torsdag 18 september 2014

Ljummen svampsallad

Det är mycket nu - jobbet, ombyggnaden, måla luckor till köket, träffa släkt och vänner, sköta trädgården på landet o s v. Självklart äts det fortfarande gott, men att fotografera maten har det varit  sämre med. Det börjar också bli mörkt om kvällarna och ont om fotoljus. Så snart som det blir lite mer ordning hemma ska jag rigga upp min födelsedagspresent från i somras. Jag fick en en proffsig blixtutrustning av J. Jag hoppas lära mig att behärska den och kunna fota mat även när det inte finns naturligt ljus...

En sak som jag i alla fall hunnit med är svampplockning. Senast i helgen, ute hos min kompis M på gården i Nykvarn. Där behövde man bara gå runt knuten för att hitta massor med svamp.

J och jag har ett par gånger under hösten lagat en enkel version av Tareq Taylors ljumna svampsallad från programmet Trädgårdsmåndag. Suveränt gott, måste jag säga! Även om man utesluter den rökning av svampen som Tareq föreslår. En bra sak är också att rätten funkar med alla möjliga sorters svampar, vilda eller tama från affären, i blandningar eller bara någon enstaka sort.

Svampsalladen är inte den absolut mest snabblagade, men väl värd den tid det tar och bjuder på en intressant kombination av smaker och konsistenser. Söta, jordiga betor och söt majs, krämig chèvresås, salt kapris, nötig smörstekt svamp, krispigt stekt bröd, parfymig söt-salt gurka, och så lite rivig pepparrot och friska gröna blad på toppen. Det är nästan konstigt att allt detta kan passa så bra ihop, men det gör det verkligen och helheten blir en verkligt bra vegetarisk rätt.

Den smarta flädermarinaden till gurkan är en väldigt god idé, bara den i sig.


Oj, vi glömde pepparroten första gången

Andra gången glömdes det stekta brödet bort...


Ljummen svampsallad, 2 pers

3 små betor, gula-, polka- och/eller röda
200 g god svamp - kantareller, Karl Johan svamp, skogschampinjoner, vanliga champinjoner, shiitake, ostronskivling eller vad man kan få tag i
smör till stekning
salt och vitpeppar
1 liten gurka eller 1/3 normalstor
1 msk äppelcidervinäger
1 msk outspädd flädersaft
75 g chèvre utan skal
3 msk vispgrädde
1 majskolv
1 tunn skiva surdegsbröd
olivolja
flingsalt
färsk pepparrot
lite gröna blad, t ex krasse eller rödbetsblad

Koka betorna nätt mjuka, spola i kallt vatten och skala.

Blanda flädersaft och äppelcidervinäger i en skål. Rör ner lite salt. Skiva gurkan fint, lägg i marinaden och rör om.

Koka majskolven och skär loss majskornen med en vass kniv.

Skiva svampen och stek. Börja med torr, het panna, stek tills svampen vätskat sig och det mesta av vätskan kokat bort. Tillsätt smör, salta och peppra, stekt tills svampen får fin färg.

Koka upp grädden i en lite kastrull. Smula i  chèvren och vispa eller mixa med mixerstav till en slät kräm. Salta om det behövs.

Stek brödskivan krispig i olivolja. salta. Bryt i mindre bitar.

Bottna djupa tallrikar med chèvrekrämen. Lägg på betor, svamp, gurka, majs och bröd. Toppa med riven färsk pepparrot, kapris och gröna blad.



4 kommentarer:

Kim sa...

Wowsa. Smarrigt!
Ja tyvärr försvinner ju nu det fina dagsljuset snabbare än man hinner säga "Smaklig måltid".

Matarkivet sa...

Det avsnittet råkade jag se när jag var hemma och har också velat göra den salladen, och köpa en sådan rök! Ser jättegott ut!

Fröken Dill sa...

Kim; tänk att man blir lika förvånad varje höst! Jag försöker tänka positivt om levande ljus, innemys och sprakande brasor, men jag är inte riktigt redo än...
Matarkivet; kan tänka mig att det blir en riktigt spännande rätt om man dessutom röker svampen. Ska testa det nästa gång vi har vår stora rök igång...
Hälsar Fröken Dill

Charlotta Ljungblad sa...

Wow, det här ser ju helt fantastiskt ut! Hoppas allt är bra med dig annars, Fröken Dill! Kram!