Normalt tar jag ingen längre lunch på jobbet. Jag har med mig en matlåda med vanligtvis sallad som jag äter på några minuter. Lite trist kanske, men det leder till att det känns extra lyxigt de gånger det blir en utelunch.
I våras öppnade Food Village i närheten av jobbet i Hammarby Sjöstad. Trevligt koncept med ekologisk saluhall kombinerad med lunchrestaurang. Jag har ätit där ett par gånger, senast nu i veckan tillsammans med en f d kollega.
Lunchen på Food Village har alltid varit väldigt god och rättfram utan krångel. Vid första tillfället var det lax med fina morötter och igår var det en hemlagad korv som var örtkryddig och god. Den serverades med utmärkta småpotatisar, tsatsiki och goda gröna bönor.
Jag skulle vilja prova Food Village på kvällen också vid tillfälle. Färskvarudisken ser intressant ut och där kan man också beställa lyxiga varma mackor. Saluhallsutbudet ser lockande ut och här går det verkligen att hitta perfekta ätbara presenter. Det enda som är lite konstigt med Food Village är att det annonserar sig så lite utåt. Det ligger på en lite undanskymd plats i sjöstaden och när man kommer fram tar det ett tag innan man ens förstår att man är framme och ska ta den lilla trappan och dörren bredvid lastkajen för att komma in.
En annan dag for jag till IKEA på lunchen. Då passade jag på att äta på Zetas handelsträdgård. Det är en helt fantastisk miljö att sitta i trädgården och äta när vädret är fint och maten är alltid god. Jag valde en blomkåls- och potatissoppa med räkor och löjrom. Tallriken kom in tjusigt strösslad med röda små groddar, gräslök och svarta sesamfrön. Soppan var mycket god.
En kväll i veckan var det dags för J och mig att träffa några vänner på italienska "Den gamle och havet".
J hade varit där ganska nyligen och det var så bra att han gärna ville tillbaka. Italiensk mat är ju alltid god, men inte så lätt att få riktigt bra här i Sverige. Recepten är enkla och extremt beroende av perfekta råvaror. Den gamle och havet är dessutom inriktad på fisk, vilket ju inte är Stockholms starka sida.
Jag kan nästan aldrig låta bli att beställa carpaccio till förrätt på italienska restauranger, men här tog jag en variant med tonfisk. Underbart smältande djuprosa firre i lövtunna skivor med klassisk parmesan och ruccola smakade toppengott. En liten, liten annorlunda smakbrytning gavs av stjälkselleri. Märkligt, hur likt tonfiskkött är oxkött när det serveras i tunna skivor. Bara en god, fräsch havslik fisksmak skiljer. En i sällskapet tog capresesallad till förrätt och tomaterna var tydligen riktigt fina. J tog små grillade bläckfiskar med fyllning och dessa var också verkligt läckra.
Huvudrätterna var också goda, även om Fritto misto di mare, friterade fiskbitar och skaldjur blir lite mycket av samma när man äter det som huvudrätt. J:s pilgrimsmusslor var också bra, tillagade med olivolja, rödlök, basilika, vitlök, vitt vin och blancherade körsbärstomater. Pastan var såklart utmärkt rapporterade den i sällskapet som åt sådan.
Efter allt detta ätande var jag egentligen proppmätt men vem kan motstå den underbara dessert som tartufo utgör. Den där kombinationen med körsbär, choklad och rostade mandlar är helt oslagbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar