljong, jag valde kalvbuljong
en skvätt pressad citron
salt och peppar
philadelphiaost, till serveringen

Lägg paprikorna i en ugnsform med aluminiumfolie i botten. Ställ in i ugnen och sätt på grillelementet på högsta värme. Passa noga och vänd paprikorna så att de blir svartblåsiga i skalet runt om. Ta ut och låt paprikorna svalna insvepta i folien. Pilla bort skalet och ta bort kärnor och kärnhus.

Sänk ugnsvärmen till 200 grader, vanlig värme. Lägg lök och vitlök i en ugnsform och baka tills de blir mjuka, ca 40 minuter. Ev kan man behöva lägga på aluminiumfolie på slutet.

Mortla spiskummin och koriander. Hetta upp olivoljan i en gryta. Fräs spiskummin och koriander försiktigt, tillsätt potatistärningar. Tillsätt buljong och koka i 30 minuter tills potatisen blir mjuk.

Lägg grillad paprika, lök, innehållet i vitlöksklyftan, ingefära och buljong med potatis i en mixer. Mixa till en slät massa. Håll tillbaka i en kastrull. Späd ev med vatten till rätt konsistens. Smaka av med salt, peppar och lite citron. Hetta upp. Servera soppan med en klick philadelphiaost i varje tallrik.

Grön curry - till helt nya dimensioner

Konstigt nog har jag, som älskar thailändsk mat och ofta gör thaicurryrätter, aldrig gjort egen currypasta.

Jag började misstänka att det vore smart när en kollega, nyss hemkommen från Thailand gav oss hemlagad currypasta som present. Den resulterade i väldigt god thaicurry, men riktigt hur dumt det är att inte "färskgöra" currypastan själv insåg vi efter premiären med vår egengjorda! Den hemlagade pastan är inte svårgjord om man bara skaffat hem ingredienserna och den tar verkligen den färdiga rätten till HELT NYA DIMENSIONER.

Ett mycket bra redskap när man ska göra currypasta är en minihackartillsats till mixern. Vi har två stycken som fungerar, men båda var på landet. Hemma fanns bara en trasig, så J fick hacka, hacka, hacka superfint och sedan mortla, mortla. Kanske bidrog det till smaken, mortling lär vara det traditionella sättet att förfärdiga pastan.

Det doftade underbart i vårt kök när curryn lagades och sedan gick det mesta åt i ett nafs. Bara en mycket liten portion blev kvar till lunchlådan (bevis - dålig bild utan sås ovan).

Thaicurry är verkligen en kylskåpsrensare. Man kan göra den med olika sorters kött eller varför inte lax, räkor eller helt vegetarisk. Otroligt många olika sorters grönsaker passar i rätten. Vi tog det vi hade hemma, bl a mina egna frilandsodlade vita miniauberginer som jag är superstolt över, men listan över vad som fungerar är lång, t ex alla sorters lök, vårlök och purjo, många sorters svamp (kanske inte alltför smakrik, bara), morot, palsternacka, paprika, vitkål, savoykål, broccoli, blomkål, vattenkastanjer, bambuskott, minimajs, rädisor, rättika, kålrabbi, aubergine, zucchini, asiatiska bladgrönsaker typ pak choi.

Thailändsk grön currypasta

1 tsk korianderfrö
1 tsk spiskumminfrö
1 tsk svartpepparkorn
6 schalottenlökar (såna där små från asiatisk butik, annars räcker nog 2)
2 citrongrässtjälkar, den mjukare inre delen
4 vitlöksklyftor
några cm färsk galangal
färsk gurkmeja, en bit motsv 1 tsk
1 tsk räkpasta, kapi (stinker, men ger underbar smak)
rivet limeskal från 1 lime (egentligen ska det vara en särskild knottig makrut-lime, men det går bra med vanlig också)
några späda limeblad (vi har en egen planta, om man bara har grova kan man låta dem koka med i rätten senare och ta bort som lagerblad)
stjälkar och gärna rötter från färsk koriander, motvarande 1 kruka, men köp heller den mer smakrika i knippe från asiatiska affärer
6 gröna asiatiska chilis (ska egentligen vara fler, men stäm av styrkan, det ska vara rejält starkt, men inte oätbart)
1 msk soja

Rosta korianderfrö och spiskummin i en torr stekpanna. Mortla tillsammans med svartpeppar.

Hacka lök, citrongräs, vitlök, galangal, gurkmeja, limeblad och chili.

Lägg samtliga ingredienser i en minihackare och kör till en jämn pasta.


Grön curry med kyckling, 4 port

grön currypasta som ovan
kött från 2 kycklinglår
4 gula lökar, i stora klyftor
2 morötter, i bitar
1 palsternacka, i bitar
10 champinjoner, kvartade
10 miniauberginer, halvade
1 liten zucchini, i stora bitar
1 liten burk vattenkastanjer
neutral olja till woken/stekpannan
1 burk kokosmjölk
2 msk koncentrerad kycklingfond
asiatisk fisksås
korianderblad
blad av thaibasilika
till servering: jasminris

Woka kycklingkött och grönsaker i omgångar i wok eller stekpanna. Den ska vara mycket het. Grönsakerna ska bli lätt svärtade, men fortfarande vara spänstiga.

Häll ny olja i woken och låt currypastan steka några sekunder. Tillsätt kokosmjölk och kycklingfond. Låt koka upp. Häll i kött och grönsaker och låt allt bli varmt. Smaka av med fisksås.

Servera med jasminris, överströsslat med hackade korianderblad och blad av thaibasilika.

Dumplings

Redan i fredags bunkrade jag upp råvaror för att vi skulle kunna ha dumplingsverkstad hemma. Jag älskar de små kinesiska knytena. Vi brukar äta dumplings på vårt lokala kinamatställe där de serveras i en ingefärstät buljong. Ännu godare och med möjligheter till oändlig variation blir det såklart om man lagar egna dumplings. Det tar sin lilla tid om man vill göra många olika sorters fyllningar så det var inte förrän  på söndagskvällen som det hela blev av.

Vi körde helt enligt Ylva Bergqvists tips på Taffel och jag kan verkligen hålla med om att det är ett mysigt sätt att umgås att laga lite pysslig mat med många tillagningsmoment tillsammans. Praktiskt med de färdiga arken wontondeg. Tidigare har jag gjort egen deg som kavlats i pastamaskin, men det är lite väl krångligt. Bättre att lägga energi på de olika fyllningarna.

Eftersom resultatet blev hela tre bambukorgar fulla var jag säker på att vi skulle få rester att gömma undan i frysen, men dumplingarna var så supergoda att alla gick åt. Svårt att säga vilken sort som var allra godast, men jag röstar nog på kycklingvarianten p g a den fina smaksättningen och framförallt den optimala krispigheten med små tärningar av vattenkastanj.

Idéen med strösslet var trevlig, men jag tycker kanske att sichuanpepparn blev lite för dominerande med sin styrka och bedövande effekt på tungan. Jag svårgillade Ylvas dippsås med bl a soja och chinkiangvinäger, men J tyckte att den var lite för besk så han gjorde en variant med bl a koreansk chilipasta och honung. God den också!

Detta var definitivt inte sista gången vi gjorde egen dumpling. Nästa gång vågar vi nog vara mindre recepttrogna och jag hoppas att någon gång få till ett litet lager goda dumplings att ha på lut i frysen.

Inspiration till middag

Systembolagets reklam, alltid med vackra råvaror och läcker mat har många gånger inspirerat mig. Vid inköpet av fredagsvinet är man ju oftast på gott humör, inte sällan hungrig och inställd på matlagning. I den reklamversion som bolaget just nu har på stora ljusskyltar finns biff med hemlagad bea och egna pommes frittes på g och allt ser bara sååå gott ut!

Egen bea gör vi emellanåt, jag hade jättefina egenodlade potatisar från landet och på dyr-ICA har färskdisken börjat sälja välmarmorerade biffar från svenska nötdjur.

Vår fredagsmiddag var given. Varsin liten lyxig biff. Pommesen blev i och för sig istället klyftpotatis eftersom ingen orkade fritera. I glaset - en god rioja. Inte krångla till det, bara njuta!

Plättgott

Jag är väldigt förtjust i blinier med löjrom, smetana och hackad lök. Frågar ni mig så är detta en av de absolut godaste förrätterna/tilltugget.

Nu har man kanske inte alltid löjrom och bovetemjöl hemma och smetana finns inte på min lokala mataffär. Därför blev jag överlycklig när jag testade en annan variant, nästan enligt ett recept från Lotta Lundgrens kokbok. De små godsakerna innehåller vardagliga ingredienser, men smakar toppen. Lite åt texmexhållet, vilket jag fullständigt älskar.  Till och med J, som bojkottar allt vad pannkakor och plättar heter, mumsade gladligen på majsplättarna.

Tillagningen av de goda plättarna var en del i mitt nya initiativ - att äntligen använda alla drivor av recept som jag markerat i kokböcker, sparat som bokmärken, urklipp eller fotat med telefonen.


Majsplättar med räkor och avokado, 2 personer som tilltugg

300 g räkor med skal
1 dl frysta majskorn
1/2 liten squash
1 ägg
1 burk kokosmjölk
1 1/2 dl vetemjöl
salt och peppar
1 msk rapsolja
1/2 kruka koriander
gräddfil
1/2 finhackad rödlök eller annan mild lök
grön tabasco (denna gudagåva till mänskligheten)

Skala och hacka räkor. Tärna squashen fint.

Vispa samman ägg och kokosmjölk. Sikta i mjölet och vispa till klimpfri smet. Rör ner räkhack, majs och squash. Salta och peppra.

Låt smeten stå och svälla en liten stund.

Stek plättar i rapsolja.

Servera dem varma med tabasco, gräddfil, lök och klippt koriander.


PS: passar superbra som en smarrig brunchrätt också t ex vid halv elvatiden en mulen lördag

Snabb och god lättlunch

Igår blev det ännu en enkel lunch hemmavid. Gott med nylagat! Jag hade egenodlade små söta tomater i olika färger, Väddöskinka i tunna skivor och ett stort byägg i kylen. Dessutom var balkong och fönsterkarmar fulla med örter. Perfekta ingredienser till en kalorisnål omelett inspirerad från 5:2-kokboken. Mycket smart idé att blanda örthacket i omelettsmeten! Originalreceptet innehöll 278 kcal per portion, men min variant borde innehålla ca 220 kcal.


Örtomelett med tomat och skinka, 1 port

1 tsk rapsolja
1 liten schalottenlök, finhackad
1 stort ägg, lätt vispat
1 msk hackade färska örter, t ex persilja, basilika, timjan
10 cocktailtomater, halverade
2 tunna skivor rökt skinka, strimlade
salt och svartpeppar

Blanda de hackade örterna med ägget. Salta och peppra.

Hetta upp oljan i en panna. Stek löken långsamt några minuter tills den blir mjuk.

Häll i äggblandningen. Strö på tomathalvorna. Rör försiktigt med en gummislickepott tills ägget nästan stelnat.

Fördela skinkan och vik omeletten över den.

Mmmmm Marocko!

I förmiddags jobbade jag hemifrån eftersom jag hade ett möte på stan redan vid 12. Som en tidig lunch passade jag på att laga ytterligare en rätt med inspiration från 5:2-kokboken, Marockanska ägg. I min familj har vi så länge jag kan minnas lagat något som kallats "spanska ägg", men den marockanska varianten blev verkligen ännu godare. Helt perfekt kryddning till ägg och tomat, om ni frågar mig! Det ursprungliga receptet innehåller 170 kcal, men min variant kan vara lite annorlunda. Här är receptet i min tappning:


Marockanska ägg, 1 portion

5 tomater
1 tsk olivolja
1/4 gul lök, hackad
1 vitlöksklyfta, skivad
1/2 tsk ras el hanout
1 kanelstång
1/2 tsk hel torkad koriander
1 msk hackad färsk koriander
1 tsk kycklingfondkoncentrat
1 stort ägg
salt och svartpeppar

Sätt ugnen på 225 grader.

Skålla tomaterna, ta bort skalet och det mesta av kärnorna.

Häll olivolja i en tjockbottnad kastrull. Fräs lök och vitlök på ganska låg värme i några minuter tills det blir lätt ljusbrunt. Mortla koriander och tillsätt denna tillsammans med ras el hanout och låt fräsa med någon minut.

Tillsätt tomaterna, fondkoncentrat och en liten skvätt vatten. Krossa sönder tomaterna med en slev och låt puttra ca 15 minuter. Låt kanelstången koka med bara en kort stund, en halv minut ger lagom smak som inte tar över, tycker jag.

Smaka av med salt och peppar.

Häll tomatsåsen i en liten ugnsfast form. Strössla på hälften av den hackade färska koriandern. Gör en grop i mitten och knäck i ägget.

Grädda 8-10 minuter tills äggvitan stelnat, men äggulan fortfarande är rinnig. Strössla över resterande färsk koriander och servera.

Landetlunch - enkel lyx

J har åkt till Öland med sina bröder och föräldrar för att stänga huset för säsongen.

Det går ingen nöd på Vintra och mig för vi har det hur mysigt som helst själva i stugan i Roslagen. Vädret har varit fantastiskt, det är verkligen svårt att förstå att det faktiskt är oktober.

Luncherna här på landet är enkla, men i all sin enkelhet så lyxiga.

Stor stekpanna på wokbrännaren ute i pergolan. Egna tomater av alla de färger i stora klyftor som kryddas med salt, peppar och hackade gröna örter från kryddlandet. Nyplockad svamp från skogen. Väddöskinka i tunna skivor som bräcks och så ett färskt byägg som steks, saltas och kryddas med aningen paprikapulver.

Godaste plommon och (nästan) Pekinganka

Min kollega M har ett träd med Victoriaplommon som dignat av frukt detta år. J och jag for dit och plockade kassvis av de väldigt goda frukterna. Just Victoria brukar bli angripna, men M:s teori är att i år finns det så mycket frukt att skadedjuren inte hinner med.

Väl hemma kärnade jag ur massvis med plommon och frös in så länge för att senare koka marmelad och chutney. Svamptorken fylldes upp med ett gäng halverade urkärnade frukter.

Jag letade också fram ett recept på asiatisk plommonsås, men det blev J som lagade såsen. Så gott som det doftade i lägenheten när jag kom hem från jobbet går knappt att beskriva.

J hade dessutom köpt ett ankbröst och lagat typ pekinganka, införskaffat de speciella pannkakorna som man ångar till rätten och plockat gurka på balkongen som strimlats tillsammans med vårlökar.

Ramen - milslångt från trista snabbnudelsoppor

Ramen med sobanudlar, egenodlad broccoli, kinesisk gräslök och salladslök

Att koka sin egen ramenbuljong till goda nudelsoppor är tidskrävande, men väl värt besväret. Buljongen går alldeles utmärkt att frysa in i portionsförpackningar och då blir ju nudelrätterna riktig snabbmat. Ingredienserna går att variera i det oändliga.

På vår balkong prunkar en mindre skog av olika sorters pak choier som snart är klara för att förgylla nudelsoppor. Annars är det ju bara att raida köksträdgård, skog, kyl, frys och skafferi. De flesta milda löksorter passar liksom bönor, ärtor, kikärtor, sockerärtor, morötter, spenat, svamp, sesamfrö, räkor, stekt fläskkött, rostbiff, kyckling, frikadeller, halstrad salmalax i skivor, ingefära, broccoli, blomkål, zucchini, aubergin, kimchi, avokado, rädisor, rättika, inlagd gari-ingefära, rostade sesamfrön och varför inte ett förlorat eller lättkokt ägg? Strössla över koriander, gräslök eller kinesisk gräslök. Stark sås typ sriracha kan vara på sin plats.

Mina favoritnudlar är tjocka udonnudlar eller soba/bovetenudlar. Hos Adam och Albin i Ringen vid Skanstull här i Stockholm kan man köpa med sig lyxiga nudlar av yppersta kvalitet.

Här är ett det recept på ramenbuljong som jag använde. Det kommer från Allt om mat.


Ramenbuljong

3 liter vatten
2 ark kombualger
8 shiitakesvampar, torkade
1 1/2 msk torkade bonitoflingor
1 kg revbensspjäll
2  kycklingklubbor
6 salladslökar
3 msk misopasta
2 tsk salt
soja

Koka upp vattnet i en gryta. Skölj algerna och lägg dem i grytan. Sjud ca 15 min.

Lägg svamp och bonitoflingor i grytan. Sjud ca 30 min. Ta upp algerna.

Sätt ugnen på 250°. Lägg revben och kyckling på en plåt. Rosta mitt i ugnen ca 30 min.

Lägg revben och kyckling i grytan. Ansa löken och lägg i grytan tillsammans med misopastan. Sjud under lock ca 2 timmar.

Krydda buljongen med salt eller soja. Sila den direkt i nudelskålarna vid servering.

Mat och människor i Fjärdhundraland

Den underbara bonussommaren fortsätter och igår besökte J och jag en annan del av Uppland än den i närheten av byn och sommarstugan söder om Edsbro där vi vanligen håller till.

Fjärdhundraland kallas bygden mellan Enköping och Uppsala och här ordnas en festival i september -  Mat och människor i Fjärdhundraland.

Vi startade äventyret på Alsta trädgårdar, ett mycket personligt konstgalleri/café/växthus-trädgårsdställe. I taket på växthusen hängde mogna vindruvor och det fanns en spännande utställning med dräkter, mycket från teater, men också andra unikt designade plagg. Smaktallriken i caféet med nybakade scones, hemgjord havtornsmalmelad, chokladsnitt och pelagonkaka kunde vi inte motstå.

Turen gick vidare till en grisgård som vi länge velat besöka. Äntligen fick vi se Kristoffer Franzéns fina prickiga linderössvin och de var precis så sociala och roliga som jag tänkt mig. De små kultingarna var så himla gulliga att man blev sugen på att stoppa en i väskan och ta med hem som gosedjur.

Det kändes lite konstigt att sitta på en bänk, kolla in alla glade grisar och samtidigt smaska på en charktallrik med delikatesser gjorda på grisarnas släktingar och kompisar. Trots allt hade vi inga problem med att betvinga våra samveten. Vi ÄR ändå köttätare och bättre liv än dessa grisar kan svin knappast ha, bestämde vi och shoppade loss i gårdsbutiken. (Fast gränsen gick vid att köpa falukorv gjord på en namngiven gris...)

Nästa stopp blev Skogsbackens ost, där det dagen till ära även fanns örtexperter, bagare och marmeladtillverkare från bygden. Vi hittade en ost som delade namn med mig och vi köpte också ett par bitar Skogsbackens blå, en väldigt god blåmögelost.

Egentligen hade vi velat besöka många fler platser på festivalen, men hemma i Stockholm väntade J:s brorsdotter på att vi skulle komma på 8-årsfirande, så vi hoppas att att Mat och människor i Fjärdhundraland kommer tillbaka nästa år igen.

Väl hemma igen pysslade vi runt i lägenheten, satte upp hyllor (J) smaskandes på goda ostbitar sippandes på halvtorr sherry (jag). Till middag åt vi kokta majskolvar från landet och de godaste spareribs jag någonsin ätit (recept här, men med tunna spjäll och torkad ingefära). Den Franzéngrisen hade inte dött förgäves!

Gamla Uppsala Augmented History

I helgen for vi västerut från landet för att besöka Gamla Uppsala. Vare sig J eller jag hade varit där sedan vi gick i lågstadiet. Vi minns stora gräsbevuxna kullar som hela lågstadieklassen sprang hejvilt på, inköp av glass och någon snustorr guide som stod och mumlade om gamla kungagravar. (Fast det finns en risk att jag, lillgammal och vetenskapstörstande i 7-årsåldern, lyssnade noga på guiden och levde mig in i det hen berättade.)

Sedan augusti finns det ett mycket mer inspirerande sätt att uppleva Gamla Uppsala. Via iphone eller ipad kan man ladda ner appen "Gamla Uppsala Augmented history". När man kommer på plats börjar appen fungera. Den använder telefonen/ipadens kamera, men istället för hur det ser ut idag ser man samma plats som den såg ut under Vendeltiden, yngre järnåldern. Mycket spännande! J och jag upptäckte platsen och dess virtuella invånare med stort intresse. Vi märkte knappt att vi blev blöta om fötterna i högt gräs eller nästan höll på att krocka med gravar på kyrkogården.

De virtuella miljöerna var verkligen levande uppbyggda och 3D-effekten och möjligheten att uppleva skalan imponerade. Oj, vad stor kungshallen var!

Som en extra bonus kunde man leta efter "nedgrävda" arkeologiska föremål som svärd, sköldar och hjälmar i appen. Kul.

Vi tyckte väl att människorna i den virtuella kunde varit lite mer livaktiga och i alla fall hälsat, men vi kom på att vi måste verka som några slags osynliga spöken från en avlägsen framtid för platsens vendetidsinvångare. Spöken som dessutom kunde gå rätt genom väggar. (Och om tusen år kanske nya människor besöker platsen och upplever oss från 2000-talet som springer omkring med fåniga skärmar och låter oss imponeras...)

Vi tyckte också att det var lite väl lite mat i miljöerna. Nog måste det ha ätits något? Att vi reagerade på det där med maten berodde kanske på att vi började bli rejält fikasugna. Det var fint väder och hade egentligen varit perfekt läge för att avnjuta en fikakorg i lä på den soliga sluttningen av en av kullarna, men tyvärr hade vi inte varit förutseende nog att packa med oss något ätbart.

Turligt nog hittade vi caféet Odlinslund innan fikasuget blev alltför olidligt. Mysig, extremt nationalromantisk miljö, soliga bord i trädgården, ganska ordinärt och smådyrt fika, men väldigt gott ändå i den fina miljön.

En suverän sak med Gamla Uppsala Augmented History är att det inte har några öppettider. J är ju notoriskt morgontidig och vi var på plats långt innan ordinarie museiöppettider.

Vintras helger på landet

Vår iller Vintra gillar inte att åka bil till landet. I värsta fall krafsar hon hela vägen för att komma ut ur transportburen.

Väl framme är hon däremot väldigt nöjd. Hon intar landetköket, vilket också är det rum där vi själva mestadels är. Vi kommer ju oftast upp på fredagskvällen och då serveras det alltid något gott. Vi människor får vin/öl och snacks. Vintra får kattgodis av torkad kyckling, en slurk laktosfri grädde, rå äggula, kycklinghjärta eller delar av kycklingvingar.

När Vintra är mätt visar hon tydligt att hon vill bli utsläppt i resten av huset. Då är det bara att se till att ytterdörren är ordentligt låst innan man lossar träskivan mellan köket och hallen.

Som ett yrväder far busillern runt och leker allt vad hon kan. Hon lyckas hitta på nya hyss varje gång trots att man tror att allt i stugan är uppsäkrat. Plötsligt kan man hitta henne på en hylla två meter upp, dit hon lärt sig klättra. Mina trädgårdshandskar med gummiyta har hon snott och gömt på okänt ställe. Och har man inte låst dörren till gästrummet lyckas hon peta upp den och busa runt bland alla återvinningskassar och annat spännande som förvaras där. Ibland kommer hon ut i köket för att hämta oss för att vi ska komma ut och leka med henne - en långsmal kattleksak med pingla i huvudet är poppis att jaga. Sopborsten däremot är lite väl läskig.

Efter ett par timmar har Vintra lekt sig trött. Hon vet precis var det mesta myset finns och hoppar vigt upp i vår säng för att krulla in sig bland kuddarna under täcket.

Det finns varmkorv och så finns det VARMKORV

När jag befinner mig i närheten av Skanstull kan jag sällan låta bli att slinka in på Magnus Nilssons Korvkiosk i fina foodcourten Teatern. Till och med en vanlig enkel varmkorv från detta ställe är så sanslöst god.

Fantastisk köttsmak, mild fin rökighet och kryddning. Konsistensen är outstandning, korven "knäpper" när man biter i den. Egengjort korvbröd, milslångt från fabriksvarianterna, egengjord ketchup och senap. Sammanfattningsvis är det 35 mycket väl investerade kronor!

J hade ett projekt för några år sedan då han gjorde egen varmkorv, korvbröd, ketchup och senap. Denna skapelse var såklart också jättegod, men det låg också sjukt många arbetstimmar bakom och råvarorna var allt annat än billiga.

Operation - rädda skärbrädor

Jag har ett set med plastskärbrädor som jag är väldigt förtjust i.

Nu har det några år på nacken och brädorna har börjat bli rejält missfärgade.

"Släng och köp nytt" tyckte J. Jag kollade runt lite och tyckte både att det var en onödig kostnad och att Joseph Joseph som gör skärbrädsseten ändrat designen till det sämre.

Skärbrädorna var ju egentligen rena. Vi diskar dem i maskin och emellanåt lägger jag dem i kokande vatten. De hade bara färgats av olika livsmedel.

Jag testade att rengöra dem med citron. Jag testade att rengöra dem med citronsyra. Det blev lite bättre men fläckarna försvann inte helt. Det var först när jag kombinerade både citron och citronsyra och lät medlen verka en stund som skärbrädorna blev riktigt fina.

Så om du funderar på hur du ska rädda en missfärgad plastskärbräda, så tycker jag du ska prova mitt knep.

Poké bowl i miniformat

Det har varit mycket pokemon på senaste tiden. "Stå still, det sitter en pokemon på din axel" har varit en helt normal kommentar från en granne på landet. Och se, på fotot som togs vid infångandet satt det verkligen en liten blå krabat på min axel! Själv har jag inte fastnat för pokemons. Jag vågar inte prova för jag har redan för mycket att göra på fritiden...

Poké bowl har egentligen ingenting med pokemon att göra och den enda likheten, förutom namnet, är att den tydligen varit omåttligt populär denna sommar.

Poké bowl är en slags sushi-sallad och rätten har tydligen sitt ursprung i husmanskost från Hawaii.

Jag har inte frekventerat trendiga matställen eller food trucks tillräckligt mycket för att köpa rätten färdiggjord, men har istället lagat min egen variant.

De flesta recept jag sett innehåller tonfisk, men sådan har i stort sett alltid varit fryst när den säljs i Sverige, så jag väljer istället salmalax.

Jag tycker också att rätten passar bra i miniformat och senast gjorde jag den i 15 småskålar som ett bidrag till vår knytis på den årliga släktträffen.

Poké bowl i miniformat, 15 små skålar

4 dl sushiris
4 dl vatten
1 dl sushivinäger
1/2 dl socker
1 msk mirinvin
2 tsk salt
1/2 salmaloin
1/2 dl japansk soja
2 tsk sesamolja
1/2 tsk rostade sesamfrön (rosta frön i en torr stekpanna)
1 krm chiliflakes
1 salladslök, finhackad
1 mogen mango
1 avokado
10 rädisor
1 dl kokta skållade bondbönor eller gröna sojabönor
några msk inlagd ingefära, gari
1 kruka koriander

Skölj riset noga i kallt vatten. Låt stå en halvtimme och blötas upp i kallt vatten. Sila bort vattnet i en trådsil. Lägg riset i en tjockbottnad kastrull, helst teflon, med tättslutande lock. Häll på 4 dl vatten. Koka upp och låt koka i 15 minuter. Sedan brukar man kunna stänga av och låta gå på eftervärme 25 minuter till. Lös salt och socker i sushivinäger under uppvärmning. Blanda i mirinvin. När riset är färdigkokt, slå upp på ett stort fat och fördela vinägern i riset.

Blanda soja, sesamolja, sesamfrön, chiliflakes och salladslökhack. Skär fisken i kuber, häll på sojamarinaden.

Skiva rädisor, skär mango och avokado i kuber.

Bottna skålarna med ris. Toppa med mango, rädisor, lax, avokado och bondbönor. Strössla korianderblad och finskuren gari över.

Tips:
Om man vill imponera lite ytterligare så kan man forma avokado som snygga rosor:
https://www.youtube.com/watch?v=x3IkJ2I44oU
eller göra rädisrosor:
http://wwwb.aftonbladet.se/vss/special/bildspel/html/0,4588,3778_5,00.html

Sommaren som fortsätter

Vilken bonus med härligt sommarväder långt in i september.

I helgen gjorde J och jag en utflykt till ett av mina favoritställen, Pingvinbergen. Kristallklart ljummet vatten och rundslipade klippor, som en dröm helt enkelt! Det ser verkligen ut som en havsmiljö och det måste väl en gång för mycket länge sedan ha varit ett hav som formade klipporna, men i själva verket är det ett f d sandtag.

Vi avrundade vår utflykt med ett besök på Växtplats Nybyn. Jag älskar det stället! Det är lite trevligt lummigt och "rufsigt" och säljer egenuppodlade plantor av alla de slag. Om man gillar pelargoner är stället ett mecka, de säljer en massa sorter och har en utställning. Det finns också självplock av blommor, konstutställning och en shop med kläder och annat med miljöriktig och ekologisk inriktning. Vi skulle bara kolla in blomodlingen, men stående på en hel åker av de vackraste blommor av alla tänkbara sorter kunde jag inte låta bli att plocka en bukett.

Fikat är trevligt gammaldags, kaffebrödet är aldrig översött utan verkligt jättegott, med betoning på olika mjuka kakor som gärna äts med vaniljsås.

Skördetid

I år har varit ett riktigt odlingsår. Mycket sol och emellanåt ganska rejält med regn. Tomater, chili, paprika, gurka, zucchini, majs och broccoli har stormtrivts. Persikorna har aldrig varit så stora tidigare. Nästan allt har blivit bra utom lök och bladgrönsaker och där har jag bara min egen slöhet att skylla på. (Löklandet hade behövts grävas om bättre i våras och bladgrönsaker borde såtts och planteras ut kontinuerligt och skyddats bättre mot sniglar...)

Så här såg vår diskbänk ut igår och då var inte ens alla kilovis med tomater i olika färger och former uppdukade. För att inte tala om skörden från skogen, en välfylld svampkorg.

Vi kokade majskolvar som åts med smör och salt och gjorde en stor härligt het thailändsk wok med ett gäng av de andra grönsakerna.

Matlagning så här års är inte särskilt komplicerad!

Läcker lunch

I perioder läser jag en hel de böcker. De senaste åren har jag gått över till mestadels e-böcker. Från bibblan kan man ladda hem ett bra utbud helt gratis. När jag senast kollade igenom vad som fanns hittade jag en kokbok som verkade intressant, 5:2-kokboken. Hur man kan man laga gott, men med få kalorier är ju alltid en fråga.

I boken fastnade jag för en läcker lunchrätt. Här är den i min version (några fler kalorier än i 5:2-boken, misstänker jag...)

Lax med sparris, ägg och hasselnötsvinägrett, 1 port

1 ägg
4 skivor salmalax eller kallrökt lax
5 sparrisar
1 msk hasselnötter
1 tsk pressad lime
1 tsk olivolja
1/2 tsk dijonsenap
salt och svartpeppar

Lättkoka ägget. Bryt av nedre delen av sparrisstjälkarna och skjud eller ånga sparrisen tills den blir lite mjuk, men inte så länge att den förlorar spänsten.

Grovhacka nötterna och rosta i en torr stekpanna. Rör samman med lime, olja och senap. Salta och peppra.

Servera ägghalvor, sparris och lax med vinägretten som gärna får vara lite ljummen.

Stadsliv

Trots att jag hela tiden längtar till landet när vädret är så fint och varmt som det varit de senaste dagarna är stan heller inte så dum.

Normalt tar jag ingen längre lunch på jobbet. Jag har med mig en matlåda med vanligtvis sallad som jag äter på några minuter. Lite trist kanske, men det leder till att det känns extra lyxigt de gånger det blir en utelunch.

