Den underbara bonussommaren fortsätter och igår besökte J och jag en annan del av Uppland än den i närheten av byn och sommarstugan söder om Edsbro där vi vanligen håller till.
Fjärdhundraland kallas bygden mellan Enköping och Uppsala och här ordnas en festival i september - Mat och människor i Fjärdhundraland.
Vi startade äventyret på Alsta trädgårdar, ett mycket personligt konstgalleri/café/växthus-trädgårsdställe. I taket på växthusen hängde mogna vindruvor och det fanns en spännande utställning med dräkter, mycket från teater, men också andra unikt designade plagg. Smaktallriken i caféet med nybakade scones, hemgjord havtornsmalmelad, chokladsnitt och pelagonkaka kunde vi inte motstå.
Turen gick vidare till en grisgård som vi länge velat besöka. Äntligen fick vi se Kristoffer Franzéns fina prickiga linderössvin och de var precis så sociala och roliga som jag tänkt mig. De små kultingarna var så himla gulliga att man blev sugen på att stoppa en i väskan och ta med hem som gosedjur.
Det kändes lite konstigt att sitta på en bänk, kolla in alla glade grisar och samtidigt smaska på en charktallrik med delikatesser gjorda på grisarnas släktingar och kompisar. Trots allt hade vi inga problem med att betvinga våra samveten. Vi ÄR ändå köttätare och bättre liv än dessa grisar kan svin knappast ha, bestämde vi och shoppade loss i gårdsbutiken. (Fast gränsen gick vid att köpa falukorv gjord på en namngiven gris...)
Nästa stopp blev Skogsbackens ost, där det dagen till ära även fanns örtexperter, bagare och marmeladtillverkare från bygden. Vi hittade en ost som delade namn med mig och vi köpte också ett par bitar Skogsbackens blå, en väldigt god blåmögelost.
Egentligen hade vi velat besöka många fler platser på festivalen, men hemma i Stockholm väntade J:s brorsdotter på att vi skulle komma på 8-årsfirande, så vi hoppas att att Mat och människor i Fjärdhundraland kommer tillbaka nästa år igen.
Väl hemma igen pysslade vi runt i lägenheten, satte upp hyllor (J) smaskandes på goda ostbitar sippandes på halvtorr sherry (jag). Till middag åt vi kokta majskolvar från landet och de godaste spareribs jag någonsin ätit (recept här, men med tunna spjäll och torkad ingefära). Den Franzéngrisen hade inte dött förgäves!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar