Gamla Uppsala Augmented History

I helgen for vi västerut från landet för att besöka Gamla Uppsala. Vare sig J eller jag hade varit där sedan vi gick i lågstadiet. Vi minns stora gräsbevuxna kullar som hela lågstadieklassen sprang hejvilt på, inköp av glass och någon snustorr guide som stod och mumlade om gamla kungagravar. (Fast det finns en risk att jag, lillgammal och vetenskapstörstande i 7-årsåldern, lyssnade noga på guiden och levde mig in i det hen berättade.)

Sedan augusti finns det ett mycket mer inspirerande sätt att uppleva Gamla Uppsala. Via iphone eller ipad kan man ladda ner appen "Gamla Uppsala Augmented history". När man kommer på plats börjar appen fungera. Den använder telefonen/ipadens kamera, men istället för hur det ser ut idag ser man samma plats som den såg ut under Vendeltiden, yngre järnåldern. Mycket spännande! J och jag upptäckte platsen och dess virtuella invånare med stort intresse. Vi märkte knappt att vi blev blöta om fötterna i högt gräs eller nästan höll på att krocka med gravar på kyrkogården.

De virtuella miljöerna var verkligen levande uppbyggda och 3D-effekten och möjligheten att uppleva skalan imponerade. Oj, vad stor kungshallen var!

Som en extra bonus kunde man leta efter "nedgrävda" arkeologiska föremål som svärd, sköldar och hjälmar i appen. Kul.

Vi tyckte väl att människorna i den virtuella kunde varit lite mer livaktiga och i alla fall hälsat, men vi kom på att vi måste verka som några slags osynliga spöken från en avlägsen framtid för platsens vendetidsinvångare. Spöken som dessutom kunde gå rätt genom väggar. (Och om tusen år kanske nya människor besöker platsen och upplever oss från 2000-talet som springer omkring med fåniga skärmar och låter oss imponeras...)

Vi tyckte också att det var lite väl lite mat i miljöerna. Nog måste det ha ätits något? Att vi reagerade på det där med maten berodde kanske på att vi började bli rejält fikasugna. Det var fint väder och hade egentligen varit perfekt läge för att avnjuta en fikakorg i lä på den soliga sluttningen av en av kullarna, men tyvärr hade vi inte varit förutseende nog att packa med oss något ätbart.

Turligt nog hittade vi caféet Odlinslund innan fikasuget blev alltför olidligt. Mysig, extremt nationalromantisk miljö, soliga bord i trädgården, ganska ordinärt och smådyrt fika, men väldigt gott ändå i den fina miljön.

En suverän sak med Gamla Uppsala Augmented History är att det inte har några öppettider. J är ju notoriskt morgontidig och vi var på plats långt innan ordinarie museiöppettider.