I våras öppnade Food Village i närheten av jobbet i Hammarby Sjöstad. Trevligt koncept med ekologisk saluhall kombinerad med lunchrestaurang. Jag har ätit där ett par gånger, senast nu i veckan tillsammans med en f d kollega.

Lunchen på Food Village har alltid varit väldigt god och rättfram utan krångel. Vid första tillfället var det lax med fina morötter och igår var det en hemlagad korv som var örtkryddig och god. Den serverades med utmärkta småpotatisar, tsatsiki och goda gröna bönor.

Jag skulle vilja prova Food Village på kvällen också vid tillfälle. Färskvarudisken ser intressant ut och där kan man också beställa lyxiga varma mackor. Saluhallsutbudet ser lockande ut och här går det verkligen att hitta perfekta ätbara presenter. Det enda som är lite konstigt med Food Village är att det annonserar sig så lite utåt. Det ligger på en lite undanskymd plats i sjöstaden och när man kommer fram tar det ett tag innan man ens förstår att man är framme och ska ta den lilla trappan och dörren bredvid lastkajen för att komma in.

En annan dag for jag till IKEA på lunchen. Då passade jag på att äta på Zetas handelsträdgård. Det är en helt fantastisk miljö att sitta i trädgården och äta när vädret är fint och maten är alltid god. Jag valde en blomkåls- och potatissoppa med räkor och löjrom. Tallriken kom in tjusigt strösslad med röda små groddar, gräslök och svarta sesamfrön. Soppan var mycket god.

En kväll i veckan var det dags för J och mig att träffa några vänner på italienska "Den gamle och havet".

J hade varit där ganska nyligen och det var så bra att han gärna ville tillbaka. Italiensk mat är ju alltid god, men inte så lätt att få riktigt bra här i Sverige. Recepten är enkla och extremt beroende av perfekta råvaror. Den gamle och havet är dessutom inriktad på fisk, vilket ju inte är Stockholms starka sida.

Jag kan nästan aldrig låta bli att beställa carpaccio till förrätt på italienska restauranger, men här tog jag en variant med tonfisk. Underbart smältande djuprosa firre i lövtunna skivor med klassisk parmesan och ruccola smakade toppengott. En liten, liten annorlunda smakbrytning gavs av stjälkselleri. Märkligt, hur likt tonfiskkött är oxkött när det serveras i tunna skivor. Bara en god, fräsch havslik fisksmak skiljer. En i sällskapet tog capresesallad till förrätt och tomaterna var tydligen riktigt fina. J tog små grillade bläckfiskar med fyllning och dessa var också verkligt läckra.

Huvudrätterna var också goda, även om Fritto misto di mare, friterade fiskbitar och skaldjur blir lite mycket av samma när man äter det som huvudrätt. J:s pilgrimsmusslor var också bra, tillagade med olivolja, rödlök, basilika, vitlök, vitt vin och blancherade körsbärstomater. Pastan var såklart utmärkt rapporterade den i sällskapet som åt sådan.

Efter allt detta ätande var jag egentligen proppmätt men vem kan motstå den underbara dessert som tartufo utgör. Den där kombinationen med körsbär, choklad och rostade mandlar är helt oslagbar.

Svampsäsong

Svampar som syrran och M plockat

Torkning av svamplycka

Visst är det lite sorgligt att sommaren lider mot sitt slut, men all skörd från trädgården och SVAMPSÄSONGEN är verkligen en stor tröst. För några veckor sedan plockade jag om min kompis M en rejäl korg med kantareller hos henne i Nykvarnstrakten.

I lördags kväll ringde syrran. "Var är du?" "I stan, hurså?" "Du bara MÅSTE åka ut på landet och plocka svamp, det finns massor, och äntligen har rejält med Karl Johan kommit också."

Mer behövdes inte för att locka mig. Jag vände bilnosen norrut på söndagen. Trotsade det strilande regnet och begav mig till skogen. Njöt av ron och friden samtidigt som jag plockade en stor korg full med massor olika svampsorter. Vad sägs om kantareller, trattkantareller, rödgul trumpetsvamp, taggsvamp, citrongul slemskivling, Karl Johan, smörsopp, sandsopp, späda röksvampar, blodriskor och stolta fjällskivlingar? Det kan man kalla total svamplycka!

Precis som syrran är jag extra glad över Karl Johan-svampen. Den är så himla bra att torka och jag behövde fylla på förråden av smarrig torkad svamp.

Vad det gäller färsk svamp, måste jag ännu en gång tipsa om hur man får till den perfekta svampmackan. I år använder jag dessutom min hemgjorda vinbärsgelé till stuvningen. Mums!

Svampmackor på Kråkhoppet. Vitt vin istället för madeira i stuvningen fungerade också!