Trattorian

lånad bild

Av en slump så har de två senaste av våra alldeles för få restaurangbesök gått till Trattorian på Kungsholmen. F12-gruppens restaurang på kajen vid Kungsholms strand har blivit en renodlad italienare.

Miljön är trevligt kitschig, med en massa korgar i taket, stora parmaskinkor och italienska ostar som hänger framme, udda stolar, slitna träbord, rustika skänkar och kopparkärl. Påminner lite om en krog i Rom, men är liksom mycket mer, på gränsen till för mycket.  

Första besöket gjorde vi tillsammans med vänner från Holland och en fd kursare med sambo.

Jag kunde inte låta bli att välja carpaccio till förrätt och den visade sig vara riktigt bra. J valde Vitello Tonnato och blev supernöjd. Den allra godaste förrätten, som jag absolut kommer att sno idéen till, var grillad mortadella fylld med chèvrecrème.

Huvudrättens vedugnsbakade torskbit gjorde mig gråtfärdig av lycka; perfekt tillagad skivig fisk, lena, krämiga smaker av smör, citron och sardell. Som tillbehör valde jag caponata blev nöjd både med grönsaker, tillagning och kryddning. Tillbehörsligans vinnare blev det drömgoda gratinerade potatismoset med marscapone som någon beställde. J valde en långlagad rätt med oxkind och rödvin och blir mycket belåten.

Efterrättens citronsorbet var god, men jag hade nästan velat ha limoncellon i ett separat glas, den förtog lite smaken av sorbeten.

För några veckor sedan besökte vi återigen Trattorian, nu i sällskap med J:s förädrar och bröder. Vi hade supertrevligt. Härligt att restaurangbesöket, en julklapp, blev av. I J:s familj har man aldrig tråkigt och särskilt inte när mat och dryck är inblandade.

Maten var däremot inte riktigt lika imponerande som första gången, eller så hade jag alldeles för höga förväntningar.

Jag blev nyfiken på förrätten med vildsvin, äpple, raddicchio och hasselnöt. Grisen visade sig komma i form av lufttorkad skinka, typ parmaskinka, i lövtunna skivor. Jättegod, men inte särskilt vild.  Tillbehören och framförallt dressingen var däremot helt gudomlig. Vi gissade på riktigt fin sherryvinäger, honung och olivolja. Värt att lägga på minnet är att rostade hasselnötter är toppengott till sursöta smaker och egentligen passar till fler rätter än denna. Stackars alla nötallergiker!

J gillade sin förrätt med marinerad fisk, avokado och citrus, men tyckte att portionen i ett glas var väl liten. Jag är ju svår på rå marinerad fisk och denna, med italienska smaker, var faktiskt nästan lika god som min asiatiska favorit (koriander, lime, chili och fisksås). J:s bror och mamma delade på en liten bricka utvalda charkuterier. Vi fick smaka och visst var det gott, men inte lika gott som liknande brickor på plats i Italien. Lite skumt med lardo på charkbrickan tyckte svärmor, men blev nedröstad av sina söner.

Som huvudrätt beställde jag grillad havsabborre. Jag fick en fin helgrillad fisk som smakade gott, härligt vedrökigt, men möjligen var aningen överlagad. Tillbehör med sardell, citron och tomat(?) fanns i en liten kopp. Gott, men inte lika outstanding som den smöriga sås som serverades till fisken vid första besöket. J och hans mamma valde helstekt dilamm och var väl rätt nöjda, förutom med portionsstorleken som verkligen var i minsta laget. J:s pappa funderade knappt alls innan han bestämde sig för gödkalvlever. Han var fullkomligt nöjd, men jag, som inte gillar inälvsmat i någon form, har svårt att uttala mig om den var bra eller inte.

Som avslutning valde jag ostbricka efter att ha bestämt med J:s bror att jag skulle byta bort min bit taleggio, mot någon bit hårdost. Absolut inget fel på ostarna, men de stack inte ur på något sätt. Vi är rätt bortskämda med goda ostar efter alla vändor på Ica i Liljeholmen, en affär vars ostdisk lätt kan ruinera en fullständigt.

Helhetsintrycket var att Trattorian är ett väldigt trevligt ställe, med bra service och godkänd till supergod mat, beroende på vad man väljer, men det allra bästa var sällskapet, vi saknade bara J:s lillebrors sambo, K. Hon åkte på att passa en febersjuk liten dotter, stackarn.