Det måste vara minst tio år sedan. Idag ser det annorlunda ut. Trots att klockan är före 11 är den ringlande kön en kilometer lång och består till 90% av familjer med minst 4 barn var. Det skriks, gråts, jagas och förmanas av svettiga, desperata föräldrar. Framme vid disken händer i stort sett ingenting trots att uppläggningen borde vara enkel eftersom alla ska ha köttbullsportioner. När vi äntligen får vår kotlettrad med bearnaise och oxbringa med basilikasås är vi helt matta. Det finns ingen juice att dricka, bara vin eller onyttig cola. Vi tappar bort varandra i familjehavet när vi ska försöka hitta ett bord och någon ro vid måltiden är en omöjlighet när kinkiga barn ammas, kastar mat på golvet och gallskriker intill oss. Min sås smakar syntet och pommes fritten är inte nygjord. J erkänner efteråt att hans mat trots allt var god, men vad hjälper det i den miljön. Phu, och jag som gillar barn... Fast kanske inte så många på en gång...
Vi lyckas i alla fall köpa en del bra köksprylar.
Väl hemma blir det lyxmiddag med fina råvaror från Årstidernas lådor. Lubbfilé och en stor låda grönsaker är utgångspunkten och J hittar ett väldigt bra Jonas Borssén-recept på nätet. Med den marinaden smakar lubben gudomligt. IKEA-ljusen brinner och lugnet lägger sig när vi njuter av maten i sällskap med en kall chardonnay. Vi avrundar måltiden med att dela på en Ben och Jerry-chokladglass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar