 |
| lånad bild |
För några veckor sedan började vi prata mat med den unga killen som serverar på vår lokala pizzeria. Han visade sig ha ett stort och spirande matintresse långt bortom pizzor och plankstekar. ”Men min kollega, pizzakocken, är en riktig mästare” sa killen och trollade fram provsmakningsbitar av något han presenterade som ”parmaskinka fast gjord på nötkött torkat i villan i Södertälje”. Vi blev mäkta imponerade. Härlig kryddsmak av paprika/spiskummin/vitlök och en perfekt lagom seg konsistens, som en mjukare bresaola ungefär. Vi köpte genast med oss en bit av delikatessen.
Väl hemma googlade jag fram att
köttet är turkisk pastirma, en föregångare till pastrami. Oxfilé pressas och
saltas för att sedan lufttorkas med goda kryddor runt om.
Legenden säger att turkiska ryttare brukade konservera kött genom att lägga bitar av det i sadelfickorna där det blev pressat av ryttarnas ben när de red. Pastirma betyder "pressat kött".
Legenden säger att turkiska ryttare brukade konservera kött genom att lägga bitar av det i sadelfickorna där det blev pressat av ryttarnas ben när de red. Pastirma betyder "pressat kött".
Det låter ju lite modernare med
lufttorkning i ett svalt rum i en villa i Södertälje.
Vi har mest ätit vårt kött i tunna
skivor som snacks, men i Turkiet används det tydligen dessutom en del i
matlagning.
Något man inte kan låta bli att
fråga sig är varför fantastiska kockar med bra idéer ägnar sig åt att baka mediokra
standardpizzor? Är vi svenskar verkligen så trista att vi väljer en tråkpizza
som smakar likadant som alla andra vi ätit tidigare i livet framför en
spännande, fantastiskt god, ny matupplevelse? Undrar fröken Dill och mumsar
vidare på det delikata svartköttet.
2 kommentarer:
Ja, jag tror faktiskt att de flesta svenskar är sådär tråkiga. I lilla Kalmar där jag bor är många dessutom mycket rädda för andra kök än de som de sedan tidigare är bekanta med. Vi har säkert 15 "vanliga" pizzerior och övervägande restauranger med steakhouse-mat. Lägg där till lika många hamburgerställen. Helt otroligt har vi en sushirestaurang, som dessutom överlevt. Jag är så glad att det även har kommit en libanesiskrestaurang!
Skinkan låter otroligt spännande! Jag såg att även Mårtenssons kök hade gjort lufttorkad skinka hemma i lägeneheten för ett tag sedan. Det är kanske ett matprojekt att ge sig på.
Spännande med egna lufttorkarprojekt. Verkar bara lite riskfyllt med tanke på bakterier. Vi har hittills hållit oss till rökning, vilket jag hoppas kunna skriva mer om senare. Märkligt med svenskar och mat, vi får helt enkelt fortsätta missionera och prata spännande smaker med alla vi känner så kanske det sprider sig som ringar på vattnet. Håller med om att restaurangsituationen i Kalmar är enahanda. Mina förädrar brukar bo i staden på somrarna och det är verkligen inte helt lätt att hitta någon spännande krog att besöka. Däremot är jag avundsjuk på er som har Wirbladhs. Vilket underbart kött! Och jordgubbar på självplock är heller inte dumt. Min småländska släkt har en odling...
Massa hälsning från fröken Dill
Skicka en kommentar